Drunkning, flytväst och statistik

Att vara man och åka i en liten båt nära stranden, aspackad och utan flytväst är alltså farligt?

Statistik är härligt. Doh! :-)

Förresten, klart att Skåne är underrepresenterat: hur ska man drunkna när ingen har fritidsbåt eftersom det inte finns någon skärgård?

... å tre meter från stranden är ju vattendjupet sällan mer än 7 mm. ;-)

Även om jag kanske styr diskussionen åt annat än avsett håll, kan jag inte låta bli att nu rekommendera en läs- och tänkvärd bok kring ämnet avseende säkerhetstänkande, lagstiftning, ansvar och trygghet. David Eberhardt kom i höstas med boken med den ungefärliga titieln "Sverige - tryghetsnakomanernas land".

Vi håller på att förlora vår förmåga till egna riskbedömningar, att diskutera säkerhetsfrågor att fokusera på de stora farorna, osv. Eberhardt hanterar begreppet samhällskostnad på ett mycket intressant och klär av alla slängargumenten kring vårdkostnader. Diskussionen i detta forum tangerar ibland frågor kring eget ansvar kontra ansvaret för att undvika att orska svra kostnader för livräddning och beredskap. Ibland blir man som friluftsmäniska föremål för tankar kring högre försäkringspremier, förbud, högre vårdkostnader osv om man ger sig ut i kajak, klättrar i berg och annat som bryter den sk trygga ramen.

Med Eberhardt i ryggen kan fundera på om man ska argumentera mot ett lagförslag om flytväst och också se till att varsebli och hantera de risker man utsätter sig för.

Jim

Hörde eller läste om nollvisionen för några år sedan. En forskare som påstod att om det dog färre i trafiken fick man motsvarande dödsfall inom andra områden. Dvs en mindre död i trafiken, en mer på jobbet eller inom nån form av hobby sysselsättning. Som jag fattade det fanns det en grupp personer som var mer riskbenägna och de skadade sig, sen om det var på vägen eller inte hade ingen betydelse.

Jag vet inte om det stämmer men det känns som om det ligger en gnutta sanning bakom.

Tack för er respons!

Som kommentar till Anders inlägg kan nämnas att det är intressant att se vilka resurser som läggs på trafiksäkerhet och som läggs på fallolyckor i hemmet eller på att förebygga självmord för den delen. Antalet offer är helt jämförbara. Att införa en nollvision och få politisk aceptans för den är den bästa mjölkkon som finns när det gäller att eska anslag.

Vi har både pedagogiska problem och tydliga svårigheter att argumentera mot större trygghet. Hur att till exempel argumentera mot införandet av gåhjälm? Eberhardt hantera detta ämne.

Hälsn Jim

Jag har en uppblåsbar seglingsräddnings väst. Den är av modellen manuell, dvs jag måste dra i ett snöre för att den ska blåsa upp sig. Samma funktion som ombord på flygplan. Den känns som den självklara kajak västen. Den är liten och mycket smidig om jag ramlar i vattnet så är den inte ivägen om jag måste simma en bit, om jag däremot behöver flythjälpen har jag mer flytkraft än i många vanliga kajak västar.

Nackdelen är möjligen att har man väl utlöst västen måste man ladda den med en ny patron. Den är också rejält stor då den är uppblåst, kan antagligen bli svårt att ta sig upp och i en kajak. Å andra sidan får man kanske resonera som så att det är extremt att behöva använda västen 2 ggr på samma tur. Man kan blåsa upp den manuellt i värsta fall.

Herrejesse, nu har jag inte paddlat på flera dagar! Skärgård hörde jag, rättare avsaknad av en sådan... Jag gillar starkt den fria horisonten, påminner om de älskade lappländska fjällen, ögonen glider lugnt förbi, ner mot Skillinge kan man bra dagar t o m se Bornholm med hus och allt - tala om skärgård...

Apropå säkerhet - häromsommaren kom en sån där raseribåt förbi, jag skulle just sticka ut och höll på dåna. Tänk er en ohyggligt motorstark båt som nästan står på aktern, vid ratten en man med fladdrande hår, UTAN flytväst, bredvid honom en liten pojke - MED flytväst, men inte fastsatt, den fladdrade som vingar i farten.

En mötande våg, ett kast i farten och den pappan hade varit i sjön fortare än vad jag hinner skriva det här. Kanske slagit skallen i båtkanten... Och den lille pojken?

Uppriktigt sagt förstår jag inte hur människor är funtade. Självmord skriver någon, det finns tragiska rapporter som talar om att en människa som en gång bestämt sig också tar sig av daga - struntar i sin antidepressiva medel och låter naturen ha sin gång, om man kan skriva så. Ett femårigt mycket sorgligt exempel finns på den närbelägna kyrkogården där jag bor. Jag sörjer än...