Materialfakta inför ett bygge

Senast uppdaterad den 21 mars 2013, 5 kommentarer

virke | träslag | epoxy | limning av trä | glasfiber | färg och lack | tid och pengar

Virke

Virke från brädgården eller byggvaruhuset håller egentligen generellt för låg kvalitet för båtbygge. Traditionellt båtbygge kräver kvartssågat virke med årsringarna så här:

Plankorna från brädgården är ekonomisågade och ser oftast ut så här:

För den här byggmetoden är det precis sådana plankor du skall välja. Med handcirkelsågen förvandlar du dem sedan till prima kvartssågade bordläggningsribbor:

Kvistar går inte att undvika i gran. Välj plankor med så få och små kvistar som möjligt eftersom de är lättare att arbeta med. Däremot har kvistar ingen betydelse för styrkan i den färdiga båten. Viktigast när du väljer brädor är istället vikten. Välj de lättaste du kan hitta. Gran varierar i densitet från 0,3 upp till ca 0,45 beriende på växtplats, växtförhållanden etc. Översatt till kanotvikt innebär det att en Kavat byggd med lättaste tänkbara gran kan ha en total skrovvikt på ca 13 kg medan en Kavat i tyngre gran kan hamna uppåt 18 kg (detta är optimal vikt – första gången man bygger hamnar man gärna ett eller ett par kilo högre). När man skall lyfta upp kajaken på biltaket efter en dags paddling är det skönt att slippa inbyggd barlast.

Skillnaden i hållfasthet har ingen större betydelse eftersom virket i huvudsak utsätts för tryck och draglaster i fiberriktningen där skillnaden inte är så stor. Det färdiga laminatets styrka beror bara till viss del på träets styrka. Det avgörande är samverkan mellan trä, glasfiber och epoxy. Även med sämsta tänkbara gran blir skrovet starkare och tåligare än ett traditionellt glasfiberskrov.

Träslag

Välj gran till nästan allt på båtarna. Ett färdigt skrov (Kavat) i gran kommer att väga mellan 13 och 18 kg (räknat på normal epoxiåtgång – onödig generositet kan öka vikten ytterligare) beroende på densiteten hos granevirket. Andra träslag förekommer bara i smådetaljer och framgår av byggbeskrivningen och ritningen.

Alternativa träslag:

Furu går att använda men gör båten tyngre utan att ge några fördelar (Kavat i fur 16-22 kg)

Ceder (Western Red Cedar) är OK – lättare än gran men inte lika segt, vilket bör kompenseras med lite tjockare ribbor. Går däremot att få kvistfritt i långa längder. Nackdelen är högre pris och att slipdammet är allergiframkallande. (Kavat i ceder 13,3-17 kg).

Lärkträ gör liksom furu båten tyngre men kan möjligen motiveras av en vacker rödaktig färgton (Kavat i lärk 21-24 kg).

Ask är ganska tungt, styvt och bra till sitsar och tvärträ i kanadensaren. Idealiskt också till kanadensarpaddlar. Ask är också bra för alla bitar som skall böjas (t.ex ytterstävar) eller för basade sargar.

Ek är tungt och svårt att limma (på grund av garvsyra) och kan inte användas till annat än (möjligen) smådetaljer med den här byggmetoden.

Lönn, lind, björk, al, alm , valnöt, äpple, päron, körsbär är utmärkta till smådetaljer som paddelhållare, linfästen, stävbeslag m.m.

Spruce (Sitka) är lätt och kvistfritt men dyrt (Kavat i spruce 13-18 kg). Har inte riktigt samma styrka som vanlig gran.

Oregon pine är ett vackert rödgult virke (påminner om lärk) men är onödigt tungt (Kavat i oregon pine 19-25 kg).

Lätta mahognyvarianter som lauan, gabon m fl fungerar men jag har svårt att se några fördelar med dem – färgen är ofta blekt rosa om man inte betsar.

Mahogny (honduras) är tungt och dyrt. En dekorribba strax under relingen eller en mittfisk i däcket kan se trevligt ut om man vill dekorera.

Teak är tungt, svårt att limma och ytbehandla på grund av hög oljehalt. Vill du ändå försöka kan en avtvättning med lösningsmedel strax innan limning hjälpa. Teak innehåller också en hel del finkornig lera som går illa åt verktygen (följer med saven upp i de grova porerna).

Spantmallar gör du av 9, 12 eller 15 mm spånskiva.

Plywood eller lamellträ är ännu bättre men kostar betydligt mer.

Epoxy:

Epoxi är en tvåkomponents härdplast vars främsta egenskap är förmågan att häfta vid de flesta material (beroende dels på mycket låg ytspänning och dels på ringa krympning). Vidare är epoxi lätt att modifiera med olika tillsatsmedel, vilket ger nästan obegränsade möjligheter till limning, spackling, ytbehandling, laminering, formgjutning etc. Den är kemikaliebeständig (tål spill från det mesta), vattentät (har nästan ingen vattenabsorbtion jämfört med t ex polyester), hållfast (ingen annan härdplast är lika mekaniskt hållfast) och värmebeständig.

Den epoxy som används här är en lågviskös, lågmolekylär lamineringsepoxy utan lösningsmedel och fyllnadsmedel. Det betyder att den skall vara tunnflytande så att den kan penslas på, uppbyggd av relativt små molekyler som kan tränga in i träet och helt utan tillsatser. Samma epoxy används till allt. Med hjälp av ett lätt fyllnadsmedel (microfiber eller slipdamm) ändrar du själv konsistensen för de olika ändamålen.

Lite epoxifakta:

Epoxi kan härda ner till temperaturer omkring 0° C. Men när det gäller limning bör gränsen sättas till c:a +10° C. Alla kemiska reaktioner är temperaturberoende - en förhöjning av temperaturen med 10° C fördubblar reaktionshastigheten.

Industriellt härdas epoxin ofta vid höjd temperatur (+50 - +100°C). Vid rumstemperatur sker polymerisation i det närmaste linjärt dvs. med få tvärbindningar. Vid förhöjd temperatur kompletteras reaktionen med fler tvärbindningar och slutresultatet blir ett starkare lim. Vidhäftningen blir samtidigt bättre genom att både viskositeten och ytspänningen sjunker.

Hos en del fabrikanter kan du välja på standardhärdare och snabb härdare . I de flesta fall är standardhärdaren att föredra, men vid låga temperaturer fungerar den snabba bäst. För den som jobbar mycket snabbt och effektivt kan den snabba användas även i rumstemperatur. Potlife (den tid epoxin är användbar) minskar till ungefär hälften med den snabba härdaren (ca 15 minuter vid 15° mot en knapp halvtimme för standardhärdaren). På motsvarande sätt halveras härdningstiden. Tänk på att potlife minskar med större blandningsmängd och om du blandar i en hög burk eller mugg (beroende på att ytan i förhållande till volymen minskar och därmed blir uppvärmningen pga reaktionen större). Med epoxiblandningen i ett grunt tråg ökar potlife.

Fogar kan utsättas för fyra olika krafter – dragkrafter, skjuvkrafter, fläkning och klyvning. Epoxilimmer har generellt mycket stor draghållfasthet och klarar alltså drag och skjuvkrafter mycket bra. Motståndskraften mot fläkning och klyvning är däremot mindre bra. Byggmetoden är därför utformad så att rena epoxifogar inte någonstans utsätts för fläkning och klyvning.

Limning av trä.

Epoximaterial har en mycket bra vätförmåga och sugs lätt in i trä. De har dessutom ofta en lång öppen tid vilket tillsammans innebär att limmet i en träfog (framför allt ändträ) kan sugas upp, med sämre hållfasthet som följd. Vissa epoxifabrikanter rekommenderar förtjockad epoxi för att undvika detta men min erfarenhet är att epoxin ändå sugs in – kvar i fogen finns sedan mest förtjockningsmaterial. Lösningen är istället att mätta träytorna med tunn epoxi innan limningen.

Lamineringsepoxi innehåller som regel inga lösningsmedel som kan lösa upp tunna fettlager – fettet i ett fingeravtryck. Därför måste allt som skall limmas vara fritt från fett, olja och vaxer. Var mycket försiktig med ytorna innan limning eller ytbehandling. Rör inte träet efter sista slipningen . Fall inte för frestelsen att känna på det välslipade skrovet innan epoxin stryks på. Tvätta med lösningsmedel i tveksamma fall. Tvätta även ytan om du använder feta eller kemikalierika träslag – teak, ek, kådig fur etc. Även luftföroreningar som t.ex. svaveldioxid (verkstad i pannrummet?) bildar föroreningar som kan inverka negativt på vidhäftningen – framför allt vid längre pauser i bygget.

Fogfyllande limning eller spackling kan göras på tre sätt:

1. Tixotrop (trögflytande) epoxi

   Åstadkommes enklast genom att spackla med delvis härdad epoxi. Vidhäftning och hållfasthet blir dock betydligt sämre – använd detta bara för kosmetiska spacklingar på väl synliga ställe (även kemiskt tixotroperad epoxi har sämre vidhäftning).

2. Förtjockad (fylld) epoxi

   Blanda slipdamm eller microfiber (korthuggen cellulosafiber) i epoxin till för ändamålet lämplig konsistens. En sådan spackling blir tydligt synlig men stark.

3. Formgjutning

   Bygg en enkel form av tejp runt fogen så att den tunnflytande epoxin hålls på plats under härdningen. Snyggt och relativt starkt.

Glasfiber:

Glasfiberväven har tre uppgifter: Den ger tvärskeppsstyrka så att inga spant behövs, den skyddar den mjuka träytan mot nötning och slag och den underlättar uppbyggnaden av ett tätt epoxyskikt utanpå träet. Köp lätt (150-165 gram/m2) glasfiberväv (inte glasfibermatta) som är kompatibel med epoxy (glasfiber är behandlad för att passa till antingen polyester eller epoxy). Ett lager väv, dubblerad längs kölen, inne i sittbrunnen (där man sätter fötterna vid i- och urstigning) och längs däcksskarven ger tillräcklig styrka och blir osynlig under fernissan.

Färg och lack:

Epoxy måste skyddas mot ultraviolett strålning. Det allra bästa är därför att måla alla ytor med täckande färg. Vilken utomhusfärg som helst går bra – billig latex som behöver bättras årligen och upp till dyra två-komponents linjära uretaner som kan hålla i mer än 10 år. Men de flesta vill inte gömma allt träarbete under täckande färg - då återstår att lacka. För att skydda epoxyn måste lacken eller fernissan innehålla UV-filter och det krävs 4-5 lager. Lacker med UV-skydd brukar man kunna identifiera på det höga priset men kolla för säkerhets skull med leverantören. En bra tvåkomponents uretanlack kan hålla över tio år på en kanot och kan vara en bra investering trots det högre priset. Den årliga uppsnyggningen av reporna i botten (för den som liksom jag använder kanoten hårt) kan sedan med fördel ske med enklare fernissa eftersom den ändå måste bättras då och då.

Tid och pengar:

Tid och pengar är i någon form bristvaror för många presumtiva båtbyggare. Framför allt har man sällan god tillgång på båda samtidigt.

Hur lång tid det tar att bygga en kanot är naturligtvis en mycket personlig fråga som beror på vana, verktyg, effektivitet, krav på finish med mera. Mina kanoter och kajaker bör ta mellan 100 och 150 timmar för de allra flesta om man bygger efter byggbeskrivningen. Det kan bli ett par ambitiösa semesterveckor, ett vinterprojekt eller vad som helst däremellan. (Med vana från över dussinet båtbyggen kan jag nu pressa tiden till ca 40 timmar. Övning ger färdighet). Det finns amatörbyggare som efter 60 timmars hektisk quick-and-dirty-aktivitet och ett par snabba lager fernissa sjösätter en kajak som fungerar alldeles utmärkt – och sådana som efter 400 timmar avtäcker ett mästerverk i utvalt trä med osynliga skarvar under 12 lager bärnstensfärgad lack och en finish som hade gjort en gammal franskpolerare tårögd (fast när det gäller sådan finish är det påfallande ofta lokale billackeraren som fått förtroendet). Jag tror att en rimlig ambitionsnivå är att föredra. Den största faran ligger i att ha alltför höga krav på sig själv så att varje liten detalj tillåts dra ut i det oändliga på tiden. Det lätt att man tappa sugen när det plötsligt är sommar och man inser att man efter 200 timmars slit har halva bygget kvar. Belöningen för utfört arbete är att paddla – ju förr desto bättre. Mästerverket, för den som har sådana drömmar, kan hellre bli båt nummer två. Då kan du dels hämta nya krafter med en paddeltur när projektet drar ut på tiden och dels har du lärt dig mycket nyttigt med båt nummer ett.

Kostnaden är också svår att precisera. Den beror på hur du köper material, vilken kvalitet du väljer, hur bra du är på att nosa upp bra priser etc. Den stora utgiften är epoxy och glasfiber – ca 80 %. Du kan köpa småburkar dyrt i båttillbehörshandeln men bättre är att beställa en hel sats direkt från generalagenten eller tillverkaren. Du kan också slå dig ihop med flera byggare om en storförpackning eller kanske få köpa vad du behöver ur ett fat hos en båtbyggare. Båtarna här bör hamna mellan 3500:- och 4500:- , vilket i sämsta fall är en sjättedel av vad motsvarande båt kostar i handeln.

Den största investeringen är arbetsinsatsen. Den får vägas mot att du får en vacker och funktionell båt, skräddarsydd för dig och med bättre prestanda än det mesta du kan köpa. Glöm inte heller det terapeutiska värdet i att arbeta med dina händer i gammal hantverkstradition – eller de ofrånkomliga pratstunderna vid stränder och bryggor – "nej en sådan kan man inte köpa. Den får man bygga själv".