Att hålla reda på var man är

Senast uppdaterad den 15 augusti 2021, 0 kommentarer

All navigation går i grunden ut på att veta var man startade och sedan hålla koll på vad man gör därefter. Svårare än så är det inte – i teorin. De flesta elektroniska navigationssystem fungerar så. Man matar in startpositionen. Sedan adderas alla ändringar, antingen via dopplerberäkning av satellitpassager (Transit), genom accelerationsmätning (tröghetsnavigation) eller genom fasförskjutning (Decca, Loran C, Omega m fl) eller tidsförskjutning (GPS, Glonass och småningom Galileo, Beidou och Doris). Det handlar om att använda den information som finns – håll reda på var du startar, använd tecken i naturen, liksom ortnamn.

Håll reda på var du är...

Det är mycket lättare att vara med från början än att hitta rätt när man redan är vilse. Ta för vana att medan du paddlar kontinuerligt titta på holmar, öar, vikar, uddar, samhällen, kyrkor, fyrar, sjömärken efterhand som de passeras. Memorera passagen. I svårnavigerade områden kan även skriva upp dem – t ex med fetkrita eller overheadpenna på en bit plast (en plastficka eller självhäftande plastfilm på däcket eller kartfordralet). Notera var du startar och håll reda på vart du tar vägenTitta efter så att de ligger och ser ut som sjökortet säger att de ska. Nöj dig inte med en ungefärlig överensstämmelse. Stämmer det inte riktigt beror det i 99,9% av fallen på att du inte är där du tror att du är och då är det dags att stanna upp en stund och fundera. Hos vana navigatörer sitter den här titta-runt-reflexen i ryggmärgen och kajakens position i sjökortet uppdateras omedvetet så gott som varje minut. Det är denna vana eller förmåga som skiljer navigatörer från vanliga paddlare och som gör att navigatören utan att fundera kan sätta fingret på rätt ställe i sjökortet.

I klassisk navigation kallas detta att föra bestick och görs genom att position, kurs och tid kontinuerligt förs in i sjökortet.

Tecken i naturen

Titta också på de mer subtila tecknen längs paddelvägen. Från den enklaste måsnavigering – ser du benen på måsen i vattnet är det grunt – till mer sofistikerade iakttagelser. Färgen på vattnet ger viktiga ledtrådar om djup och bottenbeskaffenhet (låt inte molnskugga lura dig). Grund upptäcker du genom att vågorna blir brantare eller bryter – i labert väder genom fläckar av blankvatten. I dyning varnar strömvirvlar på ytan för dolda stenar. Kommer du in i grumligt vatten har du förmodligen en å- eller älvmynning inåt land. Blir vågorna plötsligt brantare kan du misstänka ström eller uppgrundning. Blir vågorna lägre och mjukare har du förmodligen att göra med samverkande ström och vind – då får du räkna med stor avdrift.

Ortnamn

Ortnamnen i sjökortet kan ge en hel del vägledning. Står det Grönskär är sannolikheten stor att du hittar kantig klippö som på håll drar åt grönt. Rödkobb visar sig troligen vara en liten rund bergö i röd granit. Svartbådan bör vara en låg klipphäll övervuxen med kolsvart saltlav. Lökskär ser ut som en lök. På Korsholmen (eller Krossholmen efter sitt fornnordiska namn) har någon förmodligen rest ett kors som sjömärke.

Ofta har man nytta av lite etymologisk kunskap. Då kan man anta att det på Käringön finns ett kummel (i Bohuslän kallas kummel för käringar) och att det på Valön liksom på Vårdholmen finns ett väl synligt stenröse (västsvenska varde, vale betyder vårdkas, stenröse). På Kärrsö finns förmodligen inget kärr men väl buskvegetation (kärr är ett äldre västsvenskt ord för buskage). Ännu mera svårtolkat är kanske Berlin eller Barlin som finns på ett par ställen på västkusten. Hittar du då en ö med idegran har du förmodligen kommit rätt (barr-lind är den gamla benämningen på idegran). Bringelbärsholmen skulle på modern svenska hetat Hallonholmen. Snöholmarna kommer av ordet snöd, som betyder ofruktsam och kal. Sedan har en närliggande holme fått namnet Vinterholmen när någon namngivare i tämligen sen tid misstolkat namnet. (Exemplen är ur en liten bok från 1921: ”Namnforskningar bland västkustens öar och skär” av Hjalmar Lindroth, Albert Bonniers förlag)

Här är några benämningar och vad de brukar stå för:
-holme: låg bevuxen ö
-kobb, -kobbe: liten rundad bergö
-klabb, -klubb: brant bergknalle
-skär, -en: distinkt uppstickande klippa
-hara, -orna: mindre stenigt skär eller holme
-ören, -örn, -öran: grus eller sand, sandbank, stengrund
-båda (på västkusten uttalat böe eller bö): grynna i ytan (namnet kommer av bud – varning för uppgrundning genom bränning)
-flu: översköljt vidsträckt grundområde (namnet kommer av flöda; område som vatten flödar över)
-hälla, -flack: låg, flack klipphäll
-skatan, -skaten: udden

Namnen har ofta sitt ursprung i djurlivet. I Stockholms skärgård har man identifierat flera nya örnhabitat med ledning av ortnamn på Arn. Men däremot ska man inte vänta sig att hitta säl på skälbådor och skälarev runt kusten – skäl är samma ord som skal och avser musselskal. 
Hå- haj (ex: Håbådan)
Arn- örn (ex: Arnholmen)
Ämt- svan (ex: Ämterö)
Ravn, Ram-, Ramm- korp (ex: Ramsö, Rammskär)
Är-, Er- ejder (ex: Ärholmen, Erskär)
Gåse- ejder (ex: Gåseskär, Gåsö)
Gall- havstrut (havsgall) (ex Gallskär) – fast gall kan också stå för ofruktsam och alltså avse en kal plats utan vegetation
Käll- strandskata (ex: Källö, Källskär)

Några användbara sjökortssymboler:

	Låg strand strandlinjen ändras mycket med ebb och flod			Vass Vass växer till snabbt - strandlinjen är därför osäker
	Stenar under ytan Ibland anger en siffta minsta djup över stenen			Bränning
	Minsta djup över grund - i det här fallet 1,3 meter			Djupkurvor Färgerna används olika i olika sjökortsskalor
	Vrak i ytan			Vrak Ibland anger en siffra minsta djup över vraket
	Brygga			Kaj med 6,8 meters djup
	Sektorfyr eller ledfyr med röda, gröna och vita sektorer			Angöringsfyr - morsebokstaven n (lång-kort) var 25:e sekund. Synvidd 12 distansminuter (ca 22 km)
	Väderstrecks- märke - det här står söder om grundet. Ett lutande märke flyter, ett lodrät är fast monterat.			Sidomärke - den heldragna linjen är leden. R står för rött
	Tavla tavlor är stora rektanglar i trä eller betong			Båk Båkar är stora sjömärken (15-20 meter höga) i form av pyramider eller torn
	Kummel Kummel ser ut ungefär som båkar men är mycket mindre			Farledsriktning Visar ledens riktning och därmed på vilken sida röda och gröna prickar står
	Öppningsbar bro - det framgår också att det är 19 meter djupt i rännan och att det är lerbotten			Fast bro med 2,2 meters fri höjd
	Vattentorn			Skorsten Kan se lite olika ut men alltid med bokstäverna Sk

Sjökortsbeteckningar