Klagshamn 1997

Latest updated Friday, January 22, 2016, 0 comments

This page is currently available in Swedish only. I may find the time to translate it eventually, but in the meantime Google Translate may provide something intelligible.

Ur arkivet: gamla turberättelser med Malmö Kanotklubb

Bara tanken att utebli från en MKK-utflykt bara för att det regnar, blåser frånlandsvind och är kallt är naturligtvis absurd - man har ju sitt rykte som oförvägen havspaddlare att tänka på. Ytterligare tio tappra paddlare framhärdade i att genomföra turen på egen köl. Andra cyklade, körde bil - och motorbåt! Skälet för det senare var att assistera vid eventuella kapsejsningar och andra problem och därmed eliminera ett orosmoment för dem som för första gången paddlade en längre tur till havs. Vi som läst om Jojjes bravader i Kanotiser nr 2-3, 1995, anade naturligtvis att det verkliga skälet till all Jojje valde att köra följebåt var att från första parkett, torrskodd, få beskåda hurusom paddlarkollegor mot sin vilja genomför de första 180 graderna av en hastigt påkommen eskimåsväng. För övrigt ligger det någon sorts poäng i det faktum att havskajaker, som är världens mest sjösäkra småbåtar, assisteras av en liten snurrebåt - en båttyp som överlägset dominerar olycksstatistiken.

Ute till havs hade det slutat regna, solen lurade bak tunna moln. Bo och Lennart konstaterade att frånlandsvind innebär små, relativt harmlösa vågor och paddlade på med tillförsikt. Fältet spreds ut efterhand och när vi närmade oss Sibbarp efter 7,5 km paddling, var det nog en hel kilometer mellan Lennart, vars recept mot ofrivilliga bad var full fart framåt, koncentrationen på horisonten och inga sido- eller tillbakablickar, och Mats och Eva som längst bak kämpade med den stabila men tröga Bullen.

I badviken mötte cykel- och bilgänget till allmän förmiddagsfika.

Efter Lernacken vred vinden mot syd och friskade i till 8 - 9 m/s, vilket mottogs på lite olika sätt. Hos några stelnade anletsdragen, blicken blev glasartad och greppet kring paddelskaftet hårdnade. Jojje, med förväntan i blicken, manövererade sin farkost närmare för att inte missa några detaljer. Andra gladdes åt lite berg- och dalbana i vågorna - till exempel Anita som numera inte kan få nog av vågor och hårt väder (hon hade lånat en av mina kajaker, en Kavat, istället för klubbens betydligt rankare turkajaker).

Men alla farhågor och förväntningar kom på skam. Sjöberg (som är den sjömilitära benämningen på den gudom som nedkallar dåligt väder över sjöfarande) hade grovt underskattat gruppens kompetens och en efter en kunde vi dra upp våra kajaker på stranden vid Klagshamn - Lennart Holm, Bo Juvin, Bernt Petersson, Kim Looft-Olsen, Jan Ask, Anita och Jan Book, Gerd Svensson, Eva och Mats Walder och undertecknad. Cykel- och bilgänget - Gunn Petersson, Anna, Heléne och Stellan Ringström, Terje och Annika Looft-Olsen - väntade och dagens lunch inmundigades.

Inför återfärden hade befälhavaren på moderfartyget gett upp hoppet om att få bevittna någon spektakulär vattenakrobatik och erbjöd sig istället att meddela undervisning i båtkörning till Anna, som tröttnat på att cykla.

Vinden hade nu mojnat och vridit tillbaka till ost. Den kvardröjande dyningen var dock fullt tillräcklig för att hos några kräva full koncentration, med stel mimik och enstavig konversation som följd. Alla klarade även medsjöama med den äran, även om detefteråt i bastun framkom, att det varit på håret några gånger.

Berndt tog en tur ut till provborrningsplattformen utanför det tilltänkta brofästet. När vi passerade Lernacken gastade någon uppe på kanten all vi skulle paddla vackert! Efter en stund begrep vi att det var Lasse Lindholm, fotografen, som ville ha en stilig bild med kanotister i förgrunden och borrtomet i bakgrunden.

Vi rastade vid småbåtsshamnen och festade på de sista smulorna i matlådorna. Så defilerade vi förbi Lasses kamera och gav oss ut på de sista fem kilometerna. Norr om Ön passerade Lunds Universitets forskningsbåt i god fart genom gruppen förlitande sig på all alla kanotister behärskar sjövägsreglerna. Lite nonchalant och onödigt. När vi anlöpte hemmabryggan, efter 26 km med omväxlande väder och vid god vigör var bastun uppvärmd och korvgrillningen i full gång.

© Björn Thomasson, 1997