Kanotyawl 400

Det är i grunden samma byggteknik – aningen tjockare ribbor och antingen lite kraftigare glasfiberväv eller – som jag gjort på prototypen – ett lager mahognyfanér istället på utsidan.

Jag byggde prototypen för drygt tjugo år sedan (man kan ana 1990 inskuret på sittbrunnens akterkant i bilderna ovan), och förde inte bok över varken tid, material eller kostnader.

Men totalkostnaden blev ungefär 5500:- (som nämns ovan med hemsydda segel, alla beslag svetsade av järn i standardprofiler, bly i centerbordet från begagnade däckvikter), och det tog ett halvår (oktober till mars). Sedan dess har naturligtvis materialpriserna skenat iväg. Man skulle nog få svårt att komma under det fyrdubbla idag. Med lägre do-it-yourself-ambition drar det iväg ännu mer.

Möjligen kan någon av dem som byggt under senare år korrigera mina gissningar...

Jag väljer hellre två lager 160 gr twillvävd glasfiber – mycket lättare att forma än de tjockare vävarna. Ett alternativ är att limma ett lager 2-3 mm fanér utanpå ribborna och sedan ett lager 160 gr (väven blir då mest ett ytskydd som ökar livslängd och minimerar underhåll). Fanér är strukturellt starkare än väv.

Inga böcker är nödvändiga om man har byggt en eller ett par kajaker/kanoter, men en som är nyttig och löser de flesta problem som kan uppstå är "Gougeon Brothers on Boat Construction". Det är en bibel för alla sorters modernt båtbyggeri...

Jag sydde seglen själv och hade stor nytta av Jeremy Howard-Williams "Segel" (båda böckerna finns beskrivna i litteraturlistan).

Jo, jag tror du har rätt med riggen. En dipping lug brukar inte ha bom, för att vara enklare att dra förbi masten vid vändning genom vinden (ett vältajmat ryck i förliket). Men storskotet visar att Ethel uppenbarligen hade en bom och sålunda satt på samma sida om masten oavsett bog.

Både standing lug och balanced lug är självslående, men genom att halshornet sitter bakom masten på den förra blir effektivitetsförlusten på "fel" bog inte så stor som med balanced lug.

En båt med ett segel är naturligtvis marginellt enklare att hantera för en ren nybörjare, men för alla andra det uppvägs mer än väl av att kombinationen stor/fock/mesan är mer effektiv (spaltverkan mellan fock och stor), medger en helt annan nivå på manövrering för segel (segla baklänges, snurra runt sin axel mm), kan trimmas till självstyrning på de flesta bogar och kan revas i flera steg med bibehållen balans.

Ett loggertsegel förs normalt på styrbordssidan av masten, och det sägs att när ett balance lug-segel pressades mot masten blev seglingsegenskaperna så mycket sämre att det var detta som gav upphov till regeln att båtar med vinden in om styrbord har företräde.

På min kanotyawl sitter storseglet på styrbordssidan och mesanseglet på babordssidan om masten, för att i viss mån balansera felet. I praktiken är det svårt att märka någon skillnad, varken i höjd, fart eller manövererbarhet.

Javisst, det går utmärkt att minska lite vikt här och var, bäst genom att den förslagna barlasten utesluts. Kanotyawlen har så stor formstabilitet att bara en rädd nybörjare kan behöva den. Ca 20-25 kg lättare (beroende på hur man annars skulle gjuta barlasten).

Att skippa däcket vinner man inte mycket på, eftersom det då behövs rätt mycket kraftigare relingslister för att behålla vridstyvheten och stötta masterna.

Att minska 10% innebär en viktminskning på ca 9-10 kg i skrovet och innebär inga större överraskningar.

Det fungerar också utmärkt med att använda en dubbel spririgg. Många gamla allmogebåtar hde en sådan rigg. Men eftersom det ligger mycket jobb bakom kanotyawlens segekegenskaper får du vara noggrann med att få segelplanets långskeppsabalans rätt. Eftersom spri och loggertriggar har ungefär samma balansdynamik, räcker det att geometriskt ytcentrum för den nya riggen ligger på samma ställe som på ritningen.

Tack Mikael

Jag har länkat dina bilder i texten ovan, och korrigerat de fel du hittat.

På prototypen målade jag plywooddurkar och oljade trädetaljer – tyckte inte det var mödan värt på så lätt utbytbara detaljer att jobba med glasfiber på detaljer som är lätta att byta ut och som tillbringar vintern i källarförrådet (och därför fäst med skruv). Däremot laminerade jag bottenstockarna i plywood, eftersom de blir fastlimmade i skrovet.

Ja principen är densamma – konstant spantavstånd så att ändringar inte ändrar skrovets hydrodynaiska form. Skrovet blir aningen tyngre så en liten aning större segelyta är inte helt fel.

Ja, det är det bästa. Du vinner fart och utrymme utan att deplacementet skenar iväg. Ökar du t ex länmgden 20% så ökar deplacementet med 20%. Ökar du däremot skrovet 20% totalt (längd, bredd, höjd) får du i stället 75% mer deplacement/flytkraft och måste lasta båten mer för att den inte skall flyta för högt och ha mer segel för att få fart på den.

På min prototyp satte jag sittbänkarna 18 cm högt i framkant och 15 i bakkant. Det blev en rätt rimlig kompromiss: lågt men med sargen som ett komfortabelt ryggstöd.

Klackarna på spriet är ritade där jag tyckte de fungerade bäst efter att ha testat olika positioner. Mät på ritningen.

Linorna är s.k. lazyjacks – linor som delar sig i en hanfot på båda sidor om seglet, fästa högt i masten och på bommens undersida. De underlättar segelnertagning genom att samla ihop segel, spri och bom snyggt och prydligt så att man slipper hamna under ett flaxande storsegel, få spriet i huvudet eller behöva bärga mesanseglet ur kölvattnet.

Förlängningen ökar deplacementet med ca 20% – i teorin bör du därför öka även segelytan med ca 20%. Men eftersom kanotyawlen inte har en tung köl som motvikt och att formstabiliteten bara ökar lite grann genom att anbart längden ökas, är kanske 15% mera lagom.

Det längre skrovet innebär att det kanske räcker med den bredare segelbasen utan att masterna behöver höjas.

Självklart vore det önskvärt att räkna genom de vanligaste beräkningarna: stabilitet, krängning, segelyta/depl etc – men det är inte rocket science och man kommer långt med sunt förnuft på en beprövad konstruktion...

Min ursprungliga tanke var att använda 5 mm granstrips liksom vid kajakbygge ocxh lägga ett lager 3 mm mahognyfanér utanpå. Det innebär att bordläggningen blir ca 8 mm tjock. Vill du bygga med enbart fanér kanske 3 lager är bra – med lite slipning slutar det nog på ca 8 mm – lite tyngre och aningen starkare än gran-magonykombinationen.

Men jag rekommenderar granstrips som underlag. Med enbart fanér behövs fler spant än vad kanotyawlen är ritad med – eller ännu hellre en ribbad form (se Johan Bergdahls dinge. Men i båda fallen tar det betydlihgt längre tid än med granstrips + fanér.

När jag byggde min kanotyawl använde jag granstrips plus två diagonala 1,5 mm fanérskikt. Nackdelen blev att jag slipade genom det yttersta lagret på några ställen, innan skrovet var jämnt.

Det jag pratar om är finer, inte kryssfiner. Det jag rekommenderar är således 5 mm granstrip som grund i skrovet och som därefter fungerar som form för finerlagret (3 mm alternativt 2x1,5 mm). Allt limmas med epoxy och kläs med 160 gram/m2 glasfiberväv på in- och utsida.

Ett annat alternativ är att använda 8 mm granribb med enbart glasfiberväv i epoxy på in- och utsida. Funktionellt fungerar båda metoderna lika bra. Ett diagonalt lager 3 mm mahognyfiner blir snyggt under klarlack, men annars sparar man mycket tid med enbart granribb och väv.

Hello Tom and thanks.

1. She was designed with the option of adding approx 40 kg ballast under the floors – but after testing this was left ashore. The soft, easy movements of the canoe hull combined with the beam, firm bilges and the low rig with unstayed masts, made her almost impossible to capsize, in spite of our (and other builders) determined efforts ;-)

2. Same answer as no 1. But there is a suggestion on the plans that floatation foam can be added under the floors and in the ends.

3. Yes, there is good room for two to sleep on the floor (230x53 cm on each side of the centerboard trunk with some extra width out under the deck) and with the mainsail as boom tent if needed. The forward thwarts are removable and the aft benches are built to swing up and out of the way.

4. The plans are available in Swedish and English.

No problem with the balanced lug, though I devised the standing lug to improve sailing qualities and ease of handling.

And of course, a mast in a gate in an extended coaming will be just as fine – and helpful if you need to pass bridges.

The rudder and centerboard were designed to lift easily, without damage, if hitting a rock or sand bar in speed. But since I was impressed and surprised at how efficient she is close-hauled, even sailing together with modern boats, I would personally regard high aspect appendices on such a wide short non-planing hull more complication than advantage.

In my computer, phone and pad, it is 'keel', so the error/autocorrection must take place somewhere on your side. Did you write the comment on a phone?

Tekniskt är det inget större problem att krångla in en liten elmotor i båten, men det kommer att innebära kompromisser med egenskaperna. Talesättet om "no free lunch" gäller även här.

Monterad på det vanliga sättet – genom akterstäven och med propellern i ett urtag i rodret – kommer roderverkan att bli sämre genom att vattnet strömmar genom hålet i rodret både vid segling och vid motorgång. Det bättre alternativet (urtag i akterstäven) är inte möjligt genom akterns fyllighet.

Ett annat alternativ, som var vanligt förr, är att dra ut propelleraxeln genom bordläggningen vid sidan om akterstäven – det fungerar utmärkt, men ger aningen bättre roderverkan åt ena håller vid motorgång, och en aning mer motstånd vid segling.

Det hydrodynamiskt mest effektiva vore nog att låta motorn driva en vattenpump med två "utblås" på ömse sidor om rodret – ett slags enkel vattenjet-drift. Men detta är spekulativt. Jag har inte provat och känner ingen annan som har heller.

Men till sist, tycker jag att kanotyawlen med sin effektiva rigg seglar så bra även i mycket svag vind att jag skulle ha svårt att motivera investeringen i pengar och jobb för en motor – hur ofta är det total stiltje?

Den lilla båten är högst kapabel även i skitväder! Jag hade en minnervärd stund för många år sedan när jag hade åtagit mig att film avfärden av en stor segelbåt utanför Limhamn – det blåste en hård västlig vind med kort, krabb sjö på ca 1 meter, jag var ensam i båten med revad stor, fock och mesan och skötte både båten och filmkameran utan andra problem är att filmen blev lite skumpig – inga gyrohandtag på den tiden!

En foldingpropeller på rodret låter som en lösning med potential. Jag är inte övertygad om nyttan jämfört med komplikationen men det är säkert värt ett försök. Eftersom kanotyawlen är en mycket bra seglare även i besvärliga förhållanden, behöver eldriften vara rätt kapabel för att göra nytta – och ju bättre den är desto större blir nackdelarna för hydrodynamiken.

Men jag blev lite nyfiken på det där med vattenjet, och hittade en sida med aggregat för större modellbåtar och surfbrädor i olka storlekar. Kunde kanske vara en intressant installation med ett utgångsmunstycke infällt i akterstäven och intaget på lämplig plats mellan centerbordet och akterstäven ;-)

Den enda jag på rak arm kommer på flyttade från Göteborg till Lomma för ett drygt halvår sedan ;-)

Men jag ska kolla i kundregistret – och du får höra av dig via mail så kan maila vad jag hittar...

Hej Jonas, vikten beror till stor del på val av material, noggrannhet med epoxy etc. Mitt gamla bygge vägde nog ungefär 60-70 kg (har ingen exakt siffra). Vad enbart skrovet vägde utan däck, durkar mm, vet jag inte men det var lätt nog att hanteras ensam under bygget – vändas upp och ner för jobb på in- och utsida.

Riggen har jag inte vägt, men förmodligen inte mer än 20 kg. Barlasten (ett par blyklumpar som passade under durken bredvid centerbordstrumman) användes bara första segelturen och lämnades sedan hemma – helt onödiga.

Nej. 60-70 kg var uppskattningen av det färdiga skrovet utan rigg och barlast. Segelklar gissar jag på ca 90-100 kg. Men samtidigt är det stora variationer på amatörbyggda farkoster. Jag kan nämna att den tynghsta Njord jag hört talas om tangerade 28 kg, medan en norsk byggare för ett par år sedan lyckades bygga en Njord med två lastluckor och justerbar skädda på 13,5 kg!

...kan också nämna att min dotter och en kompis, båda 13 år inte hade några problem att dra den upp och ner på en liten handkärra vid en cementramp under en intensiv seglingssommar.

Hello Art

It is very hard to predict the weight of a boat when selling building plans, since builders focus, commitment, experience, woodworking skills, available material etc varies wildly.

A comparison with wooden kayaks; the heaviest fully equipped sea kayak from my plans I have heard of weighted just over 30 kg and (many mistakes during construction) the lightest 13,8 kg (extreme focus on low weight) at launching. It wasn’t the same kayak model but similar in LOA, BOA etc.

Modern wood (monocoque fiberglass laminated wood strip) is normally substantially lighter than GRP, whereas traditional wood (timber frame and planking) is heavier. A wooden kayak normally tips the scale at 15-18 kg, while a similar GRP is 21-25 kg and plastic (HDPE) 25-28 kg.

Weight also is about using ballast or not. When I first launched the prototype I had two lead bars under the floorboard (approx. 20 kg/piece) but after a while I left these at home and they were never used again. I found that hull shape and the low rig was more than enough to keep her upright in all conditions. One Swedish builder tried capsizing the boat before letting his children sail away – two adults on the sheer and they managed only to get a few litres into the boat.

We sold a sailboat some twenty years ago and I wanted to capture the departure. I was alone in the canoe yawl, handling sails, rudder and camera and the conditions were not ideal: 28 knot wind, and 1 m chop outside the harbor. I had handled the boat under jib and mizzen only and managed to get a decent (though a bit bumby) video film from the event. At no time I was worried about my own safety.

Compared to flat bottom hulls there is a very usable stability curve in a rounded hull – less initial stability but lots of secondary (which is what keep you from being knocked down).

Furthermore, the low rig have a much smaller heeling moment than a high aspect rig. And with unstayed masts it increases in a surpricing degree – the masts bends slighty, spilling wind in gusts – like trees.

So to answer your question: you decide the weight of the boat during construction. And don’t be afraid of building light. Think of the new ocean sailboats (f x Volvo Race). The new lighter dingy-like hulls that replaced the old heavy traditional oceans racer are faster, safer and less prone to being damaged (fewer mast, and rudder replacements).

And for sailing. Stability-wise this is a sailboat, not a competition tool for acrobats. It has calm easy movements in waves, no need to sit on the sheer or move around people to balance the boat. But, of course, it has a large sail area for its weight (meaning that it is just in complete lack of wind you’ll need to succumb to rowing), so you have to reduce sail as the wind speed increases. But this is easy to do without upsetting the balance of the boat. First reduce the area of the main accordingly, and when that isn't enough, take it down altogether. Neither of these changes the balance of the boat or the feel in the tiller, but they give superior maneuverability compared to having just one single sail.

Hi Art, I think the most important advantage regarding the risk of knockdowns is not the hull configuration, but the low rig and unstayed masts. The much shorter lever and dividing the tipping force between the hull and the mast's flex makes for a surpricing difference in gusts!

Hej Axel

Själva skrovet är 68 cm högt. Sedan beror det på vad du bygger på i form av pollare på fördäck, sittbrunnassargen höjd etc. Men 85 cm ger stora marginaler.

Det är ett inte ovanligt problem. Jag får lyfta ut ett källarförnster för att få ut mina kajaker, många andra kajakbyggare har fått göra ingrepp i arkitekturen av samma skäl, och Sven Yrvind fick demontera en vägg i sin mors källare för att få ut sina första småbåtar ;-)