Visa varukorgen
Design & Illustration

Drunkning, flytväst och statistik

Amerikansk statistik visar 70% av alla båtolyckor händer i båtar kortare än 6 meter, att 85% av de omkomna inte bar flytväst, att en tredjedel var berusade, att 90% var män och att merparten av olyckorna inträffade mindre än tre meter från stranden! I förhållande till totala antalat båtar på vattnet fanns en viss överrepresentation under den kalla årstiden. Bara 13% av vuxna i båtar bär flytväst. Många bär inte ens flytväst som goda exempel för sina barn.

Därför finns nu förslag om att lagstadga bärande av flyväst i samband med båtaktiviteter. Två förslag finns – antingen bara under den kalla perioden (oktober till maj) eller året runt.

Jag har inte hittat någon statistik över flytvästanvändning I Sverige, men i kajakkretsar är jag övertygad om att siffran är betydligt högre än i USA. I fritidsbåtar för övrigt är andelen förbluffande låg även här. Liksom i USA har massiv propaganda inte kunnat få upp siffrorna. Livräddningssällskapet anser att 30 drunkningsolyckor per år från fritidsbåtar hade kunnat undvikas om alla haft flytväst.

Enligt statistik (2005) från Sjösäkerhetsrådet hade 46% av svenska hushåll under 1980-talet tillgång till flytväst – en svårslagen notering i Europa och världen i övrigt. Vi har också förhållandevis få drunkningsolyckor och det är mycket ovanligt att någon drunknar med korrekt påsatt flytväst.

Livräddningssällskapets statistik (2006) visar att könsfördelningen för drunkningsolyckor totalt är ungefär densamma som i USA: 89% män. Merparten förolyckade är äldre: 60% över 50 år – medan antalet är lågt och sjunkande för unga under 20.

Skåne ligger hyfsat till: 0,7% drunknade per 100 000 invånare för perioden 1997-2006 – en av de lägsta siffrorna för landet. Högre ligger t ex Norrland (kallare vatten) och de populäraste skärgårdsområdena, som genom turismen får en överrepresentation.

Flest olyckor sker naturligtvis på sommaren. Majoriteten drunkningsolyckor för små båtar (inklusive kajaker och kanadensare) sker på små sjöar och vattendrag, där man kanske känner sig säkrare och tar större risker.

Från slutet av 1800-talet då livräddningssällskapet bildades har drunkningsolyckorna minskat från knappt 20% per 100 000 invånade till dagens 1,2% (i Skåne 0,7%).

Livräddningssällskapet avsluter med: "Behövs det en lag om flytväst?"

Relaterade notiser:
Utrustning – hur mycket?
Söndagstur, glömska och en politiskt inkorrekt fundering
Rolla eller inte (främst kommentarerena)

Kommentarer

Att vara man och åka i en liten båt nära stranden, aspackad och utan flytväst är alltså farligt?

Statistik är härligt. Doh! :-)

Förresten, klart att Skåne är underrepresenterat: hur ska man drunkna när ingen har fritidsbåt eftersom det inte finns någon skärgård?

... å tre meter från stranden är ju vattendjupet sällan mer än 7 mm. ;-)

Nä, även om man blivit lite luttrad genom åren (till exempel genom att läsa Sea Kayaker Deep Trouble), låter det nog lite förvånande. People who do stupid things with hazardous materials often die.

Magnus: Våra paddelturer i december ger måhända en inte helt representativ bild av Sundet en högsommardag...

Även om jag kanske styr diskussionen åt annat än avsett håll, kan jag inte låta bli att nu rekommendera en läs- och tänkvärd bok kring ämnet avseende säkerhetstänkande, lagstiftning, ansvar och trygghet. David Eberhardt kom i höstas med boken med den ungefärliga titieln "Sverige - tryghetsnakomanernas land".

Vi håller på att förlora vår förmåga till egna riskbedömningar, att diskutera säkerhetsfrågor att fokusera på de stora farorna, osv. Eberhardt hanterar begreppet samhällskostnad på ett mycket intressant och klär av alla slängargumenten kring vårdkostnader. Diskussionen i detta forum tangerar ibland frågor kring eget ansvar kontra ansvaret för att undvika att orska svra kostnader för livräddning och beredskap. Ibland blir man som friluftsmäniska föremål för tankar kring högre försäkringspremier, förbud, högre vårdkostnader osv om man ger sig ut i kajak, klättrar i berg och annat som bryter den sk trygga ramen.

Med Eberhardt i ryggen kan fundera på om man ska argumentera mot ett lagförslag om flytväst och också se till att varsebli och hantera de risker man utsätter sig för.

Jim

Bra vinkling, Jim! Jag kände mig rätt hemma med Eberhards tankar.

Och naturligtvis med Bertrand Russel: "ett samhälle som ger upp lite frihet för vinna lite trygghet förtjänar ingetdera och förlorar båda."

Hörde eller läste om nollvisionen för några år sedan. En forskare som påstod att om det dog färre i trafiken fick man motsvarande dödsfall inom andra områden. Dvs en mindre död i trafiken, en mer på jobbet eller inom nån form av hobby sysselsättning. Som jag fattade det fanns det en grupp personer som var mer riskbenägna och de skadade sig, sen om det var på vägen eller inte hade ingen betydelse.

Jag vet inte om det stämmer men det känns som om det ligger en gnutta sanning bakom.

En rätt vanlig (om än inte okontroversiell) åsikt är att vi föds med eller utvecklas mot en viss risknivå som sedan följer oss genom livet och gäller de flesta av livets aktiviteter. På denna nivå upplever vi en balans mellan spänning och säkerhet som känns tilltalande och givande. Upplever vi större trygghet inom ett område (genom samhällets försorg eller egna beslut) flyttar vi fram gränserna tills vi återigen hamnar på vår "trivselnivå". Var nivån ligger varierar mycket mellan individer - med x-personligheter som lever med livet som insats på ena kanten och trygghetsnarkomanerna med hängslen, livrem och båda händerna i byxlinningen på den andra - och de flesta av oss andra utspridda någonstans emellan dessa båda extremer. Justeringar sker säkert på vägen. De flesta lugnar väl ner sig lite med tilltagande ålder och jag kan tänka mig att skrämmande upplevelser alltför nära kanten kan få oss att flytta tillbaka positionerna en aning.

Tack för er respons!

Som kommentar till Anders inlägg kan nämnas att det är intressant att se vilka resurser som läggs på trafiksäkerhet och som läggs på fallolyckor i hemmet eller på att förebygga självmord för den delen. Antalet offer är helt jämförbara. Att införa en nollvision och få politisk aceptans för den är den bästa mjölkkon som finns när det gäller att eska anslag.

Vi har både pedagogiska problem och tydliga svårigheter att argumentera mot större trygghet. Hur att till exempel argumentera mot införandet av gåhjälm? Eberhardt hantera detta ämne.

Hälsn Jim

Jag har en uppblåsbar seglingsräddnings väst. Den är av modellen manuell, dvs jag måste dra i ett snöre för att den ska blåsa upp sig. Samma funktion som ombord på flygplan. Den känns som den självklara kajak västen. Den är liten och mycket smidig om jag ramlar i vattnet så är den inte ivägen om jag måste simma en bit, om jag däremot behöver flythjälpen har jag mer flytkraft än i många vanliga kajak västar.

Nackdelen är möjligen att har man väl utlöst västen måste man ladda den med en ny patron. Den är också rejält stor då den är uppblåst, kan antagligen bli svårt att ta sig upp och i en kajak. Å andra sidan får man kanske resonera som så att det är extremt att behöva använda västen 2 ggr på samma tur. Man kan blåsa upp den manuellt i värsta fall.

Herrejesse, nu har jag inte paddlat på flera dagar! Skärgård hörde jag, rättare avsaknad av en sådan... Jag gillar starkt den fria horisonten, påminner om de älskade lappländska fjällen, ögonen glider lugnt förbi, ner mot Skillinge kan man bra dagar t o m se Bornholm med hus och allt - tala om skärgård...

Apropå säkerhet - häromsommaren kom en sån där raseribåt förbi, jag skulle just sticka ut och höll på dåna. Tänk er en ohyggligt motorstark båt som nästan står på aktern, vid ratten en man med fladdrande hår, UTAN flytväst, bredvid honom en liten pojke - MED flytväst, men inte fastsatt, den fladdrade som vingar i farten.

En mötande våg, ett kast i farten och den pappan hade varit i sjön fortare än vad jag hinner skriva det här. Kanske slagit skallen i båtkanten... Och den lille pojken?

Uppriktigt sagt förstår jag inte hur människor är funtade. Självmord skriver någon, det finns tragiska rapporter som talar om att en människa som en gång bestämt sig också tar sig av daga - struntar i sin antidepressiva medel och låter naturen ha sin gång, om man kan skriva så. Ett femårigt mycket sorgligt exempel finns på den närbelägna kyrkogården där jag bor. Jag sörjer än...

Skriv en kommentar