Kanotyawl 400 - Inge Almén

När det gäller flytkroppar känner jag ungefär som du - har haft henne ute i 15 m/s och krabb öresundssjö utan att känna det minsta osäkerhet. Jag och ungarna har försökt kapsejsa henne genom uselt sjömanskap utan att lyckas. Men självklart vore det en bonus med lite extra. Om hon slår runt eller vattenfylls räcker flytkraften för att hålla henne flytande utan problem, men förmodligen knappast för att klättra upp och länsa ur henne om det samtidigt går vågor. Ett par jolleflytsäckar under fördäck och akterdäck kanske - eller att fylla utrymmet under däck med skum (löstagbara bitar). Men som sagt, vår kanot har seglat i alla upptänkliga sammanhang, ofta vid den oskyddade Hallandskusten, och med de mest skiftande besättningar utan extra flytkraft i drygt 15 år nu.

Lite tillspetsat skulle man kanske kunna säga att den här båten bekänner sig till en äldre tradition, där man undviker tillbud genom ett väl utformat skrov och kompetent besättning - till skillnad från senare tiders praxis där tillbuden betraktas som oundvikliga och konsekvenserna hanteras med hjälp av extrautrustning. Men det är kanske att gå lite långt...

Jag ska kanske komplettera beskrivningen med att loggertriggen är låg och långsträckt (tryckcentrum ca två meter ovanför vattenytan) och att de ostagade masterna flexar i vindbyar, vilket innebär att båten kränger väsentligt mindre än båtar med sedvanlig rigg. I kombination med ett skrov med mycket stor formstabilitet innebär det att vinden spiller ur seglen vid ganska måttlig lutning och att man når en sorts jämvikt där ökande vind inte ökar lutningen mer än marginellt. Enda sättet att kapsejsa är nog om båten är maximalt pressad i vind (med för mycket segelyta uppe) och samtidigt utsätts för en ett par meter hög och brant våg som bryter över en uppgrundning.

Med ett deplacerande skrov (inte planande) är risken för den typ av kapsejsning som Niklas beskriver minimal.

Segelytan, fördelad på fock, stor och mesan, är väl tilltagen (drygt 10 kvadratmeter) för att årorna inte skall behövas annat än i fullständig stiltje, men är lätt att reva med bibehållen balans. "Bottenrev" (enbart fock och mesan) innebär drygt tre kvadratmeter yta med en tryckcenterhöjd på ca 1,3 meter, och en helt balanserad segelkonfiguration.