Show cart
Design & Illustration

Det börjar närma sig...

Skånevägen 4

I en tidigare notis nämnde jag att mycket av sommaren har gått åt till huspyssel – tyvärr på bekostnad av paddling. Men det är rätt kul att göra fint i sin närmiljö också.

Nu börjar vi se slutet på jobbet: fasaden omputsad, grunden omputsad/lagad, nylagt tak – byte av ett halvt dussin råspontbrädor vid takfoten, ny papp, strö- och bärläkt och nytt enkupigt tegel av rätt modell (huset är byggt 1923) – nya vindskivor, takplåt, omputsad skorsten etc.

Återstår gör lite fönsterjobb – kitta, måla och sådant – och målning av grunden, när putsen är tillräckligt genomhärdad.

Vi hittade snygga ytterbelysningar på Byggfabriken, nytillverkade i gjutjärn och glas och i rätt modell för huset. De gamla lyktorna i målad plåt som satt där när vi köpte huset för 25 år sedan borde ha kasserats för länge sedan – fula, trista, smäckiga och med dåligt ljus. Man blir lätt hemmablind!

Det stora "terrariet" på andra våningen, med de många fönstren är designkontoret där kajakritningar, illustrationer, webbsajter, diverse skriverier mm kommer till. Ett härligt arbetsrum, men ibland väldigt ljust och varmt ;-)

Köksdörren – en gammal vacker spegeldörr med 2 mm blåst glas – målades om med silvergrå linoljefärg från Ottoson i Genarp. Det blev så bra att den fula ytterdörren med teakplywood och fuskspeglar fick samma behandling (på bilden bara grundmålad).

Comments

Det är ju också en slags sjösättning, en ny utsida på huset. Att putsa fasad har jag sett på nära håll hos mina föräldrar, det är ett riktigt hantverk (och dyrt). Huset ser ut att vara en pärla ;-)

Jag har inte tänkt på det i sjösättningstermer, därtill har hela processen varit för torr och dammig ;-)

Men tanken är tilltalande – framför allt med tanke på tilltagande paddlingsabstinens...

Huset är trevligt. Välbyggt 1923 för eget bruk av snickaren som ingick i hantverkarstaben på det dåvarande hospitalet S:t Lars. Numera återställt till nästan "mint kondition" bortsett från några felproportionerade isolerglasfönster (t ex det högra fönstret på mittbilden) som förre ägaren satte dit under en period då byggbranschen tyckte att massproducerade snickerier i snabbvuxen fur i några få standardstorlekar var en lika bra idé som kaseinbaserade flytspackel och enstegstätade fasader...

Det ser mycket trevligt ut, kommer förhoppningsvis förbi och synar det "live" efter mässan i Nürnberg. För planen just nu är lite semester under tiden mässan varar.

"Fråga inte en målare om färg till puts. Fråga en murare." Sa han som putsade hos föräldrarna. Många goda råd med nya material har efterhand visat sig fel..

Petrus, jag ser fram mot en husesyn...

Gunnar, "Fråga inte en målare om färg till puts" är ett lika bra råd som att inte gå till en kirurg om man huvudvärk ;-)

Färgaffärerna i Lund har jag inte mycket till övers för – jag har gått tomhänt därifrån alltför ofta. Men som tur är finns Ottosson i Genarp, Byggfabriken, Gysinge, Målarkalk m fl som inte bränt broarna till hantverkstraditionen. (Uppdatering lite senare: Ljungbergs Artist i Lund visade sig ha nästan hela sortimentet från Ottosson – jag hade bara inte tänkt på att fråga i en affär för konstnärsmaterial ;-)

Eftersom vi inte gjorde om hela grunden, får jag fortsätta med den färgtyp som delvis sitter kvar och är i gott skick, nämligen silikatfärg (fast sådan var inte lätt att hitta: det branschen numera kallar silikatfärg är ofta bara till hälften äkta vara – resten är akrylat för att underlätta lagerhållning!). Resten av huset är genomfärgad ädelputs och skall inte målas. Och kommer den att behöva målas någon gång framöver blir det kalkfärg...

Det kanske i mångas öron låter tramsigt fundamentalistiskt att envisas med gamla material och tekniker. Men jag tror inte på att blanda (i varje fall inte utan att veta exakt vad man gör och varför): varken när jag får frågor på sajten om att smeta epoxy på en gammal dukad kanot eller plasta en gammal träbåt – eller att måla täta plastfärger på ett gammalt hus, byggt för att andas.

Det finns gott om trista berättelser om gamla hus och båtar som gått hädan efter några få år i ny plastskrud. Vårt kulturarv är mer värt än så.

Däremot har jag inga problem med modern teknik för nybyggda hus – fast framtiden får utvisa om de håller lika länge som trä, tegel, kalk, linolja, slamfärger mm. Jag behöver kanske inte påpeka att jag inte heller har några invändningar mot modernt båtbyggeri i trä, glasfiber och epoxy ;-)

Post a comment