Om olika träslag och deras lämplighet för kanotbygge
Latest updated Monday, January 22, 2018, 38 comments
This page is currently available in Swedish only. I may find the time to translate it eventually, but in the meantime Google Translate may provide something intelligible.
kajakvikt | densitet | hållfasthet | styrka/vikt | styvhet | slagtålighet | sammanfattning
Kajakers vikt i olika träslag
Tabellen visar viktfördelningen mellan trä och kemikalier i en kajak (Kavat), samt hur val av träslag påverkar totalvikt, flytkraft och lastkapacitet (kg). I viktangivelsen för epoxi är även fernissa inräknad.
| Trä |
trävikt |
Väv |
epoxy |
Totalvikt |
Flytkraft |
Nettolast |
| Gran 5mm |
8 - 14 |
1,5 |
3 |
13 - 18,5 |
14 - 19,5 |
132 - 137 |
| Furu 5 mm |
14 - 16 |
1,5 |
3 |
18,5 - 20,5 |
12 - 14 |
130 - 132 |
| Furu 4,5 mm |
12,5 - 14,3 |
1,5 |
3 |
17 - 18,8 |
13,5 - 15,5 |
131 - 133 |
| Lärk 5 mm |
16,5 - 19 |
1,5 |
3 |
21 - 23,5 |
9 - 11,5 |
127 - 129 |
| Lärk 4,5 mm |
14,8 - 17 |
1,5 |
3 |
19,3 - 21,5 |
11 - 13,2 |
129 - 131 |
| Western Red Cedar 5 mm |
9 - 12,5 |
1,5 |
3 |
13,5 - 17 |
15,5 - 19 |
133 - 137 |
| Spruce (Sitka) 5mm |
8,5 - 11 |
1,5 |
3 |
13 - 15,5 |
13,5 - 17 |
135 - 137 |
| Oregon Pine 5 mm |
15 - 20 |
1,5 |
3 |
19,5 - 24,5 |
8 - 13 |
126 - 131 |
| Oregon Pine 4,5 mm |
13,5 - 18 |
1,5 |
3 |
18 - 22,5 |
10 - 14,5 |
128 - 132 |
Träslag – densitet
Trä och träslag, sida 2 av 9 – vikt (per kubikmeter) hos några svenska träslag, samt procentuell jämförelse med gran.
En jämförelse med några amerikanska båtbyggeriträslag finns här
Torbjörn Karldéns jämförelse mellan gran, abachi och balsa som kärnmaterial i kanotbygge finns här
Syrén 221%, 800-900 kg
Avenbok 216%, 830 kg
Fruktträd 180-207 %, 700-800 kg
Ek 181%, 690-720 kg
Bok 181 %, 670-720 kg
Ask 177 %, 550-800 kg
Björk 169 %, 630-670 kg
Alm 158 %, 550-670 kg
Lönn 157 %, 560-650 kg
Lärk 156 %, 550-640 kg
Pil 146 %, 560 kg
Al (klibb) 140%, 550 kg
Lind 140 %, 530-570 kg
Sälg 139 %, 530 kg
Asp 135 %, 480-530 kg
Al (grå) 134 %, 500-530 kg
Furu 132 %, 480-530 kg
Gran 100 %, 300-480 kg
Träslag – hållfasthet
Trä och träslag, sida 3 av 9 – styrka, svenska träslag. Draghållfasthet (vänstra delen av stapeln) respektive tryckhållfasthet (högra delen av stapeln). Oftast är tryckhållfastheten ungefär en tredjedel av draghållfastheten. Böjhållfastheten, som är en kombination av drag och tryck brukar hamna mitt mellan.
Ask 169%
Avenbok 165%
Björk 153%
Bok 149 %
Asp 122 %
Lärk 121%
Furu 118 %
Ek 117 %
Lönn 112 %
Al 108 %
Lind 101 %
Gran 100 %
Alm 98 %
Pil 77 %
Sälg 74 %
Träslag – Styrka/vikt
Trä och träslag, sida 4 av 9 – styrka i förhållande till vikt, svenska träslag (hållfasthet/densitet). Drag- respektive tryckhållfasthet i fiberriktningen. Oftast är tryckhållfastheten ungefär en tredjedel av draghållfastheten. Böjhållfastheten, som är en kombination av drag och tryck brukar hamna mitt mellan.
Gran 100 %
Ask 96 %
Asp 92 %
Björk 91 %
Furu 90 %
Bok 84 %
Lärk 79 %
Al 77 %
Avenbok 74 %
Lönn 72 %
Lind 71 %
Ek 66 %
Alm 62 %
Sälg 55 %
Träslag – styvhet
Trä och träslag, sida 5 av 9 – styvhet (E-modul), svenska träslag
Elasticitetsmodulen (E-modul) är ett sätt att ange virkets styvhet och för många träslag råder ett tydligt samband mellan böjhållfasthet och E-modul.
Björk 134 %
Bok 122 %
Avenbok 122 %
Asp 115 %
Lärk 110
Ek 108 %
Furu 103 %
Ask 101 %
Gran 100 %
Al 98 %
Lönn 97
Oxel 94 %
Alm 85 %
Poppel 77 %
Sälg 69 %
Lind 66 %
Träslag – slagtålighet
Trä och träslag, sida 6 av 9 – slagtåligheten anger det minsta arbete som krävs för att åstadkomma ett brott.
Björk 200 %
Bok 200 %
Avenbok 160 %
Lärk 140 %
Furu 140 %
Ask 140 %
Ek 134 %
Lönn 130 %
Alm 118 %
Al 110 %
Lind 104 %
Gran 100 %
Poppel 80 %
Asp 70 %
Träslag – rötbeständighet
Eftersom klassningen innefattar beständighet mot alla virkesförstörande organismer – (blånadssvampar, mögelsvampar, brunröta, vitröta, bakterier och vedförstörande insektslarver) finns stora skillnader inom grupperna. Al har t.ex. god beständighet under vatten men dålig i luft. Svampar kräver fuktig, syrerik miljö medan bakterier utvecklas i syrefri eller syrefattig miljö.
Virkets hårdhet har också betydelse då ett mjukare virke snabbare får nötningsskador som blir en inkörsport för nedbrytare.
Tabellen nedan avser kärnvirke. All splintved (närmast barken) tillhör klass 5. I klass 1 finns inga svenska träslag.
| Klass 1 – mycket beständig: (Teak) (Idegran) |
| Klass 2 – beständig: Ek |
| Klass 3 – måttligt beständig: Lärk*, Furu* |
| Klass 4 – svagt beständig: Lärk*, Furu*, Alm, Gran |
| Klass 5 – icke beständig: Lönn, Al, Björk, Bok. Avenbok, Ask, Poppel, Lind |
* beroende på växtbetingelser mm
Träslag – rörelser vid fuktändringar
Virke som snabbt sväller och krymper beroende på förändringar i omgivningens fuktighet sägs vara starkt arbetande.
Starkt arbetande – rör sig snabbt vid fuktväxlingar
Lind, Bok, Avenbok, Körsbär |
Mellanklass
Vårtbjörk, Glasbjörk, Gråal, Klibbal, Hägg, Ask, Rönn, Ek, Lönn, Plommon, Äpple, En |
Föga arbetande – relativt stabila
Alm, Asp, Gran, Furu, Lärk, Poppel, Päron, Oxel, Knäckepil, Vitpil, Sälg |
Trä och träslag – sammanfattning
Materialet i en kajak eller kanadensare måste främst ha god drag- och tryckhållsfasthet. I en kajak pressas stävarna uppåt av flytkraften medan paddlarens tyngd trycker ner midskeppssektionen, vilket ger tryckkrafter i däcket och dragpåkänningar i botten. Krafterna ökar och minskar beroende på hur kajaken ligger i vågorna. Det innebär att den i särklass viktigaste tabellen är den om styrka i förhållande till vikten (eftersom hög vikt är en oönskad egenskap). Däremot har materialets vikt eller styrka var för sig inte någon större betydelse.
Styrkan tvärs fibrerna (fläkning) är normalt ingenting man behöver fundera över, eftersom de flesta träslag motstår fläkning tillräckligt bra för användning i kanotbygge. Undantaget är främst balsa, som kan delaminera under belastning (glasfiberskikten håller, men balsaribborna fläks sönder). I laminat används därför balsa "stående" (ändträ mot armeringsväven). Men då försvinner också träets drag- och tryckhållfasthet, som måste kompenseras med tjockare armeringväv (man sparar alltså vikt genom att använda ett lätt material för att sedan kompensera bortfallet av styrka med ett material som väger tio gånger mer – samma problem som med skum- och honeycomblaminat ;-)
Visst intresse har också styvheten. Men i ett laminat med två styva skikt ytterst (glasfiber/epoxi) och ett distansmaterial emellan (trä), beror materialets styvhet mer på distansmaterialets tjocklek än på dess styvhet. Däremot är ribbornas styvhet/flexibilitet en viktigt faktor för att ribborna skall få rätt form utan att man måste använda onödigt många spant – det innebär att det finns ett samband mellan ribbornas tjocklek/styvhet och avståndet mellan spanten.
Slagtåligheten är relativt oväsentlig eftersom ytan skyddas av ett glasfiber/epoxyskikt som fördelar ut belastning över en stor yta och därmed skyddar mot både slag, tryck och slitage.
Betständigheten mot röta är inte heller speciellt intressant. Träet är hermetiskt inkapslat och oåtkomligt för alla slag av virkesförstörande organismer. Skador som penetrerar ytskyddet bör naturligtvis åtgärdas, men det är inte mer bråttom än att det kan vänta tills långturen är över. Trä fördärvas inte på några veckor. Det är dessutom mycket ovanligt med skador som går genom ytskyddet – ovarsamma landningar på steniga stränder i sjögång ger normalt bara kosmetiska smårepor.
Rörelser i träet kan ha betydelse i samband med skador. Vatteninträngning i en större skada i ett "rörligt" träslag kan leda till så stora spänningar lokalt kring skadan att glasfiberväven och/eller limfogarna brister. Träslag i den föga arbetande gruppen ligger däremot normalt inom elasticiteten hos glasfiber/epoxy.
Allt sammantaget är gran klart bäst av de inhemska träslagen, men lärk och asp m fl är fullt användbara med vacker struktur och färg om man kan acceptera lite övervikt. Fur kan också duga om det är svårt att hitta användbar gran, men utan några fördelar i övrigt. Av importerade träslag är ceder (Western Red Ceder) det vanligaste med ungefär samma styrka/vikt som gran (ceder är dock sprödare och saknar granens seghet). Vissa sorter fir, pine och spruce går att använda men kolla noga vikt och styrka – det finns mängder av varianter med mycket olika egenskaper och beteckningar är inte alltid pålitliga när de säljs i Sverige. Det har också byggts några lyckade kajaker av abachi – jag har inte själv provat men har fått positiva rapporter (det blir mycket skarvande, eftersom abachi normalt bara erbjuds i bastulavelängd). Det kanske allra bästa trävalet verkar vara Paulownia, en ostasiatisk trädfamilj (Kejsarträd) som numera exporteras som virke främst från Australien. Det är lätt, starkt, hållbart, rödaktigt i tonen och går att få tämligen kvistfritt i långa längder. Tyvärr finns för närvarande ingen import till Sverige, och att beställa från Australien är knappast försvarbart för enstaka kajaker (ett alternativ om man bor i södra ändan av landet är att tyska Bauhaus har limmade hyllplan i Paulownia – fungerar utmärkt att såga upp till ribbor).
Intresserad av att bygga superlätt? Titta på Torbjörn Karldéns jämförelse mellan gran, abachi och balsa som kärnmaterial i kanotbygge.
