Sittbrunnen igen

Wednesday, March 5, 2003 (sittbrunn), 0 comments

Sedan bilderna av sittbrunnen publicerades för ett par dagar sedan har jag fått flera frågor om material, finish och utseende etc via mail och telefon.. En hel del av idéerna är tillämpliga även på kommersiella kajaker. Det finns ingen anledning att acceptera standardsittställningen (om den inte mot förmodan skulle råka passa precis).

Grundmaterialet till sits och de olika stöden är styrofoam (Divinycell, Inotan eller liknande) som är lätt, lättarbetat och inte suger upp vatten. Enklast sågas bitarna ut med en tunnbladig såg, grovformas med en skedkniv (bilden) och slutbearbetas med ett grovt sandpapper. Styrofoam med hög densitet behöver inte kläs med glasfiber, de lösare varianterna mår däremot bra av ett stabiliserande ytskikt. Eftersom de tål lösningsmedel går det lika bra att använda billigare polyester för att väta ut glasfiberväven, som epoxi.

Foambitarna kläs sedan med liggunderlag (på bilden har jag använt ett enkelt, billigt, liggunderlag i en trivsam blå färg). Liggunderlag är lättarbetat som klädselmaterial och förvånansvärt formbart - klarar även dubbelkrökta ytor (lättast med negativ dubbelkrökning men som framgår av ryggstödet går det även att dubbelkröka positivt). Liggunderlag suger inte vatten och är lätt att torka av om det blir blött.

All limning sker med kontaktlim, som fäster direkt. Följ bruksanvisningen noga - lim på båda ytorna, låt dem torka ca en halvtimme innan de pressas samman. Det går åt mycket - köp inte småtuber, utan en burk med en halv eller en liter. Engångspenslar fungerar bäst på stora ytor. Kontaktlim hugger direkt men full styrka nås inte förrän efter ett par dagar. Vid extrem krökning är det ibland nödvändigt att hålla liggunderlaget på plats något dygn med tejp, tyngder eller liknande.

Mina äldsta sitsar av den här typen är sex år gamla - fortfarande håller kontaktlimmet allt på plats utan några tecken på att ge upp.

Hunters sittbrunn är lite av ett experiment och jag vet ännu inte hur väl det slår ut i längden. Men hittills känns det mycket bra.

Den består av en sitsdel, höftstöd, knästöd och ett ryggstöd.

Sitsen är skulpterad ur en 10 cm tjock styrofoambit. Skålningen sänker sittytans lägsta punkt till ca 12 mm över botten och ger rejält stöd i sid- och längsled genom de höga kanterna. Viktigt är att skålningen inte är för smal framtill och att framkanten inte är för hög - båda felen leder till kramp i benen. Att den är tredelad har tre orsaker. Dels är den för bred för att få ut ur sittbrunnen annars, dels underlättar det att få liggunderlaget på plats på en annars mycket besvärlig form och slutligen ger det avrinning om det skulle stå vatten i sitsen lägsta delar.

Höftstöden förhindrar att man glider åt sidan under höga stöd, rollar mm och bör vara vertikala vid höften. är de så långa som på bilden bör de vara skålade framtill, så att det går bekvämt och lätt att vinkla knäna utåt.

Knästöden är små kuddar som dels hindrar att knäna glider ut i sittbrunnen under en roll och dels är bekvämare att ta spjärn mot än underdäcket och den hårda sargen. Alternativt kan knästöden vara en centralt placerad kudde att greppa med knäna om - t ex i form av ett polstrat rör med tätt lock (förvaring för t ex kamera).

Ryggstödet är egentligen inte ett ryggstöd. Vid vanlig paddelställning tar man spjärn mot bakkanten av sitsen, och har ca 10 cm mellan ryggstödet och ryggen. Det har istället två andra funktioner. Dels är det bra att vila ryggen mot under pauser och dels tar det mot när man lutar långt bak under en roll så att man inte får sargen i ryggen. Hur det här arrangemanget fungerar på långtur får jag säkert anledning att återkomma till.

Att sitta utan ett högt svankstöd är en vanesak, men när man vant sig kan man sannolikt arbeta effektivare med vridning i midjan och därmed få bättre kraft och uthållighet i paddelmotoriken. [2003-03-05]