Långfärd med papperskanot
den 8 februari 2006, 12 kommentarer
1874-1875 paddlade, rodde och seglade NATHANIEL H. BISHOP sin papperskanot Maria Theresa drygt 460 mil genom Nordamerikas vattenvägar: VOYAGE of THE PAPER CANOE. Berättelsen finns som e-text och är trevlig läsning, om än något mångordig (but who am I to talk...). Stiliga kartor och graverade illustrationer kompletterar. Texten finns också nerladdningsbar från Projekt Gutenberg, men då utan formattering och illustrationer.
Papperskanot? Ja, det visar sig en bit in i texten att papper under en period ansågs vara ett utmärkt båtbyggerimaterial – starkare och lättare än trä, möjligt att forma på sätt som inte går med trä, till skrov utan skarvar och fogar, med slätare yta och därmed mindre friktion och helt utan den vattenupptagning som gjorde att dåtidens träbåtar blev allt tyngre när de låg i vatten (liksom de märkliga amerikas-cup-flytetyg som för svindlande summor piruetterade några gångar i Sundet i somras). I texten finns också en utförlig byggbeskrivning. I korthet så här: man byggde en form av trä, över vilken man spände prima manila-papper (av ren linnelump) som limmades i skikt med förskjutna skarvar tills man fick en ca 1,5 mm tjockt bordläggning för småbåtar, ca 3 mm för stora. Det sålunda formade skrovet fick sedan torka, lyftes av formen och försågs med nödvändiga förstyvningar i form av relingar kölribbor mm i trä för att till sist impregneras med någon prima fernissa. På detta sätt byggda man roddbåtar, segeljollar, kanoter, snipor i storlekar upp till ca 11 meter. Viktbespringen jämfört med trä anges till ca 30% för större farkoster och något mer för mindre (där inte lika mycket trädetaljer behövdes).
Hm, lättare, starkare, homogent, fibrer och lim – låter det inte bekant på något sätt...
