Säkerhetstänkade under turer

Latest updated Sunday, October 25, 2020, 0 comments

This page is currently available in Swedish only. I may find the time to translate it eventually, but in the meantime Google Translate may provide something intelligible.

Säkerhet har en aktiv och en passiv komponent. Den aktiva säkerheten är den förebyggande, de åtgärder som vidtas i förväg för att se till att olyckor inte inträffar. För när en olycka inträffat kan ingenting ändras. Nöd- och livräddningsutrustningen däremot är passiv. Den kan rädda livet på dig, men den förebygger inga olyckor.

Säkerhet handlar därför både om utrustning, om en hållbar säkerhetstrategi, om förhållandet till annan sjötrafik – men framför allt handlar säkerhet om sjömanskap – i form av självkännedom, omdöme och erfarenhet. (Kallt vatten innebär också en stor säkerhetsrisk (även sommartid) – mer om det på nästa sida)

• Självkännedom att veta var gränsen går mellan det man kan och det man inte kan.
• Omdöme att kunna värdera situationen, ha tillräcklig säkerhetsmarginal och att inte ta otillbörliga risker.
• Erfarenhet att kunna bedöma hur förhållandena ser ut framåt. Vad händer på andra sidan udden när strömmen möter vinden? Vilken våghöjd kan vi räkna när vi lämnar de skyddande skären?

Riktigt sjömanskap lär man sig inte i en handvändning. Det bygger man långsamt upp genom att paddla ofta och mycket i olika förhållanden, genom att sakta men säkert flytta fram sina gränser och noga fundera igenom uppkomna situationer, genom att vara nyfiken och lära sig mer om väder, vind och vågor, sjötrafikregler, navigation m.m.

Säkerhetsstrategi

Säkerhet handlar om att ha en genomtänkt och beprövad strategi som fungerar både preventivt och när en olycka har hänt – att ha genomtänkta alternativ för oförutsedda händelser. Har man en plan är det lättare att agera lugnt och snabbt.

Första steget är att undvika att hamna i potentiellt farliga situationer.

• Utrustning
  Säkerhet handlar om förutseende – att ha rätt utrustning, sitta i en bra och passande kajak, att ha med extrapaddel, tillförlitliga sjökort/kartor, torra varma kläder, reservproviant och vatten, reparations- och sjukvårdsutrustning etc. Det handlar också att veta att allt verkligen fungerar den dag det behövs – även i dåligt väder, mörker, i kyla. Viktigt är att prylarna är provade under någorlunda realistiska förhållanden – när det gäller finns knappast tid att plocka fram bruksanvisningen.
• Självkännedom
  Vidare är det viktigt att vara medveten om sin egen och gruppens styrka och svagheter så att man kan lita på sitt omdöme i en kritisk situation, och att känna till de lokala förhållandena – väder, strömmar, kustförhållanden, tänkbara landningsplatser, ställen där det går att få hjälp mm
• Paddelskicklighet
  Självklart är paddelskicklighet en viktig del av säkerheten – att vara van att hantera kajaken i besvärliga förhållanden, ha tränat manövrering, surf och höga stöd i grov sjögång (se även avsnittet om räddning under paddelteknik).

Nästa steg är att hålla sig kvar i kajaken eller ta sig upp igen om man kapsejsar.

• En genomtänkt, inövad och pålitlig räddningsstrategi.
  När inte paddelskicklighet, gott omdöme och planering hjälper blir nästa steg en räddningsaktion. Den kan vara roll, reentry och roll, flottöruppgång, kamraträddning, uppgång över sida eller akterifrån och involvera tömning av kajaken mm. Var säker på att ha provat i olika sammanhang, i kallt vatten, i sjögång, med fullastad kajak etc. Var också noga med att ditt räddningssystem inte kräver god balans – då fungerar det inte i verkligheten. Lita inte heller på räddningar som kräver akrobatik och god motorik – ser bra ut i bassäng, men ute i verkligheten skall det fungera med stelfrusna fingar och våta tunga kläder.

Misslyckas även detta är nästa steg att med minimala värmeförluster påkalla hjälp och/eller ta sig ur vattnet.

• Bromsa värmeförluster
  Om det skulle visa sig omöjligt att komma upp i kajaken igen gäller det att minimera värmeförlusterna – att ha kläder som isolerar mot kylan (tex våt- eller torrdräkt), att röra sig så lite som möjligt eller att få upp en kapsejsad på däcken på ett par hopkopplade kajaker (vatten kyler ca 25 gånger snabbare än luft). Torra tändstickor behövs för att göra upp eld om man kan ta sig iland. Tänk på att ha skor som går att simma i. Att sparka av sig stövlarna för att kunna simma och sedan behöva gå ett par kilometer i is och snö när man kommer iland kan vara katastrofalt.
• Nödsignaler
  När en olycka inträffat kan det vara nödvändigt att signalera efter hjälp eller att kunna meddela var man är. I bebodda trakter klarar man sig bra med en visselpipa och en mobiltelefon. För en expedition i obebodda trakter måste man kanske komplettera med lite annat – nödsändare, nödraketer, nödbloss, rökfacklor, färgpulver, visselpipa, signalspegel, ficklampa med blixtfunktion, tändstickor att göra upp eld. Allt detta måste dessutom vara tillgängligt även om man blir skild från kajaken. Och glöm inte de enkla metoderna – en eld som ryker, att trampa upp ett stort SOS i snön eller i sanden. Använd fantasin.

Ta ansvar för säkerheten

Min uppfattning är att säkerhet är varje paddlares eget ansvar, och skall bygga på kompetens i att hantera kajaken, omdöme vid användning, genomtänkt säkerhetsstrategi och intränade räddningsmetoder. Kanske även självtillräcklighet i betydelsen: jag har själv valt detta, jag skall klara mig ur det själv också – ingen annan skall behöva ta risker för att rädda mig från konsekvenserna av min egen eventuella dumdristighet eller brist på omdöme. Det självskrivna målet bör vara att aldrig behöva utnyttja den säkerhetsorganisation som finns.

I debatter och diskussioner framskymtar ibland en annan attityd: säkerhet som förtröstan på köpta säkerhetspinaler, teoretiskt vetande – och sjöräddningen. Men en pump är bara onödig barlast om du inte kan pumpa kajaken läns för att du inte kan hålla balansen i grov sjö medan du pumpar, för att det kommit in sand i pumpen så att den kärvar eller för att den frusit fast. Tro inte att du rollar upp en kajak i besvärliga förhållanden för att du läst hur man gör på en webbsajt, eller lyckats en gång på en kurs i en varm bassäng. Tro inte att du kan klättra upp i en kajak i 15 m/s och brytande sjö för att du läst hur man gör i en tidskriftsartikel eller lyckats en gång hemma i badviken en sommardag. Ett komplicerat stabiliseringsarrangemang är självbedrägeri om du inte kan pussla ihop delarna med frusna fingrar. Det är falsk trygghet, som kan locka aningslösa paddlare till otillbörligt risktagande och slarv med säkerheten.

Metoderna för räddning måste vara enkla, självklara och väl intränadeMetoderna för räddning måste vara enkla, självklara och väl intränade. Omdömet använder man i preventivt syfte – när allt har gått snett skall man kunna gå på autopilot. Träna därför räddning i realistiska förhållanden. Träna på att rolla i grov sjögång och i kallt vatten. Prova att klättra upp i kajaken och pumpa läns i hög sjö. Träna i de värsta förhållanden du kommer att paddla i – eller som du kan råka ut för. Simulera under säkra förhållanden (nära land och med kompisar som kan rycka in) olika olyckshändelser – tappa paddeln i bränning, tappa kajaken i hård vind efter en kapsejsning och försök simma ifatt den och så vidare.

En mycket positiv bieffekt av sådan träning är att tryggheten i kajaken ökar dramatiskt och därmed minskar också risken att något skall hända.

Annan sjötrafik

Se upp med fartyg. En kanot syns dåligt från kommandobryggan och normalt inte alls på radarn. Inbyggda radarreflektorer syns bara på vissa radarskärmar (dopplerradar) och bara i gynnsamma förhållanden. Fartyg har lång bromssträcka och kanske går i en trång farled där möjligheterna till undanmanöver är små.

Kommer du ivägen för ett fartyg, gör i god tid en stor och tydlig kursändring - inte 15 utan 45 grader - så att vakthavande styrman kan känna sig säker på att du har uppfattat situationen och lämnar företräde.

Tänk också på att små båtar med utombordsmotor ofta går med stäven i vädret och med mycket begränsad sikt framåt. Varning också för vatten-skidåkare! Båtföraren tittar förfärande ofta bakåt.

Var försiktig också där leder gör tvära girar – många stora fritidsbåtar har INU-drev (inombordsmotor med utombordsdrev) – sådana båtar saknar roder vilket innebär att de styrs med en vridbar propeller och alltså kan bara styras under gaspådrag. När de slår av på farten förlorar de styrförmågan – ibland till skepparens överraskning.

Paddla inte i farleder. De är reserverade för fartyg med stort djupgående. Skall en led passeras, gör det i samlad tropp och vinkelrätt mot leden så att passagen tar så kort tid som möjligt.

Mer om möten med fartyg finns i Sjömanskap.

Skydd mot sol

Att skydda sig mot solen är kanske inte det första man tänker på när man planerar för en sommartur i svenska farvatten. Men icke desto mindre är paddlaren utsatt. Den sammanlagda effekten av direktstrålning, reflexer i kajakens däck och från vattenytan en klar sommardag är inte att förakta. Det är lätt att bränna sig så illa att den fortsatta turen påverkas. Skydda därför utsatta ställen – nacke, näsa, pannan, öronen, underarmarna etc. Mössa med skärm, solglasögon och solskyddskräm med hög skyddsfaktor bör finnas till hands.