Kallt i vattnet!

Snart har väl polerna vänts, om de inte redan gjort det. En kuslig aspekt av det hela är att vi hänger i rymden utan synliga krafter. Och hur var det senaste nu - kosmos skapades från en punkt för att sedan i urbangen fara i alla riktningar. Inte underligt att vädret kan vara hur som helst... Nu går jag och väntar in Vårfrudagslöken i min trädgård!

Björn,

Jag och är i färd med att beställa varsin Chillcheater-tuilik, och jag tror Sten verkar vara inne på samma sak. Du har ju använt din en hel del vid det här laget, och bör väl nästan kunna uttala dig om kvalitet och hållbarhet nu? Känns det fortfarande som att det var ett bra köp?

Är det något annat du tycker man ska passa på att beställa från Reed när man ändå handlar? Om jag minns rätt köpte du ju en del andra plagg därifrån också?

Jag har funderat på att köpa deras Aquatherm Dry Trousers för att kominera med min tuiliq,borde bli en bra kombination

Intressant. Visste inte att Chillcheater också gjorde tuiliks. Själv har jag varit inne på att beställa en i neoprene från Brooks, men de är ju så satans dyra!

Har beställt Shawn Bakers ritningar tillsvidare så att jag kan sy en egen så länge. Försöka sy iaf. :D

Justin: Tänk på att Shawn Bakers tuiliqmönster är anpassat för neopren, eller något annat tyg med mycket stretch. Använder du något GoreTex-liknande material, eller nylon, canvas eller liknande utan nämnvärd stretch är t ex Cunninghams eller Petersens mönster bättre. Annars blir rörligheten rätt begränsad -- om du ens får huvudet igenom halsöppningen!

Jag sydde en tuiliq själv, av dukspillet från mitt bygge, enligt Cunninghams mönster. Det blev jättebra, förutom att jag inte fått den tät ännu... Testade att impregnera den med Imprenex, men det var helt värdelöst. Ska prova med något annat, t ex linolja/bivax, och se om det funkar bättre, men man måste ju ändå hålla på och impregnera om då och då. Den funkar bra som fint-väder-paddeljacka som den är, men absolut inte för rollande, och då missar man ju lite av poängen med en tuiliq! Nej, det får bli en Chillcheater så är problemet löst!

Min tuiliq (som Björn nog såg vid kajakutställningen i Skeppet/Simrishamn förra sommaren) är gjord av en väv som samme man rekommendare vid ett annat tillfälle. Alltså det som kallas bävernylon (jag tror Gittes stuvkälla i Rinkaby/Åhus är billigast på väven, har hemsida). Efter att ha strukit den med kokt linolja några gånger blev den både tät och bra. Mönstret var en isärsprättad alpin anorak jag hade som tappat beläggningen p g a för idog och hög temperatur i tvättmaskinen. Det mönstret är oerhört enkelt genom att den bara har en söm på var sida som går från nederkant på insidan av anoraken och ut på insidan till ärmslutet. Således inga sömmar över axlarna. Huvans isättning ungefär som innuiternas anoraker. Det här tyget är en mix av bomull och nylon och sväljer linolja mkt bra. Dessutom blir den inte stel vid kyla. Jag har sytt en sydväst av samma material och linoljat den. Jag hoppas att fler paddlare upptäcker fördelarna med denna klassiska huvudbonad för sjöfolk. Lika bra i sol som regn. Pröva den!

Undrar om man kan använda bävernylon som dukmaterial till en kajak?

Jag funderade också på det till mitt bygge. Det borde gå utmärkt, men det finns några möjliga problem:

Bävernylon är nästan alltid belagd på ena sidan, och teflonbehandlad på båda sidorna. Det ställer en del krav på färgen man använder, så där måste man nog göra lite tester. När man dukar med nylon vill man helst ha en helt obehandlad väv.

Vidare är grovleken (eller snarare vikten) ett möjligt problem. Bävernylon brukar ligga på någonstans runt 250 g/m, vilket är okej men i minsta laget för en 100% nylonduk, men väl tunt för en bomullsduk. Det är ju teoretiskt möjligt att bävenylon, kanske pga andra möjligheter med vävstrukturen, är starkare än motsvarande duk av 100% nylon respektive 100% bomull. Men det troligaste är ju att den är lite svagare än nylon, och lite starkare än bomull.

En annan fråga är hur det beter sig i fukt. Nylon expanderar ju när det blir blött, medan bomull krymper.

Blandningen brukar ju vara 50/50 eller 40/60, så det kanske borgar för ett väldigt fuktstabilt material.

Det finns ju bara ett sätt att ta reda på hur det förhåller sig: testa!

Blir det inte en ganska dyr väv på en kajak? Om man nu inte kan få tag på den via en grossist och till inköpspris. Men Magnus tankar leder mig till slutsatsen att denna väv nog är för tunn, i varje fall den jag har använt. Jag har också gjort ett kapell - precis som Björn - av samma väv. Den bomullsväv jag använder för att klä skeletten blir oerhört stel vid låga grader. Den väv jag använt ligger på 600gr/kvm. Väl påsatt och linoljad blir den väldigt seg och stark. Jag har strippat en gammal kajak som skulle göras om och det kändes som att kränga huden av en uttjänt ko! När jag väl skaffat den har den samma struktur som plåt och sandpapper ihop. En kunnig man på besök i vårt antikvariat och från textilstaden Borås samt kunnig i ämnet gav mig rådet att tappa upp hett vatten i badkaret, slänga i litet tvätt- eller diskmedel och sedan sänka ned duken där. Duken får ligga i badet tills det kallnat. Efter torkningen blir den mjukare och mer lätthanterlig. Men själv är jag öppen för alla alternativ, särskilt billiga. Det enda som alltid skrämt mig är priset på duken. Skelettet till kajaken/baidarkan kan jag göra för runt 200 kr. Duken är mångfalt dyrare. Kom med tips någon.

Men kanske Björn har några tankar om det här? Min tuiliq av bävernylon (`Toorvald, Toorvald är den gjord av gamla bävrar`; citat från de galna Hipp-Hipparnas fjällbestigningar). är rimligt tät, kanske för tät och blir in särskilt styv vid kyla. Jag skulle dock vilja ha ett tips hur jag gör den tätare runt huvudet. Björn, come along!

Så där ja, våt i ändan men glad och nöjd är jag åter hemma efter att ha gjort premiärturen med min kodiakbaidarka. Jag fick gå några hundra meter ned till min lilla hamn med kajaken över axeln. Det var ingen större möda. Den väl inplastade kajaken kom nu för första gången i rum sjö. Blev den som jag drömde? Faktiskt kändes den nästan bättre! En bekant stod och försökte fiska öring så jag ropade till honom hur profilen såg ut. Han ropade ut sina mått och jag förstod att kajaken låg precis som jag hade konstruerat den.

Men jag har varit förbryllad över hur denna kajak som är betydligt smalare "over all" jämfört med den baidarka som jag gjorde om och lade ned så mkt jobb på. Den tidigare baidarkan har som denna 53 cm över masik. Hur kunde det komma sig att det senaste bygget kändes så mkt bättre framifrån, bakifrån och från sidorna? Med tumstocken som vinkelmått konstaterar jag att kodiakvarianten har mer yta under sittbrunnen i vattnet. Jag kan inte hitta någon annan förklaring. Plus att jag gjorde kölen 1 cm lägre.

Standertarna (som håller kapellringen i sidorna) har fått två figurer lånade från de spännande alacaluf-indianerna (sjöfarare). Rättvänd vid styrbord och uppoch ned vid babord. Jag är ju maskulinist...

Ni kan sluta hurra nu. Jag väntar bara på ett malmöitiskt beundrande "aaoo duu". Tack snälla ni!

Bilder! :-)

Det kommer bilder så snart jag fått rullen framkallad. Tyvärr har jag inte någon digitalkamera, utan en analog som fungerat mycket bra alla dessa år. Jag har också tagit bilder av 49 cm-kajaken. Björn är ju en godhjärtad man och kanske han vill mata in dem på sin sajt(!). Den senare kajaken är klädd och färdig för rum sjö. Kodiakbaidarkan kommer att ses i sin skelettuniform. Jag är fortfarande häpen över att jag fick ihop alla klurigheterna. Jag tog också bilder av front-"näbbarna" som jag fick "sy" ihop p g a bristande bredd på träet. Hav tålamod!

Yes! I´m nearly ready!! När jag la 49 cm-kajaken på biltaket hörde jag rop från tranor över huvudet. Åå, vad jag längtat efter denna nästan mänskliga sång! De har ett vår- och ett höststråk ovanför oss.

Hur som helst, fort ner till min lilla hamn och den gångna natten har nästan sopat bort all snö och is. Härliga Skåne, du har alltid mitt hjärta! I med kajaken, till en början en smula funderande hur jag skulle kunna paddla en så smal mackapär...

Allt gick över förväntan. Ömsom små och ömsom stora vågor, fallvindar som gav ettriga små. Jag paddlade bort mot Kiviks hamn och in i kanalen och ut och sen en bit bort mot Vitemölla, vågor från sidan, vågor snett framifrån och bakifrån gav inga problem. Snart kändes det som om kajaken var bredare än de uppmätta måtten. Förhoppeligen har de idoga paddlingarna gjort mig till en bättre kajakist.

Det här var verkligen en "nära-vatten-upplevelse" om ni ursäktar omskrivningen. Åter en flock tranor som ropar till mig. De försvinner bort mot Haväng. Jag riktade stäven mot Stenshuvud. Vinden akter om mig ville styra mig åt ett annat håll. Det räckte med litet kantring så var jag på rätt kurs igen. Jag stressade kajaken i de vågor jag mötte för att se hur stäven klarade dessa. Ni vet, man går upp på en våg, ner i dalen och nästa våg sköljer över spetsen på fören.

Det här är ju en kajak med långa överhäng och dessutom helt rak över däck från för till akter. MEN nu hände något märkligt - kajaken gled bara elegant över våg nummer två! Det har jag inte upplevt med de andra kopiorna som föralldel är något annorlunda. Hur jag än försökte gick fören inte ned i vågdalen. Jag kan faktiskt inte svara på frågan hur jag konstruerat detta. Kanske goda, högre makter som ville belöna mig för min flit... Eller också har jag lyckats göra den fylligare där fram. Mina "side-stringers" går nämligen ända fram mot förens planka, om begreppet förstås - precis som man kan se på Magnus Black fantastiska Pearl/La Perla Negra-kopia.

Framförallt märkte jag nu att denna storlek var perfekt för mig. Inte för mycket utrymme och inte för litet - faktiskt satt jag och spekulerade i om jag skulle kunnat göra kajaken smalare - någon eller några centimeter kanske... På något sätt kände jag för första gången i mitt begränsade kajakliv att jag nått fram till en sanning eller rättare de perfekta måtten. Att jag har den helt med min kropp.

Nöjd? Nöjd och nöjd... En byggare blir aldrig nöjd. Jag satt och retade mig på - i all glädje - över att jag fegat med linjerna. Jag skulle gjort dem rakare mot för

och akter. Så nöjd... jag vet inte. Men fin var den att paddla. F ö är det snart påsk så varför skulle jag inte utbrista i - trots inväntan på Långfredagen - ett högljutt HALLELUJA!

Absolut, Björn! Och snart kommer bilderna!!

Ja, det är jag igen med en massa funderingar efter att ha varit ute och paddlat under eftermiddagen. Rätt mkt vågor och jag får ta tillbaka litet av jubelropen. Visst tar spetsen vatten - om jag inte följer Björns paddelinstruktioner och tar kraft i vågdalarna.

Hur som helst, så här tänkte jag. Vi följer en mycket gammal fångstkultur som vi värdesätter för de resultat som uppvisas. Vi kallar detta redskap kajak, eftersom vi inte har något annat namn som sammanfattar denna båttyp. Baidarka vore kanske bättre och betyder faktiskt baidar=båt, ka=liten. Ett ryskt ord och inte aleutiskt.

Vidare, vad är det som skulle kunna få oss att avvika från originalet? Som vore bättre, med de kunskaper vi har idag? En lättdriven kajak måste vara en säkrare kajak för paddlaren blir inte så fort trött, utan har krafter kvar när han/hon möter något oväntat - läs svårare sjö.

Lars Gradin byggde - receptet kommer via Sven Yrvind - en plywoodkajak med platt botten och lång köllinje men med s k slingerkölar. 45 cm över masik. Det här några år sen. Vi la i kajaken i Åhus hamn och ngt skräckslagen kröp jag ned i den och - SVISCH var jag över på andra sidan. Jesus, vilken fart jag fick. Det här är en tanke som legat och grott i mig.

Jag gick in på amerikanska Chesapeakes hemsida och hittade Pax 18 o 20. En modell med mycket lång köllinje och precis som Lars kajak med en närmast tvär för - inga överhäng alltså.

Vad säger du Björn om vi låter tankarna vandra? Skulle man kunna bygga en kajak (jag är inte absolut försvuren åt duk och ribb, men gillar inte elakartade soppor!) enligt det här receptet eller något a la Pax? Vad skulle man vinna på det? Svårare att vända? Men behöver man vända så mkt i rum sjö? Skulle det bli en bättre kajak, bättre än det vi paddlar fram med nu?

Regnet kom när jag la upp kajaken på biltaket. En tärna svirrade förbi. Men tankarna fortsätter att komma. Får man be om litet respons på detta från diverse kajakbyggarhåll - Björn och andra.

Ja, det där låter rimligt och det var väl bara mina tankar som svängde och for. Tills de nådde Guillemots sajt(!). Titta på hans nyskapelse "Aleutesque" som är inspirerad av den aleutiska kajaken. Han gör en liten vandring i begreppen och förstår uppenbarligen vad det handlar om, fattas bara annat. Och denna ovannämnda kajak stämmer väl kanske mer överens med dina avslutande rader. Tack för utredningen, förresten!