Vintervatten och andning

Saturday, January 3, 2009 (säkerhet), 10 comments

I en lång och stundtals animerad diskussion på Qajaqusa nyligen pratades säkerhet och rollar (i qajaqusas forum är roll den räddningmetod som gäller).

I dessa diskussioner dyker det ofta upp någon som med mer eller mindre goda argument föreslår träning i att hålla andan som en bra metod att öka chanserna att överleva en kapsejsning i kallt vatten. Resonemanget går ofta ut på att om man kan öka sin undervattenstid från en halv minut till en minut får man dubbelt så många rollförsök innan man måste ge upp.

För mig haltar sådana resonemang betänkligt. Alla som paddlar klarar att hålla andan i minst 20-25 sekunder. Det räcker till 3-4 fyra rollförsök. Har man inte kommit upp då är chansen inte stor att man lyckas för att man får några ytterligare chanser. Kan man inte rolla, oavsett om det beror på kompetensbrist eller på att man gör ett halvhjärtat försök innan en oundviklig wet exit, så kan man inte.

Ett mera effektivt sätt att öka chanserna är att behålla lugnet och att lära sig rolla säkert – båda sakerna går att träna upp. Det handlar om att veta att man vet att man kan, att man är helt inställd på att rolla upp. Det handlar också om en målbild. Vad tänker man på just när man inser att man inte kommer att kunna hålla kajaken på rätt köl: vilken sida är enklast att rolla upp på? eller var är stroppen på kapellet?

Att lära sig en säker roll är tämligen oproblematiskt: det handlar om att inte anse sig klar när den första bassängrollen funkar, utan att gå vidare, träna mångsidigt (båda sidor, i vågor, med och utan last etc) och att vara klädd så att man kan rolla i alla väder – och att verkligen göra det. Ett dussin rollar kan vara en självklar del av varje paddeltur.

Att lära sig hålla huvudet kallt är egentligen samma sak. Rollar man regelmässigt i de förhållanden där risken för en oavsiktlig kapsejsning är störst (kallt vatten och vågor) är risken för en onödig wet exit eller panikreaktion ganska liten (en viss koppling till andning finns dock: andningsteknik (yogaandning) sänker puls och andningsfrekvens generellt och innebär att det kan vara lättare att behålla lugnet i en pressad situation).

En annan variant kan vara att under träning ta det lugnt med att avsluta rollen - ligga kvar en stund med huvudet i vattnet innan man glider upp på däcket, eller byta till reservpaddeln innan man rollar upp.

Ibland kommer någon med idéen att djupandas några gånger innan man försöker en roll (eller före en undervattenssimtur) för att riktigt fylla lungorna med luft. Det kallas att hyperventilera och kan vara direkt farligt, bortsett från att det inte gör någon nytta. Ett djupt andetag fyller lungorna med luft – sedan ryms inte mer luft oavsett hur många gånger man upprepar. Däremot kan man vädra ut CO2 ur blodet, och det är här det farliga kommer in. CO2 är nämligen signalen när syresättningen av hjärnan sjunker till farliga nivåer – genom hyperventilering stänger man av varningen och kan gå in i medvetslöshet utan att märka det.

Ett oavsiktligt bad i kallt vatten, till exempel efter en wet exit innebär naturligtvis att problemen ställs på sin spets – syreförbrukningen skenar och det är lätt att fasta i irrationella handlingsmönster. Men det handlar även här om att veta vad man gör. Överlevnadsexperter talar numera om 1-10-1-regeln (i vatten med normal vintertemperatur kring 3-5 grader, och med flytväst men utan våt- eller torrdräkt): 1 minut för att få kontroll över andningen, 10 minuter med rimlig muskelkontroll och en timme till hypotermi (livshotande sänkning av kroppstemperaturen). Det innebär att man först ligger kvar och får ordning på andningen. Under den tiden gör man inga försök att klättra upp i kajaken eller något annat. Sedan har man ungefär tio minuter på sig att klättra upp i kajaken, få kapellet på plats eller utföra andra uppgifter som förhållandena kan kräva. Därefter kan man inte göra så mycket annat än vänta på hjälp, och under tiden spara på krafter och kroppsvärme – vilket innebär att röra sig så lite som möjligt, helst inta fosterställning och att skydda de kroppsdelar som läcker mest värme: huvudet och bålens sidor och ljumskarna.