Pitching kayaks?

Saturday, June 23, 2007, 20 comments

On a number of occasions lately – mails, phone calls, launching reports, discussion fora – the problems with pitching kayaks have popped up. Those ponderings appear frequently and the answers are the same. Yes kayaks, as all other ships and boats, do pitch in a short head sea – more or less so depending on hull form, speed, volume and weight distribution – but all pitch in conditions not suited their configuration.

The pitching becomes worse with increased weight and/or volume in the stems, flat bottom, high speed, short steep sea and an inflexible paddler.

In contrast to most other crafts pitching kayaks can be tamed. A dose of body motion, diligently applied, makes all the difference between slowing, slamming and splashing, and silently smoothing over the waves with maintained speed and no apparent effort.

First let us see what happens when a novice tries to fight his or her way against waves...

The bad way

The kayak accelerates downslope and dives deep into the next wave, where the floatation in the stem throws it high in the air. After a short jump the stem slams hard into the next wavefront. The kayaks slows down and the paddler have to fight not to lose all speed. And then it starts all over again.

With an experienced paddler there may be an altogether different scenario…

A much better way

The paddler helps the stem over the wave by quickly bending forward on the wavefront. On the wave top s/he quickly leans back to press the stem down on the back of the wave. The result is that the kayak is guided over the wave without losing contact with the surface, without splashing, without losing speed – pure smooth efficiency.

Swedish downhill skiing champion Ingemar Stenmark was in some articles credited with having developed a more efficient way to deal with bumps in the downhill slope. Instead of a forced flight after the bump, losing speed and control he jumped ahead of the bump, keeping the skies in contact with the snow and pressing the skies against the downside of the bump and thereby increasing speed.

Something lika that is what we try to achieve…

Comments

1 Per
6/24/2007 8:29 AM

Intressant med lutningen av kroppen. Hur kommer det sig att fören lyfter av att paddlaren lutar framåt? Åt andra hållet är det lite mer begripligt då jag inbillar mig att benen sänker fören. Eller har det mer med vågornas form att göra.

Per

2 Björn Thomasson
6/24/2007 12:01 PM

En snabb rörelse genererar en motkraft - en rekyl. Böjer du överkroppen framåt dras förskeppet upp. Sätt dig på golvet med raka ben och böj överkroppen snabbt framåt så känner du att benen lättar. Håller du däremot kroppen framåtlutad statiskt trycker du istället ner förskeppet genom förskjutning av tyngdpunkten.

Det tar lite tid att få tajmingen rätt, men skillnaden är väl värd lite möda.

3 Pär B
6/24/2007 1:05 PM

Inte lyfter man förstäven genom att luta sig framåt!?

Vågteknik överhuvudtaget är en väldigt komplex historia, som knappast kan läras ut teoretiskt, ut ock lek och ha kul i vågorna så kommer känslan så småningom.

4 Björn Thomasson
6/24/2007 2:05 PM

Nej, du har helt rätt - inte lyfter man förstäven genom att luta sig framåt. Men jag skriver "genom att snabbt luta överkroppen framåt". Det lilla ordet "snabbt" är hela skillnaden. Det handlar om dynamisk rörelse - inte statisk position. Får du inte ihop det teoretiskt kan du prova praktiskt (sätt dig till exempel på golvet med fötterna på en mjuk kudde, och notera vad som händer med dem när du böjer dig snabbt framåt respektive bakåt).

Och visst måste kajakmanövrering i vågor läras praktiskt – men teoretisk insikt kan göra att vägen blir lite kortare. Alla behöver inte börja från noll…

5 Patric Petersson
6/24/2007 11:08 PM

Två frågor:

- Utvecklade Stenmark verkligen puckpiståkningen?

- Är stampningen bara av ondo?

(Tänker på mitt senaste förskepp som kan sägas gå "rätt igenom" vågen (enligt samma princip som moderna katamaranskrov och de moderna trimaranytterskroven, säger någon... någonstans.... ;)))

Jag anar att en del turbåtar, havsracers och surfskidor funkar annorlunda? Eller att hela ekipaget som sådant funkar annorlunda. Att de kanske har kraft nog att acceptera stampandet?

Kan du utveckla lite Björn?

// Patric

6 Björn Thomasson
6/25/2007 12:19 AM

Har ingen aning om Stenmark utvecklade puckelpiståkningen – minns bara en analytiskt lagd sportkommentator som i en TV-dokumentär för några år sedan hävdade att just detta var en av Stenmarks två stora innovationer (vad den andra var har jag glömt).

Jag tror att stampningen som sådan är av ondo, genom att man slösar energi på inbromsning, vattenstänk och oljud från botten. Men om man undviker de negativa effekterna av stampningen (till exempel som jag beskrivit ovan) kan en kajak med uttalad stampningspotential (stor volym i stävarna) gå snabbare i motsjö än en som går mjukt och tyst. Därför är jag rätt svag för stampande kajaker (Smart, Kavat, Nomad, Najad). Men lika gärna ritar jag stealthkajaker som smyger fram tyst och mjukt (Black Pearl, Hunter, Njord). De senare går sällan att hålla samma fart på i motsjö men har andra tilltalande egenskaper (trivsam rotationsbenägenhet runt längdaxeln och bra fart i medsjö till exempel).

Våglängden har naturligtvis stor betydelse. Här nere i Öresund är sjögången ofta kort och krabb, och långa kajaker går mycket bra – de överbryggar flera vågor och stampar därför mindre. Men alla kajaker (och andra båtar) har sin akilleshäl i form av en vågfrekvens och -amplitud där de fungerar märkbart sämre – hamnar i motfas och är svåra att hålla fart på. Därför anpassas kajakkonstruktioner inte bara efter paddlarens vikt, längd, skicklighet och packningsbehov utan även efter de vatten där den är tänkt att fungera som bäst.

7 Henri Högberg
6/25/2007 10:32 AM

Stampande kajaker? Jag måste ställa frågan eftersom jag inte upplevt det. Talar jag om baidarkan med sitt rörliga skrov, tycks den "svälja" vågornas oro. Det är verkligen mycket fascinerande att paddla en helt igenom tidstrogen baidarka och uppleva någonting som känns levande och helt överens med vågor och strömmar. Igår var jag ute med min Igdlorssuit som inte heller stampar i den plötsligt upprivna sjön nedanför marknadsfältet i Kivik. Kan det bero på att den till stor del har sina enskilda detaljer surrade? Att "huden" är påsydd och eftergiven? Kajaker som utvecklats under flera århundraden måste genomgått en evolutionär process som - tror jag i varje fall - man inte kan fösa åt sidan med antydningar om "modern tid kräver moderna material". Faktiskt tror jag hela detta komplex är djupare än vad mången tror.

Min senaste baidarka har en utomordentligt låg profil och påverkas inte alls av vind - eller vågor. Precis nu håller jag på med Tom Yosts märkliga upplaga av en baidarka. Förvisso inte rörlig, men spännande som konstruktion.

Vi paddlar väl på...

8 Björn Thomasson
6/25/2007 11:34 AM

Det finns många aspekter på detta. Baidarkors rörlighet minskar stampningstendenser, men annars hör baidarkor till de skrovtyper som genom förhållandevis stor volym i stävarna har potential för stampning. Jakttekniken krävde snabbhet för att trötta ut havsutter, val mm. Men när Harvey Golden byggde en "korrekt" hopfogad baidarka, med benbitar för att öka rörigheten och minska friktionsljud i sammanfogningarna upplevdes den som ganska långsam jämfört med mindre flexibla konstruktioner.

Grönlandskajaker är byggda för smygjakt och deras tunna stävar med minimal volym går mjukt och tyst upp och ner i vågorna – men ändskeppens vertikalrörelser sätter ner farten jämfört med ett skrov med jämnare volymfördelning. Eftersom sälar är mycket snabbare än kajaker, oavsett skrovform, var det en på de flesta platser acceptabel kompromiss. I de fall man strävade efter mer fart (västgrönland 1600-1700-tal eller modernare östgrönländska kajaker) gjorde man det genom att öka längden och minska bredden - inte med fyllighet i stävarna.

Att som tävlingskajaker gå som spjut genom vågor kan ju vara ett annat sätt att minska stampning och bibehålla hög fart. Små vågor kan man väl gå genom, men stora - nja…

9 Povl
6/25/2007 12:02 PM

Stort set alle kajakker og både kan bringes til at stampe. Det kommer meget an på søen og bølgerne, samt farten på fartøjet, ligeledes har det indflydende hvordan det er lastet.

Bred snude, flad bund og for tung i forskibet er opskrift på stampen. For høj fart giver også stampen, da fartøjet hopper ud af den ene bølge og hamrer ind i den næste.

Korte krapsøer giver lettere stampen end lange bløde bølger.

Jeg har p.t. 2 kajakker, og en Smart under bygning. Min Mari-mini som er bred, kort og flad i bunden stamper meget, om der kommer llidt fart på, og går let i stå i søen.

Min Neümann Tümmler, som er smal og skarp i forskibet, går ret igennem småsøer uden at stampe, men får meget vand på dækket. Har jeg fuld fart på i modsø, og for meget vægt i forskibet kan den også stampe.

Det hjælper at sætte farten lidt ned, så Kajakken ikke "hopper" ud af bølgetoppen og ind i den næste, og Björn's teknik med at give et ryk fremad og bagud med kroppen hhv. op og ned af bølgen hjælper også, men i korte tætte krapsøer kan det være svært da de kommer så hurtigt efter hinanden.

10 Henri Högberg
6/25/2007 4:18 PM

Det där var ju intressanta anteckningar. Vatten på däck känner jag igen, men anser sådant vara en normalitet. Men det finns ett annat sätt - att inte paddla alls! Då lyfter och sänker sig kajaken efter sin egen kropp och - se! Ingen stampning. Naturligtvis inte kontinuerligt, i så fall kommer man ju inte framåt. Det som besvärar mig en smula är Björns framförda åsikt om fart. Ska vi verkligen diskutera FART i det här sammanhanget? Vill man ha fart sätter man en motor i aktern - såg två sådana raseribåtar igår. Lyckligtvis långt ut. Jag paddlar helt enkelt för att uppleva vågor, strandpartier, fåglar... Jag funderar inte så mycket på fart per se, utan för njutningen att ligga med mitt flytetyg i vattnet.

11 Björn Thomasson
6/25/2007 5:10 PM

Erkänner mig skyldig till en måhända apart böjelse för fart. Men inte för att snabbt komma från A till B eller för att paddla snabbare än mina kollegor – det är fortfarande "resan som är mödan värd" – utan med avsikten att söka en zen-lik perfektion i paddelmotoriken, så att varje uns muskelstyrka omvandlas till kajakförflyttning eller -manövrering. Att detta ibland manifesterar sig som fart, tillsynes utan ansträngning, är bara det yttre tecknet på hur långt utvecklingen har framskridit - inte något som nödvändigtvis används till vardags. Även vid lojt och lättjefullt glidande skänker det tillfredsställelse att förflyttningen sker med minsta motståndets lag - som när vatten flyter runt ett hinder eller sand driver med vinden. Göra utan att göra, enligt Tao.

En mera jordnära fundering är att det kan vara den där fartpotentialen som blir räddningen en gång när frånlandsvinden plötsligt ökar till kulingstyrka, eller när en kollega hamnar i akuta problem en bit bort - eller varför inte: när en aningslöst ouppmärksam raseribåtsägare kommer alltför nära…

12 Jörgen Thorén
6/25/2007 6:10 PM

Att Smart stampar om man paddlar "fel" är sant. Jag var ute (på primärturen, ushc och fy, har inga bra skäl för förseningen mer än föräldraledighet) igår och precis när jag skulle hem kom vinden, MOT mig såklart.

Krabb sjö och det stampade rejält, men sen grunnade jag lite på varför jag vara ute och kom på att det var för att träna och inte teknik i första hand utan styrka så jag tog i och det stampade ännu mer. Har rejäl träningsvärk i underarmarna och ryggslutet idag, även insidan av låren ner mot knäna känns av. Det är skönt.

Men, jag ska verkligen prova att smyga fram genom vågorna nästa gång, jag har en vilja att bli en smidig och (hur ska man säga) lågväxlad, effektiv paddlare som ser världsvan ut i kajaken. Tror inte jag gjorde det igår under mitt styrkepass..men jag hade kul.

13 Erik A
6/26/2007 11:58 AM

Stenmark sägs ligga bakom vikkäppen. Han var den som redovisade tankarna bakom den i TV när den introducerades.

Det där om puckelpist är jag tveksam till. Det är svårt att göra något "hopp" när man har benen "helt" hopvikta på toppen av puckeln. Sant är att man försöker behålla kontakten med backen genom att låta benen arbeta vertikalt. Tanken med tekniken är att "äta" rörelseenergin som annars skulle ge fart. Blir farten för hög hinner benen inte med att dämpa farten och då studsar man på topparna och farten blir bara högre och högre. Att studsa på topparna från början ger okontrollerbara farter.

Puckelpist tävlas på tid och stilpoäng och inkluderar vanligen även två hopp.

Havskajaker brukar konstrueras att gå lite mjukare än slätvattenlådor. Böjd köllinje eller volym i akter och för på höjden ger mjukare gång. Vågorna i Östersjön är korta och det skulle bli puckelpistjobbigt att flytta tyngdpunkten i sittbrunnen.

Kanoter med bra surfegenskaper brukar ha extra volym i för och akter. I motsjö går de dock mindre bra. För att inte tappa fart i dessa kanoter måste framåtdrivet behållas även när kanoten smäller ner i vågdalen. Upplevs kanoten rank är det svårare att behålla drivet när den knycker.

14 Henri Högberg
6/26/2007 12:12 PM

Jo, det är klart, med en mer lättdriven - kan vi inte säga så i fortsättningen? - kajak har man mer marginaler. Men nu ska jag berätta vad som hände med en nygjord paddel där jag ökade bredden i toppen till 9 cm... Vid "the loom" är den ca 4-5 cm och ursprungstanken var att göra ett mycket kort handtag. Jag mätte plötsligt fel så ena bladet blev kortare...

Hur som helst, denna breddning med 1 á 2 cm gav en paddel av helt annat slag. Tilläggas bör att den är tvär upptill, ingen rundning således. Och Björn - plötsligt blev det snedställda bladet (som du tidigare tagit upp) av en helt annan dignitet. Med 9 cm bredd i toppen gav vinkeln i vattnet en mäktigt drivande känsla. Förutom att man med denna bredd inte alls behöver ta i, trycka hårdare etc. Men framförallt gav den nya paddeln en känsla av "reserv". Behöver jag, kan jag ta i mer. Ah, det var en skön känsla. Och hemåt såg jag de vilande sjöfåglarna vända näbbarna mot söder. Sydlig vind alltså, men svag, knappt jag kände den om jag inte tittade på foglarne.

15 Björn Thomasson
6/26/2007 12:52 PM

Med puckelpisten handlar det om att undvika luftfärder genom att ta upp banans ojämnheter med benen, precis som Erik säger. För att föra in ytterligare en sport så förbättrar man väghållningen genom att minimera den ofjädrade massan. I slalom/storslalom handlar det till skillnad från ren puckelpist om att öka farten på alla sätt och då kan det ge ett litet tillskott att trycka till med benen i nederkanten av puckeln.

Likheten med motsjöpaddling i kajak är inte så stor - egentligen bara strävan att hålla förskeppet i kontakt med vattenytan genom hela vågcykeln.

Inte ens "lättdriven" är ett entydigt begrepp. En kajak med lågt PC (liten volym i stävarna) och/eller liten längd är ofta lättdriven i låga farter genom att både friktionen (genom liten våt yta) och vågbildningsmotståndet (genom lågt PC) blir lågt. I högre fart ökar vågbildningsmotståndet snabbt och kajaken blir allt annat än lättdriven.

En lång kajak med högt PC blir relativt lättdriven i hög fart men är trögare än den korta kajaken i lägre farter. Lite förenklat kan man säga att en kort låg-PC-kajak passar svaga paddlare med sämre teknik - de har nytta av den låga friktionen i låg fart och orkar inte dra upp farten oavsett kajaktyp. En stark paddlare med god teknik kan dra nytta av längd och högt PC genom att han eller hon orkar hålla kajaken nära skrovfart och har inga problem med den högre friktionen i lägre farter.

Lämplig paddelbredd relaterat till teknik mm. Jag paddlar snabbare med min 7,5 cm paddel än en äldre som är drygt 9 cm bred - främst genom att den breda har så bra grepp att jag drar mig trött om jag försöker hålla fart. Men jag upplever att en symmetrisk, vinklad paddel (avser paddelbladens lutning i vattnet, inte deras inbördes vinkel) ökar greppet oavsett bredd.

16 Erik A
6/26/2007 7:36 PM

Kontakt vid skidåkning är viktigt. Lätt framåtvikt vid ingången i svängen och sedan lite bakåtvikt vid utgången så blir det lite extra fart. Detta gäller dock vid packad snö. I lössnö reglerar man farten genom att trycka ner spetsarna i snön. Går det för långsamt måste spetsarna upp. Vid bottenlös åkning är en god regel att hålla spetsarna nån centimeter ovan snön.

Är det bara 20-30 cm lössnö brukar tryck mitt på skidan räcka. Lika mycket vikt på båda skidorna är ett måste, annars fastnar dalskidan.

Gud va' skidåkning är skoj!

17 Patric Petersson
6/26/2007 9:07 PM

Tack till Erik o Björn. Som vanligt liksom.

Men det känns just nu inte bara bra att det är så långt till vintern :) Storsväng på fjället. Knixigt trixande i skogen. Som en raket på räls i pisten. Eller dansande på telisar i skönt puder. Erik, du fick loss mina minnen, rakt in i sommarns glada utveckling av mig i min Escape. Snart med vinge. Men nu får jag väl lägga av. ;) Hålla på så här med skidåkningsfantasier o motionspaddlingsfunderingar på Björns (fantastiska!) sajt, man får väl skämmas...

18 Henri Högberg
6/28/2007 12:33 PM

Jag missade en punkt betr paddelbredden. Efter ett antal år i rum sjö har jag kommit underfund med min paddelrytm. Jag kommer aldrig att bli en innuitisk paddlare. När jag paddlar långt hamnar jag i en lunk som känns sparsam, trygg och litet ansträngande. Eftersom denna paddelfrekvens är långsam har jag funnit den optimala bredden i toppänden idealisk med 9 cm. En halv cm hit eller dit har väl ingen betydelse, men det som kändes överraskande var att kantställningen av paddelbladet kändes riktig och vilsam. Ett förtydligande till: "the loom" blev längre än avsett eftersom jag mätte fel på bladen. Men nu är de symmetriska, om Björn möjligen trodde något annat. Jag uttryckte mig inte särskilt tydligt.

Vad slutligen stampning i våg betr - jag brukar lägga mig snett mot. Visserligen betyder det kryssning för att nå målet, men den längre färden tar jag gärna om jag slipper alltför mkt vatten på däck.

Igår hann jag hem före regnet. Senare prövade jag de La Portas 1500-talsdrake. Den hittade jag i Olle Nessles stora bok "Drakar, att bygga och flyga". Inte så långt från paddling... En överraskande och mkt vacker bok. Man tror inte sina ögon när man ser bilderna av alla dessa objekt. 1500-talsdraken flög riktigt fint.

19 Björn Thomasson
6/28/2007 2:08 PM

Jag förstår vad du menar. Upplever att de riktigt smala bladen kommer bäst till sin rätt när kajaken är tungt lastad med förnödenheter för en eller två veckor. Med en lätt kajak kan man dra nytta av ett lite större blad.

Jag kryssar ibland också i motvind - när jag i Öresunds korta krabba sjö, tröttnar på att vara översköljd eller att jobba med tyngdpunkten för att slippa.

Men vinklingen av bladet sitter numera i ryggmärgen i alla sammanhang - och vinkeln ökar en aning med fart.

20 Henri Högberg
6/29/2007 9:59 AM

Intressant det du säger Björn. Jag ska utnyttja din erfarenhet vid nästa försök. Tittade på några gamla paddlar, en gjord efter mönster från Petersens kajakbok - 6.5 cm i toppen... En paddel från 1700-talet om jag minns rätt. Ibland blir paddlar man gjort bara liggande, synd i det. Jag söker mig lika gärna bakåt som framåt.

Canoes & Paddling

News & Launchings

Catalog

Other