Visa varukorgen
Design & Illustration

Några förhoppningar inför lågkonjunkturen

...resultatet av en stunds dagdrömmande i kajaken ute i Sundet...

  • Den nyliberala marknadskapitalismen har slutligen gått för långt och tappar sin status som monoteistisk frälsarlära. Ekonomer blir återigen ekonomer, efter sin tid som falska överstepräster och profeter i den hysteriska dansen kring guldkalven.
  • Invasionsstyrkan av finans-aliens trängs tillbaka och miljardlöne-VD:ar i banker, finansinstitut, verk och koncerner ersätts av riktiga människor med omdöme, förnuft och moral. Kriscentra inrättas för gamla styrelseproffs som inte kan omskolas.
  • Pengar återfår funktionen som praktiskt användbart betalningsmedel, efter många decennier som en sorts befängd överordnad filosofisk kvalitet, som allt annat måste översättas till för att kunna uppskattas.
  • Press och media vaknar upp under galgen och inser att det är läsarna/tittarna/lyssnarna som är uppdragsgivare och kunder, inte ansiktslösa finansiärer med journalistisk klåfingrighet och att man alltför länge försökt sälja något som allt färre vill ha. Processen för att återupprätta ett journalistiskt förtroende blir svår, eftersom mer klarsynta aktörer tagit hand om den nischen.
  • Även bilindustrin vaknar upp under galgen och inser att det var rätt korkat att gång på gång döda lovande forskning på framtidens alternativa drivsystem, bara för att tillfredsställa kvartalsekonomins omättliga gökungar och oljesystrarna.
  • Svensk basindustri börjar ana att det vore en bättre långsiktig strategi att solvens och vinster kommer från tillverkning och försäljning – inte från ekonomisk spekulation. För de mera trögtänkta, är staten en riktigt bra ägare.
  • De dagliga ekonominyheter försvinner från press och media. En kort översikt någon gång i veckan räcker mer än väl - intressantare än så är de inte. Det stötande "nobelpriset" i ekonomi avskaffas.
  • Folk slutar att tanklöst köpa allsköns upphaussade tjänster och prylar, så att telemarketingföretagens legoarmé av telefonterrorister kan få chansen att skaffa riktiga jobb. Alltfler använder sina inköpta prylar tills de inte längre fyller sin uppgift – istället för att byta så fort tillverkaren släppt en ny modell. Därmed kan jordens resurser komma många fler till del.
  • Musiker och andra artister får återigen en personlig relation till sin publik när underhållningsindustrins visionslösa kolosser kollapsar i anakronistisk aningslöshet - och intressant och angelägen musik kan återigen nå ut.

Kommentarer

Har med stor behållning läst nästan hela "Nya Ekonomihandboken" av Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren. Det verkar som att dom också har varit ute och paddlat. ETC är inne på samma paddelvatten.

Visst är det märkligt att en del människor med förmodligen (förhoppningsvis) nånting innanför pannbenet, när de kommer upp sig så totalt tappar omdöme, förnuft och riktning. Eller är det tomt därinne trots allt.

Tage Danielsson skrev en del vettiga (och roliga) saker i sin Mytologi, en ny svensk gudalära.

Kan rekommenderas till högläsning framför brasan när det nu blir mörkt, grått och trist. Ta den i stället för det kolorerade pappersmissbruket som reklamnissarna öser över oss.

Ser nu att i andra stycket skulle det ha stått:

Visst är det märkligt att en del finansnissar och dirrar med förmodligen (förhoppningsvis) nånting innanför pannbenet, när de kommer upp sig så totalt tappar omdöme, förnuft och riktning. Eller har dom inte kunnat räkna in alla tomtarna på loftet.

Det oansenliga och bortglömda ordet förtroende (människor emellan) lyser med sin frånvaro. Det är inte pengarna i sig som orsakat kraschen, utan just förtroende. Och det ordet har saknats länge.

En bekant skickade ett A4-ark. Bilden uppvisar en gravsten. På den stor orden Sunt Förnuft. Skriften börjar: "Idag tar vi farväl av en kär gammal vän, Sunt Förnuft, som i så många år verkat bland oss alla." - - -

Vi kommer att minnas honom för allt han lärde oss: "Morgonstund har guld i mun", "Man ska leva som man lär", "Livet är inte alltid rättvist" och "Kanske är det mitt fel".

Sunt Förnuft levde efter enkla regler (Lev inte över dina tillgångar) och hade en sund inställning till föräldraskapet (vuxna, inte barn, bestämmer.

- - -

Sunt Förnuft överlevde med några år sina föräldrar, Etik och Moral, sin fru Omdöme, sin dotter Ansvar och sin son Sanning.

Hans tre styvbröder lever dock fortfarande: "Jag vet mina rättigheter", "Det är någon annans fel" och "Jag är ett offer".

Det kom inte särskilt många till begravningen. Väldigt få kände honom närmare.

Pastor Jansson

Vejbystrand

Björn tar också upp de hysteriskt rabblade aktiekurserna. Lagrat i mitt minne, och vi talar nu om ett begynnande 1960-tal, där jag satt som biträdande redaktionssekreterare på en stor tidning och hade hand om teleprintern som alltid rasslade ut nyheter från hela världen. Före datorn, om ni förstår vad jag menar. Jag hade gärna haft en sådan i mitt hem plus det trevliga papperet som alltid lyste giftgult.

Alltnog, min uppgift bl a var att ta hand om aktiekurserna. Ett pappersark, litet större än ett A4-ark kom på mitt skrivbord. Där fanns alla tillgängliga aktier. I Sverige. Och enbart svenska företag. I början var jag litet förvirrad över rösten som förmedlade siffrorna per telefon. Där det på papperet stod Svenska Sockeraktiebolaget, sa rösten Socker. Där det stod andra svenska stora företag, t ex Svenska Kullagerfabriken sa rösten Kullager.

Det var inte många rader och jag kan inte minnas vilket som var minus eller plus. Kan vi, beträffande det här med aktiekurserna för gemene man, i fortsättningen få be om "allra största möjliga tystnad" så kommer vi i fortsättningen må så mycket bättre.

Är det inte nu vi ska hålla ihop? Och hjälpa varann? Beröm till det företag som gav sina anställda ett antal månader ledigt mot full betalning. Det var inte produkterna som var det värdefullaste. Det var de anställdas skicklighet och kompetens. Som inte gick att ersätta.

Ja varför tycks gammelmedia inte känna till (eller inta känna anledning att berätta om - vilket är nästan ännu värre) företag och företagare som Annika Axelsson och Karin Stenmar och deras Dem Collective.

Istället förutsätts vi ivrigt vänta på de senaste rapporterna om miljardvinsterna och procentenheter i det stora globala glaspärlespelet om luftpengar - och då och då vara beredda att avstå lite riktiga skattekronor (som egentligen skulle gått till pensioner, skolor, sjukvård, infrastruktur mm) för att rädda "förtroendet" (och lönerna) för kasinoekonomins spelmissbrukare när det blir alltför uppenbart att det är just luftpengar.

En punkt som jag glömde i mitt drömscenario ovan är att bankerna fråntas rätten att investera i, spekulera med och låna ut luftpengar som inte finns, aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas - den främsta anledningen till dessa återkommande konjunktursvängningar/finanskriser. Kostnaden globalt för att den här gången återställa "förtroendet" för finansvärldens, hade räckt till att utrota fattigdomen i världen och rädda miljön - och det hade blivit pengar över för att fylla på sinande pensionskassor.

Ekonomi är alldeles för viktigt för att överlåtas åt ekonomer...

Kul att du vågar sticka ut hakan "off topic"och ventilera dina åsikter om läget i världen Björn! Delar helt din syn här.

Richard, fann du Nya Ekonomihandboken intressant tror jag du skulle uppskatta den här trots att den har några år på nacken: "Marknadsmyter" av Daniel Ankarkloo, fil dr i ekonomisk historia mm vid Malmö Högskola (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185949027)

Satt med en massa andra vid en sopplunch i närbelägna kyrkans samlingssal idag. Föreläsaren berättade om en resa till Etiopien och hur litet pengar det egentligen behövdes för att fixa en pump med rent vatten så kvinnorna slapp gå flera kilometer till smutsiga vattendrag. Dessutom enkla hus och riktiga - gammeldags - toaletter. Det här var ett område sydost i Etiopien som är grönskande och bördigt. Upprinningsplats för Nilen. Och som föreläsaren sa: "det går att göra mycket med vatten, men frågan är hur bl a Egypten och Sudan skulle ställa sig till en annan åder för Nilen".

I vilket fall som helst kan man för en blygsam avgift per månad (via autogiro) lägga pengar i riktiga projekt. De som har hand om det här på stället ser till att projektet genomförs till punkt och pricka, varefter det överlämnas till de lokala myndigheterna på plats.

En skola hade också byggts. 60 barn som satt knäpptysta medan läraren talade. "Jag undrar om någon lärare i vårt land skulle kunna få ett sådant auditorium", som föreläsaren sa.

Våra problem är kanske ickeproblem. De finns förvisso, men som Björn redovisat finns det en orsak. Folk i ett land som Etiopien (många olika slags folk, många olika språk) kan inte göra någonting åt sitt klimat.

Vi borde kunna se allt i ett vidare perspektiv. Girigheterna drabbar dem som är mest oskyddade.

Våra ledare i Europa skulle alla tvingas se Jönssonligan, dubbad på olika språk. Och dessa ledare skulle efteråt säga, med pillemariska miner: "Jag har en plan!" och vi andra skulle samfällt ropa: "Lysande Sickan!"

Nu när vi halkat in på bokrekommendationer skulle jag vilja bidra med:

"Marknadsmyter" av Daniel Ankarloo (lektor i socialpolitik vid Malmö Högskola och fil dr i ekonomisk historia) - en bok i samma anda som "Nya ekonomihandboken" som Richard nämnde, men som huvudsakligen avslöjar på vilken bräcklig grund marknadskapitalismen vilar och hur cyniskt den används, och,

"The Freedom Manifesto" av Tom Hodgkinson - en genialt kreativ bok som med humor, stor klarsynthet och lätt hand pillrar isär vår västerländska livsstil i dess beståndsdelar och levererar enkla råd om hur vi pusslar ihop den till något mycket bättre och trevligare. En bok man (eller i alla fall jag) blir lycklig av...

Kommer ni ihåg när Göran Persson stod i TV och lovade att han skulle halvera arbetslösheten?

Jag sa direkt att han inte kan halvera arbetslösheten och att Arbetsförmedlingen skulle få massor av nya pengar...

Nästa dag korrigerade han att reportrarna hade missuppfattat honom (!) och det givetvis var den öppna arbetslösheten han pratade om. Han presenterade också Kunskapslyftet och nämnde i en bisats att Arbetsförmedlingen skulle få ökade resurser.

Vilka politiska löften kommer vi att få i vinter så att trenden hinner vändas innan nästa valrörelse?

ps. Delar uppfattningen enligt drömmarna från sundet...

Jag fantiserade lite naivt här ovan: "Kriscentra inrättas för gamla styrelseproffs som inte kan omskolas". Nu visar det sig att somliga löst problemet själva på ett betydligt mer kreativt sätt. Att slå varandra blodiga i en boxningsring är tydligen medicinen för frustrerade finansgalningar! http://etc.se/etc_kommenterar/19229/sa-troestar-sig-boershajarna

Varför tänkte jag inte på det?

Vi kan väl fördela oss och paddla upp till diverse börshus och smiska dom med våra paddlar. Och innan dom hinner fatta vad det handlar om ger vi dom långfingret och paddlar iväg, praktiskt taget osynliga.

När jag läste Henri (vackert namn, eller hur?) Pirennes bok och skrev om den kunde jag lugnt lägga Schumachers teser (Litet är vackert) åt sidan, ni vet det där: "lokal tillverkning för lokala behov" - ty hade inte frihandeln givit oss vår fina standard? Alltså, romarrikets enorma expansion och fantastiska globalisering och specialisering "åt alla lycka bar". Titta på en gammal skolkarta och se vilka handelsvägar de behärskade. Alltnog, Pirennes tes är att allting föll samman i och med arabernas framryckning över Medelhavet.

Varje region blev på sätt tvingad till självförsörjning. Det som hänt nu fick mig faktiskt att tänka om. Om det är så att global handel kan sänkas av en annan kultur - arabernas framryckning, historisk tid - och nu genom att allt förtroende förbrukats, då måste vi ju tänka om. De avgörande och slutliga faktorerna för tillbakagången och Romarrikets fall, ställde Pirenne upp under nio punkter:

1)Guldbrytningen upphörde. 2)Ränta vid utlåning av pengar förbjöds. 3)Det fanns inte längre professionella handelsmän. 4)Orientaliska handelsvaror importerades inte längre. 5)PENNINGCIRKULATIONEN REDUCERADES TILL ETT MINIMUM (mina versaler. Nemesis...) 6)Vanligt folk kunde inte längre läsa eller skriva. 7)Skatteuppbörden organiserades inte längre. 8)Städerna hade förvandlats till befästa fort. 9)Existensen av endast lokala marknader med lokala varor och hantverk är ett tecken på en urartande kultur.

Jag skrev om Pirennes bok 2006. Jag hade ingen aning om att han skulle bli så sannspådd. Pirennes bok finns inte översatt, i varje fall vad jag vet. Den heter "Mohammed and Charlemagne" och ni kan väl söka den på nätet. Pirenne var en mycket uppskattad belgisk lärd. Boken kom ut 1939 och fick sin andra tryckning i England 1954. Mycket läsvärd. Parallellerna ger sig nästan självt.

Enligt Gibbon gick Västrom under 476, även om invånarna då inte märkte så mycket - det var, som Pirennes påpekar, business as usual under ytterligare några hundra år (Östrom klarade sig ungefär tusen år till).

Undrar var framtida historiker kommer att sätta för dödsdatum på vår västerländska civilisation - kanske något i efterhand synligt signifikant datum under andra halvan av nittonhundratalet? Vi som lever här och nu märker naturligtvis inte om eller när ett sådant ödesdatum passeras. Eller gör vi det?

Kommer osökt att tänka på Ghandi: "Den västerländska civilisationen? Tja, det vore kanske ingen dum idé..."

Tack för kommentaren på mitt förra inlägg, Björn. Det klargjorde mina egna tankar. Nu till paddlingsfunderingar.

Förra onsdagen "petade jag i" en av kajakerna. Vinden låg i från höger (styrbord, va?) och om jag nu kopplat allt rätt påverkar den aktern som vrider sig åt vänster och vrider upp fören till höger.

Jag vet inte om det var du som skrivit om de här sakerna tidigare, men någonstans i minnet låg den här varianten som jag låtsas är min egen: jag har alltid två paddlar med mig. Bara tanken att tappa den aktiva paddeln ur händerna (vilket aldrig hänt hitintills) fyller mig med skräck. Att ligga där drivande inåt eller utåt...

Alltnog, den vilande paddeln i det här fallet var ca 9 cm i spetsen. Jag lossade däckslinorna och vred paddeln på högkant. Detta lilla "segel" räckte för att återställa kursen! Jag satt rätt häpen över kajakens alldeles egna manöver.

Tankarna började gå: ett pyttelitet segel där fram? På någon sorts fjäder som jag kan fälla upp med en lina från sittbrunnen? Kanske extrapaddelns funktion räcker...

Jag har ju varken skädda eller roder så jag har faktiskt inga erfarenheter. Kanske man skulle bygga in en lång, inte för framträdande skädda redan vid bygget så att den täcks av väven? Eller skruva fast någonting... Allt sånt där som skjuter ut från bottnen känns instinktivt - för mig - som gjort för att krångla.

O s a!

Jodå Henri, ett litet vindfång på förskeppet hade minskat upplovningen på samma sätt som en skädda under aktern. Men ett par invändningar dyker spontant upp: den första är att vad som åstadkoms är att avdriften ökar - man kompenserar akterns avdrift mot lä med en ännu större avdrift i förskeppet (till skillnad från skäddan som bromsar akterns avdrift). Den andra är att den stora skillnaden i täthet mellan luft och havsvatten (ca 800 gånger) innebär att ett segel i fören kanske måste vara ganska stort för att åstadkomma detsamma som en liten skädda i aktern gör. (En närliggande association: ett uppfällt roder blir ett vindfång på ett utomordentligt illa valt ställe - den ökade upplovningen i sidvind kan stärka paddlarens tro på nödvändigheten av roder...)

Det blir en fråga om huruvida skrovet skall stabiliseras relativt luften eller vattnet. Bortsett från turbulenta strömvatten sätter jag en slant på det senare.

Din sista fråga om skäddor får svar i grönländsk tradition. Många västgrönländska kajaker har en tydlig s-kurva akterut på kölen - den blir en fast skädda när skrovet dukas. En fast skädda innebär för- och nackdelar: den minskar upplovningen i sidvind, men den hämmar manöverbarhet och gör det svårt att gira upp mot vinden (genom att kajakens girpunkt hamnar långt bak).

Slusats: har man inte stora problem med upplovning är en fast skädda inte en bra idé.

Kursstabilitet i sidvind handlar inte enbart om skädda, utan om balansen mellan skrovets lateralcentrum över och under vattenlinjen, tyngdpunktens placering mm. Denna balans styrs av stävarnas utformning, språnget i kölen, sittbrunnens placering och en del annat. En fast skädda är egentligen bara en "konstant" som korrigerar "fel" i skrovets utformning - eller alternativt, som på mina Smart, Kavat och Nomad, för att det är betydligt enklare att limma på en skädda i efterhand än att bygga in den i skrovet från början.

Tack, tack för de mkt kloka synpunkterna. Ja, min vän Rickard, han som målade saker på min första baidarka, gjorde en rätt så komplicerade skädda (efter modell) att dra fast med tunna (fisklinor) över däck. Nu är Rickard en tusenkonstnär när det gäller att hantera trä - jag hade aldrig klarat av det själv - så det här är en grej som nästan är ett konstverk, direkt kopierad från ett grönländskt original. Det är bara det att jag nästan aldrig känner direkt behov av någonting under kölen, rättare jag tycker det är grejor som alltid är till oro och besvär.

Vad jag förstått av Petersens bok så använde innuiterna sina skäddor tillfälligt - t ex för att få en rak kurs när de samtidigt skulle hantera bössan.

Skulle det vara bättre med en relativt lång "skädda" som bara sticker ut några cm? En annan variant - skrev inte du Björn om det någon gång? - skulle väl vara att lasta ned rejält bakom ryggen så aktern sjunker djupare ned.

Visserligen är en "high-aspect-skädda" (dvs en som är djup och smal) hydrodynamiskt mera effektiv än en lång och grund - det gäller för övrigt alla från skrovet utstickande föremål med förment hydrodynamisk verkan: kölar, roder, centerbord mm - men eftersom en sådan skädda hade gjort kajaken oanvändbar i närheten av land kan vi lämna sådana funderingar därhän, och koncentrera oss på att göra det bästa av den långa och grunda och integrera den snyggt i eller på skrovet (snacka om LIX-index för den meningen!).

...och visst hjälper det mot upplovning i sidvind att trycka ner aktern lite.

I en lågvolymkajak kan man även assistera styrningen bara genom att luta framåt (förstärker gireffekten) eller bakåt (stabiliserar kursen).

Textens läsbarhetsindex är 62, vilket innebär att den klassificeras som mycket svår, byråkratsvenska.

Nu är det ju också så att en läsare ganska snart sätter sig in i författarens språk och därmed lättare kan fördra dennes språk och överse med eventuella svårtydbara vändningar, speciellt om läsaren har någon hum om och erfarenhet om författarens inriktning och uttryckssätt.

Den meningen resulterade i "Textens läsbarhetsindex är 69, vilket innebär att den klassificeras som mycket svår, byråkratsvenska."

Det där var ju lite kul så den möjligheten ska jag använda när det dimper ner bruna eller vita fönsterkuvert i brevlådan. http://www.lix.se/index.php

Någon har uttryckt det enklare: vid LIX-tal över 60 är det tveksamt om ens författaren själv begriper vad där står...

Fast när jag körde min mening i den länkade testapplikationen hamnade jag på 52 - så det var faktiskt inte så illa som jag trodde.

När jag lade in "LIX-index" fick jag 102...

Jaså, jag får 52 med Rickards länkade applikation (vet inte hur exakt den är). Ett "fel" är att applikationen delar upp meningen i två, men som jag använder kolonet är det inte en meningsdelare. Tar man bort det blir lix-index 66 istället.

Ja, man kan tydligen få lite slumpvis genererade svar på denna LIX-uträkning.

Algoritmen för att räkna ut detta index är ju tydligen från 1960-talet. Språket har förmodligen utvecklats åt nåt håll sen dess å statistikens mysterier är väl inte den lättaste och mest exakta vetenskapen att förstå sig på. Kanske inte ens för pedagogikforskare.

Men en kul leksak kan det ju vara ändå!

Algoritm... var det inte ett datorprogram eller en datorutveckling en gång i tiden med den beteckningen? För länge sen hittade jag något om det och gjorde en sammankoppling... men oj vad jag glömt vad det handlade om. Algor tror jag det hette.

Al Gore...

Mina barn här lärt mig använda Wikipedia men även om jag fortfarande inte köper allt där (källkritisk). Algoritm förklaras;

"En algoritm är inom matematiken och datavetenskapen begränsad uppsättning (mängd) väldefinierade instruktioner för att lösa en uppgift, som från givna utgångstillstånd (starttillstånd) med säkerhet leder till något givet sluttillstånd."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Algoritm

Man skulle då kunna kalla Thomassons ritningar för algoritmer eftersom de med säkerhet (vad jag har läst) leder till både nöje (bygga och paddla) och beroende (bygga fler).

Nöje och beroende - det var en rätt träffsäker definition av min "algoritm" ;-)

Annars brukar jag hävda att mina Black Pearl-ritningar är resultatet av en algoritm i arbete - en enkel ritningsformel där jag kan stoppa in beställarens mått och ut kommer en färdig ritning. Men eftersom jag likt Erik är källkritisk (litar inte på statistik och förenklingar) gör jag ändå en manuell slutjustering.

Läste just (DN 7/12) en intervju med årets "nobelpristagare" i ekonomi Paul Krugman: "Den ekonomiska vetenskapen befinner sig vid en brytpunkt, där omsvängningen kan påskyndas av finanskrisen, anser Paul Krugman. I stället för att utgå från att människor uppträder rationellt och målinriktat kommer man mer att utgå från det faktiska mänskliga beteendet, som ofta är ett helt annat. Detta är mer realistiskt, men också mycket svårare för forskare att få grepp om, framhåller han."

Vad säger karlen egentligen?

...att hittills har "den ekonomiska vetenskapen" baserat sin forskning på en påhittad idealvärld eftersom det är för svårt att basera den på verkligheten???

Den ekonomiska vetenskapen?

Uppdatering lite senare: Johan Schück förklarar i DN varför Krugman får "nobelpriset":

"- Traditionellt anser man att väldigt olika länder tjänar på att handla med varandra eftersom man byter varor som det andra landet saknar. Vad Krugman har visat är att lika länder kan handla med varandra och tjäna på det. Produkterna blir differentierade, om ett land tillverkar en sorts jeans gör det andra landet en annan variant."

Kan undra vem som får nobelpriset i astrologi, parapsykologi, intelligent design och ufologi i år?

Jo, Björn, så här är det: om du har en äldre svensk enkrona med mer silvervärde så byter jag gärna till mig den för min... se här hittar jag en i börsen... dagens enkrona. d´accord?

"Kan undra vem som får nobelpriset i astrologi, parapsykologi, intelligent design och ufologi i år?"

Är inte detta något orättvist? Även om ekonomer har gjort en hel del för att man inte ska ta dem på allvar så finns det ju mycket intressant och vettig att lära sig om hur ekonomi fungerar?

Sen tycker jag ofta att massmedia inte gör någon vetenskap rättvisa, så man bör kanske ta vad Johan Schück skriver med en nypa salt.

Visst är det säkert intressant att läsa ekonomi, kanske även vettigt beroende på vilket perspektiv man har på tillvaron - men att vara glaspärlespelare var också djupt tillfredsställande och gav hög status.

Jag är faktiskt mycket tveksam till om de ekonomiska "vetenskaperna" (behåller nog citationstecknen tills vidare) har tillfört vår civilisation någonting vettigt. Ser jag tillbaka på "nobelprisen" i ekonomi, ser jag bara förskjutningar i fördelningen av tillgångarna.

Jag förstår nyttan av en dos företagsekonomi (på rätt nivå, dvs cash flow, ekonomisk styrning etc), men när nationalekonomin får storhetsvansinne och tar över världspolitiken då går det kalla kårar längs ryggen...

Anmärkningsvärt är också att när man (jag) försöker tränga bakom de tjusiga formuleringarna till dessa "nobelpris" finner jag mest floskler och pretentiösa sparkar mot vidöppna dörrar.

Ta den s.k. spelteorin som belönats vid två tillfällen (1994 och 2005) och som bygger på att alla inblandade agerar agerar rationellt och förnuftigt enligt teorins (helt korrekta) matematiska regler! Hmm - hur använder man en sådan teori bland människor...

Eller Krugman i år: han belönas för att ha kommit på att inte bara olika länder kan ha nytta av handelsutbyte (genom att de förser varandra med varor som inte kan produceras lokalt) utan även lika länder - om land A gör jeans i annan modell än land B ökar urvalet för kunderna i båda länderna. Hmm - vem kunde ha anat detta...

Men det finns hopp. Matteundervsiningen på vilken all ekonomi bygger gör stora framsteg: http://hanslundgren.blogspot.com/2007/04/hej-matematik.html

...eller varför inte Annie Leonards mycket pedagogiska film om vår ekonomi och dess verkningar: http://www.storyofstuff.org/movies-all/story-of-stuff/

Ja, fast det finns ju också exempel som Amartya Sen, om man nu ska tala om nobelpristagare. Dels har han sysslat med empiri, och inte enbart fantiserat, och även valt ett område där vunnen kunskap är nyttig.

När det gäller priserna 1994 och 2005 så har jag aldrig förstått det som att de utsagorna ska tolkas som en mall för hur människor agerar, utan som en mall för vilken typ av agerande som uppmuntras av ett givet system.

Jag tycker att man utan att ljuga till någon större grad kan dra paralleller mellan ekonomi och psykologi, möjligen med några års förskjutning dem emellan. I början, när vetenskapsdelen av ämnena är unga, samt tyngda av ideologi, så består resultatet av mycket felaktigheter och några självklarheter. Men efter en tid av utveckling så blir resultaten mer och mer användbara. Vill man vara lite optimistisk får man jämföra dagens ekonomiska kunskap med Adam Smith, inte med fysik eller medicin där man kommit 54245 ggr längre.

Tack för de underhållande länkarna kanske jag ska tillägga. :)

Jodå, jag vaknade av ett väldigt buller - föregånget av ett vinande ljud. Lika överraskad som jag blev i Spanien för mer än tio år sen. Jordbävning... Det hade vi väl inte kunnat tänka oss, eller hur?

Sodom och Gomorras förstörelse vet man i dag var resultatet av en jordbävning. Förklaringen gav (har jag faktiskt skrivit om) Alfred Wegener som 1912 lade fram sin teori om konintentförskjutningen(arna) - att kontinenterna en gång hängt samman i det s k Pangea.

Hans tankar väckte på sin tid en våldsam debatt. Det var inte bara teorin som väckte ursinne, utan framförallt Wegeners akademiska status. Han var visserligen geofysiker, men framförallt meteorolog. Och en sådan bör hålla sig till sitt ämnesområde. Det tog många många år innan Wegeners teser godkändes av det vetenskapliga samfundet.

Orientalisten Edward Said menade att det måste finnas personer som bryter mot förenklingen och som stör den institutionella självupptagenheten hos den kulturella, akademiska, religiösa och politiska eliten.

Och hur fort glöms inte rena självklarheter? Semmelweiss kämpade hårt för att läkare skulle tvätta händerna. Till slut tog tanken rot och sen - likt boten mot skörbjugg; vi kajakister bör akta oss för alltför långa turer..., glömde man av det och förlitade sig på penicillin.

Kanske det var på en dansk site eller någon annanstans (det är Dansk Vädermeling man ska titta på, danskarna är världsbäst på meteorologi) jag läste att 2008 var kallare än klimattydarna påstår. Och en intressant vetenskaplig sanning är att den djupfrysta tundran får ett enormt utsläpp precis när ytan ska till att frysa till vid vinterns ankomst.

Al(fred) Gore (Junior) borde i sanningens namn segla till sina destinationer och låta bli flyget. Första klass...

Ja, det var en rejäl omskakning. Jag for upp, yrvaken, 06:20 och tog ett varv i huset och i trädgården för att se vad som hände - men såg ingenting onormalt. Jag var i Haverdal 1985 vid den förra "stora" jordbävningen (med epicentrum i Halmstad) - denna var värre.

Det är kallare i dag, men inte så kallt som i mitt barndoms Norrland där man pulsade i snö och tittade på norrsken som sprakade över himlen.'

Kajaken(erna) ligger och vilar, mätta på sina upplevelser. Årets sista färd är redan ett par veckor gamla. Naturen förändras med årstiden, stränderna ser annorlunda ut, träden står rakare och mer blottade och grafiska mot himlen.

Men vi går raskt mot ljusare tider.

Häpen har jag hört en hackspett som gett sig på en holk i ett av trädgårdens träd. Den har listigt breddat ingångshålet precis under det skyddande brättet. Efter liftet slående i fågelböckerna ser jag att det är en mellanspett. Myckt morsk, jagar bort småfåglarna från de hängande matborden, men oerhört vacker i sin svartvitgrå dräkt och röda gump. Jag litet rött på nacken också.

Den första fågel jag lärde mig var domherren. Det var lätt att känna igen hannens mer bjärta röda färg. Den eller de satte sig på pappas uppsatta fågelbord i köksfönstret och jag kunde sitta hur länge som helst och titta på den lilla fågelns fantastiska färger.

Hur klara småfåglar kyla? Jag tror det är snösparven jag sett uppe i Kittelfjäll en förvinter. Jag visste inte då att den övervintrade. När kylan blir intensiv - när snön knarrar under kängorna är det alltid minst 10 gr minus! - kanske ned mot 30 minus börjar fågeln darra för att få upp kroppsvärmen! Det här har jag bara läst, men nog är det fascisnerande.

I väntan på lämpligt kajakväder skickar jag en jul- och nyårshälsning till er alla, men särskilt till Björn vars synpunkter alltid tycks mig aktningsvärda och kloka. Plus all den kunskap han förmedlar om paddlandets ädla konst.

Det var roligt men beklämmande att läsa om det här och nu kan jag bara tillägga efter de senaste yttringarna: "same procedure as last year". Ska människan aldrig lära sig någonting? Ett besök av ekonomi-journalisten Henrik Borgström gav vidare tankar. Hans nästa projekt är att ta upp aktiemarknaderna. Dessa flyende siffror som petas hit och dit "och aldrig ger medel till nya innovationer", som han uttryckte det. Är det bara låtsaspengar?

En gång i tiden var aktiemarknaden en seriös arena för att matcha riskkapital med kreativa företag – numera är den väl föga mer än ett glorifierat spelbolag som konkurrerar med Ladbrokes, Betsson med flera om gamblerpengar.

Pengar som vinns eller förloras där finns inte, har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Men med jämna (och tämligen förutsägbara) intervaller uppstår ett plötsligt behov av att återställa förtroendet för den s.k. marknaden genom att överlåta ofattbara mängder riktiga pengar till ansvars- och omdömeslösa finansakrobater, som otåligt och påstridigt tolkar Milton Friedman: privatisera vinsterna, socialisera skulderna...

Allt om aktiemarknader försvann när jag idag fick tid till några timmars paddling. Fåglarna har kommit tillbaka! (Och det har fisken också, visdomsord av fiskaren Mats!!). Min 52 cm (över masik) angmagssalikkopia (för och akter är inte som originalet, dags för en ny variant, den riktiga) glider suveränt, 5,80 m lång.

Alltnog, på hemväg efter en rast i Mats lilla hamn och kaffedrickande, möter jag en annan paddlare som glad ut. Visst, jag har aldrig träffat på någon ledsen paddlare. Det visade sig vara en kanotist med hemortsrätt i München. Fast han hade inte paddlat därifrån, som ni förstår. Han talade utmärkt svenska men jag övade upp mina die, der och das till hans muntra tillrop. Bangandet från Ravlundaheden talade om att det var dags för honom att ta sig till Kivik där han campade på plats upplåten däråt. Han paddlade ett svenskt märke, jag skyndade mig att påpeka att vi har en kajakritare i samma landskap. Längre västerut. Jag nämnde honom - är det inte Björn Thomasson han heter?

Bara att paddla förbi Stenshuvud är stort nog. Och snart var jag inne i min lilla ålahamn. Nils-Gunnars. Slut för i dag.

Spännande att bläddra i Thomassons sajt...

Angående ursprungsnotisen och romarriket, kan jag konstatera att krisen för 8 år sedan resulterat i...business as usual, status quo eller fördjupat elände.

Då är det en lycka att sitta i kajaken och studera skäggdoppingar på 5 meters håll ett tag... innan man måste maka på sig för en alltför raskt annalkande svan...

Skriv en kommentar