Måkläppen och sälar

Monday, January 28, 2008 (paddling), 0 comments

Sjösättning vid stranden strax öster om Falsterbohus - Måkläppen sträcker sig, knappt synlig, längs horisonten ut till vänster i bilden.

Så blev det trots allt en Måkläppentur vintern 07-08. Det var inte självklart – en januari med kulinghelger omväxlande med stormhelger och helgen med hyfsat väder inbokad för annat.

Kapell på!

Bakgrunden är att sälreservatet på Måkläppen är öppet för besök under november, december och januari. Ofta brukar vi försöka lägga turen i januari för att ha chansen till is och snö – det känns som om det hör till (så här såg det ut 2006). Men möjligen blir sådana vintrar sällsynta på våra breddgrader om miljöprofeterna har rätt (fast härom dagen presenterade några ryska forskare en rapport om att vi istället är på väg mot en ny liten istid).

Vinden blåste skummet av vågtopparna över uppgrundningarna

Det såg inte så lovande ut den här helgen heller: storm över Skåne på lördagen, sakta avtagande till söndagen. Så på lördagskvällen signalerade både SMHI och DMI under några timmar 5-8 m/s NV under söndagsförmiddagen och kring 4-5 under eftermiddagen. Budkavlen gick om att nu jäklar! På söndagsmorgonen ven det runt knuten när väckarklockan ringde och morgontidningen antydde diskret att det nog snarare handlade om 8-13 under större delen av söndagen. Modet sjönk. Måkläppen är en flack sandrevel, knappt en meter hög som sticker ut några kilometer i havet rakt söderut från Falsterbobäset och vindskydd finns inte.

På västsidan blev sjön rätt krabb

Men efter mitt (förhastade!) mail kvällen innan fick jag för skams skull vara på plats på klubben, om det skulle dyka upp någon. Och tur var väl det. Charlotte kom ungefär samtidigt med mig och efter en stunds väntan på om någon mer skulle våga sig ut, fick hennes SKIM göra pärlan sällskap på biltaket och vi gav oss iväg.

Solen tittade fram bakom molnen och sjösättningen på läsidan av reveln ledde tankarna till helt andra årstider: små vågor som kluckade, blått hav, blå himmel och solen värmde lite försynt i ansiktet.

Som vanligt sista söndagen var det gott om fågelskådare på Måkläppen (klicka på bilden för att förstora)

Två sälar höll ett vaksamt öga på oss när vi paddlade ut mot östsidan av reveln – de övriga syntes inte till (det brukar vara 30-50 st). På sydkanten låg vågorna på från väst och det blev en del härlig surf. Återpaddlingen längs östsidan gick rakt mot vinden, som påpassligt ökade till 14-15 m/s. Farten sjönk till delar av en knop och det tog tid att komma in till stranden igen. Marja och Leif som startat lite senare mötte upp, och den övervakande sälpatrullen dubblerades i antal - fyra huvuden som tittade upp här och var runt oss. Belöningen för motvindsslitet var att sitta en stund med fika i lä bakom sandynerna och sol från en klarblå molnfri himmel i ansiktet.

Fikapaus i lä om dynerna

Det är sällan jag ångrar en tur – desto oftare att jag inte kom iväg. Tur att denna blev av och synd om dem som kröp tillbaka ner i sängen i morse!

Update 08-02-07

Charlotte tog ett par bilder med mobilen i samband med fikarasten. Här är en av dem:

Lite bakgrund:

Måkläppen är en låg sandrevel på morängrund som ständigt ändrar form. Fram till ungefär 1990 var det en ö, men fick sedan kontakt med land och blev en halvö. Nu växer den framför allt norrut mot Skanörs hamn. För några år sedan blev den yttre delen åter en ö, men genombrotten stängdes snabbt av ny sand som blåste upp från havet. Här finns info med bland annat ett flygfoto av Måkläppen.