Paddelhandskar

Jag skickar ett nytt brev apropå paddelhandskar. Alltså, som jag skrivit tidigare (inte kommit fram?) har jag vår och höst och kalla somrar kört med fiskarenas plastfingerhandskar med innerhandske av bomull. Det har fungerat bra. Nästa variant var en kraftigare modell grillvante med få sömmar. Handsydd i bomullsduk och linoljad för täthet. Innervanten i samma modell av svenska arméns gamla hopkokade filt i ull. En klumpig men mycket väl fungerande handske. Jag tackar Björn för tipset om bävernylon. Min gamla alpina "cagoule" som jag använt på många alpina klätterturer fick för mycket värme i tvättmaskinen. Jag sprättade upp sömmarna och fick en fantastiskt bra kajakanorak som även täcker sittbrunnen på min Angmagsalik-kopia i ribb och duk. Linolja fungerade bra som tätning. Apropå linolja kan man använda rå linolja om man först "betar" den med standolja - samma typ som konstnärer använder - det finns sådan UTAN giftiga metallföreningar. Varning för Gore-tex som inte är någonting annat än teflon och praktiskt taget i sin kemiska förening oförstörbar. Tänk på resterna i naturen!

Paddelhälsningar

Henri Högfberg, Södra Mellby, Kivik

Hej Björn! Ja, alltid trycker man på fel knappar!! Jag ber att få rätta mig. Den standolja jag talar om fick jag av konstnären Bo Fransson som bor granne med mig. Den har jag i ärlighetens namn bara prövat litet och inte med RÅ linolja. Nej, det jag använt är Beckers "A" Sickativ, 100 ml till det omåttliga priset av 73 kr! Å andra sidan behöver man väldigt, väldigt litet av sickativet. Jag läser på etiketten att det är blyfritt. Sen läser jag på varningstexten: "innehåller alfatnafta, medeltung". Farliga saker? Jag har ihärdigt pratat med gamla fiskare här om de gamla fiskekläderna impregnerade med linolja, men det tycks som om det kollektiva minnet är bortsopat. På slutet av 1960-talet minns jag att Andersson och Bällsten i Simrishamn hade fiskekläder, gula, impregnerade på det gamla sättet. Andersson känner jag och frågat honom om de där gamla kläderna och får till svar: "Å ja, dom minns jag! Så fort det blev veck på dom blev dom brunskadade". En annan röst: "Jag minns min morfar när han gick till stugan med skötarna och hur han då och då strök med en bred pensel över rock och byxor med varm linolja". Om någon är orienterad i ämnet skulle jag vilja veta mer. Hur som helst, det bästa i klädväg för utebruk jag haft är en anorak av märket Ventile, inköpt i London tidigt 1970-tal. Den var dubbel ("använd med framgång under bestigning av Mount Everest" som det hette, man går ju på vad som helst). Den var dubbel och jag gjorde om den, förlängde den och satte i ett blixtlås. Då blev den bra. Ventile är en bomullsväv som är så tät att vatten inte kan tränga igenom. Och mycket litet svett diffunderar. Det är nackdelen. Hoppas alfatnaftan håller mig frisk...

Just nu längtar jag efter att få slänga i kajaken igen. Vilken av dem jag byggt. Jag känner igen ditt skrivande om anhopning - ska jag ta min Hooper Bay eller förra årets stormkajak (som jag måste lasta ned) eller någon av baidarkorna? Välfärdssyndrom?

Hilsen

Henri

Det är en fantastisk sajt (sight!) du gör Björn. Otroligt mycket information och du verkar så kunnig i det mesta - som det här med linoljan. Jag har kikat litet på den danska sidan och det verkar som om jag kommit på rätt spår i alla fall. Naturmaterial är ju aldrig fel. Min tuiliq är faktiskt väldigt lik den på bilden, ty den caogule (franska som engelsmännen lånat för alpin anorak) jag utgick från har inga som helst blixtlås och är lång och mycket få sömmar. Ditt tips med bävernylon var helt enkelt excellent!

För att övergå till paddlar, som du skrivit så orinterande om, har jag aldrig paddlat med andra än s k grönländska sådana. Jag har flera, inte särskilt eleganta men väl fungerande. Sällan bredare än 6,5-7,5 cm. Dessutom långa - 2,40 ca eftersom jag använder paddeln att styra med (liksom kroppen, mkt tips från dina inlägg). Fördelen med en smal paddel antar jag är att jag helt enkelt måste använda mig av en riktig rotationsteknik för att få fart. Dessutom använder jag bara musklerna i armarna vid akut behov. På så sätt paddlar jag avspänt och kan paddla många timmar utan att bli trött. Jag har verkligen ansträngt mig mycket för att lära mig paddla riktigt och avspänt. Kajakpaddling är som klättring - man ska praktisera det intensivt och mycket och paddlar i allehanda vågor. Här ute (alltid ensam faktiskt!) finns ingen skyddande skärgård, så har jag gått ut får jag se till att komma hem på ett anständigt sätt. Förra försommarens intensiva paddeldagar (då jag faktiskt fick tid till det) blev ett lyft och jag kände verkligen att jag nått en ny nivå.

Tack än en gång för dina genomtänkta och alltid intressanta åsikter.

Fotvarm hälsning

Henri