Gästframträdande på båtbyggarsajt

Sorry, I must have had my thoughts elsewhere (it is corrected in the news above - if someone wonders what Tony is referring to)...

Ja, redaktören har stoppat in bilderna lite efter eget huvud. Förmodligen en kommunikationsmiss (eller en liten hämnd för att jag råkade döpa om sajten inledningsvis!)

Ibland känner jag mig som en riktig tvärvigg som sitter och skakar på huvudet åt alla idéer och infall. Men nej, nano gör sannolikt varken från eller till på en kajakbotten.

Närmast skrovet finns ett visköst underskikt, ett tunt (bråkdelar av millimeter) skikt av vattenpartiklar som dras med i samma fart som skrovet. Utanför detta finns ett skikt som framme vid stäven är laminärt (utan virvelbildning) och tunt. En bit från stäven sker ett omslag – gränsskiktet blir turbulent. Närmast skrovet rör sig vattnet med båten, i ytterkant är det stillastående – däremellan virvlar vattnet runt i kraftkrävande turbulens.

Det innebär att ojämnheter som inte når utanför det viskösa underskiktet saknar betydelse för friktion och fart - och då pratar vi inte nano, knappt ens micro. Därför ger vaxning inga fartfördelar (utom möjligen om det hindrar sjögräs och sådant att fastna). Däremot finns det forskning som tyder på att en yta med speciell struktur (fiskfjäll) faktiskt kan minska friktionen genom att förändra turbulensmönstret. Men det verkar som om detta bara fungerar i mycket snäva fartregister, och har motsatt effekt utanför sitt optimala område. Knappast aktuellt för en kajak alltså.

En forskningsrapport jag läste för ett par år sedan hävdade att gammeldags linoljefernissa hade aningen lägre friktion generellt än alla moderna undermedel: linjära uretaner, gelcoat, polerbara grafitbottenfärger etc.

Och varför inte...

Varför inte? En traditionell kajak klädd i ålaskinn kanske har lägre friktion än allt annat som provats? Du kan väl be någon lokal fiskare att börja samla :)

Jag såg framför mig att du satt i din kammare under långa vinterkvällar och tråcklade ihop ålaskinn till ett stort sammanhängande sjok och sedan använde detta i stället linne- eller bomullsduk ;-)

Det har experimenterats en del med \"knottrighet\" runt stäven, slipade spår med olika avstånd och djup i försök att styra turbulensbildningen - men jag har inte hört om något riktigt genombrott, och väntar mig knappast något heller.

Samtidigt är kajakers och båtars stora problem att de rör sig på gränsen mellan två medier. Alla andra vattenvarelser - fåglar, däggdjur och fiskar - har fördelen att kunna slippa vågbildningsmotståndet genom att dyka eller flyga när det behöver gå fort, medan vi med ett par undantag är hänvisade till den för energieffektivitet sämsta tänkbara fortskaffningsmiljön (tävlingssimmare försöker skaffa lite fördel genom en lång startsträcka under vatten och ubåtar är effektivaste deplacerande farkoster som finns - en av paddelkompisarna påpekade att om jag lägger ett par kilo barlast i Black Pearl så blir den en ubåt).

Eftersom friktionsmotstånd och vågbildningsmotstånd minimeras på diametralt oilka sätt är det en inte helt lätt kompromiss att få till en bra kajak: över och under vattenlinjen skulle en idealisk kajak vara kort, droppformad med klotformad förstäv och en akter utdragen till en spets, medan den i vattenlinjen skulle vara extremt lång, med tvärsnittsyta nära noll och spolformiga för- och akterskepp - en flaggstång med spetsiga ändar. För att ytterligare trassla till det för konstruktören flyttar sig vattenlinjen på en kajak mer än på någon annan båttyp. Lös den ekvationen någon...