Show cart
Design & Illustration

Navigation and the “sunstone”

cordieritA report from Lund University lends a certain credibility to the old myth about the viking´s “sunstone” – a navigational aid, using polarized light to “see” the sun on cludy or foggy days.

The work, published in the latest edition of Proceedings of the Royal Society A, is a joint venture with biologists and physicists. Susanna Åkesson, works with birds and tortoises navigation, believes that these have special receptors in their eyes, and can se pattern of polarized light in the sky. The hungarian optician Gábor Horváth have developed a photogtaphic method to study these polarized patterns. Together they had the means of studying the possibility of polarization aided navigation.

The islandic tales mentiones a sunstone as a navigational id, but no such stone have ever been found. In the 1960:s Torkild Ramskou proposed that the sunstone may have been a polarizing crystal - calcit, turmelin or cordierit, mineral found on Iceland – that enabled them to “see” the sun through heavy clouds or fog. The theory was widely doubted, with no actual stones found and no experimental support.

But the recent report show that it is possible to get accurate data on the sun in those conditions with that kind of crystals.

Apart from these stones the vikings used simple sun compasses – wooden plates with pegs. Such a contraption can be used to show time if the direction is known and direction if time is known. Every seagoing civilization knows that the sun peaks at noon, which means that at least once a day they have a time fix. And the sun altitude gives information on the viewers latitude. To find Iceland they could sail north along the norwegiwen west coast until they reached lat 65 N, then west along the same height to Iceland, then from south Iceland along lat 60 N to Greenland and the north of Labrador.

That wes the easy part. The longitude was quite another matter. It was not solved until Harrisons chronometer in the mid 18th century – decribed interestingly in “Longitude” by Dava Sobel while Umberto Eco´s “The Island of the Day Before” focus on some of the less scientific methods tried.

Comments

Förrförra sommaren kom en dam in på antikvariatet och visade sin "solsten" som i det disiga vädret kastade en rak strimma efter solens läge. Jag blev väldigt paff och frågade henne var hon fått den ifrån och hon berättade att hennes son givit henne den i födelsedagspresent. Den var inköpt i någon affär i Malmö som specialiserat sig på stenar av alla sorter. Den här var som ett hängsmycke. Det intressanta är att höra att fåglarna skulle kunna navigera efter denna metod med någon specialitet i ögonen.

Katter ser ju bra i mörker och det jag hörde senast var att de hade någon sorts "spegel" bakom iris som förstärkte nattsynen. Av vad för slag vet jag inte. Men ett långt liv med katter förstärker tron på utsagan. De två nuvarande hos oss - mössjägare! - behöver inget ledljus.

Intressant den lilla träbiten från Gotland, som man kanske mätt solhöjd med, ser precis ut som den träbit som hittades på Grönland 1948 och av vissa anses vara en del av en solkompass. Hur det är med ursprunget kanske inte är så noga.

Jag tillverkade en solkompass men denna som förebild efter ett inspirerande föredrag av Lena Lisdotter Börjesson.

Hon har seglat 800 nm med enbart historiska instrument bl.a solkompass och solsten . Så visst fungerar det. Jag har tittat i en solsten mot molnen och visar verkligen var solen står med stor precision. Den som fick tag i en solsten använde den naturligtvis, men knepen för att navigera bestod nog av en mängd knep, inte minst den mänskliga intuitionen.

Sten

Det skall sannolikt vara Grönland som är rätt fyndort. Den första källa jag stötte på angav Gotland, men de källor jag kollat med senare skriver Grönland - och så vitt jag kan se är det samma bild i samtliga fall.

Til navigation i nordatlanten, når solen ikke var synlig, brugte færøske fiskera at sætte knivens spids på rælingen og lade kniven stå lodret. Ved at iagttage den skygge der trods alt kastedes! kunne solens placering fastlægges tilstrækkeligt nøjagtigt til at sådanne moderne pop-prylar som solsten slet ikke behøvedes.

Da der er tale om en teknik kan den i sagens natur ikke tidsfæstes, men kan jo sagtens have været kendt i vikingetiden til navigation udenfjords .-)

Säkert användbart i många fall – men nog har jag varit ute i väderförhållanden där solen inte förmått kasta ens en antydan till skugga...

Thank you. Good read!

Post a comment