Nytt förslag till tävlingsregler för havskajaker

Sunday, February 1, 2004 (tävling), 0 comments

Under året har det förts en tämligen intensiv debatt om havskajaker vid tävlingar - föranledd dels av att enskilda arrangörer haft en del rätt besynnerliga kriterier för hur en havskajak skall se ut, dels att nuvarande regler varit dåligt anpassade efter utvecklingen bland havskajaker de senaste åren och slutligen, önskemål om en mera rättvis klassindelning, från bl a veterankommittén. Efter en hel del bollande av förslag och remissyttranden (bl a mitt) har Kanotförbundet valt att inför årsmötet lägga fram ett förslag som i första hand syftar till att främja säkerheten - dvs att hindra deltagare med uppenbart olämpliga farkoster - och i andra hand att försöka åstadkomma en rimlig rättvisa mellan olika tävlande.

Förslaget definierar tre K1-klasser och en K2-klass:

Generellt för havskajakklasserna gäller att:

• längden är totallängden från stäv till stäv
• bredden mäts i vattenlinjen med kajaken lastad till 100 kg (200 kg för K2) inkl säkerhetsutrustning enligt nedan. Den tävlande föreslås placera tejpbitar vid 50 cm bredd, så att tävlingsarrangören lätt kan se att kravet uppfylls.
• vikten avser paddelklar kajak med viss säkerhets- och extrautrustning: till exempel pump, reservpaddel, flottör, kapell, sittbrunnssäck, luftsäckar, extra flythjälpmedel, ombyteskläder, flaskor och termos (vid vägning tömda), kök, kompass, GPS, telefon, comradio, signalanordning (laserstrobe, nöd- ljus, -raket), kanotvagn etc. Om vikten ändå inte räcker skall använd barlast förankras i kajaken så att den inte påverkar möjligheten att vända kajaken rätt efter en kapsejsning.
• deltagande kanotister förutsätts klara en kapsejsning utan assistans, behövlig säkerhetsutrustning för att klara eventuella tillbud ska medföras. Kommunikationsutrustning kan krävas i vissa lopp för att komma i kontakt med tävlingsledningen vid ex akut sjukdom.
• kajak ska flyta vågrät i vattenytan även om den är vattenfylld.
• alla kajaker måste vara osänkbara. Kanoten ska vara försedd med luftvolym i luftkuddar som är förankrade i kanoten eller i utrymmen avgränsade av vattentäta skott eller en kombination av dessa två lösningar. Om kajaken har stuvfack som del av luftvolymen ansvarar den tävlande för att dessa utrymmen är täta även vid luckorna. Volymen i säckarna bestäms genom tillverkarens märkning, vid oenighet avgör utrustningskontrollanten frågan. Om beslutet överklagas avgör tävlingsnämnden frågan.
• alla kanoter ska vara utrustade med handtag i vardera änden som är placerade inom ett avstånd av 30 cm från för och akter. Följande gäller som handtag: - öglor av rep, - rep med handtag, - rep som går längs kanoten från för till akter (med rep avses här material som är minst 4 mm i diameter eller har ett minimalt tvärsnitt av 2 x 10 mm). Att tejpa fast handtagen är inte tillåtet. Handtagen måste alltid vara lätta att greppa med hela handen för att få ett fast tag i kanoten. En mall som är 10x10x1,5 cm ska kunna träs in i handtagen utan problem.
• både manuellt och elektriskt manövrerad länspump får användas, om kanoten inte är utrustad med pump ska ett öskar finnas fastsatt i sittbrunnen så att kanotisten kan tömma sin kanot efter en kapsejsning. Arrangören kan begära länspump av säkerhetsskäl.
• arrangören avgör vilka kanotklasser som inbjuds att tävla (t ex att bara ha en havskajakklass, varvid öppna klassen utgår och de båda andra slås ihop), och har rätt att ställa högre, mer specifika krav på säkerhetsutrustning än minimireglerna. Det kan vara exempelvis färgglada kläder, paddlar med signaltejp som gör att man syns, ombyteskläder, varm dryck, karta, kompass, GPS allt utifrån arrangörens bedömning.
• det är kanotisten som själv ansvarar för att ha tillräcklig utrustning med sig för att klara tävlingens krav, för att kajaken och den personliga utrustningen följer reglerna. Arrangören rekommenderas däremot att göra stickprovskontroller av kajakernas mått, vikt och flytförmåga.
• flytväst är alltid obligatorisk i havsskajakklasser.

Styrelsen rekommenderar vidare att årtsmötet avslår en proposition om att införa de danska turbåtsreglerna. Lika bra det! En turbåtsregel skulle vara konstgjord andning för en kajaktyp som inte längre har någon naturlig plats i kajakvärlden. Den skulle komplicera tillvaron för tävlingsarrangörer utan att ge mer än marginella fördelar för de tävlande.

Kommentarer:

Jag tycker att styrelsens förslag i stort är bra med tanke på hela paketet skall fungera tillsammans med reglerna för tävlingsklasserna och bli hanterbara för arrangörerna. Framför allt är det en förbättring jämfört med den nuvarande frånvaron av gemensamma regler.

Delningslängden 540 cm är vald efter en noggrann genomgång av den svenska kajakmarknaden, främst med hänsyn tagen till de kajaker som kan väntas dyka upp på tävlingsbanorna. Framtiden får utvisa om den är relevant.

Breddmåttet 50 cm är tveksamt eftersom det utestänger några nu tillgängliga havskajaker (Baidarka och Inuk t ex) och för att det finns en trend internationellt mot smalare kajaker. Mätningen blir också komplicerad för arrangörerna genom att den skall ske vid en ekipagevikt av 100 kg och osäker genom att man blir beroende av korrekt placerade tejtbitar.

Viktgränserna i de begränsade klasserna tycker jag generellt är några kilo för höga, men acceptabla eftersom säkerhetsutrustning vägs in. De 15 kilona i "öppna" klassen förstår jag däremot inte. Gränsen är så lågt satt att den rimligen inte kommer att påverka någon av dagens kajaker, oavsett konstruktion. Därmed är regeln meningslös och överflödig. Öppna klasser brukar vara befriade från begränsningar, just för att ge möjlighet att testa ny teknik och nya idéer. Ännu underligare blir det när K2-klassen saknar viktgräns!

Men som jag skrivit om tidigare, hade jag naturligtvis hellre sett ett förslag fokuserat direkt på funktionella krav i stället för att gå omvägen via konstruktionskrav. Funktionella mål som säkerhet och rättvisa går inte att nå genom konstruktionskrav. Det hade förutsatt en totalstyrning in i minsta detalj, vilket är omöjligt, och ett stopp för all utveckling, vilket är osunt.

Konstruktionskrav blir av praktiska skäl alltid summariska och får inte sällan motsatt effekt. Ett exempel är minimivikten i den "öppna" klassen. Tänk tanken att någon lyckas bygga en "freak" i extremt lätta material - ömtålig, skör och kanske en säkerhetsrisk. Är det någon som tror att den blir säkrare om man genom barlast ytterligare ökar belastningen på skrovet?

Eller ta beskrivningen av handtag. Min svartakajak har tunna utdragna stävspetsar, bekväma och lätta att greppa. De är inte godkända, därför att regelkommittén inte tänkt sig en sådan kajak. Däremot blir det godkänt om jag knyter i en liten ögla i 4 mm lina - en sådan som kan klippa av fingrarna om man håller i den och kajaken snurrar i en vågfront. Säkerhet?

Men som sagt, i stort tycker jag att förbundet gått en kompetent balansgång mellan mycket disparata önskemål. Om förslaget går igenom på årsmötet får vi de närmaste åren se hur väl det fungerar.

This is all about a proposal for a new set of competition rules for sea kayaks in Sweden.