Stampande kajaker?

Intressant med lutningen av kroppen. Hur kommer det sig att fören lyfter av att paddlaren lutar framåt? Åt andra hållet är det lite mer begripligt då jag inbillar mig att benen sänker fören. Eller har det mer med vågornas form att göra.

Per

Inte lyfter man förstäven genom att luta sig framåt!?

Vågteknik överhuvudtaget är en väldigt komplex historia, som knappast kan läras ut teoretiskt, ut ock lek och ha kul i vågorna så kommer känslan så småningom.

Två frågor:

- Utvecklade Stenmark verkligen puckpiståkningen?

- Är stampningen bara av ondo?

(Tänker på mitt senaste förskepp som kan sägas gå "rätt igenom" vågen (enligt samma princip som moderna katamaranskrov och de moderna trimaranytterskroven, säger någon... någonstans.... ;)))

Jag anar att en del turbåtar, havsracers och surfskidor funkar annorlunda? Eller att hela ekipaget som sådant funkar annorlunda. Att de kanske har kraft nog att acceptera stampandet?

Kan du utveckla lite Björn?

// Patric

Stampande kajaker? Jag måste ställa frågan eftersom jag inte upplevt det. Talar jag om baidarkan med sitt rörliga skrov, tycks den "svälja" vågornas oro. Det är verkligen mycket fascinerande att paddla en helt igenom tidstrogen baidarka och uppleva någonting som känns levande och helt överens med vågor och strömmar. Igår var jag ute med min Igdlorssuit som inte heller stampar i den plötsligt upprivna sjön nedanför marknadsfältet i Kivik. Kan det bero på att den till stor del har sina enskilda detaljer surrade? Att "huden" är påsydd och eftergiven? Kajaker som utvecklats under flera århundraden måste genomgått en evolutionär process som - tror jag i varje fall - man inte kan fösa åt sidan med antydningar om "modern tid kräver moderna material". Faktiskt tror jag hela detta komplex är djupare än vad mången tror.

Min senaste baidarka har en utomordentligt låg profil och påverkas inte alls av vind - eller vågor. Precis nu håller jag på med Tom Yosts märkliga upplaga av en baidarka. Förvisso inte rörlig, men spännande som konstruktion.

Vi paddlar väl på...

Stort set alle kajakker og både kan bringes til at stampe. Det kommer meget an på søen og bølgerne, samt farten på fartøjet, ligeledes har det indflydende hvordan det er lastet.

Bred snude, flad bund og for tung i forskibet er opskrift på stampen. For høj fart giver også stampen, da fartøjet hopper ud af den ene bølge og hamrer ind i den næste.

Korte krapsøer giver lettere stampen end lange bløde bølger.

Jeg har p.t. 2 kajakker, og en Smart under bygning. Min Mari-mini som er bred, kort og flad i bunden stamper meget, om der kommer llidt fart på, og går let i stå i søen.

Min Neümann Tümmler, som er smal og skarp i forskibet, går ret igennem småsøer uden at stampe, men får meget vand på dækket. Har jeg fuld fart på i modsø, og for meget vægt i forskibet kan den også stampe.

Det hjælper at sætte farten lidt ned, så Kajakken ikke "hopper" ud af bølgetoppen og ind i den næste, og Björn's teknik med at give et ryk fremad og bagud med kroppen hhv. op og ned af bølgen hjælper også, men i korte tætte krapsøer kan det være svært da de kommer så hurtigt efter hinanden.

Det där var ju intressanta anteckningar. Vatten på däck känner jag igen, men anser sådant vara en normalitet. Men det finns ett annat sätt - att inte paddla alls! Då lyfter och sänker sig kajaken efter sin egen kropp och - se! Ingen stampning. Naturligtvis inte kontinuerligt, i så fall kommer man ju inte framåt. Det som besvärar mig en smula är Björns framförda åsikt om fart. Ska vi verkligen diskutera FART i det här sammanhanget? Vill man ha fart sätter man en motor i aktern - såg två sådana raseribåtar igår. Lyckligtvis långt ut. Jag paddlar helt enkelt för att uppleva vågor, strandpartier, fåglar... Jag funderar inte så mycket på fart per se, utan för njutningen att ligga med mitt flytetyg i vattnet.

Att Smart stampar om man paddlar "fel" är sant. Jag var ute (på primärturen, ushc och fy, har inga bra skäl för förseningen mer än föräldraledighet) igår och precis när jag skulle hem kom vinden, MOT mig såklart.

Krabb sjö och det stampade rejält, men sen grunnade jag lite på varför jag vara ute och kom på att det var för att träna och inte teknik i första hand utan styrka så jag tog i och det stampade ännu mer. Har rejäl träningsvärk i underarmarna och ryggslutet idag, även insidan av låren ner mot knäna känns av. Det är skönt.

Men, jag ska verkligen prova att smyga fram genom vågorna nästa gång, jag har en vilja att bli en smidig och (hur ska man säga) lågväxlad, effektiv paddlare som ser världsvan ut i kajaken. Tror inte jag gjorde det igår under mitt styrkepass..men jag hade kul.

Stenmark sägs ligga bakom vikkäppen. Han var den som redovisade tankarna bakom den i TV när den introducerades.

Det där om puckelpist är jag tveksam till. Det är svårt att göra något "hopp" när man har benen "helt" hopvikta på toppen av puckeln. Sant är att man försöker behålla kontakten med backen genom att låta benen arbeta vertikalt. Tanken med tekniken är att "äta" rörelseenergin som annars skulle ge fart. Blir farten för hög hinner benen inte med att dämpa farten och då studsar man på topparna och farten blir bara högre och högre. Att studsa på topparna från början ger okontrollerbara farter.

Puckelpist tävlas på tid och stilpoäng och inkluderar vanligen även två hopp.

Havskajaker brukar konstrueras att gå lite mjukare än slätvattenlådor. Böjd köllinje eller volym i akter och för på höjden ger mjukare gång. Vågorna i Östersjön är korta och det skulle bli puckelpistjobbigt att flytta tyngdpunkten i sittbrunnen.

Kanoter med bra surfegenskaper brukar ha extra volym i för och akter. I motsjö går de dock mindre bra. För att inte tappa fart i dessa kanoter måste framåtdrivet behållas även när kanoten smäller ner i vågdalen. Upplevs kanoten rank är det svårare att behålla drivet när den knycker.

Jo, det är klart, med en mer lättdriven - kan vi inte säga så i fortsättningen? - kajak har man mer marginaler. Men nu ska jag berätta vad som hände med en nygjord paddel där jag ökade bredden i toppen till 9 cm... Vid "the loom" är den ca 4-5 cm och ursprungstanken var att göra ett mycket kort handtag. Jag mätte plötsligt fel så ena bladet blev kortare...

Hur som helst, denna breddning med 1 á 2 cm gav en paddel av helt annat slag. Tilläggas bör att den är tvär upptill, ingen rundning således. Och Björn - plötsligt blev det snedställda bladet (som du tidigare tagit upp) av en helt annan dignitet. Med 9 cm bredd i toppen gav vinkeln i vattnet en mäktigt drivande känsla. Förutom att man med denna bredd inte alls behöver ta i, trycka hårdare etc. Men framförallt gav den nya paddeln en känsla av "reserv". Behöver jag, kan jag ta i mer. Ah, det var en skön känsla. Och hemåt såg jag de vilande sjöfåglarna vända näbbarna mot söder. Sydlig vind alltså, men svag, knappt jag kände den om jag inte tittade på foglarne.

Kontakt vid skidåkning är viktigt. Lätt framåtvikt vid ingången i svängen och sedan lite bakåtvikt vid utgången så blir det lite extra fart. Detta gäller dock vid packad snö. I lössnö reglerar man farten genom att trycka ner spetsarna i snön. Går det för långsamt måste spetsarna upp. Vid bottenlös åkning är en god regel att hålla spetsarna nån centimeter ovan snön.

Är det bara 20-30 cm lössnö brukar tryck mitt på skidan räcka. Lika mycket vikt på båda skidorna är ett måste, annars fastnar dalskidan.

Gud va' skidåkning är skoj!

Tack till Erik o Björn. Som vanligt liksom.

Men det känns just nu inte bara bra att det är så långt till vintern :) Storsväng på fjället. Knixigt trixande i skogen. Som en raket på räls i pisten. Eller dansande på telisar i skönt puder. Erik, du fick loss mina minnen, rakt in i sommarns glada utveckling av mig i min Escape. Snart med vinge. Men nu får jag väl lägga av. ;) Hålla på så här med skidåkningsfantasier o motionspaddlingsfunderingar på Björns (fantastiska!) sajt, man får väl skämmas...

Jag missade en punkt betr paddelbredden. Efter ett antal år i rum sjö har jag kommit underfund med min paddelrytm. Jag kommer aldrig att bli en innuitisk paddlare. När jag paddlar långt hamnar jag i en lunk som känns sparsam, trygg och litet ansträngande. Eftersom denna paddelfrekvens är långsam har jag funnit den optimala bredden i toppänden idealisk med 9 cm. En halv cm hit eller dit har väl ingen betydelse, men det som kändes överraskande var att kantställningen av paddelbladet kändes riktig och vilsam. Ett förtydligande till: "the loom" blev längre än avsett eftersom jag mätte fel på bladen. Men nu är de symmetriska, om Björn möjligen trodde något annat. Jag uttryckte mig inte särskilt tydligt.

Vad slutligen stampning i våg betr - jag brukar lägga mig snett mot. Visserligen betyder det kryssning för att nå målet, men den längre färden tar jag gärna om jag slipper alltför mkt vatten på däck.

Igår hann jag hem före regnet. Senare prövade jag de La Portas 1500-talsdrake. Den hittade jag i Olle Nessles stora bok "Drakar, att bygga och flyga". Inte så långt från paddling... En överraskande och mkt vacker bok. Man tror inte sina ögon när man ser bilderna av alla dessa objekt. 1500-talsdraken flög riktigt fint.

Intressant det du säger Björn. Jag ska utnyttja din erfarenhet vid nästa försök. Tittade på några gamla paddlar, en gjord efter mönster från Petersens kajakbok - 6.5 cm i toppen... En paddel från 1700-talet om jag minns rätt. Ibland blir paddlar man gjort bara liggande, synd i det. Jag söker mig lika gärna bakåt som framåt.