Om linolja, tjära mm

Senast uppdaterad den 20 augusti 2018, 22 kommentarer

Jag använder linolja både för mina paddlar (gärna tillsammans med trätjära) och för att impregnera tyger (t ex kapell). I båda fallen är kokt linolja enklast, eventuellt med några droppar sickativ (torkmedel) tillsatt för att förkorta torktiden. Den kokta linoljan tränger in mycket bra i träet, expanderar under torkningen och hindrar effektivt vatteninträngning. Den bildar också ett segt skikt utanpå träytan och ger därför ett bra ytskydd. Alternativa behandlingar som lack eller epoxi ger bara ett mer eller mindre långlivat ytskydd - när småskador uppstår finns inget djupskydd mot röta.

Normalt använder jag bara kokt linolja - men allra bästa skyddet får man genom att pensla på uppvärmd rå linolja (gärna uppvärmd till 100-150 grader – tvåan på en elplatta). Den tränger in mycket bra i träet, fyller ut mellanrummen mellan cellerna och hindrar därigenom rötsvampens mycel från att växa till. Efter ett par timmar torkas all överfödig olja bort och paddeln får torka någon vecka. Sedan stryks den med kokt linolja som också torkas bort efter ett par timmar (se upp med självantändning av trasor). Den råa oljan djupskyddar träet, den kokta bildar ett tåligt ytskydd.

Uppvärmd linolja är också ett suveränt rostskydd för järn – mycket effektivt också på redan angripet järn. Genom sin krypförmåga tränger den ner till kärnplåten och hindrar vidare rost. Rostskyddbehandling av bilar görs numera allt ofta med linolja, eftersom de industriell alternativen är mycket hälso- och miljöfarliga.

Lite oljefakta:

• Kallpressad rå linolja är ljus och tunnflytande och extremt små molekyler (ca: 0,000005 mm) och torkar på ett par veckor. Den gulnar mindre än kokt linolja. Används mest för tillverkning av standolja, oljefärger och kitt. Är helt ofarlig både utvärtes och invärtes (t o m nyttig om den är helt ren). Varmpressning ger mer olja men av lägre kvalitet och varmpressad rå linolja används mest för tillverkning av kokt linolja.
• Kokt linolja är numera en rad olika produkter. Gemensamt är att oljan har polymeriserats (molekylerna har kopplats ihop till ca ca: 0,0001 mm storlek), antingen genom upphettning till 150-250 grader, eventuellt i kombination med syretillförsel (luftinblåsning) eller genom tillsats av sickativ (t ex järnoxid, mangandioxid), ibland även mögelhämmande tillsatser. Den är tyngre, tjockare och mörkare än rå linolja och bildar, till skillnad från rå linolja, skikt under torkning och får därför en bättre skyddande yta. Den utvidgar sig ca 15 % när den torkar och täpper därför till bra inne i träet. Linoljan oxiderar snabbt (torktiden är ett eller ett par dygn) och kan därför självantända i trasor, trassel eller stålull (om linoljekoncentrationen är hög och ventilationen dålig).
• Standolja är upphettad till ca 300 grader, ibland tillsammans med kolsyra för att öka polymeriseringsgraden. Den är tjock och seg med stora molekyler, torkar med glans till ett hårt vädertåligt ytskydd. Används därför mest för tillverkning av utomhusfärg.

Som jämförelse kan nämnas att ”moderna” träskydd ofta har betydligt större molekyler än linolja och därför inte alls tränger in på samma sätt i träet: Alkydolja ca: 0,001 mm, Latex ca: 0,5 mm. (uppgifterna från Chalmers Göteborg - Bebyggelsevård)

Andra oljor

• Kinesisk träolja eller tungolja utvinns ur nötterna från Tungträdet och är t o m effektivare än rå linolja när det gäller inträngningsförmåga (liten molekylstorlek och extremt låg ytspänning). Tillsammans med goda torkegenskaper bidrar den till ett vattenavvisande och mycket formstabilt virke. Enda nackdelen är högt pris.
• Timberex är en inträngande träolja baserad på naturliga vegetabiliska oljor och hartser. Behandlingen ger en sidenmatt, torr och len yta med en vacker djup ton av träets egna färger.
• Danish oil är en träolja bestående av en blandning av kinesisk träolja eller linolja och hartser. Går att polera.
• Grundoljor och uteoljor används, som det hörs av namnet, utomhus och är oftast gjorda för att tränga in i virket och ge skydd mot mögel och röta. De är oftast blandade av någon typ av linolja, diverse träoljor och andra vegetabiliska oljor med tillsats av något antimögelmedel.
• Träoljor och möbeloljor är gjorda för inomhusbruk och för att ge en hård och blank yta åt möbler och golv. Möbeloljan är dessutom ofta polerbar. Dessa oljor innehåller ofta linolja blandat med till exempel citrusoljor och hartser.
• Paraffinolja är en biprodukt vid raffinering av råolja. I motsats till de flesta andra oljor är den vattenlöslig (och följaktligen tämligen oanvändbar i kajaksammanhang). Den är färg-, lukt och smaklös, torkar eller härdar inte och ger därför ingen yta eller nötskydd åt träet. Paraffinoljan brukar användas som smörjmedel där olika träytor skall glida mot varandra. Ofta använd för att dryga ut billiga uteoljor.

Trätjära

Tjära kan väl med rätta anses vara av tämligen begränsat intresse i samband med modernt träepoxibåtbygge. Och visst är det så, men icke desto mindre står en burk dalbränd trätjära på hyllan ovanför hyvelbänken och tas ner med jämna mellanrum.

Det handlar såklart om paddlar. När jag är klar med en ny paddel och den är provad och godkänd, brukar jag numera stryka den med tjära för att sedan fortsätta med linolja.

Så här gör jag: När paddeln är färdigslipad, d.v.s slipad, blött med vatten och slipad igen (ner till ca 240-korn), penslar jag trätjära över hela paddeln. Denna värmer jag sedan in med en varmluftspistol, ungefär som man grundvallade träskidor förr. Överflödet torkas sedan bort med en trase och paddeln får vila ett dygn. Därefter gnider jag in linolja med en trase och efterpolerar med stålull. Linoljebehandlingen görs ett par gånger under närmaste veckorna – sedan är paddeln färdig (en gammal regel säger att linolja skall arbetas in en gång om dagen under första veckan, en gång i veckan under första månaden och en gång i månaden under första året – men tycker man inte att linoljejobb är det roligaste som finns kan man ta det lugnt).

För att underhålla paddeln räcker det att arbeta in lite linolja en gång om året - även för en paddel som används året om ett par gånger i veckan.

Fördelarna med tjärbehandlingen är dels att rötskyddet blir ännu bättre och dels att paddeln får en lite mörkare, djupare lyster.

Lite om tjära

Trätjära framställs vid torrdestillering av kådrik tallved, eller erhålls som en biprodukt vid kolning av kådrik ved i mila eller ugn. Råvara är döda tallar, tallrötter (gärna stubbar som fått stå några år så att splintveden ruttnat bort), stammar och grenar.

Milad tjära (dalbränd tjära, töretjära) fick man med den klassiska metoden att packa veden i en tjärmila, täcka över och elda runt om så att värmen pressar ut tjäran. En kubikmeter ved kunde ge upp till 30 kg tjära. Även i en kolmila utvinns tjära – 15-20 kg – som en biprodukt till träkol. Den dalbrända tjäran ger bättre ytskydd, torkar fortare och ger en mer motståndskraftig yta än den ugnsbrända – ju högre kvalitet desto ljusare tjära – och säljs internationellt under namnet Stockholm Tar och har mycket gott renomme för traditionellt båtbygge och båtvård. Ytterligare destillering ger beck, en seg indunstad massa, som sedan stenåldern använts som tätningsmedel (och som tuggummi) – bl a för att täta nåten (mellanrummen mellan bordläggningsplankorna) i fartygsskrov.

Ugnsbränd tjära utvinns ur moderna ugnar med högre temperatur. Processen är effektivare än de gamla metoderna – ger mer tjära ur kådfattigare ved. Man kan också bättre styra destillationsprocessen mot ljus A-tjära (den högsta kvaliteten som används till träisolering och impregnering – och den som är bäst för paddlar) som kräver lång tid med lägre temperatur och/eller B-tjära som mest används till bränsle. Även ugnsdestillering ger beck, men av betydligt sämre kvalitet än milning.

Trätjära används och har använts för att impregnera trävirke, grövre textilier, tågvirke av naturmaterial (t ex tjärad märling, hamprep, grästrossar mm), men också för behandling av läder (ryssolja – torrdestillat ur björk), i kosmetikindustrin (parfymtillverkning – björk- och enetjära), medicin och hälsovård (behandling av eksem, psoriasis, mot mjäll och löss), i desinfektionsmedel och tvål (viss bakteriedödande effekt), för att ge röksmak åt livsmedel etc.

Stenkolstjära är i stället en biprodukt vid gas- och koksverk, innehåller mer cancerogena ämnen än trätjära och används numera mest till asfalttillverkning – men även i t ex eksempreparat eftersom den är mindre allergen än trätjäran.