Doris
Senast uppdaterad den 18 mars 2012, 5 kommentarer
Bilder | Specifikationer | Mer om | Bakgrund och historia
Ritningssats, Doris - 500 SEK
Beställ
Doris eller dåre, är vad den amerikanska doryn kom att kallas när den dök upp på Orust och Tjörn. Ganska snart hade emellertid egensinniga bohusländska båtbyggare byggt bort det mesta som påminde om ursprunget, och istället uppstod en enkel och mångsidigt användbar bruksbåt – en "plattbonning" eller "sköddel". Typen kom att bli mycket populär i innerskärgårdarna på både väst- och ostkusten. Inte så konstigt – den är lättrodd, grundgående, oöm, billig och enkel att snickra ihop även för icke båtbyggare.
Min plattbonning - Doris - byggs i plywood och har fått lite mer bärighet i akterskeppet för att hantera utombordare och fart med värdighet och elegans. Tyvärr gör det att hon inte blir riktigt lika lättrodd som originalet, men man kan inte få allt. "Utombordarbrunnen" minskar risken för vattenfyllning över aktern (framför allt med motor med kort rigg) och flyttar samtidigt fram besättningens tyngdpunkt. Gott om flytkroppar gör Doris helt osänkbar
Storleksbeteckningarna anger längden i fot längs botten – och är en nostalgisk honnör åt den ursprungliga doryn. I idépärmen finns en större och kraftigare båt på samma skrovform. Hon kommer att vara ca 6 meter, halvdäckad och byggd för betydligt större motorer och farter. När (och om ;-) jag får tid....
Tre varianter
Doris kan byggas i tre olika längder – alla tre finns på samma ritningsblad.
Doris 10 är 378 cm lång totalt, väger ca 40 kg och vill man inte ro kan man hänga på en motor på 4-6 hk.
Doris 12 är 432 cm lång, bör väga cirka 50 kg och klarar en motor på 4-10 hk.
Doris 14 är 486 cm lång, bör väga cirka 65 kg och går bra med en motor mellan 10-20 hk.
Alla tre modellerna är 158 cm breda.
Bilder
Specifikationer
| Längd |
378 – 432 – 486 cm |
| Bredd |
158 cm |
| Vikt |
40 – 50 – 65 kg |
| Rek. motorstyrka |
5 – 10 – 20 hk |
Om ritningar och bygge
Ritningssatsen består av två ritningar (A2): en linjeritning (skala 1:10) med alla mått, och en konstruktionsritning (skala 1:10) med virkesdimensioner och en kortfattad byggbeskrivning. Det här är fullt tillräckligt för de allra flesta, och den som till äventyrs känner sig osäker kan hitta kompletterande information i någon av de båtbyggeriböcker som finns i litteraturlistan.
Eftersom Doris är flatbottnad med raka sidor behövs bara ett par mått för varje spant – och mellan dessa punkter enbart raka linjer. Det är alltså mycket lätt att rita upp spanten, liksom förstäven med sin svaga böj.
Ingen separat byggbeskrivning medföljer. Den som behöver mer information kan komplettera med någon av de båtbyggeriböcker som finns i litteraturlistan.
Ritningssats, Doris - 500 SEK
Beställ
Tre längder...
På ritningen finns Doris i tre olika längder – alla mått och dimensioner på samma ritningsblad. Längden skiljer, men övriga mått är desamma.
Doris – bakgrund och historia
En dory (Grand Banks dory) är en mycket enkel och funktionell eka som massproducerades för torskfiske på bankarna utanför Nova Scotia under 1900-talets första hälft. De var hopspikade av spåntade brädor, med platt botten och raka sidor, oftast med tre bord och löstagbara tofter. Storlekarna varierade från 12 fot till 19 fot (definierat som längden på botten) och de kunde staplas i varandra på bankfiskeskonarnas däck under färden till och från fiskebankarna.
En stapel med dories på däcket till Delawana II i Lunenburg 1943
Ute vid bankarna i Nordatlanten, sjösattes båtarna med två eller tre man i var. Den som sett "Havets Hjältar" ("Captains Courageous") efter Rudyard Kiplings bok med bland andra Spencer Tracy, Lionel Barrymore, John Carradine vet hur det kunde ha sett ut (eller i alla fall hur MGM tycker att det borde ha sett ut ;-). Man drog upp torsk med handlina, lastade efterhand över fångsten i de väntande skonarna och när även dessa var fulla blev det tävling hem till Halifax eller Gloucester. Först i hamn fick bäst pris. Bankfiskeskonarna utvecklades till de snabbaste fartygen för sin tid. Den mest kända – Bluenose – har klockats för över 36 knop.
Mellan fiskesäsongerna tävlade man i International Fishermen's Trophy, och Bluenose vann 17 år i rad – även mot skonare som byggdes enbart för dessa tävlingar. När bankfiskeskonarna hade spelat ut sin roll gick Bluenose några år som charterfartyg i Västindien innan hon gick på ett rev utanför Haiti och sjönk 1946. Det byggdes en replik, Bluenose II, från originalritningarna 1963, men hon nådde aldrig sådana farter som Bluenose I*. På gång är nu en Bluenose IV i ett nytt försök att hitta tillbaka till den "riktiga" Bluenose.
Bluenose utanför Halifax 1930. Foto Mac Askill, Halifax
Fortsättningen är trist. De outömliga torskbankarna drabbades under 50- och 60-talen av moderna flytande fiskefabriker, girighet och dåliga beslut i katastrofal kombination – hela ekosystemet havererade och bankarna är idag döda bottnar. Enligt många forskare kommer de sannolikt aldrig att återhämta sig.
* Det har spekulerats en hel del kring Bluenoses fart. För konstruktören William Roué var hon en enstaka lyckoträff – ingenting han ritade därefter seglade som Bluenose. En teori är att hon blev felbyggd: förmannen på varvet där Bluenose byggdes 1921, Carl Zinck hävdade att spanten blivit felmonterade i förskeppet så att spant 5 hamnade på 4:ans plats, spant 6 på 5:ans och så vidare. Konstruktören ville riva ner dem och börja om, men beställaren ansåg att det skulle kosta för mycket och så kom Bluenose att sjösättas med lite för mycket volym i förskeppet. Roué avsa sig först allt ansvar för skeppet, men ändrade sig när hon visade sig snabbare än allt annat på nordatlanten. Teorin är att den extra flytkraften gav henne möjlighet att föra mer segel än konkurrenterna utan att förskeppet grävde ner sig. Modern segelbåtsdesign har gått åt samma håll – mer volym i stävarna för mer fart.
