Lundåkrabukten söndagen 25 april

Funderingarna var nog av det mera allmänt hållna slaget – wet exit ingår inte i planeringen, oavsett omständigheterna. Men kanske skulle man kunna hitta på någon sorts force majeur-scenario...

Den lossnande akterluckan var en väckarklocka. Den lärde mig att kontrollera lucktätningar mm regelbundet. Men på vintern gör jag inga ensampaddlingar långt från land. Här nere i Öresund kan jag paddla miltals längs kusten utan att komma till djupt vatten och/eller långt från land. Det innebär att nödutrustningen inskränker sig till reservpaddel, ett ombyte torra kläder, en liten termos varm dryck och några mackor. För övrigt litar jag på mitt omdöme, min erfarenhet och på min roll – i ungefär den ordningen.

När det gäller din Nidingen-paddling, så finns det såklart alltid risker med överhavspaddlingar ensam i kallt vatten. Men riskfaktorerna är hanterbara och går att påverka med omdöme och relevant säkerhetstänkande i mycket högre grad än till exempel riskerna i trafiken, där man är beroende av andras omdöme och agerande.

Min egen säkerhetsstrategi går ut på att så långt möjligt vara självgående och bara i yttersta nödfall behöva förlita mig på räddningsorganisationen – dels för att jag sympatiserar med tanken att situationer jag själv försatt mig i skall jag också själv ta mig ur, och dels för att jag så långt möjligt vill undvika att andra skall behöva tar risker för att rädda mig.