Visa varukorgen
Design & Illustration

Haveriets estetik

Haveriets estetik

Tänk att dramatiska haverier kan vara så estetiska. Den här sajten har samlat en hel del andlöst vackra bilder från stora fartyg på helt fel ställe och i olika grader av nedbrytning – i stort format och med mycket hög fotografisk kvalitet. Det finns tydligen en grupp haveripaparazzi som åker runt med storformatskameror och dokumenterar det långsamma förfallet av dessa fartyg – kvarlämnade i den dränerade Aralsjön, strandsatta längs Namibias skelettkust eller räddningslöst förlorade längs Australiens, Europas eller Amerikas kuster.

Den japanska tanken att en vissnande blomma har minst lika stora skönhetsvärden som en utslagen ligger nära till hands.

Till sist får jag väl erkänna att även jag, utan några liknelser när det gäller fotografiska kvaliteter, har svårt att inte ta fram kameran ibland...

...ett vrak vid norra Orust
...ett vrak vid norra Orust | större bild

Kommentarer

ligger en del fina "vrak" i dalsland s sjöar också... de ger en musig miljö bland de dalsländska skogarna... :)

Själv har jag bara fotograferat det där lilla vraket på Öland vid Trollskogen. När man var liten räckte det gott med ett sånt. Förliste såvitt jag minns nån gång på 20-talet.

Personligen tycker jag att det skulle vara kul att se några nya Akvareller av Björn,för du har väl inte slutat måla?

Jag följde under drygt 30 år hur naturen sakta dekonstruerade en övergiven eka på stranden i Haverdal. Ekan var en traditionell centerbordseka från Harplinge båtbyggeri och ägaren, en lokal fiskare, slutade fiska med ålderns rätt och hans strandbod och eka lämnades åt sitt öde.

Först ruttnade bottenborden så att skrovet fylldes med vegetation, därefter bordläggning, bottenstockar och relingar. Längst överlevde spant och förstäv, på slutet helt integrerade i ett tätt snår av strandtörne.

De första bilderna är från början av 60-talet, tagna med min allra första egna kamera: en Kodak Instamatic. Sedan blev det under några år lite halvformatsbilder: Yashica 72e, lite härligt plåtande med en tillfälligt disponerad tvåögd Rolleiflex, tillbaka till småbild med en riktig höjdare: Petri C35 - som är den kamera Rollei 35 borde ha varit, välbyggd, smidig och lättarbetad. Sedan var det dags för system - först Topcon Unirex och sedan Nikon FE2.

Spåren av båten var borta i god tid före den digitala revolutionen.

Robert, en mängd uppdragsillustration har det blivit, så akvarellskrinet och penslarna har blivit vederbörligen motionerade - men jag tycker det blir allt svårare att kombinera de kostnadseffektiva illustrationsrutinerna med eget mera kontemplativt måleri. Jag hamnar fel när jag försöker och får mer ut av motsvarande tid på en paddeltur. Får nog pensionera mig från uppdragen först - sedan kanske det går bättre...

Skriv en kommentar