Stockenträffen 2016
den 29 augusti 2016 (kajakträff), 2 kommentarer
Årets Stockenträff blev en omväxlande historia med regn och uppehåll, kuling och stiltje, värme och kyla – något för alla smaker. Drygt 100 paddlare, måhända inte alla samtidigt, deltog. De aktiviteter som bestods var två: Tjörns Kajakklubb med två dagturer och Petruskajak med ett sortiment av trä och kompositkajaker att prova och prata kring.
Framåt fredagseftrmiddagen kom det upp alltfler tält...
I övrigt var det som vanligt. Tillbakalutat trivsamt med många nya och gamla bekantskaper, mycket kajaksnack på alla nivåer – och några riktigt sköna solopaddlingar runt öarna; Härmanö, Vallerö, Tornö, Käringön med flera (solopaddlingar blev det eftersom jag alltid stod på stranden och pratade kajak när de mer organiserade grupperna gav sig av).
och fler och fler kajaker på gräsplanen vid stranden
Fredagen och lördagen var blåsiga, 14-15 m/s SV vridande till V. På lördagen nosade jag lite på vågorna i gattet mellan Härmanö och Vallerö, men modet svek och jag var aldrig ute i det riktiga kaoset. Jag vände i meterhög sjö och surfade tillbaka in i tryggheter vid Champagneviken. Längre ut såg det ut vara åtminstone två meters brytande sjö. En annan dag…
På den leriga lågvattenstranden och i hård byig vind krävdes ett stadigt tag i kajaken
Dagen efter hade det mojnat och jag paddlade via Käringön ut genom smyghålet mellan Vedholmen och Tornö som i lågvattnet var knappt metern brett. Utanför Vallerö gick det halvmetersdyning., vilket gav en del kul surfar mellan stenar och klippor nära land. I små vikar på läsidan gassade solen och badvattnet var behagligt tempererat (gissningsvis 19 grader).
Vallerögattet i sydvästlig kuling
I land hade Petrus fullt upp med att låna ut kajaker och prata om byggkurser, kajakmodeller, uthyrning med mera. Frej i glas-, kol- och aramidfiber väckte som vanligt stort intresse och provades flitigt, och av reaktionerna lär den nog hamna på önskelistan lite här och var.
Men i lä bakom klipporna vid Härmanö Huvud (Champagneviken) gassade solen
...och det finns gott om små vikar där man kan pausa för ett bad
Lite smolk i glädjebägaren var lördagskvällens (-nattens) högljutt påträngande oväsen från restaurangen – den sortens musik som jag till vardags aktivt undviker.
Jag väljer helst själv när och vad jag vill lyssna till och tycker intensivt illa om att det förutsätts att man skall pådyvlas musik i så många sammanhang: i butiker, varuhus, shoppingcentra, restauranger, hotell, på tävlingar, på (svenska) kajakträffar etc – misstanken ligger nära till hands att somliga behöver ständiga ljudintryck utifrån för att dämpa ångesten över den ekande tomheten mellan öronen.
Sista gången jag deltog i Rönne-å-rännet (många år sedan) frågade jag om anledningen till att en riktigt dålig ljudanläggning dränkte startplatsen i skränig rock med tungt oprecist basdunk och fick svaret att de aktiva elitpaddlarna inte kan ladda utan den ljudkulissen. Som sagt, sista gången…
