Bredd

Latest updated Monday, January 2, 2023, 2 comments

This page is currently available in Swedish only. I may find the time to translate it eventually, but in the meantime Google Translate may provide something intelligible.

Breda kajaker är långsammare men mera stabila än smala kajaker. De lastar mer men innebär också att paddelmotoriken blir mindre effektiv.

Bredden påverkar, liksom längden, också stabilitet, volym och fart.

När det gäller breddens betydelse måste man skilja på vattenlinjebredd och totalbredd. Enkelt uttryckt ger vattenlinjebredd initialstyvhet och totalbredd slutstyvhet. Initialstyvhet är den grundläggande stabiliteten, som innebär att kajaken ligger stadigt i vattnet utan att vicka. Slutstyvhet är det rätande moment som finns när kajaken lutar.

Stabilitet är kajakens strävan efter att ligga parallellt med vattenytan – och innebär följaktligen att kajaken ligger horisontellt så länge vattenytan är horisontell, men strävar efter att luta när vattenytan lutar. En kajak som uppfattas som stabil är därför lätt att hantera på slätvatten men blir bångstyrig i sjögång, medan en rankare kajak kräver lite mer balans i lugnt väder men får mer förutsägbara rörelser i vågor – vilket innebär att rankare kajak är säkrare för den som förlitar sig på sin egen förmåga att hålla balansen, men kommer att kännas otrygg för den som förväntar sig att kajaken ska sköta balansen.

En stabil kajak tar över en del av balansarbetet från paddlaren, vilket kan kännas tryggt för ängsliga paddlare, men innebär också att paddlaren berövas en del av möjligheten att själv kontrolleraPå Grönland fanns förr speciella stormkajaker som var extremt ranka – ofta bara 40 cm breda och djupt v-bottnade – för att kajakens stabilitet inte skulle störa en skicklig paddlares kontroll över kajakens rörelser.

En smal kajak (vattenlinjebredd kring 45-50 cm) kommer att kännas rank och det krävs en hel del träning innan tryggheten infinner sig. Ibland förvärras instabiliteten genom att kajakens botten är så smal att sitsen hamnar onödigt högt. Med last ökar initialstyvheten eftersom vattenlinjen blir bredare ju djupare kajaken sjunker i vattnet. I hög fart eller surf ökar också stabiliteten genom att kajaken sjunker ner i sitt vågsystem och får bra stöd under hela botten (en bred kajak med volym ut i stävarna kan däremot bli ostadig vid surf därför att den blir hängande på volymen i stävarna och får sämre stöd under den breda mittsektionen). Är totalbredden stor får kajaken mycket bra slutstyvhet, men bara till en viss gräns – när relingen hamnar under vatten minskar stabiliteten drastiskt, vilket sker vid mindre lutning ju bredare kajaken är. Smala kajaker föredras ofta av erfarna paddlare i sjögång eftersom de påverkas mycket lite av vattenytans lutning. Det är lättare att rolla eller hänga på höga stöd i en smal kajak. I en bred kajak hamnar tyngdpunkten högt när kajaken ligger på sidan. Däremot är det lättare att klättra upp i en bred kajak från vattnet.

Stabilitet är relativ. Även en hopplöst rank kajak kan bli trygg med övning, men alla är inte beredda att kämpa sig igenom en lång period av otrygghet och kanske ideliga bad för att komma dit.

En bred kajak (vattenlinjebredd 50-60 cm) får hög initialstyvhet. Den känns trygg och stadig - både med och utan last och det är lätt att lägga ifrån sig paddeln och ta av och på en jacka eller använda en kamera. En initialstyv kajak får en snabbt ökande stabilitet vid lutning, men när sitt max vid mindre lutningsvinkel än en rank. Därför är paradoxalt nog risken att välta större i en initialstyv kajak än en i en rank. Att kapsejsa innebär att kajaken lutar så mycket att tungdpunkten hamnar utanför vattenlinjebredden – och där hamnar man tidigare i en bred stabil kajak än i en rank.

En initialstyv kajak påverkas i hög grad av vattenytans lutning och rör sig därför mer i sjögång än en rank. Riktigt breda kajaker (60-70 cm) är svårhanterade till havs eftersom de kan vältas av en brytande våg utan att paddlaren kan hindra det.

Bästa sättet att öka stabiliteten är att sänka tyngdpunkten. Ett par cm sänkning av sitsen har en högst påtaglig effekt på stabiliteten. Näst bästa sättet är att skaffa en kajak med mycket språng (krökt köllinjen) – det sänker tyngdpunkten utan att bredden behöver ökas.

En kort kajak måste ofta vara ganska bred för att få tillräcklig lastkapacitet och styvhet.

Breda kajaker har flera nackdelar. De är ofta långsamma, dels genom att våta ytan och därmed friktionen ökar och dels genom att längd/bredd-förhållandet blir ogynnsamt vilket ökar vågbildningsmotståndet.

Det är risk att man slår paddeln eller knogarna i relingen och man tvingas därför till en obekväm paddelställning. Breda kajaker har också ofta sämre kursstabilitet.

Rimlig bredd för havskajaker ligger i intervallet 50-60 cm och upp till 70 cm för tvåmanskajaker.

Om att ändra mått i ritningen