Western Red Cedar

Saturday, May 12, 2007, 17 comments

Western Red Cedar

Från Henri kom ett tips om en virkesleverantör som specialiserat sig på Western Red Cedar och ett par andra importerade träslag med god rötbeständighet. I USA är WRC vanligt för kajakbygge och i paddlar, dels beroende på bra egenskaper (rötbeständighet, låg vikt, trivsam rödbrun färg och tämligen kvistfritt) men också för att ceder är ett ganska billigt konstruktionsvirke, i ungefär samma nisch som gran här. I Sverige är ceder ett dyrt importerat virke, som mest används för obehandlade eller oljade husfasader. Enstaka kajaker och paddlar byggs i ceder även här, men då mest beroende på att byggaren uppskattar färgen och den relativa friheten från kvistar.

Jämfört med gran är ceder lättare, mörkare och har färre kvistar, men saknar en del av granens seghet och styrka och är ömtåligare i ytan. Slipdammet från ceder kan också irritera luftvägarna och ge astmaliknande symptom.

Titta in på Cederträ Väst med butiker på Särö och i Hammenhög i Skåne.

Comments

1 Rune E
5/13/2007 11:29 AM

Det var ett bra tips. Jag har förgäves sökt kvistfritt granvirke till en GP på brädgården. Mitt senaste alster är förvisso fritt från kvistar men väger över kilot. Jag misstänker att det är furu. Detta trots en försäkran från trävarufirman att det skulle vara granvirke. Undrar om det finns det något säkert sätt att särskilja de två träslagen?

2 Björn Thomasson
5/13/2007 11:49 AM

Ofta går det rätt bra att se skillnad. Granveden är ljusare än fur och har mindre markerade årsringar, medan furuns sommarved är mörkare och mera distinkt. Gran har ofta s.k. pärlkvistar - små mörka avgränsade kvistar. Granekvistar faller ibland ur när de torkar, medan furukvistar normalt är mer integrerade i virket. I fur finns tydlig färgskillnad mellan kärnved och ytved. Denna skillnad saknas hos gran (med undantag för nyhuggen gran där kärnveden ser ljusare ut på grund av skillnader i fuktkvot). Det är lättare att hitta kvistfri fur - föga förvånande med tanke på hur de växer!

En "normalstor" grönlandspaddel över ett kilo är sannolikt fur.

3 Rune E
5/13/2007 1:32 PM

Tack för det uttömmande svaret. Jag besväras inte av paddelns vikt under färd, men tror att en större flytkraft från paddeln kan hjälpa mig klara balance brace och roll

Apropå balance brace, måste jag prova Peter Madsen´s idé med snorkelslang. Det om något bör få mig att att slappna av och hitta en jämvikt.

4 Johan Grönlund
5/15/2007 4:25 PM

WRC är faktiskt på nästan alla punkter överlägsen Granens virkesegenskaper. Mycket mindre kvist, framförallt mindre torrkvist. SEGARE än Gran, starkare och dessutom så är det lätt! Mycket bättre rötbeständighet än granen. Man bör dock passa sig för att få stickor av det då virket är lite giftigt.

WRC växer för övrigt i Sverige oxå, i skåne finns en del fina bestånd! De har väl hunnit bli en 30m ungefär. På USA:s västkust når de upp till 80 meters höjd! Den heter Thuja i Sverige! (Thuja Plicata) En förädlad variant ses ofta i trädgårdar men denna liknar då mest en en.

/Johan

5 Björn Thomasson
5/15/2007 6:42 PM

Johan, mina försök med cederpaddlar är visserligen från ett enda inköpstillfälle, och jag har ingen aning om var plankorna kommer från, hur de torkats eller hanterats för övrigt - men min erfarenhet är att de inte har granens seghet, utan splittras vid blöjning. Däremot är jag helt med på både kvistfrihet, rötbeständighet och lägre vikt.

Jag har inte hittat några jämförbara data om thuja plicata och picea abies - ofta är mätningarna gjorda på olika sätt i olika vetenskapliga kulturer - eller några uppgifter om varians beroende på växtmiljö och behandling.

6 Johan Grönlund
5/15/2007 7:56 PM

Inte för att jag ska påstå mig vara någon expert inom ämnesområdet men jag vet iaf att båtbyggare väljer WRC framför allt annat till båtmaster och detta just pga dess seghet, att det sen är lätt är nog ingen nackdel heller. Jag har iofs inte heller sett några uppmätta värden på böjstyrka. Vad gäller paddlar så borde ju Martin Nissen veta, han har ju lång erfarenhet av att göra GP:ar i WRC. Jag köpte fö. min av honom. Å andra sidan finns ju gran att få tag i överallt.. Billigt dessutom. Det kanske inte är värt besväret, det blir nog bra i vilket fall som helst!

7 Johan Grönlund
5/15/2007 7:58 PM

Ett annat tips för att skilja Gran från Furu, förutom det Björn nämnde, är att granens kvistar i stort sett alltid har sprickor i sig.

8 Bertil Sällström
5/15/2007 8:45 PM

Jag renoverar för tillfället min pappas canadensare som är stripbyggd med western red cedar. Den flög högt upp i luften och slog sedan ner mot klippor varpå det blev ett antal sprickor i skrov samt krossad köl och stäv. Har fått slipa ner en hel del och min upplevelse av den cedern är att det inte verkar så segt som på min egen byggda lilla solokanot (dock då fururibbor och inte gran). Det verkar "sprickbenäget" på något sätt (kanske för att den fick så mycket stryk efter luftfärden)? En väldig fördel klart dock med vikten (tror det knappt är hälften jämfört med mitt hemmabygge). Måste dock säga att den viktskillnaden mest beror på enorma mängder epoxy och till en liten del att det var furu. Antar att det inte är så stor skillnad i vikt på WRC och gran? Jag jobbade några år vid sorteringsverket på ett sågverk och ibland gick det också bra att särskilja gran och furu med lukten (furu luktar mer distinkt på något sätt). Någon för övrigt som vet om det är någon skillnad på "white cedar" och gran? Vad heter gran på engelska?

9 Johan Grönlund
5/15/2007 9:08 PM

Vanlig svensk gran, Picea abies, heter Norway Spruce!

10 Björn Thomasson
5/15/2007 10:28 PM

Johan, det mest eftertraktade virket för rundhult är Sitka Spruce – jag har faktiskt aldrig hört talas om att ceder någonsin använts för sådant. Sitka Spruce är lättare, starkare och segare än både gran och ceder, men har sämre rötbeständig än båda, och blir är allt svårare att få tag i, när de gamla bestånden i Alaska håller på att försvinna. Svenska båtbyggare använder normalt vanlig gran för rundhult, eftersom Sitka blir extremt dyrt i Sverige.

Det som främst användes till paddlar på Grönland var olika sorters gran – stormfällen på ryska tundran som med floder förs ut till cirkulation i polarströmmen och hittas, saltmarinerat och konserverat, ilandflutet på grönländska stränder. I Alaska däremot, främst södra delarna, var cederpaddlar vanliga.

För amerikanska paddeltillverkare gäller också att det inte finns någon gransort som riktigt motsvarar picea abies: Douglas fir, longleaf pine och loblolly pine är mycket tyngre, black spruce saknar kompressionsstyrkan. Det som kommer närmast är WCR.

I USA är ceder ett billigt och vanligt konstruktionsvirke, stapelvara hos den lokale trähandlaren – ungefär samma nisch som gran här hos oss. Det, tillsammans med en "exotiskt" rödbrun färgton, är nog inte oväsentliga faktorer när man väljer virke. Det ser dyrare och finare ut än en graneplanka…

Amerikansk Ceder finns som virke i fyra olika varianter: Alaskaceder som är ganska tung och stark, Northern white är den lättaste men inte särskilt starka och inte så rötbeständig. Däremellan Port Orford och Western Red. WRC är den som har det bästa förhållandet vikt-styrka för båtbyggeri. I virkeshandeln finns ibland också Libanonceder (och de besläktade Cypernceder, Himalayaceder, Atlasceder etc) – men det hör till en annan familj (Cedrus).

11 Johan Grönlund
5/16/2007 8:57 AM

Ok, det verkar som att Sitkan är segare och starkare men dock ej lättare än WRC. Jag vet inte riktigt vart jag läste om att det var överlägset till master, men att det används till dylika finns att läsa här:

http://www.trainformation.se/pdfnews/2003/2832-203.pdf

Om Sitkan är eftertraktad så kan det kanske se ljust ut här i Sverige framöver. Testbestånd av Sitka här i Sverige har visat på väsentligt bättre stormfasthet än svensk gran. Den utvecklar en pålrot på samma sätt som tallen gör. Att den sedan växer bättre än svensk gran är ju ingen nackdel. Jag tror att många skogsägare vill se sig om efter alternativ till den svenska granen efter Per och Gudrun. Skogsindustrin är väl inte så förtjust i det men det kommer nog mer och mer både Thuja, Sitka och Douglas i Sverige framöver.

Jag kan nog för övrigt tänka mig att WRC:n kan splittras då den är mycket rakfibrig och relativt kvistfri.

En mycket bra sammanställning på barrvirkesegenskaper finns här:

http://www2.fpl.fs.fed.us/TechSheets/softwood.html

12 Björn Thomasson
5/16/2007 9:56 AM

Tack för länken till sammanställningen. Den hittade jag inte när jag sökte tidigare.

Ja, Sitka är lite tyngre än WCR - jag mindes fel där.

När det gäller master i ceder tänker jag källkritiskt och ifrågasätter uppgiften i "träinformation". Jag har under 35 års tid följt utvecklingen inom båtbyggeri, dels genom egna projekt, litteratur om båtbyggeri (flera refererade i min litteraturlista: http://www.thomassondesign.com/entry.aspx?id=66#bygge) tidskrifter som Wooden Boat, Professional Boatbuilder etc – och kan inte minnas att jag någonsin hört talas om master i ceder. Självklart finns det säkert en och annan som provat – men därifrån till beprövad erfarenhet och rekommenderad praxis är det ganska långt.

Intressant att Sitka Spruce kan trivas i Sverige. Förmodligen blir dock egenskaperna inte riktigt desamma, eftersom de bestånd som används till master växer mycket långsamt i kallt klimat i Alaska.

13 Johan Grönlund
5/16/2007 10:47 AM

Du har säkert rätt ang. masterna Björn. Jag tror däremot att Sitkan kan få lika bra kvalitet här i Sverige som i Alaska. Den växer bara efter sydkusten i Alaska och där råder mycket bra förhållanden för skogsproduktion. Detta pga den höga nederbörden och det utpräglade maritima klimatet. Den når 45-50 meters höjd i södra Alaska efter ca 100år och det är nog tveksamt om den kan göra på så många ställen i Sverige.

Jänkarna och Canadensarna har ju aldrig, hittils i alla fall, skött sina skogar som vi gjort i Sverige, i alla fall under andra hälften av 1900-talet.

14 Erik A
5/16/2007 5:00 PM

Jag hörde av en kajakbyggare för ett tag sedan att ceder inte används i Sverige av hantverkare pga det giftiga slipdammet. Man bör ha helmask ifall det skall bearbetas. Kan vara värt att tänka på ifall någon vill bygga en kanot i ceder.

15 Björn Thomasson
5/16/2007 5:27 PM

Ja, WRC innehåller aromatiska ämnen som inte är nyttiga - fördelen är att det därigenom blir tämligen rötbeständigt (fungerar som naturliga biocider), nackdelen att man inte mår så bra av slipdamm i luftvägarna och att stickor kan bli infekterade (de långa fibrerna splittras gärna på ett "stickbenäget" sätt).

Men helmask behövs inte – ett partikelfilter ger tillräckligt skydd. Och gärna handskar som står mot flisor och stickor...

16 Henri Högberg
5/18/2007 12:56 PM

Här ramlar jag in eftersom jag är "skuld" till teakuppgifterna. Jag vet inte om Bang Kirai-wood är bättre, den här firman säljer även sådana plank. Det enda jag vet om Bang Kirai är de Tegsnässkidor som jag fick i utbyte mot en bindning (urspunget är en amerikansk militärbindning!) som jag tipsade om och som Tegsnäs sen tagit upp i produktion.

Hur som helst, Tegsnässkidan med Bang Kirai-wood-sula (under skidan alltså) fungerar så, att när det är kall snö, 10 gr och därunder, har man utmärkt friktion. Vallning obehövlig. Klabbsnö? Då fick jag gå på styltor.

Bang Kirai-wood innehåller mycket sandpartiklar fick jag veta vid mitt besök för en massa år sen i Tegsnäs (en bit ovanför Umeå). Det sliter mycket på sågklingorna så jag vet inte om produktionen fortsätter.

Kanske denna Bang Kirai-wood är lämpligare till paddeltillverkning? Eller helt enkelt så tung att man kan glömma tanken? Någon som vet mer än jag?

Jag har fått in en flott och gedigen bok om kajakpaddling, ursprungligen norsk men överförd till svenska. Väldigt mkt kajaker och väldigt mkt goda och vettiga råd - fast en del utsagor känner jag mig främmande för. Om den skriver jag i nästa nr av vår tidskrift. Bilden jag sätter till är min egen Igdlorssuit som jag nu byggt om för andra gången. Som jag nämnde för Björn - det tar tid att hitta den rätta linjen när man bygger fritt. Och någon mästare är jag naturligtvis inte.

I alla fall kan jag nämna fördelen med pagajen. I ettriga motvindar är den oslagbar. En lång paddelfärd upp mot Maglehem (det var så frestande den dagen) upptäckte jag när jag kom tillbaka till Vitemölla att jag paddlat 5 timmar i sträck. And fresh as a daisy när jag klev ur kajaken! Förutom baken, men den detaljen i kajaken har jag rättat till.

Men om någon har något att säga om Bang Kirai-wood så häv upp rösten. Björn?

17 Björn Thomasson
5/18/2007 1:28 PM

Ja, Henri – när det gäller att häva upp rösten kan du alltid lita på mig. Fast om Bangkirai vet jag inte mycket – utom att det är extremt tungt (densitet 0,9-0,95 – till och med tyngre än syrén!) och grovporigt liksom teak (suger därför upp mycket lera med saven). Gissningsvis oanvändbart till allt i kajaksammanhang…

Canoes & Paddling

News & Launchings

Catalog

Other

Western Red Cedar

Comments

Canoes & Paddling

News & Launchings

Catalog

Other

Design & Illustration