Grönlandsteknik

Sunday, October 12, 2003, 0 comments

Jag blir alltmer imponerad av traditionell grönländsk paddelkultur. Efter tre år med grönlands- och alaskapaddlar och ett halvår med en kajak som är, om inte en riktig replik, så i alla fall rejält inspirerad av grönländska kajaker, tycker jag att vi i Europa och Amerika är ute på ett sidospår med våra stora, breda, tunga kajaker och stora, vinklade paddlar.

Traditionell paddelteknik är lockande för alla som uppskattar enkelhet, effektivitet, precision och grace. Paddling och kajakmanövrering bygger på rörelseekonomi. Varje rörelse är välavvägd och effektiv. Med ett minimum av energi når man maximalt resultat - möjligt genom kombinationen av smala, symmetriska paddelblad och följsamma lågvolymkajaker med minimalt vindfång.

Paddelmotoriken är lugn och avspänd med små avmätta rörelser, fjärran från den yviga kraftpaddling som hör ihop med storbladiga, vinklade paddlar. Likaså är den avancerade manövreringen - roll, stödtag mm - lugn, mjuk och graciös och gör ett nästan fridfullt intryck - långt ifrån de uppvisningar i explosiv kraft som normalt krävs för att dra runt våra stora kajaker.

Hela kroppen används, man rör sig runt i kajaken. Sittbrunnarna är små men inte mindre än att man kan luta åt alla håll - pannan mot fördäcket, axlarna på akterdäcket, med kajaken upp och ner kan den vige nå vattenytan med ansiktet. Däcken är låga, men inte lägre än att man kan flytta runt med fötter och ben vid behov. Man sitter faktiskt mera fast i våra stora kajaker, eftersom de för att bli rollvänliga ofta måste förses med höft-, knä- och fotstöd tills man sitter som i ett skruvstäd - eller med fötterna ängsligt tryckta mot roderpedalerna.

Den smala, symmetriska och ovinklade paddeln är ett enkelt och elegant redskap för mångsidighet, säkerhet, effektivitet, hanterbarhet och bländande prestanda i svåra förhållanden. Vindfånget är försumbart genom att den är smal och ovinklad, glidande tag gör den idealisk för rollar och stödtag av alla sorter och flytkraften är användbar på sätt som användare av plast- och kolfiberpaddlar inte ens anar.

Grönlandspaddling innebär en annan attityd till balans och stabilitet. Våra rigida antingen-eller-begrepp - kapsejsad eller inte, våt eller torr, upp eller ner blir meningslösa. Gränserna blir flytande, komfortzonen är inte längre +/- 20° utan varvet runt. Slås man omkull av en våg tar man ett paddeltag och är uppe igen. Känns sittställningen tröttsam lägger man sig med ryggen i vattnet och flyter medan man sträcker på benen en liten stund. Hamnar man upp och ner tar man ett paddeltag och är uppe igen. Man kan rolla under en brytande våg för att slippa slåss mot kraften i brottet.

Kajakerna kan verka skrämmande smala och ranka men de ger ett bekvämt flytläge med huvud och axlar i vattenytan. En bred kajak tvingar upp kroppen ur vattnet och av tyngdkraften hamnar man istället upp och ner. Man kapsejsar inte oftare i en smal grönlandskajak än i en bred europeisk kajak, men vetskapen att det inte spelar någon roll om det händer, skänker sinnesfrid. även en osannolikt smal kajak är åtskilligt stabilare än en cykel. Kapsejsning finns egentligen inte - bara paddling på sidan eller upp och ner en liten stund. I sjögång påverkas de ranka kajakerna mindre än stabila - rör sig beskedligt upp och ner där stabila kajaker kränger i försöken att ligga parallellt med vattenytan.

Den traditionella kajakkulturen är åtskilligt mera utvecklad än vad som syns för blotta ögat. För den som är intresserad, handlar det om att bygga själv - i alla fall så länge de stora tillverkarna är fullt upptagna med marknadsandelar, hydrodynamiska teorier, CAD/CAM-utveckling och hightech-material - men ritningar och byggbeskrivningar finns det gott om, liksom paddelinstruktioner. Så vad väntar du på?