Show cart
Design & Illustration

A silent flexible baidarka

A silent flexible baidarka

Harvey Golden just published (Qajaqusa ) a report on his new baidarka. Interesting is that he through x-rays (George Dyson, Joseph Lubischer and Chris Cunningham) and close up pics from inside the hulls of museum kayaks have been able to duplicate the aleutic hunters sophisticated use of bone and baleen in the joints of the hull to increase the flexibility and silence the joints - such noice might scare the hunted mammals. More on Harvey´s site.

Looking forward to reports from the kayaks performance at sea…

Comments

Intressant med benbitarnas funktion! Jag har för mig att jag läst någonstans (kanske Morris bok?) att det inte var helt klarlagt vad benbitarna som fanns i aleuternas baidarkor fyllde för funktion. För övrigt verkar baidarkor intressant, men jag har inte helt klart för mig en del saker. De anses vara väldigt sjövärdiga. Vet du Björn om man kantar en baidarka vid svängar? Jag undrar eftersom de har flera "chines" på sidan och är ganska rund i skrovet. En del hade visst roder, men jag antar att det mest var för kursriktning. Idag rollar ju många entusiaster med baidarkor också, men det verkar inte ha varit så vanligt förr? Vad var de vanligaste räddningsmetoderna för en aleut?

hej Bertil,

From Qajaq, Kayaks of Siberia and Alaska, by David W. Zimmerly (1986)

p.25 Paddles and paddling techniques

Double bladed paddles were standard, but single-bladed ones were carried as spares on deck. The Aleut Baidarka is easy to right after a capsize although the techniques for doing so were never recorded. Sarycev reported in 1802 that: 'quote' Mears says in his travels, that the Aleutians could turn themselves over in their baidars, and regain their position at pleasure; but this is not the case. Whenever they are so unfortunate as to be overturned, their death is inevitable, if no one be at hand to assist them... (Sarycev [1802 English Editition 1807, II, 73] quoted in Hrdlicka 1945:123) 'unquote'.

Veniaminov, however, implied that capsize recovery techniques were known. 'quote' Thus, today there are extremely few, if any, of the former riders who, when their boats capsized, could set them right side up by themselves and take their seats in them, or who could set ... upright with a skillful motion of the oar without emerging form the baidarka (Veniaminov 1840:73-74) 'unquote'.

P.59 Capsize Recovery: (my remark: this part is written about King Island kayaks, they used single bladed paddles)

I case of a capsize, recovery techniques (kitunarautaq) were developed using the single bladed paddle. The kayaker always tried to capsize to starboard while holding the paddle with the blade to port. This method of holding the paddle prevented it from being knocked out of the paddler's hand during the roll (Heath 1972:30).

According to John Heath, a kayaker had alternatives for surviving a capsize other than righting the kayak.

'quote'... he might still survive a capsize by crawling up inside his kayak and awaiting rescue by his comrades. There was enough air trapped inside a capsized kayak to provide severam minutes of breathing. The kayak jacket had a topknot-like projection at the rear of the hood. If a man was wearing his jacket when he capsized, he could grab this projection and pull it forward so that his face went up inside the hood to find an airspace for breathing (1972:31) 'unquote'.

hopes this clears up a little,

Erik, Belgium.

Warren Williamson´s uppvisning i Deception Pass är en modern lektion i hur en baidarka kan hanteras - kanske inte historiskt relevant, men ganska imponerande:

http://www.thomassondesign.com/nyheter/kajakbalett-i-deception-pass

Kan inte låta bli att referera till den här notisen: http://www.thomassondesign.com/nyheter/utrustning-hur-mycket

Warren Williamsons avskalade enkelhet i jämförelse med en fullt normal kajakinstruktör…

Thanks Erik! It cleared up a bit (I guess you understand some swedish?). Björn, senaste inlägget var ganska tänkvärt! Det ser faktiskt nog säkrare ut med baidarkan och dess paddlare med enkel utrustning jämfört med den modernt utrustade paddlaren (med all utrustning att hålla reda på överallt ser det nästan farligt ut!).

Erik inte bara förstår "some swedish" - han både pratar och förstår svenska alldeles utmärkt.

Och i Warren Williamsson och hans baidarka ser jag ett stöd för min favorittes, som sitter som en påminnelse på väggen i arbetsrummet: "The more you know, the less you need".

Självklar elegans och enkelhet är ofta skenbar – bakom ligger inte sällan ett enormt arbete med utrustning, träning och kompetens. Däremot kan vem som helst komplicera saker - ofta går det av sig själv. Att lockas av enkelheten utan att vara beredd på det engagemang och jobb som krävs är både olämpligt och farligt.

Som tur är finns en hälsosam motvikt mot sådana lockrop - den till sin spets drivna enkelheten är inte så lite provocerande för dem som lagt en förmögenhet på säkerhetsutrustning och dem som satsat sin kommersiella trovärdighet på prylbaserad säkerhet.

Åhh, Björn...

Vad glad jag blir när du sammanfattar paradoxen/dynamiken/motsättningen/utvecklingen såsom du gjorde i sista inlägget. Briljant formulerat!

Det var allt för idag. :)

Frid!

-p-

Håller med....

Naturen är starkare, större, och mäcktigare än alla våra prylar tillsammans.

Upplevelsen blir starkare om man litar på sig själv i harmoni med naturen, istället för prylar.

Fast Jim... Nu vet jag inte om jag håller med dig. Men jag behöver ju inte vara jobbig, det är ju snart helg... ;) Petimeterdiskussionerna försöker jag lägga av med. Svårt... :)

Peter..... Du behöver naturligtvis inte hålla med mig!

Men utveckla gärna vad du menar......

Vad det fel på båda teserna enl. dig?

Patric heter du visst.. Ursäkta..

Patric, det där känner jag väl igen. När skall jag vifta med pekpinnen och fördomarna/kunskaperna/åsikterna och när skall jag luta sig tillbaka och inse att rätt och fel är en tämligen torftig och inte speciellt intressant indelning av världen – en ständigt återkommande beslutsvånda. Fast ibland blir frestelsen stor att slänga lite bränsle på brasan och ta ett steg tillbaka…

Jim, mycket av finessen och elegansen kommer av att använda naturens överlägsna krafter till sin egen fördel, liksom i österländska kampsporter. När det gäller roll använder man tyngdkraften för att komma ner och flytkraften (ofta också vattnets rörelse i en vågfront) för att komma upp - i stället för att kämpa mot flytkraften för att kommer runt under kajaken och mot tyngdkraften för att komma upp.

Jag har ett intresse av historiska kajaker/kanoter. Försöker bli mer ödmjuk vad gäller mina åsikter eftersom de är baserade mycket på "personer med kunskap inom området" och inte nödvändigtvis efter mina personliga praktiska erfarenheter.

Jag har byggt en solokanot med stripmetoden (oinvigda tycker den är fin, men kännare skulle nog mest skaka på huvudet). Nästa bygge blev en skin-on-frame och samma sak där att många "oinvigda" tycker den är mycket fin medan jag nog skulle skämmas lite för att visa den bland vana kajakbyggare. Saker jag retar mig på med den senaste är mått (för kort, bred, hög), utnyttjande av epoxy i fogarna (har dock förstått att Tom Yost gör det utan hämningar). Duken blev canvas och missen där var sträckningen som blev dålig trots att jag tyckte jag drog allt jag kunde (spänner dock upp sig när det blir fuktigt). Numer skulle jag bygga helt traditionellt (efter att ha läst mig till fördelar och nackdelar under bygget).

Hur som helst gör allt det här att jag lär mig mer och mer efterhand...

Jag är mycket intresserad av grönländska räddningsmetoder, men är fullt medveten om mina egna begränsningar och skulle inte riskera något onödigt med de kunskaper jag har.

Är inställd på att försöka närvara den 20 maj i Malmö när du visar rollar m.m. Har du Black Pearl med skulle det vara kul att prova. Hoppas då också på ödmjukhet eftersom jag inte kan påstå mig vara säker på varken roll eller smala kajaker, men jag har ett starkt intresse för detta.

Jodå, både Black Pearl (flera stycken troligtvis) och några Njord kommer att finnas på plats att provas, så du och alla andra intresserade är välkomna.

Jim, lessen att jag betedde mig. ;) Jag såg mer av vad man kanske kan kall "själv är bästa dräng" och "naturen är mitt altare" i ditt resonemang Jim, och mer av "livet är vad livet är; olika och dynamiskt" i Björns. Jag tolkade dig så. Möjligen, och gärna, fel. ;)

Jag vidhåller dock gärna min upplevelse av Björns klokskap och poesi här - utan att säga att jag var i närheten av en rimlig komprimering i det ovanstående. Smaka på: "skenbar enkelhet", "lätt att komplicera", och det i sitt sammanhang tokkloka "den provocerande enkelheten skapar hälsosam motvikt".

(Nä, jag har inte direktciterat med mina citattecken, det var bara ett sätt att förhålla sig till tidigare text.)

Ja, jag är svag för paradoxer och inbyggda motsättningar - för att jag tror så. Så ser jag. :)

Post a comment