Lite skojigt (eller inte!) om våra nya herrar

Henri, det är inte tiden det tar som bekymrar mig utan färdriktningen. Frihet är när folk kan prata fritt - demokrati när makten lyssnar. Det går ganska snabbt bakåt på båda fronterna. Vi låter oss halvsovande vallas in i ett totalitärt system, genom att inte förstå skillnaden mellan "kan" och "bör" när det gäller övervakning och registrering. Och makten tar konsekvent till tekniska lösningar på sociala problem, därmed visande att de varken förstår problemen eller lösningarna...

Einar, lite statistisk extrapolering (Hans Rosling) indikerar att både EU och USA inom ganska få år har avvecklat sig som ledande grupperingar (läs Stefan de Wylders "Världens springnota") och sitter på parkett och tittar på hur Kina och Indien kommer att hantera världsekonomin med hjälp av sina handelspartners i Afrika och Asien (dom ni vet, som väst plundrade med hjälp av ekonomisk/juridisk/diplomatisk/militär utpressning).

SA, jag får hålla med om det – exemplet Tjeckien var en orättvist billig poäng, som nog inte borde ha varit med...

Henri, för att fortsätta med upphovsrätten - här är en annan synvinkel: nutida verk existerar inte i vacuum. De bygger på en lång tradition av utveckling. Inget modernt verk hade sett ut som det gör utan en obruten tradition av att låna och bygga vidare – från Gilgamesh, Platon, Plinius, Shakespeare, Michelangelo, Rubens, Bach, Beethoven och alla de andra som tillsammans byggt vår kultur. Varför i hela världen har nutidens kulturarbetare fått för sig att de får knycka fritt ur historien, men ha rätt att med juridiska finter hindra efterkommande generationer att göra detsamma? Sett ur den synvinkeln är det copyright som är stöld – stöld för egen vinning ur ett gemensamt kulturarv.

Men det finns positiva signaler – organisationer och grupperingar som i Pirate Bays efterföljd börjar fundera på det historiskt och moraliskt absurda i upphovsrättsorganisationernas tolkningar av copyright, patent, design- och mönsterskydd. Problemen har förts upp på dagordningen. Lawrence Lessigs Creative Commons används i allt fler sammanhang, trots intensivt motstånd från storbolagen och deras jurister. Alltfler verk inom olika konstformer publiceras i the public domain. Musiker och författare inser att de är förlorarna när de stora bolagen dikterar villkoren över huvudet på dem och avstår från kontrakten för att istället agera direkt i personlig kontakt med sin publik.

Bono har faktiskt rätt då han säger att Kinas totala internetcensur är det enda rätta – d v s enda vägen för den som vill stoppa utvecklingen och vända tillbaka till en tid då artister med passerat bäst-före-datum kan fortsätta tjäna pengar om och om och om igen på gamla bedrifter, utan att några nya uppstickare kan konkurrera om penningflödet. Är det det vi vill?

Lars, kul med en ny röst i kören. Som du antyder har det förekommit många och långa inlägg och kommentarer i ämnet under flera år (sajten skall egentligen handla om kajaker och paddling, men under de senaste åren har jag blivit så upprörd över utvecklingen att jag behövt skriva av mig ibland – därav dessa utvikningar från ämnet ;-)

Det blir en lång kommentar, även om jag bara skummar över det som engagerat mig i ämnet...

Min uppfattning är att upphovsrätt/patent/mönsterskydd har hamnat väldigt långt från den ursprungliga tanken och kommit att bli en besvärande bromskloss för utvecklingen inom både kultur och andra områden. Intellectual property rights (som de brukar sammanfattas) har kommit att jämställas med fysiskt ägande och har inte mycket med upphovsmän/uppfinnare att göra längre. Rättigheterna finns hos industrier som använder dem hårdhänt för att stoppa fortsatt utveckling av idéerna.

Därför tycker jag att upphovsrätten i första hand reformeras helt, eller om detta av någon (politisk) anledning inte låter sig göras, vore det bättre att avskaffa den helt.

Inte är väl Jan Fridegård (för att ta Henris exempel) speciellt betjänt av att ett bokförlag sitter till 70 år efter hans död (90 år om förlagen får utdelning på sin massiva lobbyverksamhet) och håvar in pengar på allt han gjort och hindrar all “icke-auktoriserad” användning? Och inte skulle väl kulturen och kulturkonsumenterna vinna på om upphovsrättsindustrin får rätt att “ta sig an” herrelösa verk (böcker, konst, musik där upphovsmannen inte går att spåra) och avgiftsbelägga allt nyttjande av dem? Hur länge skall industrin kunna ignorera det faktum att flera forskningsprojekt visat att nerladdning har inneburit ökade vinster till utövande musiker men mindre till industrin? Att vissa delar av samhället vinner på en förändring och andra förlorar hör till utvecklingen. Hovslagare, korgmakare, borstbindare, spårvagnskonduktörer, ölutkörare, isleverantörer m fl har liksom svensk varvsindustri fått anpassa sig efter utvecklingen (även om den senare kostade samhället (oss) lika mycket som läkemedelsföretagens patent eller underhållningsindustrins copyrightvansinne kostar oss nu).

Jag stöder idéerna i till exempel Lawrence Lessig (han med Creative Commons) “Free culture” eller Yochai Benklers “The Wealth of Networks” och som även Piratpartiet gör och som går ut på att:

1. behålla den moraliska upphovsratten precis som nu – ingen skall kunna köpa eller överta den moraliska upphovsrätten. Den skall följa upphovsmannen under dennes livstid varefter verken övergår i the public domain, och den innebär att han eller hon har rätten att bestämma över sitt verks användande i publika eller kommersiella sammanhang.

2. det skall vara fritt att använda upphovsrättsskyddat material för privat, icke-kommersiellt bruk. Det är bara under knappt två decennierna som copyright blivit något som rör ptrivatpersoner – dessförinnan var det självklart att man kunde skriva av en dikt eller banda en låt (något som industrin kompenserar sig för genom kassettskatten, som numera gäller alla lagringsmedia) och skicka till goda vänner. I praktiken innebar det att allt man hade tekniska möjligheter attt göra kunde man göra för eget bruk. Nu har upphovsrättsindustrin tagit sig rätten att som en del av affärsverksamheten använda utpressning (hot om civilrättslig process) mot privatpersoner.

3. Fem års kommersiellt skydd (med viss möjlighet till förlängning). Det ger industrin rimlig chans att få ersättning för utvecklingskostnader mm. Nuvarande livstid plus 70 år är fullständigt befängt – vilken riskkapitalist skulle ens fundera på att satsa pengar i ett projekt som anses behöva mer än 70 år för att generera vinst?

4. Lagstiftad rätt att sampla och vidareutveckla. Det som byggt vår kultur är att artister och uppfinnare kunnat bygga vidare på vad andra gjort före dem. Det är människors stora fördel framför andra djur. Nuvarande rigida patent och upphovsrättslagstiftning innebär att varje ny landvinning är en återvändsgränd i flera decennier. Den som tror att patent och upphovsrätt befrämjar utveckling kan titta på amerikansk flygindustri som var så eftersatt av patentstrider vid andra världskrigets början att Roosevelt enligt uppgift såg sig tvungen att förstatliga alla relevanta flygpatent för att få fart på en industri som var upptagen av att sätta käppar i hjulet för konkurrenterna. Eller titta på den torftiga massmarknad som underhållningsindustrin skapat, där ett litet fåtal artister, böcker, filmer mm av kommersiella skäl väljs ut till megastjärnor och marknadsförs till miljardintäkter.

Jag inser att det i en så här kort redogörelse finns hål i resonemanget, och jag inser också att en del inte är helt i fas med vad jag själv håller på med. Men jag tycker det är en alldeles för stor fråga för att ta ställning efter egenintresse. Dessutom är det mycket intressantare att titta vad som finns bakom dörrarna som öppnas framåt än att försöka hindra dörren bakåt att slå igen.

Många debattörer värjer sig mot en utveckling som hotar deras behagliga inflöde av pengar för arbetsinsatser och bedrifter i det förflutna. Men att stoppa utvecklingen kommer inte ens de mutlinationella företagskonglomeraten med sina hårdföra företagsjurister att klara av. De kan på sin höjd förpesta livet för nya artister, entreprenörer och konsumenter under en begränsad tid.

När utvecklingens ångvält kommer rullande finns bara två alternativ: antingen är man ångvälten eller vägen...