Visa varukorgen
Design & Illustration

Ny SOF-Black Pearl

Black Pearl i  SOF-modell

Erik van Woerkens är just klar med träarbetet av sitt Black Pearl-bygge – en skin-on-frame-version. Det har blivit en 5-6 stycken dylika hittills på olika ställen i världen. Eriks är 580 cm lång, 47 cm bred med relingar, stävar och däcksbalkar i fur, spant i ek och längsgående stringers i ask. Duk blir nylon med syntetfärg. Men först den obligatoriska gladpack-testen.

Gladpack-test av Black Pearl - Jos Vermeiren vid paddeln. Erik vid kameran.

En SOF låter sig aldrig riktigt reduceras till ett antal förutbestämda mått. Den lever sitt eget liv. Eriks fick lite mer språng i kölen och aningen högre stävar, som bilden visar.

Eriks SOF jämfört med Black Pearl-ritningen

Kommentarer

de har kommit många SOF kajaker på sista tiden... är detta en trend våg som folk surfar på kanske?

är de mer arbete att överföra ritningar fårn tänkta strip bygge för att få de till en SOF istället?

de har ju i alla fall lyckats få formen väldigt likt...

sen undrar jag hur vida de går att ta lång turer med SOF kajaker någon som har erfarenhet omd de kanske?

Sof, eller rod=ribb och duk, var den första kajak jag byggde på en kurs. Jag har fortsatt med det. Friheten i byggandet, de enkla verktyg man använder och slutresultatets skönhet är nog det som fångar bäst. Som bekant finns inga räta linjer på en kajak - men den kommande sittbrunnens diagonaler går att mäta. Är de lika blir kajaken rak, och enklare kan det inte bli. Jag har paddlat mycket och länge med sådana kajaker - grönländare och baidarkor och aldrig har någonting gått sönder. Går en ribba - hände mig nyligen - i sittbrunnen är det enkelt åtgärdat. I annat fall är det ingen fara, det finns fler i en sådan kajak. I en baidarka minst 40 stycken.

Jag är dock inte fanatiker. En kajak där botten är av 3 mm plywood som sedan dukklätts och målats skulle kunna vara kanske en hållbarare variant. Jag kan tänka mig precis vad som helst - bara slutresultatet blir en lätt kajak. När jag tittar på olika plasticvarianter ryser jag när jag läser om slutvikten - 20-26 kg. Inte för mig.

En annan anledning att bygga en kajak enligt gamla principer är att man närmar sig ursprunget; ett slags arkeologisk spaning på den tid som flytt. Enkelhet finner jag någonting eftersträvansvärt.

Och paddlarna. Jag snickrade till en som är 9 cm i toppen och fann att den fungerade suveränt enligt Björns kantställda uppmaning. Men är den första entusiasmen lagt sig återgick jag till en 1700-talsmodell. Den är bara 6 cm men har ett precis lagom drag för många timmars paddling. Rent ut sagt låter jag bara bladet glida genom vattnet med ett minimalt tryck. Eftersom hela paddeln läggs i vattnet tror jag att den drivande ytan nog är likvärdig med moderna s k vingpaddlar. Men denna paddels överlägsenhet gentemot senare tiders är den stora brukbarheten - jag kan i ett nafs förlänga paddeln i vattnet eller förminska den bara genom att korta den i handen.

Det kan inte vara fel att söka sig några steg bakåt. Min teori i varje fall.

För att bygga en SOF behövs ingen ritning. Det är bara att följa någon av de kända vägledningarna: Cunningham, Morris, Starr, Petersen eller Brinck. Men jag tror att många drar sig för att ge sig in i det okända, kanske lite skrämda av att de nämnda herrarnas rekommendationer skiljer sig en del från de övrigas. Vem av dem har rätt (om man nu hör till dem som har behov av enkel dualism)? Lättare då att utgå från en beprövad konstruktion, i synnerhet då en som Black Pearl, som lovordats i nästan generande grad. På det viset är välfungerande dimensioner garanterade redan från början och risken för förargliga fel minskar.

Det finns en och annan som långpaddlar i SOF-kajak, men det är i mitt tycke knappast optimalt. SOF:ar är svåra att packa med alla spant som är ivägen, ännu svårare att få ut prylarna igen, svåra (dock inte omöjliga) att förse med skott och luckor för säkerhet – och att dra upp en tungt lastad kajak på stranden går hårt åt tyget längs kölen; att lyfta den kan vara rätt tungt om man inte reser extremt lätt.

SOF:ar har många fördelar som lek och dagturskajaker och byggs snabbt och enkelt, men för långtur vill jag nog helst ha lättpackad slät insida och en slitstark botten – gärna också skott och luckor.

När det gäller Henris paddeljämförelse, så har vingpaddlar generellt större yta än eskimåpaddlar – men man kan möjligen hävda att de är onödigt stora för de flesta sammanhang utanför tävlings- och motionspaddling. I sämsta fall leder det till de används dem fel därför att mycket få har muskelstyrka nog för att dra nytta av en vingpaddels fulla grepp i en tung havskajak. Men både vingpaddeln och grönlandspaddeln är vingprofiler –den ena assymetrisk, den andra symmetrisk. Båda kräver också en utvecklad paddelteknik, anpassad efter paddelns förutsättningar för att ge optimalt resultat. Vingpaddeln är ett exempel på ensidig specialisering, en paddlandets monokultur. Grönlandspaddeln är optimerad för allsidighet, ett paddlandets sunda växelbruk.

Hm, jag tror nog den gode Björns teser om packning i en sof/rodkajak är något överdrivna. Själv har jag två liggunderlag insydda i var sinn vanlig enkel, grön plastpresenning. Dessa är skurna efter skrovets form och täcker helt ribbornas botten och sidorna. På så sätt packar jag lätt med mig vad jag behöver, fäster tunna linor för att dra ut tält, sovsäck, etc.

Givetvis lyfter jag helst inte kajaken med packning, men det finns alltid möjlighet att ligga nära stranden och plocka ut det tyngsta.

Åter till paddlarna. Jag kan mycket väl förstå att redskap tar en annan riktning, jag är inte emot nya tankar. Men såg man inte nyligen dyra och fina kolfiberpaddlar där "handtaget" knäckts? Fyllt med skum? Och priset? 4 000 kr har jag sett någonstans, men det var säkert en utomordentligt fin och lätt paddel. Vikten har givetvis betydelse. Men utan vidare paddlar jag 5, 6 timmar i ett sträck med mina grönlandspaddlar och stiger ur kajaken lika fräsch som jag steg in i "cockpit". Till det ska läggas att jag verkligen jobbat med paddelföringen för att lära mig det innuitiska sättet att paddla. Jag vet inte om jag lyckats, men bara min antydan om att jag inte blir trött efter en lång paddling måste väl ändå peka på att jag är inne på rätt väg.

De olika rösterna när det gäller byggandet behöver inte betyda att det är en omöjlighet att bygga en sof/rodkajak. Självklart är det lättare efter en precis ritning. Den norska ritning med färdiga, skalenliga spant jag en gång gick efter gjorde allt oerhört lätt. Tom Yosts petiga uträkningar för "spanten" i den Nikumi-baidarka jag håller på med är verkligen en prövning. Men jag kan SE hur det ska vara, tack vare tidigare byggen. Det som först såg ut som en orimlig låda blir nu långsamt den tänkta tanken.

Det är inget fel att försöka sig på Björns ritningar, jag ser ju att slutresultatet blir något mäkta vackert och funktionellt. Men jag gillar desto mer vissa utmaningar...

För mig är det också helt naturligt att man bygger SOF runt sin egen kropp, sina behov och sin kompetens. Hela Black Pearl-processen är egentligen bara ett försök (visserligen mycket lyckat) att flytta måttanpassningen från byggaren och byggprocessen till ritningsstadiet och konstruktören - nödvändigt för strip eller s&g eftersom måtten inte går att justera efterhand, men en onödig omväg när det gäller strip. Även om byggråden i de ovan nämnda böckerna i de flesta fall är försedda med handfasta tips om standarddimensionering, bygger de ändå på att fatta ganska många detaljbeslut om mått, placering av spant och slagribbor etc - och för detta krävs en viss kunskap om hur dessa beslut påverkar slutresultatet, alternativt stor tilltro till processen och acceptans av att allt inte alltid blir som man vill.

Därför kan jag mycket väl förstå dem som - i alla fall för första bygget - väljer att utgå från en beprövad ritning med förutsägbara kvaliteer och utseende. Tanken är snarlik den som styr replikbyggen efter Harveys eller Chapelles ritningar - byggaren är inte ute efter att bygga en egen tolkning efter någon av de traditionella anpassningsalgoritmerna som finns, utan vill ha en bestämd kajak med kända egenskaper och/eller utseende. De flesta som bygger SOF-Black Pearl har provpaddlat den och vill, utan chansningar, duplicera exakt de egenskaperna i ett SOF-bygge. För andra har estetiken fått avgöra - de väljer att konvertera en Black Pearl för att de gillar linjerna.

är lite nyfiken på detta du nämner björn med skott och luckor i SOF kajaken... hur gör man detta? de har jag så vitt jag minns inte kunnat se ngt om i cunninghams bok i alla fall

men de känns lite som att jag kommer ge mig på ett SOF bygge i höst... har dock en hög önskan om att använda lin väv på viket jag anser vara tillsynes svårt att hitta i tillräkligt grov och tätvädv variant

Det finns ingen traditionell beskrivning av skott och luckor i en SOF, och jag är mycket tveksam till om det är mödan värt. Men Pavia Lumholt demonstrerade en metodgrönlandssymposiet på Fyn för två år sedan.

Var du hittar linväv har jag ingen aning om, men det finns det säkert andra som vet...

jaha ja de är kanske inte helt optimalt med skott p en SOF... kanske bättre då med påsen man kan sitta i. borde dock om inte annat vara lättare att göra

men jag ska se vad jag kan hitta om lin väv annars får de bli bommul eller nylon som alla andra har...

Kanske för mycket hi-tech, men flygplansduk t.ex. Ceconite 101 kan vara ett alternativ

Duken saluförs i Sverige av firman Arigo

http://www.ceconite.com/

http://www.arigoteknik.se/svenska.htm

Flygplansduk har länge använts i Platt Monfort´s båtkonstruktioner

http://gaboats.com/construction/

mkt intressant... men för min del är de mer tanken om att göra eh kajak som är 100% miljövänlig och där av är jag intresserad av att kunna använda lin och ja bommul är också nedbrytbart men lin har sin impregnering naturligt och därför krävs mindre lin olja för de senare och de försenar förruttnelse med häst längder

Till Joakim! Jag har sett varianter av "hål" på däck på sof/rod-kajaker. Lars Gradin har någon kajak med ett sådant hål. En "skorsten" av samma material som duken i övrigt är sytt till hålet. Det verkar fungera. Själv håller jag mig till det klassiska mönstret och stoppar allting inuti kajaken. Med liggunderlag insydda i enkla plastfodral fram och bak på insidan får man en jämn struktur och det är lätt att putta in och ta ut de saker man behöver - campingprylarna etc. Jag surrar ALDRIG någonting på däck. Det enda som sitter på däcket och föröver är extrapaddeln.

Flytelement kan du göra av uppblåsta (och tomma!) vinpåsar. Sätt snören i dem så kan du dra ut dem när de tappar luften. Men generellt är de väldigt hållbara.

Lycka till!

Skriv en kommentar