Myten om en myt

Monday, May 12, 2003 (Fart), 0 comments

I en artikel som legat ute på nätet några år förklarar Ingvar Bogdanoff att långa kajaker inte alls är snabba - snarare tvärtom. Hans uträkningar visar att en "bra amatörtävlare" kan hålla en havskajak i max 8,3 km/t under ca 1 timme. Ojdå! Tur att jag inte visste det när jag paddlade Rönne-å-rännets 2 mil i min Nomad med 10,5 km/t medelfart. Tänk vad man kan uträtta när man inte vet att det är omöjligt. Mer om Rönne-å på Malmö kanotklubbs sajt....

I grunden håller jag ändå med om det mesta i hans resonemang som går ut på att fartskillnaderna är relativt små mellan olika kajaker. Skrovfarten är en funktion av roten ur vattenlinjelängden, vilket innebär att relativt lite finns att vinna på att förlänga en kajak. När skrovfarten är uppnådd hjälper det föga att öka muskelkraften - det mesta går åt till att bygga upp vågor.

Men att behandla skrovfarten som en absolut gräns, som går att räkna ut med enkla formler är lite för enkelt. För skrovfarten inte är en absolut gräns - det är bara den fart där vågbildningsmotståndet börjar öka brant. Det är allmänt känt att farkoster med stort längd/bredd-förhållande kan gå långt över sin skrovfart - med volymen fördelad på stor längd blir tvärsnittsarean liten, vilket minskar den mängd vatten som måste flyttas, vilket i sin tur innebär att bogvågen blir liten och tämligen lättforcerad.

Dessutom är det inte längden i sig som är avgörande. Bog- och häckvåg uppstår där skrovets volym pressar undan vatten. Tunna stävar med liten volym ger alltså inga längdfördelar (titta t ex var bogvågen börjar på en vass eskimåstäv jämfört med en torpedformad nordisk skärgårdskajak).

Men vi lämnar de tekniska spetsfundigheterna. De här ofta återkommande resonemangen, att kajaker går ungefär lika fort oavsett hur de ser ut eller vad paddlaren gör är trista, främst därför att de tenderar att bli självuppfyllande ("han sa att det var omöjligt - och, minsann, han hade rätt!"). De tar bort incitatmenten till utveckling. Går det ungefär lika fort i vilken plastbalja som helst och om det inte gör mer än någon tiondels km/t att träna teknik eller kondition - why bother?

Jag kan inte se någon anledning eller fördel med att avstå från att utvecklas som paddlare - och det gäller både paddelteknik (fart, effektivitet och uthållighet), säkerhet (roll, kamraträddningar etc), manövrering (skicklighet i grov sjögång mm). Varför välja att slösa bort muskelkraften på låg fart och dålig aktionsradie, ha träningsvärk dagen efter och inte ha någon reservkapacitet när det behövs? Varför är det tilltalande med dålig teknik, dålig ork och dålig aktionsradie bara för att man sitter i en kajak? Tvärtom blir allting mycket roligare om man är duktig på det man gör.

Självklart varken kan eller vill alla bli lika duktiga, men alla kan göra det bästa av sina förutsättningar och alla kan utvecklas.

"Alla vanliga havskajaker utom långa smala går lika fort för den vanlige rekreationspaddlaren. Dom långa smala går långsammare".

Man får nog ha en rätt snäv tolkning av begreppet "rekreationspaddlare" för att få ovanstående att gå ihop. Min erfarenhet är att det inte krävs många timmar i kajaken innan man upptäcker att verkligheten ser annorlunda ut.

"Däremot har jag upplevt att smala kajaker med relativt kort vattenlinje verkar finna sin begränsning i hastighet fortare i kraftig medsjö än längre båtar. Men i viss motsjö kan de gå lättare eftersom de "stampar" mindre. Den vippande rörelsen omkring tväraxeln kan bli följsammare med vågorna".

Här är mina erfarenheter de motsatta. Ett praktiskt exempel är min Nomad, som med lång vattenlinje och volym ända ut i stävarna är mycket snabb och lättpaddlad i just motsjö. Den stampar mindre än kortare kajaker och därmed slösas mindre kraft på stävarnas vertikalrörelse. Däremot kan den skvätta mer än en följsammare kajak, men det är relativt lätt att undvika om man lutar sig lite framåt när kajaken går upp mot vågtoppen och bakåt när den är på väg ner i vågdalen. Min Hunter har kort vattenlinje och liten volym i stävarna och gungar mer. Det är svårare att hålla farten uppe i motsjö. I medsjö och surf vinner däremot Hunter tämligen lätt mot Nomad.

Fartskillnaderna må vara små mellan olika kajaker i faktiska tal, men absolut inte ointressanta. Där ute i verkligheten råder sunt förnuft - den som nöjer sig med att kajka fram sakta och lugnt klarar sig utmärkt med en kort, bred kajak medan den som vill komma långt och/eller hålla hög marschfart utan att bli trött har stor nytta av en snabb (lång och smal) kajak som belönar ett effektivt utnyttjande av paddel och muskelkraft.

Även kajakens vikt diskuteras ibland i samband med fart. Det hävdas ofta att kajakvikten är en så liten del av den totala vikten att den är ointressant ur fart-, accelerations- och manövereringssynpunkt. Och visst låter det bestickande - vad betyder 4-5 kg hit eller dit när kajak+paddlare väger 100 kg.

Men vänd på resonemanget. Kroppens muskelmassa och benstomme är anpassade för att ta neutralisera kroppsvikten. Det skiljer t ex inte mycket i prestationsförmåga mellan en 60 kg- och en 100 kg-person om de är ungefär lika vältränade (bortsett från att olika kroppskonstitution lämpar sig olika väl för olika idrotter). Annars hade det varit nödvändigt med viktklasser i friidrott t ex. Samma gäller för kajak (även armstyrkan anpassas till kroppsvikten genom armhävningar, chins mm).

Då kan kroppsvikten räknas bort i jämförelsen och kajakens vikt blir extrautrustning på samma sätt som en ryggsäck. Låt två personer springa terrängbana, den ene med 12 kg på ryggen, den andre med 25 kg. Det är den skillnaden det handlar om när man jämför t ex en motionskajak och en havskajak. Skillnaden mellan en lätt träkajak och en tung polyetenkajak är då ca 25-35% - inte de få procent som det hade blivit om man räknat på hela ekipagevikten. De flesta har säkert märkt att lätta kajaker accelererar snabbare och svänger lättare - inte så konstigt egentligen. Tunga kajaker är inte kul - varken på land eller i vattnet.