Kurvorna visar kajakernas stabilitet som en funktion av lutningen. Tvåmanskajakerna är beräknade för 180 kg totalvikt, Black Pearl och Jehu 100 kg - övriga 110 kg. Beräkningen är också gjord med en statiskt tyngdpunkt 20 cm ovanför kajakens botten. Det innebär att det bara går att använda kurvorna för jämförelser mellan kajakerna i diagrammet - inte med t ex Sea Kayakers mätningar, som sker med 25 cm höjd. Anledningen till att jag valt en avvikande mätpunkt är att flera av kajakerna (Njord, Hunter, Black Pearl och Jehu) skulle ha fått negativ stabilitet (skulle man tro en sådan mätning skulle dessa kajaker kapsejsa av sig själv vid bryggan), och därmed hade mätningarna blivit meningslösa. Valet av 25 cm är bara en praktisk men gravt förenklad konvention, med ett antal år på nacken - ändamålsenlig för den tidens breda fritidskajaker. För de slankare kajaker som är vanliga nu fungerar den inte alls. För övrigt kan en fast vikt kan aldrig representera en levande rörlig paddlare - möjligen en fastlimmad paddlare med ett armeringsjärn som ryggrad. Så ta alla stabilitetsberäkningar med en stor nypa salt.
Så här ungefär kan man tolka kurvorna. Ytan mellan kurvan och nollinjen anger kajakens totala stabilitet. Kurvan nära noll grader visar initialstyvhet - ju brantare desto stabilare. Linjen strax till vänster om högsta punkten indikerar slutstyvheten. Ju högre och bredare toppen är desto tryggare känns kajaken att luta. Toppen visar också hur mycket kajaken kan luta utan att det känns instabilt. Kurvan till höger om toppen är svår att utnyttja - det är inte lätt att balansera på en minskande stabilitet.
Till exempel framgår att breda kajaker har bättre initialstabilitet och är trögare att rolla än smala, men att de smala generellt kan lutas mer innan de kapsejsar. Vidare kan man se att kajaker med ungefär samma initialstabilitet kan skilja mycket i slutstyvhet.