Visa varukorgen
Design & Illustration

Ny bekantskap i trädgården

Vid en fikapaus i trädgården igår kom en stor insekt mödosamt klivande genom gräset, då och då högljutt surrande med vingarna. Första tanken var att det var en skadad bålgeting. Men den var tyngre och kraftigare byggd än en bålgeting med kolsvart glänsande huvud och rygg. När den kom närmare såg vi att yttersta delen av bakkroppen var luden med "kjolar" av brunorange päls, och att den alltså borde vara en humla av någon sort. Men den var mycket längre och kraftigare än andra humlor jag sett, ungefär 25 mm lång. När jag lyfte upp den (tung för att vara en humla!) flög den ett par meter och landade sedan i gräset och kom promenerande samma väg igen – en målmedveten rackare.

Lite letande på nätet visade att det troligen var en stensnylthumla (Bombus rupestris), en hona (de är större än hannarna). En helt ny bekantskap på Skånevägen 4.

Efter en stund kom den fram till en staketstolpe och klättrade in till grannen.

Kommentarer

Björn, kontakta Artdatabanken i Uppsala. Passa på och fråga också vad humlor har för sig på villande hav. I stark ostlig vind och rejäla vågor hade jag en humla som surrande satte sig på mitt kapell. Under åren har jag alltid förundrat mig över det här för det är inte första gången jag ser humlor långt ute till havs.

Det kan blåsa kraftigt och ändå flyger humlan rakt. På min mejlfråga till Artdatabanken en gång fick jag svaret att en humla flyger som en helikopter. Fullt ös och då blir färdriktningen exakt. Under tiden kan man se allehanda fåglar dyka och fladdra i starka uppvindar. Men humlan klarar det där.

Själv har jag, efter recept av den fine akvarellisten Peter Larsson gjort ett humlebo av en upp- och nervänd blomkruka. Fodrad med litet fjolårsgräs är humlor med avkomlingar snälla pollinerare så jag får gott om plommon i trädgården. Var rädd om insekterna!

När jag kollade på internet hittade jag lite kul fakta, bland annat om myten att humlor inte kan flyga. Förmodligen handlar det om försök att applicera alltför enkla (eller felaktiga) matematiske formler på ett komplext sammanhang. Enligt någon källa är ursprunget en schweitzisk ingenjör som under en (blöt?) middag på 30-talet med lite aerodynamik/matematik försökte förklara elementär flygfysik för sin bordsdam och därvid kom fram till att humlor är för tunga och har för små vingar för att kunna glidflyga. Men vetenskapligt är humlans flykt väldokumenterad och utan några mystiska inslag. Vingarna fungerar som helikopterblad snarare än som flygplansvingar, de rör sig oscillerande, och utnyttjar elasticiteten i ett extremt elastiskt protein (resilin). Vingmuskulaturen spänns (som en slangbella) och utlöses, så att snärten ökar accelerationen i vingrörelsen och därmed lyftkraften, både på upp- och nerslag.

Vidare kan humlor i riktigt kallt väder "varmköra" muskulaturen till flygtemperatur – de är alltså i det avseendet "varmblodiga".

Jag lärde mig också att humlors gift är mycket svagare än bins och getingars. Om man mot all förmodan skulle lyckas reta upp en godmodig humla så att den känner sig manad att ta till gadden, är svedan kortvarig och rätt lindrig.

Hej kul o kolla din sida o läsa lite om annat än kajaker.

Det ska oxå bli kul o träffa dig på Tjärö fästivalen i september.

Ha en skön sommar.

MVh Tommy

s t e n s n y l t h u m l a . Hm. Hur kan man heta det?

Jag är inte helt säker på att hon är medveten om sitt namn. Hade hon varit det hade hon måhända insisterat på den semantiskt mer informativa benämningen stenhumlesnylthumla – hon är nämligen (tror jag i alla fall) en snylthumla (dvs en art som saknar arbetarskrå för att istället snylta på andras arbete) och som sådan specialiserat sig på att snylta på stenhumlor.

Ah, där var namnet! Intressant. Ockelipock, idag tog jag en snabbtur från min vän Nils-Gunnars ålahamn. OCH - såg jag inte ålakråkor? Ja, skarvar då, för jag har ju blivit skånsk patriot efter alla åren här. Förra året ca 150 - det verkar många i år också på björken vid vattnet. Jag har ju varit nära och de lyfter kvickt, plus att man tar sig för näsan av lukten efter lämningarna.

Hur som helst, ordningen verkar återställd. I år såg jag bara 10 ejderpar. Det är överhuvud taget litet sjöfågel, märker jag.

Skriv en kommentar