Sista turen för 2006

"Intensiv rollsejour vid västra hamnen med nya och gamla rollar"

Intensiv var ordet! Lite för intensiv för Björns gamla paddel som jag lånat. En något feltajmad vrickroll under skrovet och sedan var det bara kaffeved kvar... men det kan förstås bli en fin norsaq, eller två!

Sista turen 2006 för oss men för alltid för paddeln. Vila i frid.

Tänk om det kommit betong på er! Vilka rollar hade det blivit då...

Samma dag stack jag ut med min Anas Acuta/Igdlorssuit och paddlade först mot Stenshuvud, för att vända och sätta fören mot Vitemölle. Mitt vatten var praktiskt taget blankt vilket gav mig tid att titta på bebyggelse och stränder. Haväng låg i dis och ännu längre upp, mot Åhus, kunde man bara ana land.

Min paddel är av ett original som Lars Gradin mätt upp vid ett besök på Grönland, han råsågade upp den och sen var det bara att sätta igång. En trygg skapelse. Men Magnus, du hade väl en extrapaddel med dig?

Naturligtvis hade jag extrapaddel. Men den avbrutna halva paddeln dög bra att rolla upp med, och jag hade nog kunnat ta mig hem hjälpligt genom att "kanadensarpaddla" -- vinden var ju beskedlig och vi var dessutom redan tillbaka vid kanalmynningen.

Här inne i Malmö passar solen på att kika fram innan nästa oväder rullar in - ska se om jag inte hinner ner till klubben för ett par sista varv i kanalen det här året, innnan det blir mörkt igen..

Annars känns det som det har varit ett rätt bra år va? Mycket paddling, hyggligt med tältnätter, nästan alltid bra väder och, för min del i alla fall, ännu en kajak till samlingen.. ;)

Några lösa planer inför 2007? Bli klar med nya kajaken, eller någon annan på gång? Fler rollar till Stocken?

/ Ulf

Ulf, kanske det har blivit en besatthet, men här håller jag på i stallet med en ny baidarka... Samma typ som man kan se från Unalaska, med "käft". Jag har lyckats få ned vikten på skelettet, med duk och färg blir det några kilon till, men för det mesta bär jag lätt mina kajaker över axeln säkert 100 meter.

Anas Acutans linjer retar mig. Jag ser vad jag missat i för och akter. Den går bra, men den skulle vara bättre med fylligare linjer fram och bak. Kanske jag tar upp sömmarna och ändrar det. Gud välsigne ribbä och duk-kajakerna!

Här i Simrishamnstrakten har Olle Pira - en fantastisk snart 80-åring och träprofessor som ordnade kajak- och båtutställning här förra året - dragit igång förberedelserna till en ev marinteknisk utbildning av det högre slaget, plus en omritad hamn.

Han uppvisar en förtröstande optimism och ser inga hinder. Kommunen har fått regionpengar till en första genomgång och sen får vi se. Spännande saker händer här och vad hantverkarna lider brist på i dag det är ungdomar som har en bredare utbildning vare sig det gäller trä eller smide. Jobb dräller det av.

2007 kommer att bli ett spännande år på många fronter. Och vi paddlar väl på?

Fast inte i dag - orkan på väg och jag bor högt...

Gott nytt år till er allihop! Och tack Björn för alla intressanta tips du givit under året. Säkert blir det mer 2007 vilket säkert vi alla ser fram emot.

Hm.. en fundering ang dom där rollarna på Stocken..

Vid rolltävlingarna - måste man ha grönlandspaddel, och i så fall, hur definierar man en sådan? Det har ju kommit flera vanliga"plattpaddlar" som börjar likna gp i både utseende och funktion. Sen går det väl bra med "vanlig" (vad det nu är..) kajak också?

Känner du till vilka regler som gäller?

/ Ulf

Så här, enligt min version när alla står församlade: Nä, men titta vilken lustig fågel!Och så pekar man med vilken paddel som helst och i vilken riktning som helst, men helst bortåt. Alla tittar alltså bort. Sen ropar man häpp och har gjort en låtsasroll.

Alla har väl hört talas om luftgitarr?

Hej Ulf! För oss i Qajaq Sverige är det viktigt att framhålla den grönländska traditionen -- det är trots allt en av anledningarna till att vi dragit igång. Att t ex arrangera en rolltävling ser vi som ett kul sätt att kanske ta kål på några fördomar kring "pinnen", och kanske få någon intresserad av att ta reda på mer eller snickra sin egen. Vi bestämde att de enda kraven för att delta skulle vara att grönlandspaddel ska användas. Vi ansåg att det var ett rimligt krav -- visserligen är det inte lätt att köpa en, men den är enkel att göra själv och dessutom såg vi till att paddel fanns att låna. Skulle vi ställt krav på traditionell kajak också, skulle vi nog blivit rätt få, och det hade blivit svårare att fixa lånekajaker som passade alla (men några valde ändå att låna).

Och att köra igenom det grönländska rollprogrammet med en europapaddel är ju bara kontraproduktivt. Ursäkta om liknelsen haltar, men vem ställer upp i en slalomtävling med ett par störtloppsskidor?

Definitioner är bra, men det slutar lätt med att man diskuterar hur långt ett snöre är. Björn slår huvudet på spiken: om det går att använda som en GP är det en GP. En ovinklad, symmetrisk paddel som man kan greppa över bladet krävs nog för att klara många av momenten i tävlingen. Därför är en paddel som t ex Boreal Aloonaq ingen grönlandspaddel, även om den är smalare än de flesta "köpepaddlar". Däremot inte sagt att det är en dålig paddel, det vet jag ingenting om och det hör heller inte hit. Form eller material är egentligen egalt, så länge funktionskraven uppfylls (men där är grönländarna själva hårdare, som på tävlingar t ex inte tillåter grönlandspaddlar i kolfiber eller paddelkläder i syntetmaterial).

Jag förstår tankegången med intresset av den grönlänska traditionen (och kanske inte bara önskan att bevara eller framhålla - utan ändå mest att utföra själv, för att man tycker det är så j-vla kul..).

Svårigheten, åtminstone när det gäller tävlingarna i a f, tycker jag blir när man "stänger av" utvecklingen och inte tillåter nya material och regler. Av två skäl; dels så är det lite svårt att bortse från att det blir mer av "historisk uppvisning" än av tävling (hur svårt det än må vara..), men viktigast av allt - utvecklingen avstannar.

Man plockar ut en viss tidsperiod och sätter den som "norm" och "färdig" i stället för att se det hela som ett rullande "skeende" där allt hela tiden utvecklas och förändras. Jag är tveksam om de som själv levde i "den grönlänska traditionen" hade tyckt det var så vidare bra faktiskt.

I stort sätt alla tävlingar och spel har ju traditionella ursprung (åtminstone när det gäller målet; t ex att hoppa långt - men inte i medlet; vi använder moderna skor..) men förändras ändå med tiden.

Jag tror att det hade lockat fler deltagare och "avmystifierat" det hela lite om det var fritt att använda vilken kajak/paddel som helst - och så får man själv se vilket som fungerar bäst och dra sina egna slutsatser. För skillnaden är väl att man faktiskt får köra med störtloppsskidor i slalomtävlingar om man vill - man behöver inte använda telemarkare bara för att dom körde med de på 1800-talet..

Eller är det kanske två olika saker; tävlingar och bevara traditioner?

/ Ulf

Det är en intressant tanke Ulf för fram. En jämförelse: jag växte upp nedanför en stor hoppbacke (Hamrinsberget, Umeå, underbacken kunde jag inte hitta längre vid ett besök) och skolan tillhandahöll backhopparskidor (tre ränder under!) som man fick låna. Jag gjorde mitt privata drömhopp på nästan 40 m (backrekordet var 45)stukade foten vid slutsvängen. Jag var aldrig med i tävlingar, bara att segla i luften räckte för mig.

Nu kommer det mer intressanta. Hopparen Boklöv kom på att man breddade vindytan på kroppen om man vinklade skidorna. Han hoppade alltid längst men fick den sämsta stilpoängen.

Nu hoppar alla som Boklöv! Stil struntar man i.

Eller Fosbury flop, mannen som kom på att ryggen utgjorde den slätaste ytan... Ingen hoppar höjd med saxstil i dag...

Ergo: om man kan göra en hemskans massa snygga rollar i rad med vilken "pinne" som helst borde det tillåtas. Eller ännu bättre - inför två klasser!

Dessa viktiga meningar av Ulf i ett tidigare skede av diskussionen;

"Man plockar ut en viss tidsperiod och sätter den som "norm" och "färdig" i stället för att se det hela som ett rullande "skeende" där allt hela tiden utvecklas och förändras. Jag är tveksam om de som själv levde i "den grönlänska traditionen" hade tyckt det var så vidare bra faktiskt." kan också kopplas till en tidigare diskussion om moderna material och Sikorskys pappersgem, någon gång i höstas.

Om man strävar efter perfekta och varierade rollar som tränas till fulländning kommer säkert form och val av material att följa med. Man stannar inte inte i en epok.

Det man möjligen kan ställa krav på är att de grejor man nyttjar i rolltävlingssammanhang också ska vara fuktionsdugliga för tex 1 km snabb paddling. Annars har vi snart rollcylindrar med lätta effektiva rollvispar eller liknande specialdoningar.

Hälsningar

Jim S

Jag vet inte om jag såg något svar på Ulfs goda fråga; handlar det om tävling, eller handlar det om att bevara tradition?

Om man tror att traditionell är optimerad för denna sortens utsvävningar - då är det ju ingen fara att öppna även för andra mer specialiserade typer av paddlar i tävlingen!?

Men strunt samma angående detaljerna, syftet är ju intressantast; finns det någon konsoliderat och presenterat tyckande gällande Ulfs fråga?

(Sen har jag inget emot traditionsbevarandet, inte alls. Det är koolt!!)

Dock har det väl skett en rätt stor utveckling vad det gäller materialet när det gäller t ex bågskytte eller segling.. Eller!?

För att svära lite i kyrkan;

Ibland får jag någon slags förnimmelse av "Harley Davidson-syndromet"..

Ni vet när HD vart frånkörda av engelsmän och japaner på tävlingsbanorna på 60-talet startade man dels en egen tävlingsklass som i stort sätt bara gynnade det egna märket (vilket gör att man vann allt..), dels vände man blicken bakåt och började ta fram alla gamla uppfinningar igen och började propagera för "tradition" och den enda "riktiga motorcykeln".

Det har gjort att man idag säljer en motorcykel som ser gammal ut men med en sämre funktion, som främst appelerar till medelålders män med skägg, i svarta kläder, som söker någon slags tillhörighet och längtan "tillbaka till det enkla"..

För att nyansera lite; HD var en gång i tiden en mycket bra mc och jag tror säkert alla som köper en ny har jättekul. Men tävlingsverksamheten liknar veteranbilsrally, deras ägare snackar rätt mycket om traditioner - och de har fått extremt ömtåliga tår..

Jaja, det är kanske att hårddra det hela och bara jag som drar de slutsatserna. Hursom, två klasser i nästa rolltävling tycker jag verkar kul - då kanske man till o med kan kan få ändan ur vagnen och ställa upp, med moderna grajer..

/ Ulf

Ursäkta, men Ulfs tal om pilbågar centrerar faktiskt alla inlägg. Dagens "recurvade" tävlingsbågar är för sport och knappast för jakt (jo visst, det finns såna också!) men jämför dem med mongolernas "recurvade" bågar som dessa mästare ledigt sköt så långt som 500 meter med. I prick. Från hästryggen. Och de sköt när hästens ben var i luften. Tala om bråkdelar!

Vi lever i en delad kultur och det vi beundrar hos den lämnade/återfunna kulturen är just det som Björn beskriver. Vi tycker om den som vi kan tycka om en tavla målad för 300 år sedan och vi vill bevara denna teknik för att den just är optimal för sina (då) behov.

Vi befinner oss i det lyckliga läget att vi kan ta till oss allt. Både det gamla, för att det har ett sant och riktigt ursprung och det nya, för att det pekar i en annan, kanske inte helt lycklig riktning. Ja, vad vet vi?

Apropå rollar, har ni tänkt på en sak? Ingen kan rolla i andra riktningar. Jag menar doppa fören eller aktern. Det är alltid åt sidan. Jag kom att tänka på det när jag återsåg Tatis roliga film "Semestersabotören", där hans kanot viker sig på mitten och plötsligt liknar en stor haj när han försöker få luft. Människor springer skrikande från stranden i bästa "Hajen 2"-stil.

Men det där kanske är att driva det för långt...

Jaja, det är väl inget fel är både tävla och bevara tradition. Om man vill det. Och framför allt är det i mina ögon inget som helst fel med att vilja bevara traditioner. Optimala då, optimala nu eller inte det minsta optimala. Fine with me. Jag har svurit till räckligt, i blandade kyrkor. Respekten för olika tankar och känslor har jag, tveklöst, även om det är roligt att försöka förstå lite djupare ibland (därför svordomarna i kyrkan).

<i> Ulf, det handlar ju i min värld om Image och livstil... Maschlows självförverkligande. Att följa känslor och sina "inre värden". Att faktiskt bli någon. Detta med HD i alla fall. Och det gäller enligt min tro mycket annat också. Också för mig i många stycken, tveklöst (hade jag börjat verkligen paddla om paddling varit mainstream när jag började? kanske inte...). Huruvida det är applicerbart i alla kyrkor - det är ju en annan fråga. Ett par tankar bara... </i>

Kör hårt gott folk, alla rolltroll där ute. Och ni andra.

Rockn'roll, liksom!! :)

Hej Ulf, jag kan bara upprepa det jag sa tidigare: på vår agenda står att lyfta fram grönländsk paddelkultur och -tradition. Det här är ett lättsamt och roligt sätt att göra det. Vi baserar rolltävlingen på det nutida rollmomentet i de grönländska mästerskapen, dels för att det är ett befintligt tävlingsformat med ett färdigt och utprövat system för bedömning och poängsättning, och naturligtvis också för att i slutändan kanske locka någon att resa dit och delta i tävlingarna "på riktigt".

Enligt min uppfattning är uppvisningar exkluderande -- hur en tävling, öppen för alla, kan vara exkluderande har jag svårt att förstå.

Dessutom är ju detta ett sant icke-problem. På Stocken utformas ju programmet av deltagarna. Tyvärr innebär det i praktiken ganska få arrangemang "per capita". Nu håller vi i alla fall i ett, som vi hoppas ska vara återkommande. Nästa år kanske någon annan kan arrangera ytterligare tävlingar?

Måste förresten allting alltid passa alla? Slutar inte det bara i en ännu större mittfåra? En intressant mångfald utgörs, i alla fall i mina ögon, av ett brett utbud av smala företeelser. Vi bjuder gärna in till våran lilla hörna -- varsågod att plocka upp handsken och gör detsamma! :-)

Vänliga hälsningar,

Magnus

Hej Magnus!

Näe, allting måste verkligen inte passa alla, det vore erbarmligt tråkigt. Däremot kan jag nog tycka att så mycket som möjligt ska vara ÖPPET för alla - så kan man SJÄLV ta ställning till om man vill deltaga eller ej..

För att fortsätta resonemanget..

Jag har deltagit i ganska många tävlingar (jo, jag tycker om att tävla..) i en rad olika grenar genom åren och nästan alltid har det funnits fler klasser - så att både elit och vi vanligt dödliga har kunnat deltaga på (nästan..) samma premisser.

Som i Dalslands Kanotmaraton+ t ex, där jag kunde ställa upp i min campingkajak, med skädda och plattpaddel, och "tävla" på mina villkor - inte i samma klass men väl i samma tävling som eliten.

Jag vet att det inte är de bästa grejerna om man ska jaga bästa tiden, men jag tycker ändå det är mycket roligare att köra med mina egna grejer och se hur långt det räcker. Alltså att kunna köra med samma prylar som jag tränar i till vardags och även har på långturer. Jag har inte intresse, tid eller möjlighet att ställa upp i rena elitlopp med de krav som ställs där.

Och jag är nog inte helt ensam i mina tankegångar för det som går bra idag är ju DKM+, Vasaloppet, Stockholm maraton och liknande - medan rena elittävlingar i samma grenar bara drar bråkdelen av deltagare - och åskådare.

Så vill ni verkligen sprida intresset för grönlandspaddling så tror jag faktiskt mer på min melodi..

Men men, egentligen är det ju inte ett så stort problem, precis som du säger. Vi paddlar ju alla för att det är kul, Stockenträffen är kanontillfälle att träffa likasinnade (i den bästa av skärgårdar!?) och det var jätteroligt att se rolltävlingarna i somras.

Och för att avsluta; jag tycker mycket om kultur och engagemang, kan vara lite lockad av tradition men har (som synes) svårt för regler..

Vi lär väl synas nästa sommar!

/ Ulf