Show cart
Design & Illustration

Blog Action Day

Bloggers Unite - Blog Action Day

Today is Blog Action Day. Blog what?

On October 15th, bloggers around the web will unite to put a single important issue on everyone’s mind – the environment. Every blogger will post about the environment in their own way and relating to their own topic. Our aim is to get everyone talking towards a better future.

Kayaks and paddling may seem to have come a long way already compared to those blogging about fashion or SUV or powerboating. In many ways it is so.

We do have a lot to be proud of.

travels with minimal environment impact

Minimal environment impact

Human power is rather optimal from an environmental point of view. The fuel may of course be produced in ways that are not optimal, but compared to burning gas, it is still acceptable.

But water and humble speeds is a good recipe even if gas or diesel is involved: according to a comparison some years ago you can ship 1 ton 160 miles on a freighter with the same amount of fuel as 40 miles on train or 1 mile on a lorry. Airplanes were not included, but would perhaps hardly get airborne on such a ration. Why is then lorrys used more and more (and on another note: why shipments by car and cargo by boat)?

Car and powerboat owners complain about high gas prices - but if you think about it - isn´t the real problem the opposite. A Swedish politician once said in a discussion: "Think about it – it cost no more than two dollars to transport 1,5 tons of metal 7-8 miles"! It is so cheap that we have traffic problems in most urban areas. In most cars there are one person. It is so cheap that industries prefer having their stock traveling on the roads instead of in a warehouse. So cheap that we at an ever increasing speed burn up the last reserves of oil in cars and houses instead of saving them as raw materials for future products, medicine etc. The last feast – after us the deluge…

Kayaks and environment

With their low weight and small size, kayaks are produced with very small amounts of raw materials.

Best is of course skin-on-frame-kayaks (or faltkayaks) built with cotton or linen and treated with natural oil paints – worse if covered in nylon or polyester treated with two-pot marine paints.

Next is wooden strip kayaks. The epoxy/fiberglass lamination is a disadvantage but epoxy is derived earlier in the production process than polyester or vinylester with less energy, and a wooden kayak contains less epoxy than a fiberglass kayak poly- or vinylester.

Next is plastic kayaks. Polyethylene is a less refined plastic produced with less energy consumption, and it can be reprocessed or burned without significant pollution.

Fiberglass kayaks is the worst. Polyester is produced at a high energy cost and with severe pollution during process. It cannot be reprocessed. Even worse if aramides like Kevlar is part of the lamination.

What about kayaks when oil is no longer available?

Of course we can all build SOF:s. But there may be alternatives. Research in biological polymers armed with natural fibers are well on its way all around the globe.

Corn and flax are hot

The future - corn, flax and birch bark

A French engineer published last year a paper on kayak building with flax instead of g fiberglass and polymerized starch as a replacement for petrochemical polymers. He built a couple of kayaks with similar qualities as fiberglass-polyester kayaks in all but one respect - they were lighter. He claimed that the technique are ready for mass production, but that production initially will be expensive. Some demand and turnover will be needed before it becomes competitive. Discovery Channel had a video clip showing production and paddling, but it seems to have been moved or taken down.

An article in the Swedish Ny Teknik describes methods of using lactic acid fermented corn together with flax fibers or cellulose (modified with molecules from Tamarind or birch bark), to produce green composites. The automotive industry is forerunner, but biological kayaks is not far away

…or perhaps paper?

A old/new alternative may be paper. In the late nineteenth century paper was considered a good material for boats and canoes – build from a number of layers, glued together and impregnated with linseed oil. The resulting hull was lighter and stiffer than comparable wooden hulls. The problem today the would be the shortage of quality paper. It would take hand made art paper to match the old boatbuilding paper – expensive! But who knows what the alternatives will cost...

Comments

Epoxy resin/herder er ikke gunstig for miljøet hvis det slippes ut. Tomme epoxy bokser må leveres til søppelanlegget for destruering.

Å lage glassfiber krever en del energi..

En ting er å lage en kajakk og å padle, men de fleste av oss legger kajakken på taket av bilen og kjører kajakken til vannet. Det er ikke spesielt miljøvennelig. Mye bedre å enten la kajakken ligge ved vannet, eller putte den på henger bak sykkelen. Dere som bor nede i Skåne og Danmark har jo gode forhold for sykling (flatt).

Papir kan godt ha noe for seg framover. Kvaliteten på papiret har ikke gått så mye nedover tror jeg, men de har begynt å bruke mindre fiber og mer fyllstoff for å forbedre trykk/papirkvalitet. Rent papir har en temmelig ujevn overflate og "trykksverte" flyter utover. For å jevne ut overflaten, få "trykksverten" til å sitte bedre og hindre gulning av papiret påføres kalsimkarbonat (CaCo3) på papiret. I en høyglanset bok kan opptil 80% av bokens masse bestå av kalsiumkarbonat. Får man tak i papir som ikke er bestrøket går det fint å lime med dette. Alternativt, bruke billigvarianten, avispapir. Avispapir har ikke noe særlig krav til holdbarhet utover en dag, så der benyttes ikke påstrykning.

Digresjon: CaCo3 utvinnes for det meste fra bergverk. Marmor er stort sett ren CaCo3, så neste gang du kjøper en bok med høyglansede sider kan du jo tenke over at opptil 80% av vekten er marmor eller stein..

Neste gang du bygger en kajakk kan du jo prøve å påføre epoxy på 3-4 lag avispapir og bygge vanntett skott av dette. Materialet har også blitt brukt til vingebekledning på noen fly etter at epoxy ble allment tilgjengelig.

Jo den där filmsnutten du pratar om finns kvar:

http://www.exn.ca/dailyplanet/view.asp?date=3/23/2006

Av någon anledning så behövs det en ny codec för att få den till att fungera. (iallafall för mig)

Finns att hämta här:

Win Xp & andra win ver. = http://www.voiceage.com/media/acelp_net.exe

Windows Vista = http://www.voiceage.com/media/Vista_Install_AcelpNet.exe

En omstuvning i antikvariatet (fått in en fruktansvärd massa biltidningar, intressanta saker från min vän Peter Haventon i Ravlunda Bränneri, han med museet) och då fick jag placera om andra tidskrifter, Forskning och Framsteg bl a. Mkt intressant läsning om talet pi (jag har inte den grekiska bokstaven, men ni vet ju, 3,14). Det går att få oräkneliga decimaler just för att 3,14 är där vi stannade. Alltnog, artikeln avslutas med följande rekommendation: "Låt oss utgå från att decimalerna i pi är slumpmässiga och avsluta med följande exempel: Låt varje ord och skiljetecken i svenska språket betecknas av ett särskilt tal, som inte innåller nollor. Nollorna används för att skilja de olika kodtalen åt. I den oändliga rad av slumåpmässiga decimaler i pi måste det då finnas ett avsnitt som bildar texten till den artikel i Forskning och Framsteg som du just nu läser. - - - Dessutom finns naturligtvis all annan litteratur, skriven och oskriven, dold i den ändlösa sifferraden i pi." Björn Gustafsson heter skribenten.

Varför inte konstruktionen av en kajak, lätt som en fjäder, i ett material starkare än stål eller aluminium, utan obehagliga komponenter och med en medföljande urstark paddlare?

Pröva, vet jag!

"Varför inte konstruktionen av en kajak, lätt som en fjäder, i ett material starkare än stål eller aluminium, utan obehagliga komponenter och med en medföljande urstark paddlare? Pröva, vet jag!"

Henri, det är väl bara att leta i teckensträngen du fick från pi, någonstans i den finns det ju beskrivet. ;-)

Det låter som en variant på det där oändliga antalet apor vid ett oändligt antal skrivmaskiner skrivandes Shakespears samlade verk. Får rekommendera "The Blind Watchmaker" av Rickard Dawkins, där jag vill minnas att han går igenom förutsättningarna för sådana uttalanden - eller om det möjligen var i "The Selfish Gene"?) - men det spelar i så fall ingen större roll, båda är synnerligen läsvärda (liksom hans "The God Delusion", som kan behövas som hälsosam motvikt till kreationism, intelligent design, religiösa friskolor, fundamenatlism och annat).

Ja, haha, kreationism o s v... Jag går med på urbangen, men jag vidhåller vad jag sagt tidigare - vem tryckte på knappen? Jag sätter ingen föreställning framför frågan, jag bryr mig inte om vem eller hur. Det är bara frågan som står som ett töcknigt och jättestort frågetecken: VEM, VAD, Orsak och verkan. Så länge inte den s k vetenskapen kan svara på frågan Vem, Vad och Varför, tycker jag det vore dumt att låsa sig för en enda förklaringsmodell.

Jag hittade Marshall McLuhans bok "Gutenberggalaxen" bland alla böcker. Förutom en vidunderlig genomgång i vårt och andras tänkande - analfabeter contra alfabeter (som gav en mycket bra förklaring till varför Sida inte kunnat genomföra sina annars gott uttänkta hjälpprojekt) hittade jag följande:

Tzu Kung möter en man på fälten som med stor möda baxar ett kärl med vatten till sina fält. Tzu Kung förklarar för honom hur han med hjälp av en hävstång kan få upp mycket mer vatten och med mindre möda.

Gubben blir röd av ilska och säger: "Jag har fått höra av mina lärare att var och en som begagnar en maskin. Den som arbetar som en maskin får ett hjärta som en maskin, och den som bär en maskins hjärta i sitt bröst han mister sin enkelhet. Den som mister sin enkelhet blir osäker i sin själs mödor. Osäkerhet i själens mödor är något som inte stämmer överens med hederskänslan. Det är inte det att jag inte känner till sådana här saker; men jag skäms för att begagna dem."

Detta om vår moderna verklighet och vår kris./Vale!

Jag måste återkomma. Tanken att citera Descartes (Cartesius) skippar jag för att föra in en annan röst. I sin bok "Loggbok från Cortez hav" skriver John Steinbeck tänkvärt i ett avsnitt om sin vän Ed Ricket (oceanograf om jag minns rätt) och deras gemensamma tankar och diskussioner. Det här vaskade jag fram: ´Ingen kan väl säga: "Den här musiken är den enda musiken." Lika lite ville vi säga: "Den här tanken är den enda tanken." Däremot kunde man - som vi gjorde - säga: "Detta är EN tanke, kanhända väl, kanhända mindre väl uttryckt, men i varje fall EN tanke, vilket är en realitet, ett ting i naturen.´

Idag hann jag med några timmars paddling mot Ravlunda. Ett fantastiskt ljus, härliga fåglar, lagom mycket vågor, röd flagg hissad och bomber och granater hördes utifrån heden. Men den slingrande paddellinjen förbi ålagarnen gav tid för tankar och syner. Säkert kan Björn ta upp Cartesius för vidare diskussion - det där med delarna som utgör helheten, eller hur det var. Jag menar när vi talar om vetenskap och den vetenskap som blir mer och mer fragmenterad. Och sikten utåt? Någon?

Ett icke alltid så självklart påstående, i tilllägg till de inledande miljöresonemangen:

En skin-on-frame-kajak har mindre miljöpåverkan än fler än en.

En träkajak har mindre miljöpåverkan än fler än en.

En polyetenkajak har mindre miljöpåverkan än fler än en.

En glasfiberkajak har mindre miljöpåverkan än fler än en.

Och en fråga som knorr: har exempelvis tre skin-on-frame-kajaker mindre miljöpåverkan än en glasfiberkajak?

Eller som det kanske ibland kan uttryckas inom buddismen: "de saker man inte använder kan ses som stöld". :)

Jepp, jag kastar sten i glashus. :)

// Patric

Det här är till Patric; om jag riktigt försöker återerinra mig en antik filosof (namnet halkat ur minnet) så är allting föränderligt. Bjuder jag dig till middag ikväll torsdag och du kommer fredag så är vi helt annorlunda och någon middag blir det tyvärr inte. Jag lånar 500 kronor av dig i dag torsdag, men imorgon är det fredag och då är vi helt andra människor och de 500 kronorna kan du glömma.

Med andra ord, den kajak som byggs idag är en annan kajak imorgon. Frågan om den ens är en kajak, kanske den är en brigg? Alla kajaker som finns, finns visserligen, men frågan till sist är om vi kan kalla dem kajaker.

Phu! Det var svårt. Men kanske rätt? Förresten, glömska är väl en trevlig egenskap?

Påminner mig om Richard Nonas, enligt vars filosofi kajaker (SOF) är levande väsen som efter några år inte längre är samma kajak som en gång hade byggts och att därför efter en intressant filosofisk utläggning bestämde sig för att bygga en replik av en replik av en replik - eller om det var tvärtom? Nåja, http://www.thomassondesign.com/nyheter/filosofiskt-om-kajakrepliker

Richard har för övrigt installationer bland annat på Museet för Dekorativ Konst i Lund, var god vän med Anders Tornberg och hälsar på i Lund då och då.

Är det månne Herakleitos och "Panta rei" du tänker på, Henri? Fast modern forskning verkar hellre vilja tillskriva Sokrates just de orden (i en av Platons dialoger).

Det var nog Herakleitos med allting som flyter. I Blandaren hittade jag den skojiga devisen: Allting flyter, som den gamle Panta Rei sa. Jag har en hel bunt av dessa gamla teknisters utgåvor. Jag är imponerad av bildningsnivån - var fick jag det ifrån att ingenjörer borde läsa böcker och gå på konstgallerier? - men när jag kommer till de senaste och starkt förminskade exemplaren ser jag hur allt bara sjunker. Inte imponerande alls.

Jag ska verkligen titta på den rekommenderade sidan. Skrev för en del år sen om konstnärinnan i närheten som gör båtar - utställningsföremål alltså - av hamparep. Vackra och imponerande saker.

Har sänkt näsan i Ekerwalds bok om Céline eftersom jag skrivit om denne förf som följt mig så länge. Jag har t om Hanrez bok om honom, fast på franska, så där har man fått slå upp lexikon. Hur som helst Ekerwalds bok är rakt igenom det mest fantastiska och inkännande jag läst. I mycket högre klass än Claudio Magris lilla essä i "Donau".

Céline är magstark, utmattande men samtidigt vansinnigt rolig. Tänk er Bröderna Marx överförd till prosa. En nersolkad anarkist med ett sorgligt slut.

Herakleitos, ja så minns också jag det (och modern forskning minns jag INGET av, av helt naturliga skäl).

Och jag kan garantera er mina vänner, den glasfiberkajak jag köpte av Erik för ett gäng år sedan, den är knappast samma idag. :) Oj, vad "lättad" den är på sina stället. Oj, var lappad den är på andra. Miss Forsters "profil" :) är dock densamma. Fina former har hon ännu. Och det är underbara små minnen, dessa små markeringar, dessa skrattrynkor.

Och just det: nu är alltid nu. Trots att nu verkar bli nyss.

Fånga den. Dagen.

Carpe diem, om jag minns rätt.

Post a comment