En kort eftermiddagstur

Jag vet inte. Min erfarenhet av våtdräkt är liten och främst från dykning för många år sedan. Men generellt är jag tveksam. En våtdräkt, tjock nog att fungera för en wet exit, är obehagligt varm att paddla i och därigenom ett plagg man gärna avstår ifrån om det inte känns livsnödvändigt. Dessutom bygger våtdräkten på att vattnet närmast kroppen värms upp av kroppsvärmen och sedan hålls vid rätt temperatur genom brist på cirkulation och neoprenmaterialets goda isoleringsförmåga – men det innebär att när man trillar i sipprar det plötsligt in iskallt vatten, vilket tillsammans med det skrämmande i själva kapsejsningen kan leda till panik. För en van vinterpaddlare, men en bra räddningsteknik, övad i besvärliga förhållanden, kan naturligtvis en våtdräkt eller kombinationen våtdräkt-torrjacka, utöka tidsfönstret så att det räcker för en räddning – ensam eller assisterad.

Men jag tror mer på torrdräkt i sådana sammanhang. Genom att man är torr kan man klä sig aningen lättare och behagligare och ändå behålla tillräcklig exponeringstid i vattnet - och när man är uppe i kajaken igen är man fortfarande torr och kan sannolikt fortsätta turen utan konsekvenser.

Den som har en säker roll har ytterligare ett alternativ – en tuiliq. Den tätar runt ansiktet, handlederna och sittbrunnssargen och fungerar som en bättre torrdräkt så länge man sitter kvar i kajaken (bättre genom att tätningen sker vid ansiktet, inte runt halsen, genom att det finns luftcirkulation i sittbrunn-tuiliq som leder bort svett och kondens, genom att det finns en tätning mindre som kan läcka (kapellkanten) och genom bättre rörlighet). Vid en eventuell wet exit skyddar den däremot inte bättre än en vanlig paddeljacka.

Några ordvändningar i rapporteringen från olyckan antyder att multisport-motions-eller tävlingskajaker med stor sittbrunn användes (”kajaken välte och mannen som ... föll i vattnet”). Bortsett från att rapporteringen kan vara felaktigt redigerad och att det är lätt att vara efterklok, är jag tveksam till att ta ut sådana kajaker i oskyddade vatten på vintern i blåst och vågor. Om man i något sammanhang ändå gör det bör man vara minst tre – att i blåst och vågor ensam rädda en kapsejsad som inte helt samarbetar (rädd, nerkyld, skadad) är svårt. Två som hjälps åt har betydligt större möjligheter att få upp kamraten i kajaken igen, kan hjälpas åt att bogsera med stöd och slutligen kan en rekvirera hjälp och vägleda räddningsstyrkan, medan den andra stannar kvar hos offret. Vidare måste alla i sådana kajaker ha klädsel för vinterbad.

Slutligen tycker jag att en säker roll är ett av flera skäl rimligt krav för att vinterpaddla. En paddlare som iklädd torrdräkt eller tuiliq rollar upp har inte kapsejsat – ingen wet exit, inget vatten i kajaken, inga blöta kläder, inga konsekvenser över huvud taget. Den som rollar utsätter inte sin kamrater för riskerna med en räddningsaktion. Roll är till skillnad från alla räddningsmanövrar lätt och roligt att träna – även vintertid och i grov sjögång – och därför blir det gjort. Vem tränar wet exit och kamraträddning i grov sjö i februari?

Principer är alltid lättare att försvara än att leva upp till. Jag paddlar ofta ensam på vintern, även i dåligt väder, utan torrdräkt men med tuiliq. Men förutsättningar är lite speciella: jag paddlar längs skånekusten som är långgrund, och bottnar därför överallt och har nästan överallt en sandstrand i lä att landa på vid problem – vidare tränar jag alltid rollar på mina turer, året om oavsett väder, och känner mig därför rimligt säker på att kunna ta mig upp med någon roll oavsett de yttre förutsättningarna (force majeur exkluderat). Riskanalysen får naturligtvis anpassas efter förutsättningarna...