Kajaksymposium på Orust 2002

Senast uppdaterad den 25 augusti 2016, 0 kommentarer

Ur arkivet: gamla turberättelser med Malmö Kanotklubb

23 - 25 augusti

Årets upplaga av kajaksymposiet var en bantad lightversion jämfört med tidigare år.
Lite historik som bakgrund: För några år sedan alternerade Kanotförbundet och Friluftsfrämjandet med årliga symposier – de två sista i Tanumshede i norra Bohuslän och på Lurö i Vänern. Därefter tröt orken, engagemanget sinade och allt rann ut i sanden.

Efter ett par år utan kajakträff tröttnade Karin Mentzing på de båda organisationernas bristande företagsamhet och planerade och genomförde 1998 på egen hand ett nytt ambitiöst symposium, som med lite support från Orust Kajak kom att förläggas på Stocken på Orust. En magnifik arbetsinsats resulterade i ett arrangemang späckat med aktiviteter från nybörjarpaddling till högsjöräddning och rockhopping, ledda av sveriges bästa instruktörer plus Nigel Foster från England, med gemensam festmiddag på lördagskvällen och ett antal utställare som visade kajaker, paddlar, tillbehör, kläder etc.

Träkajaksträff på lördagseftermiddagen

1999 ledde Karin återigen planeringen, med ambitionen att på sikt få igång en grupp som delade på arrangörsjobbet. Med viss hjälp från Orust Kajak blev även årgång 1999 en välregisserad succé med 150 deltagare. Men intresset att hjälpa till var klent och Karin hade fått nog av att slita mer eller mindre ensam med projektlederiet.

För att symposium 2000 skulle bli av tog Thomas Åhlberg från Orust Kajak (sannolikt med stor tvekan och med den uttalade önskan att arrangörskapet framledes skulle turnera mellan kanotföretagen runt om i landet) på sig arrangörskapet och gjorde ett mycket bra jobb – återigen ett välregisserat symposium efter Karins modell (se rapport från symposium 2000). Men det började knorra i leden. Instruktörerna var svårflörtade. Ekonomin tillät inga instruktörsarvoden - bara reseersättning och att ragga instruktörer till aktiviteterna blev ett jättejobb. Samtidigt drog sig utställarna ur – symposiet sågs som ett Orust Kajak-arrangemang som man avstod från. Deltagarantalet visade som vanligt på mycket stort intresse.

Mer träkajaksträff - i förgrunden en av Tore Larssons baidarkor

2001 rådde generad tystnad bland de potentiella arrangörskandidaterna och sommaren gick utan någon större kajakträff.

I ett försök att hitta en hållbart alternativ för framtiden inbjöd Orust Kajak i år till ett förenklat symposium – en kajakträff utan andra förplanerade aktiviteter än instruktörscertifiering. Tanken var att övrigt innehåll skulle bestås av deltagarna själva. I år blev det lite magert bland de yrvakna deltagarna. Endast två aktiviteter annonserades i förväg – Hasse Friedel tog initiativet till en träkajakträff som drog ca 30 mer eller mindre nybyggda farkoster (många från Norge) och Magnus Fischer tog tillfället i akt att föreläsa om sin skandinavien-runt-paddling. I övrigt handlade årets upplaga främst om att knyta kontakter bland likasinnade, diskutera paddling, säkerhet, räddning etc, om ypperliga möjligheter att testa kajaker, paddlar och utrustning och om spontana utflykter med nya och gamla vänner till Vallerö, Käringön, Gullholmen, Måseskär mm. Ca 140 deltagare mötte upp och stämningen på campingplatsen, på grillfesten på lördagen och ute på vattnet var avspänt trevlig och kommentarerna efteråt mycket positiva. Vädret var i strålande form – solsken från blå himmel, svag vind och mycket mycket varmt i luften och vattnet. En kort regnskur på lördagskvällen friskade upp.

Lunch i solgasset på Härmanö

Det här är förmodligen modellen för framtiden. En kajakträff med stor potential för alla inblandade – för deltagarna att knyta kontakter, träffa nya och gamla vänner, möjlighet att prata om och prova utrustning, att tillägna sig nya praktiska och teoretiska kunskaper genom att så många duktiga paddlare finns på plats, för klubbar, kanotcentraler och utställare att sälja in idéer, kurser, kajakarrangemang, nyheter mm och för arrangören finns fördelen med hundratals kajakfrälsta entusiaster runt butiken eller klubbhuset under ett par dagar.

Min förhoppningen inför framtiden är naturligtvis i första hand att symposiet återigen blir en årligen återkommande höjdpunkt i almanackan och sedan att fler tar chansen att erbjuda aktiviteter – till exempel kan en klubb med genomtänkt säkerhetsprogram visa detta, kompetenta paddlare kan erbjuda en teknikklinik eller en kurs i att hantera vingpaddel, grönlandspaddel eller någon annan utrustning, lokala paddlare kan leda turer i närområdet osv. Utställarna uteblev till stor del i år men borde kanske fundera på möjligheten att presentera nyheter i ett sammanhang med en stor och för marknadsföringssammanhang extremt relevant målgrupp, erbjuda kurser i att bygga kajak eller vad man nu sysslar med.

...och så hoppas jag att vi ses till nästa års symposium oavsett om det blir på Orust eller någon annanstans.

© Björn Thomasson, 2002