Visa varukorgen
Design & Illustration

Kajaklopp och säkerhet i Danmark

(Bilder borttagna pga copyrightkonflikt – fotografen tyckte att ett sexsiffrigt belopp var lämplig ersättning för tre bilder från loppet ;-)

Det har stormat på och kring Tour de Gudenå i år. Det blåste mer än vad tävlingsledningen och deltagarna var beredda på. Jag deltog inte i loppet, men har följt debatten efteråt och har en del funderingar.

Tour de Gudenå är nordens största kajaktävling med uppemot tusen deltagare (de allra bästa åren uppemot 1800), 12 mil på två dagar, i ån men också över två lite större sjöar mitt på Jylland. Loppet gick nu i helgen 8-9 september.

Inför 2007 års upplaga visste både tävlingsledningen och deltagarna att det skulle bli ett blåsigt lopp. Vädertjänsten hade förvarnat om 10-12 m/s under lördagen. Men lågtrycket intensifierades och ändrade bana – kulingen blev till styv kuling och det har i efterhand rapporterats om enstaka vindbyar upp till 22 m/s. Som en följd av detta slog deltagarna runt till höger och vänster och räddningsbåtarna hann inte med – många blev liggande i vattnet under lång tid innan de plockades upp - framåt eftermiddagen hade 640 av de 900 startande brutit eller plockats upp ur vattnet och tävlingsledningen avblåste tävlingen. På söndagen hade det värsta blåst över och resten av tävlingen genomfördes utan större problem.

Vem skall vi skylla på?

Efteråt har diskussionerna varit het om fördelningen av ansvaret. Tävlingsledningens avgång har krävts från en del håll för att de inte ställde in redan innan start eller för att de inte ställde in tidigare när folk började kapsejsa. En och annan mera nyanserad röst har hörts om att ansvaret också är deltagarnas.

Det har förekommit liknande blåst under tävlingen tidigare genom åren. Rapporter finns från slutet av 80-talet med ett par år med vindar upp mot 20 m/s, följt av liknande diskussioner om ansvarsfördelningen. Det som blev den stora skillnaden i år tycks ha varit några kraftiga vindbyar när den stora klungan av deltagare befann sig mitt ute på Mossø, en km från närmaste land.

I grunden har naturligtvis tävlingsledningen ansvaret att besluta om start eller inte. Men med en väderrapport som förutsäger 10-12 m/s och ett okej från vana paddlare som besiktigat förhållandena ute på största sjön strax innan start tycker jag inte att tävlingen skulle ha ställts in. Självklart finns det gott om oerfarna paddlare som saknar förmåga att bedöma förhållandena eller som helt enkelt chansar grovt – men sådant får lösas på annat sätt än att ställa in tävlingen. Det är snarare lagledarens roll, som är den som vet sina klubbkamraters kompetens och begränsningar – om dessa inte själva gör det. Möjligen skulle ett klassningssystem göra det lättare att råda tveksamma deltagare: att till exempel klassa tävlingen i 5 kategorier efter väderförhållanden. Då skulle årets upplaga vara 4-5 och rekommenderad bara för de mera erfarna. Krav skulle kanske också kunna finnas om flytkraft i kajakerna och att de tävlande kan ta sig upp själv efter en kapsejsning.

Men i ett många timmar långt lopp kan vädret ändras under tiden, oavsett beslutet innan start. Då är det rimligt att deltagarna själva visar så mycket självbevarelsedrift att de bryter när de känner att de inte har kontroll längre, eller att de följer stranden i stället för att gena rakt över sjön för att vinna ett par minuter. I debatten har flera erkänt att de chansat vilt ute på sjön i förhoppningen att följebåtar skulle passa upp dem efter behov. I det första och enda Öresund Kajak Challenge som genomfördes fanns regeln att den som behövde assistans av följebåt fick ett kännbart tidstillägg.

Andra exempel

En annan parallell är ett Fastnet Race (en tuff flerdagarstävling med havskappseglare längs Englands sydkust och runt fyren Fastnet Rock vid Irlands sydvästra hörn) som genomfördes under extremt hårt väder för ungefär 20 år sedan. Starten gick i storm och flera båtar avmastades, tappade kölar, slog sönder roder mm och en man omkom efter att ha ramlat i sjön. Tävlingsledningen fick efteråt hård kritik för att inte ha avblåst tävlingen. Deras svar blev att under en tävling som löper under flera dagar kan vädret ändras många gånger. De båtar som väljer att delta måste vara förberedda på att den sortens väder när som helst under tävlingen gång. Stormförhållanden är inte ovanliga där och vid den tiden då tävlingen går.

Detta svar tycker jag gäller även kajaktävlingar som pågår under många timmar eller flera dagar över öppna vatten. Tävlingsledningen beslutar utifrån förhållandena vid start, därefter övergår ansvaret till de enskilda deltagarna. Sedan är det möjligt att det var ett riktigt beslut att avblåsa när merparten av deltagarna inte klarar sig – men samtidigt fanns 260 paddlare som valt rätt kajaker efter förhållandena och genomfört tävlingen som avsett. Dessa blir nu bestraffade genom att lördagens tävling inte räknas – och deras omdöme och kompetens har visat sig väga lätt jämfört med det stora antal stollar som chansat i förhållanden långt över sin kompetens.

Vad är Tour de Gudenå egentligen?

Till del handlar det om vilket typ av tävling Tour de Gudenå vill vara: ett race där öppna tävlingskajaker är norm och beslutsunderlag, där ett startbeslut innebär garanti för att inget ansvar eller omdöme avkrävs deltagarna, där flytvästar bara krävs ute på de öppna sjöarna, där funktionärsbåtar står till förfogande som flytande servicestationer för paddlare som felbedömt situationen (eller inte försökt bedöma över huvud taget) – eller ett race som går över delvis öppet vatten och med varierande väderförhållanden där det förväntas att deltagarna använder kajaker efter förhållandena, väljer rutt över sjöarna efter sin kompetens, kan ta sig upp själv i kajakerna och där funktionärsbåtar finns tillgängliga som säkerhet vid olyckstillbud.

Det finns en historisk skillnad mellan kajakkulturerna i Danmark och Sverige. Här har den långa kusten och skärgårdarna inneburit en större andel sjövärdiga farkoster och räddningssystem av olika typer som en självklar förutsättning. I Danmark har paddling mer handlat om tävlings- och turkajaker för tämligen skyddade farvatten.

Peter Unold har lagt ut ett rätt ampert inlägg om hur han uppfattar tävlingskommitténs uppträdande.

Diskussionen har förts på tävlingens forum och på Danska Kanotförbundets forum, och nu också (uppdatering några dagar senare) på Paddelnyt.

Kommentarer

Innen kappseiling er det alltid kapteinen som har ansvaret for båten. Det er helt klart i "Racing rules for sailing" som utgis av det internasjonale seilforbundet at det er kapteinen i sin "decision to race" som tar avgjørelse for om de vil kappseile eller bryte et løp (jeg bruker de engelske benevnelsene fordi jeg synes de er mye klarere enn de skandinaviske).

Det samme synes jeg må gjelde for et kajakkløp. Blir det for mye vær underveis er det opp til den enkelte om man vil fortsette eller bryte og komme seg til land.

Når det har blitt sagt, så vil jeg også si at arrangøren har et moralsk ansvar for deltakerne og ikke bør sende de avgårde hvis det er rimelig klart at det blir store problemer underveis. Dette setter arrangøren i en "catch 22" situasjon hvor de alltid vil få en del sure tilbakemeldinger hvis det blir problemer. Noen vil mene at værforholdene ikke var så ille at løpet trengte å avlyses, mens andre mener at løpet burde være avbrutt tidligere. Man greier ikke gjøre alle tilfreds uansett, men jeg er tilhenger av at arrangøren setter sikkerheten først, så får deltakerne forholde seg til det.

När folk betalar pengar för att få köra ett lopp vill de givetvis genomföra det och därför ställs vissa krav på arrangörerna. Ifall mer än hälften får bryta finns säkert 50% missnöjda kunder. Ingen vidare reklam för ett lopp där utrustningen med största sannolikhet kommer skadas eller tappas bort.

Angående kanotkultur. Danskarna har utvecklat sin turbåt som tål ganska mycket sjö, men ändå hyggligt snabb. Jag vill nog påstå att danskarna har en motionskultur som svenskarna till stor del saknar.

Är det tävling så är det och människor ger sig ut i förhållanden som de vanligtvis skulle avstå från. Det är klart att när Verås-Larsen tuffar på i sjön vill man inte vara sämre.

Det är lätt att ryckas med. Nog borde de tävlande som känt sig lite osäkra gått närmare land. Det ryktas om att de paddlade 1 km från land. Tycker att det låter väldigt mycket, och en någorlunda sund kanotist sticker inte ut i kuling och paddlar 1 km från land, speciellt inte i en racer.

Jag har inte hittat någon svensk i resultatlistan. Var de ingen som fullföljde?

Tour de Gudenå

Jeg er en gammel dreng, og har roet i kajak i 50 år. Når vindstyrken er over 10 m/sek, vil jeg til enhver tid - sommer som vinter holde mig max. 100 meter fra kysten. En melding om kuling - som senere blev til stiv kuling må få enhver ansvarlig kajakroer til at gøre sig tanker om sikkerhedssituationen - går man ud i et så voldsomt vejr må man visualisere situationen - inden man går ud, f.eks: har jeg erfaring til at gå ud i dette vejr? kan jeg bjerge mig selv og kajakken

1 km fra land i en kuling? er der redningsbåde overalt? Er jeg til fare for mig selv og andre? Spørgsmålene under sådanne vejrforhold er så mange, at man kan gå ud fra at ambitionerne om at vinde totalt har overvundet enhver fornuft.

Det er nemt - men også relevant at forvente at løbsledelsen skulle have aflyst hele foretagendet. Men først og fremmest har man selv ansvaret i enhver situation, og det er ynkeligt at læse den megen kritik af løbsledelsen- selv fra erfarne kaproere, der har deltaget i alverdens ekstreme kaproninger.

Men i dag er alle sportsgrene blevet mere eller mindre ekstreme, og sportsfolk tror efterhånden de er udødelige.

Hvis billedet ovenfor er af en redningsbåd med tre "redningsfolk" og et lille barn, der prøver at assistere en kuldsejlet kajakroer, så er også løbsledelsen total uansvarlig. En redningsbåd i en kuling, midt ude på Mossø med et lille barn i båden er så håbløs naiv en situation, så man må ryste på hovedet.

Alting synes at blive mere og mere absurd - ingen har ansvar - det er altid de andre, der har ansvaret - og de fleste unge mennesker tror de er udødelige.

Vor herre bevares.

David

Bra sagt, David. Allom till eftertanke!

Jag har sett och hört exakt samma diskussion i seglingssammanhang, både på lokal klubbnivå och i lite större större regionala sammanhang.

När vindstyrkorna går över en viss nivå undrar folk om tävlingen ska ställas in. Svaret jag hört har alltid varit detsamma.

- Det är upp till var och en att bedöma sin egen erfarenhet, sin kunskap och säkerhetnivå när man ger sig ut på havet. Om du inte är säker på att du själv klarar av det, att din båt klarar det och/eller din besättning klarar av det under säkra former - då ska du stanna i hamn.

Det gäller alltid oavsett om du ger dig ut i tävlingssammanhang eller det bara är en "söndagstur". Tävlingssituationen skall alltså inte påverka denna primära bedömning. Man kan i min värld inte belasta en arrangör för att solen inte skiner...

Däremot kan tävlingsledningen agera mot de givna förutsättningarna genom att korta av banan, eller lägga om den i mera skyddade vatten, alternativt dela den så att de rutinerade proffsen får sin beskärda del av äventyr som de uppenbarligen strävar efter, de mer normalt begåvad kan "känna på det" lite i kanten utan att riskera nåt.

Men det är ingen lätt fråga mitt i en verklighet där det är omöjligt att vara alla till lags.

Lennart,

å gjøre alle til lags går ikke, der er vi enige. Men det er ingenting som hindrer en tevlingsledelse i si at nå går det for langt, dette er for farlig, og holde deltakerne på land.

I segling er det mange klasser som har begrensninger på hvor lite, og hvor mye, vind de skal seile i. De OS klassene jeg kjenner har ihvertfall slike begrensninger klart definert. Men ikke alle arrangører respekterer dette.. Bl.a. er arrangørene av OS klassenes regatta i Hyeres notoriske for å sende båtene utpå med full "meltami" vind. Dette er heller ikke riktig. Jeg har også opplevd å bli sendt på land i store regattar pga. for lite vind og for mye vind, så dette er helt opp til arrangøren. Jeg mener klart at arrangøren har et moralsk ansvar for å si stopp når været blir for ille. Det er ingen vits i å la deltakere sette liv og helse på spill bare fordi de i øyeblikket setter seieren i en konkurranse høyere enn livet. Dette er ihvertfall mitt syn på saken, selv om man selv er ansvarlig for sine handlinger.

Jaha, det blåste på Gudenå i år ! Ja, det gör det ibland. Jag har kört 7 gånger tror jag och vunnit ett par gånger. Några gånger har det blåst som nu, med vindstyrkor understundom över 20 m/s. Det ÄR verkligen upp till deltagarna att köra säkert, vet att vi i tätklungan något år inte klarade mossö utan fick paddla längs stranden - det är bedömningar man måste göra under loppet. Det är dock inga lätta beslut och många gör fel, överskattar sin förmåga. Flytväst finns ju nuförtiden och man är sällan ensam. Jag har kört många lopp världen över av samma karaktär som Gudenå och jämför man är säkerheten bättre i Gudenå än i de flesta lopp på andra kontinenter. Det är viktigt att arrangemang av denna sort kan få genomföras och det är lika viktigt att de genomförs säkert och där är ansvaret lika mycket hos de som paddlar som hos arrangören. Gudenå ÄR en utmaning och ska så vara ! Utan att veta hur dt var i år tycker jag det var en del intressanta kommentarer ! Synd man inte var med....

Ja ja - det var da blæsevejr den weekend. Selv var jeg ikke til Tour de Gudenå, men på weekendtur på Storåens sydlige del.

TDG (Tour de Gudenå) deltagerne må antages at være erfarne kajakroere. Endvidere må det antages at flertallet kommer fra kajak klubber i ind og udland, og at de har fået / modtaget / gennemgået den nødvendige træning i selvredning, kajakteknik osv.

Magter man ikke forholdene som de var den dag - som egentlig er helt normale forhold ind i mellem i Danmark - så skal man undlade at deltage, eller stå af når vinde bliver for slem.

Sejler man udnen spraydæk / kapell er der vel ikke noget at sige til, at der kommer vand indenbords.

Som vinden var den lørdag, var det svært at håndtere brede pagajer at Euro / wingtype, og for vores vedkommende - 100 KM NW for hvor TDG foregik, kunne vi stort set ikke sejle fremad i vindstødende, og inde på selve storåen var det på de stræk der lå op i vinden bølger på 20 cm højde.

Trods det, fik min makker og jeg uden problemer roet vores tur. Det må være op til deltagerne i TDG at vurdere, hvornår deres evner ikke rækker længere og så stå af.

Besidder man ikke den evne til at vurdere situationen, og ens evener / kajakkens egnethed til forholdene skal man lade være med at deltage.

Mange danske klubroere er vandt til bølger og hård vind, f.eks. her i den vestlige del af Limfjorden, og for dem har forholdene nok ikke været overraskende.

For klubrorer fra indre delee af landet, har det nok været en grim overraskelse, men mon ikke de så har lært noget.

Personligt, mener jeg, at stiller man op i sådan et løb, skal man være i stand til at klare sig selv, og ikke forlige sig på redningsbåde, andre hjælp osv. Kan man ikke det, så skal man blive på land som tilskuer.

Og så vel jeg tilføje, efter at have læst debatten på løbets hjemmeside:

Mange deltagere havde ikke spradydæk på / med = Uansvarligt af de deltagere!

Mange deltagere havde ikke flydehjælp i kajakkerne = Tåbeligt af de deltagere.

Stiller man op til maramtonløb i den danske natur, bør / skal man være forberedt på vejrskifte, vind, regn, bølger osv.

Men i den hellige konkurrences navn blæste mange deltagere på deres egen elemtære sikkerheds foranstaltninger (Sparydæk og flydehjælp)

Sådanne tumber, kan i min optik ikke tillade sig, at brokke sig over løbsledelsen, da de:

1: Har undladt at sørge for grundlæggende elementære sikekrhedforanstaltninger

2: Ikke har kunnet vurdre egne evner/ har overvuderet egne evner i forhold til situationen / vejret.

Her i Dk og sikker også i Sverige, er den vigtigske sikkerhed mekanisme, "kaptejnes evne til at vudere fartøjets og egen evner i forhold til sø, vejr og vind.

Magter man ikke det, skal man blive på land!

Vi der var afsted på storåen den dag, roede 40 km under de vanskelige forhold, herunder 3 km på Vandkraftsøen i Holstebro, uden at komme i vanskeligheder. Nuvel - det var både hårdt og besværligt, men ikke farligt - men vi var også udstyret til det, og tænke os om.

Skriv en kommentar