Lite om min egen utrustning

Senast uppdaterad den 12 mars 2022, 20 kommentarer

De som känner mig vet att jag är en bedrövlig konsument som inte skaffar nytt ofta. Jag är är noga när jag väljer, försöker bortse från mode, reklam och vad kompisarna köpt för att hitta det som så nära som möjligt uppfyller min kravspecifikation. Det blir sällan dyra prylar, därför att lite längre ner i prislistan kan jag acceptera att jag inte får riktigt allt, medan om jag skall gräva djupt i plånboken vill jag ha någonting som är närmast perfekt - och det hittar jag naturligtvis inte. Likaså undviker jag den andra ändan av skalan: där sträcker sig sällan producentens engagemang längre än till prislappen. När tältet eller paddeljackan väl är köpt brukar det fungera bra - fördelarna uppskattar jag, nackdelarna lär jag mig leva med. Efter ett tag blir prylen en gammal vän som jag inte lättvindigt byter ut mot något nytt och oprövat, där jag får börja om från början.

Kajak

Som det har säkert har framgått på sajten nyttjar jag bara två kajaker: Njord för turer med utrustning, Black Pearl för allt annat (Uppdatering: Sedan ett par åt använder jag min Frej mer och mer, framför allt för undervisning). Det kan kanske låta lite inskränkt, med tanke på alla fina kajaker som finns därute på marknaden. Men egentligen är det inte så underligt. Både Njord och Black Pearl är ritade som svar på mina egna kravspecifikationer och har visat sig leva upp till dem. Andra kajaker på marknaden är inte ritade efter mina kravspecifikationer. De flesta lyckade kajaker har kommit till på samma sätt – ritade efter en entusiastisk konstruktör egna drömmar. Sådana kajaker kommer sedan att passa många – vi är inte så förfärligt olika egentligen.

Kompass

En riktig marinkompass tycker jag är en självklarhet. Även orienteringsentusiaster skulle upptäcka väsentliga fördelar om de ger marinkompassen en chans. På Njord sitter en fast monterad Suunto Orca. Black Pearl har bara en liten infälld nödkompass. Vid längre turer med Black Pearl har jag med en lös kompass.

Tänk på att marinkompasser som fästs med gummilinor på däck måste sitta exakt rätt i kajakens längdriktning, annars blir alla avläsningar fel.

Paddlar

Paddelutrustningen består av en 220 cm lång grönlandspaddel, med cirka 7,5 cm breda blad, en 180 cm stormpaddel med samma bladstorlek och en norsaq – en kort handpaddel (egentligen ett jaktredskap från Grönland, en atlatl avsedd att få lite mer fart och längd på harpunkastet) som man kan använda för att rolla med.

Paddeljacka

Efter ett par vanliga paddeljackor - varav den ena en riktig katastrof (den finns inte längre kvar på marknaden så jag avstår från att avslöja säljaren), den andra (en Palm) riktigt bra, så bra att jag fortfarande har den kvar – blev det en grönländsk tuiliq, från Reeds Chillcheater. Egentligen var tanken att sy en själv, men det visade sig att bara materialet skulle kosta nästan lika mycket som en färdig Chillcheatertuiliq.

Tuiliqen passar utmärkt för mitt paddlande – när det blir för kallt för bara t-tröja kommer tuiliqen fram. Jämfört med en bra paddeljacka eller torrdräkt har den flera fördelar: den tätar längre ut: runt ansiktet istället för halsen och runt sittbrunnssargen istället för mot ett kapell, den är bekvämare: sitter löst runt kroppen, den ventilerar bättre: materialet andas men än viktigare är att luften i sittbrunnen cirkulerar upp runt överkroppen, den medger större rörlighet i sittbrunnen: generöst sydd i elastiskt material och den är till skillnad från en torrdräkt snabb och lätt att ta på och av. En trivsam extrafiness är att materialet är helt prasselfritt.

För några år sedan hittade jag en passande neoprentuiliq (Brooks) till mycket förmånligt pris, och den har blivit min favoritjacka under vinterhalvåret (även sommartid om jag bara skall rolla – undervisa eller dema – men för riktig paddling är den för varm under sommarhalvåret).

Kapell

Kapell använder jag sällan numera – tuiliqen fyller den funktionen. Men för varma dagar har jag ett löst kapell från Chillcheater – en så kallad Akuilisaq, som är detsamma som nedre halvmetern av tuiliqen.

Säkerhet

Flytvästen just nu är en ganska enkel GUL - sitter bra och funkar som avsett, men saknar en del detaljer som hade varit en fördel (t ex fäste för bogserlina)

På fötterna

På sommaren sitter jag barfota i kajaken, men har ett par plastsandaler till hands om landstigningen skulle kräva sådana (men det händer nästan aldrig – fotsulan blir snabbt tålig och slitstark, och har fördelen framför skodon att motionera alla fotens småmuskler). Five-fingers hade säkert funkat – men det känns för mycket som ett osedvanligt dyrt sätt att nästan få vara barfota ;-) På vintern ett par högskaftade dykarboots med kraftig sula.

På händerna

När det är ”lagom” kallt (kring sju-åtta grader ungefär) har jag ett par ganska tunna Hiko förböjda fingervantar i neopren. Däröver räcker det med ett löst grepp i paddeln och att arbeta med fingrarna för att hålla värmen – och fingervantar värmer bara marginellt. Närmare noll tar jag fram mina trefingervantar i tjock neopren från Waterproof. Här finns lite mer funderingar kring vantar. Inga poogies? Nej, sådana fungerar dåligt med grönlandspaddel, där man flyttar händerna på paddelskaftet och även ut på bladen. Dessutom har vantar fördelen att de sitter på även när man släpper paddeln.

Under

Under tuiliqen finns beroende på temperatur ett underställ i polypropylen eller ull, vid riktigt låga temperaturer komletterat med ett fleeceunderställ (sedan jag kom över neoprentuiliken behövs inga förstärkningsplagg utöver understället). Två par paddelbyxor från Chillcheater kompletterar efter väder – ett par korta och ett par långa.

Tält

För att göra en ganska lång historia kort gillar jag välventilerade enkeltält. Ett välsytt sådant tar liten plats hoprullat, men ger stort innerutrymme och går snabbt och lätt att sätta upp. Kondens kan vara ett problem men med lite eftertanke och kunskap är det hanterbart.

Jag har under 4-5 år bott i ett enkelt och billigt Everest-tält av tunneltyp under somrarnas veckoturer och helgturer på höst, vår och vinter. Tyvärr blåste ena tältbågen sönder under en sommarstorm för några år sedan och ersättningbågarna höll inte samma kvalitet, så reparationerna blev tyvärr inte långlivade.

I väntan på den perfekta lösningen har det blivit ett nytt Everest, ett litet tvåmanstält, Travel Bike 2, precis lagom stort för en. Efter ett par säsonger är jag mycket nöjd - litet, lätt, snabbt att sätta upp (bara en båge), förvaringsfickor, torklina, ganska vindtåligt (under förutsättning att man sätter det i vindriktningen - vind från sidan orsakar en del rörelser och fladder).

I packningen finns också en tarp - hemmasydd, 3x3 meter i mycket lätt tältväv, med isydda öljetter som medger att den sätts upp med en eller två paddlar som ett vindskydd, regntak eller slutet tält. Hoprullad, inklusive 6 st 5-meterslinor är den stor som ett paket spagetti.

Liggunderlag

Som de flesta har jag provat mig igenom hela skalan av liggunderlag (utom det bästa: en renfäll – men den tar för stor plats i kajaken): enkelt scoutunderlag av cellplast, självuppblåsande av Thermaresttyp, lätta luftmadrasser med lite tjocklek etc. Det finns flera saker att tänka på. Den viktigaste är komfort: min erfarenhet är att det behövs en centimeter tjocklek för varje levt decennium för att sova bekvämt – därför övergavs ganska snabbt de centimetertjocka cellplastunderlagen, lite senare två cm Thermarest, medan 7 cm lättviktsluftmadrass (Kanalsydd Everest) hade fungerat utmärkt fortfarande om den inte varit så högljudd (prasslar så att jag vaknar av ljudet när jag rör mig) och ganska kall (mycket luftvolym att värma när det är kallt på marken).

Min nuvarande är en 9 cm tjock delvis självuppblåsande från Exped, fylld med syntetdun. Komforten är bättre än allt annat jag provat, den är tyst och den isolerar utmärkt mot markkyla och den blir liten och kompakt i hoppackat skick. En extra finess är en inbyggd pump, som fungerar hyfsat.

Sovsäck

Sovsäck för sommarbruk är egentligen två – en riktigt tunn resesäck (50 gram syntetdun) som blir stor som en honungsmelon hoppackad och en sovpåse i fleece (som blir lite större). Dessa använder var för sig eller i kombination för att täcka in de flesta temperaturer mellan 8-9 och tjugo grader. För att skydda dem och även lägga till ett par grader vid behov har jag ett tunt reselakan som blir stort som en tennisboll hoppackat. I packningen finns också ett sovsäcksskydd (tät väv under - tunn andasväv över) för nätter under bar himmel. För vår, vinter och höst har jag en mera normal sovsäck som går ner till strax under noll.

Eftersom jag inte trivs i sovsäck är den numera utbytt mot ett sovsäckstäcke, och fleecepåsen fungerar oftast som underlakan – utom om det är kallt, då kryper jag in i den.

Kök

Ett Trangia 25 kompletterat med kaffepanna fyller mina behov. Av födsel och ohejdad vana (och lite lättja) kör jag fortfarande med rödsprit, trots obestridliga nackdelar i form av sotning och bristfällig värmereglering. Anledningarna är två: det är tyst och det är lätt att se hur mycket sprit som finns kvar.

Kärlen är Duossal – dvs aluminium med tunt rostfritt skikt på insidan. De har fungerat bra: är hyfsat lätta att rengöra och fördelar värmen lite bättre än ren aluminium (och så har jag lite svårt för aluminium i matlagning – det är giftigt och det finns obekräftade misstankar om samband med alzheimer).

Ett tag hade jag med en tjugofem centimeters Muurikka-panna: en stekpanna i gjutjärn med långt avtagbart skaft – användbart både på Trangian och över öppen eld. Det var en dröm att steka i jämfört med de tunna Trangiapannorna, men visade sig omöjligt att hålla fritt från rost oavsett hur jag behandlade det. Det lämnades därför hemma för gott för ett par år sedan.

För vatten använder jag en 10 liters vattensäck – lätt att stuva och krymper efterhand som vattnet används. En halvliters däcksflaska kompletterar.

Förvaring

Jag packar det mesta i vattentäta packpåsar – undantagen är bara de prylar som inte mår illa av att bada: tältet, liggunderlaget, flaskor och oöppnade plastförpackningar mm. Små påsar (4-6 liter) fungerar generellt bättre än stora: lättare att packa tätt och färre blöta prylar om en påse råkar läcka. Stora påsar (20 liter) behövs egentligen bara för sovsäcken och eventuellt skrymmande kläder som skaljacka, fleecetröja etc.

Märkning underlättar både packning och att hitta rätt bland påsarna i kajaken – olikfärgade påsar, färgade tejpbitar eller märkpenna.

Övrigt

Två kameror brukar packas med: just nu en gammal Olympus 720, vattentät skjuta-från-höften-kamera med hyfsad bildkvalitet, alltid till hands i flytvästfickan, och en Panasonic Lumix LX-3 med ljusstark vidvinkel, suverän bildkvalitet och alla fotografiska möjligheter som rawformat, manuella inställningar, bländar- eller slutarförval mm, vattentätt nerpackad. Till båda har jag två minneskort och två batterier som i båda fallen räcker till ungefär 700 bilder med högsta (jpeg-) kvalitet.