Paddeltag

Senast uppdaterad den 2 maj 2012, 5 kommentarer

Det mesta av tiden i kajaken går åt till vanlig rakt-fram-paddling – det finns mycket att vinna på en effektiv, energisnål teknik. Titta också på paddelföringen och hur man stoppar och paddlar bakåt. Svänga kan man göra med en rad olika manövrar – ytterdrag, akterroder, kontring, lågt stöd och med att luta och kanta (titta även på mer sofistikerade metoder på sidan om att paddla utan roder). Med sidoförflyttning flyttas kajaken i sidled – mycket nyttigt i många sammanhang.

Sittställning

Sittställningen är viktig för att få med så många muskler som möjligt i jobbet och använda dem på rätt sätt. Ryggstöd och felplacerade svankstöd försämrar möjligheten att hitta en bra teknik.

Du har säkert hört det förr. Mamma sa det vid matbordet, mer än en lärare har också kommit med detta goda råd: ”räta på ryggen!”. Till skillnad från en del andra regler (det där om att inte bada direkt efter maten t ex) är detta fortfarande en relevant uppmaning. Många som sätter sig i sin kajak, sitter på svanskotan, dvs med bäckenet bakåtlutat och ryggen böjd (ofta för att kunna ha kontakt med ett illa placerat rygg- eller svankstöd). Det innebär dels att vridningen i midjan försvåras och dels att lungorna pressas ihop – resultat: tröttande, ineffektiv och andfådd paddling. Dessutom måste man böja huvudet framåt-uppåt för att kunna se och får sannolikt ont i nacken efter paddlingen.

Så räta på ryggen, luta bäckenet framåt, sitt på sittknölarna i stället för svanskotan, släpp ryggstödet och dra paddeln med musklerna kring midjan istället för med de jämförelsevis små armmusklerna. Du kommer att upptäcka en ny värld av kraft, uthållighet, effektivitet och syreupptagning, och orka längre och snabbare med mindre ansträngning och utan träningsvärk och skador.

Framåtpaddling

Det är viktigt att från början träna in en effektiv och kraftbesparande teknik för framåtpaddling. Även en kort utflykt består av tusentals paddeltag. Med bristfällig teknik blir du fort trött samtidigt som risken för skador och överansträngning ökar. Framför allt blir paddlingen så mycket roligare när man känner att man utnyttjar sina resurser effektivt.

Det kan kanske tyckas att teknikträning låter väl ambitiöst för den som bara paddlar för att njuta av naturen – men inte får man mera naturupplevelse genom ineffektiv paddelteknik? Och en vacker dag är det kanske din teknik som hjälper dig tillbaka in till land när frånlandsvinden överraskande ökat.

Paddelteknik är individuell. Ingen instruktör kan lära dig din teknik. Inte heller hittar du den i böcker. Däremot kan du få hjälp att komma på rätt kurs och att undvika de vanligaste fallgroparna.

Tänk på följande:

• Det är de stora ryggmusklerna och muskelkorsetten runt midjan som skall göra merparten av jobbet. Kraften i draget kommer från vridningen i överkroppen. Ju fler och större muskelgrupper du kan fördela arbetet på desto mer orkar du.
• Armarnas uppgift är i första hand att kontrollera paddelbladets väg genom vattnet så att draget får önskad effekt - driv, stöd och/eller kursändring.
• Paddla mjukt och rytmiskt så att kroppens rörelseenergi utnyttjas.
• Slappna av i alla muskler som inte är sysselsatta. När du trycker skall dragmusklerna (i tryckarmen) vara helt avslappnade – när du drar skall tryckmusklerna (i dragarmen) vara helt avslappnade.
• Börja draget långt fram intill kajaken med sträckt arm, men utan att gunga med överkroppen.
• Fördela kraften mellan dragande och påskjutande arm – ungefär 50/50.
• Tänk dig att du sätter fast paddeln i vattnet, drar dig själv framåt och skjuter kajaken med dig med fötterna. Liksom i orientaliska kampsporter gäller att styrkan utgår från fötterna, samlas i höfterna, koncentreras i skuldrorna och syns i händerna.
• Håll handleden rak under draget och försök att slappna av i fingrarna, så undviker du överansträngning i handleden.
• Börja inte dra i paddeln förrän hela bladet är i vatten – ge musklerna en liten mikrovila. Drar du för tidigt följer det med en massa luft ner i vattnet och orsakar turbulens och sämre grepp.
• Avsluta draget när handen är strax framför höften, med armbågen ordentligt ut från kroppen och bara lite böjd. Nybörjaren vill gärna dra in armbågen bakom ryggen och får ont i nackmusklerna efter bara några kilometer. Oavsett paddeltyp eller paddelteknik skall bladet aldrig befinna sig bakom en tänkt linje genom axlarna!
• Lyft inte vatten i slutet av draget. Paddeln skall lyftas ur vattnet med kanten före.
• Träna på att använda så lite kraft som möjligt – målet är hög verkningsgrad, inte mjölksyra.

Hög eller låg paddelföring

Tävlings- och motionspaddlare arbetar normalt med hög paddelföring, vilket innebär att påskjutande handen förs i axelhöjd (tidigare var det vanlig med ännu högre paddelföring – tryckhanden i höjd med pannan) och att paddeln sätts i vattnet nästan vertikalt. Kraftöverföringen blir maximalt effektiv genom att paddeln förs nära kajakens sida.

Långfärdspaddlaren har oftast en aningen lägre stil generellt – mer anpassad för effektiv energianvändning än maximal fart. Genom att armarna inte lyfts lika högt tröttar en sådan stil mindre, samtidigt som det skvätter mindre vatten.

Men egentligen ger en sådan distinktion inte så mycket. Paddelns vinkel ändras kontinuerligt efter förhållandena och behoven – hög paddelföring i starten eller för att fånga en surf, lite lägre för långdistansfart, kanske riktigt lågt för uthållig distanspaddling i låg fart.

Bland grönlandspaddlare finns en utbredd myt (med amerikanskt ursprung), att paddeln skall hållas extremt lågt och händerna skall svepa över däcket. På grönland förekommer alla varianter och man är mycket odogmatisk kring detta. Vid accelerationer förs paddeln ofta lika högt som en europeisk tävlingspaddlare för att sjunka till ca 45° vid längre turer – men även neråt 30° förekommer. När Maligiaq Padilla hållit teknikkliniker i USA är det vanligaste rådet att höja paddeln.

Paddla bakåt

Det finns åtskilliga situationer där man behöver kunna backa snabbt och effektivt – att backa från en strand i pålandsvind eller att snabbt komma från ett hinder eller en fara utan att först behöva vända kajaken.

• Vänd inte paddeln utan behåll samma grepp som för framåtpaddling
• Sätt i paddeln bakom sittbrunnen men vänta med att lägga kraft i taget tills bladet är framför höften. Behåll tryck i paddeln med rak arm tills den helt lämnat vattnet. Jobba med kraftfull höft- och överkroppsvridning.
• Titta över ena axeln för att se om vägen är fri och att du håller kursen. Det är lättast att hålla balansen om du hela tiden vänder huvudet åt samma håll – normalt åt höger om du har en högervriden paddel.
• Vrid överkroppen kraftfullt för att börja tagen långt bak.

Stoppa

För att snabbt stoppa en kajak i hög fart, sätt inte ner paddeln i vattnet och försök hålla emot. Resultatet blir sannolikt att du tippar, bryter paddeln eller sträcker en muskel. Tag istället flera korta snabba bakåtpaddlingstag. Gör du rätt skall du kunna stanna helt på tre tag.

• Doppa bara en del av bladet de första två tagen så blir belastningen mindre på paddeln.
• Vinkla bladet lite framåt och paddla brett så blir det lättare att hålla balansen. Att kajaken svänger fram och tillbaka under inbromsningen gör inget - kursändring bidrar också till att minska farten.

Svänga

Ytterdrag (eller svep) används för att svänga eller för att korrigera kursen. Många paddlar kajaker med roder och känner inget större behov att öva ytterdrag. Men även roderkajaker svänger bättre om man kombinerar styrningen med ytterdrag – och vad händer den dag rodret bestämmer sig för att inte fungera?

• Börja draget långt fram med bladet nära kajaksidan.
• Håll paddeln lågt, nästan horisontellt.
• För paddeln i en kraftfull halvcirkel med rak arm.
• Avsluta med att dra paddelbladet in till kajaksidan akter om sittbrunnen. Vrid överkroppen och följ bladet med blicken.

Ligger kajaken stilla eller rör sig sakta kan du komplettera med ett omvänt (bakifrån och framåt) ytterdrag på motsatta sidan.

Akterroder är ett statiskt paddeltag (paddeln hålls stilla) och används när kajaken gör fart genom vattnet – en vanlig teknik i surf och i medsjö.

Sätt i paddelbladet långt bak på den sida du vill svänga åt, så att bladet fungerar som ett roder. För ut paddeln en aning åt sidan.

En annan metod är att hålla paddeln rakt bakåtriktad som en skädda. Kanta sedan kajaken och vrid paddeln runt sin axel åt motsatt håll så slirar aktern i vattnet och initierar en gir. Bilden visar hur. Med akterstäven och paddelbladet som ett A girar kajaken åt vänster – med stäven och bladet som ett V girar kajaken åt höger.

Kontring är idealisk för att snabbt gira undan ett hinder. Dels har det kraftigare och snabbare gireffekt än akterroder och dels flyttas stäven i girens riktning. Ett akterroder (eller vanligt kajakroder) flyttar först aktern åt fel håll (mot hindret) innan kajaken ändrar kurs. För forspaddling är därför kontring ett nödvändigt paddeltag, men det är väl värt att öva på även för havspaddling.

• Sätt ner paddeln nästan lodrätt framför sittbrunnen på den sida du vill svänga åt.
• Vinkla bladet utåt så girar kajaken. Var beredd att hålla mot kraftfullt – en lastad långfärdskajak har stor rörelseenergi.
• Förstärk gireffekten genom att luta kajaken (från paddelsidan).

Observera att om paddeln hålls vertikalt (underarmen mot pannan) ger den bra stöd för att luta kajaken ganska mycket. En paddel som hålls snett glider däremot ur vattnet utan att ge stöd.

Lågt stöd är egentligen en balansteknik men är minst lika bra som ”roder” när man surfar i medsjö.

• Låt paddelbladet plana på vattenytan rakt ut från sidan. Vinkla ner bakkanten lite, lägg tyngd på paddeln och luta kajaken mot paddeln så girar kajaken samtidigt som paddeln ger ett utmärkt stöd.

Luta och kanta. En kajak som lutas svänger lättare, dels för att vattenlinjen blir osymmetrisk och dels för att köl och stävar svänger upp och slirar mot vattnet. Lättast svänger kajaken åt höger om man lutar den åt vänster och vice versa, men det går också bra att svänga åt samma håll som man lutar. När giren väl är initierad, fortsätter kajaken att svänga så länge den lutas och har fart. Girradien minskar efterhand som farten sjunker.

Bäst effekt har lutning på kajaker med skarpa slag. men även rundbottnade skärgårdskajaker svänger påtagligt bättre med lutning än utan.

Med kantning menas att man lutar kajaken men behåller överkroppen lodrät. För att kanta åt höger, räta ut högerbenet, tryck vänsterknäet mot däcket och flytta kroppstyngden till kajakens högra sida. Håll paddeln i ett lågt stödtag precis ovanför vattenytan som balanshjälp.

Med lutning menas att både kajak och paddlare lutar och att paddlaren ”hänger” på paddeln under ett kraftfullt ytterdrag. En skicklig paddlare kan luta kajaken så mycket att kölen ligger i vattenytan. Då vänder kajaken på en femöring eftersom den flyter på en kort bullig sida.

Sidoförflyttning är en teknik för att manövrera kajaken i sidled. Den används till exempel för att komma intill en brygga eller en annan kajak i räddningssituationer eller för att bilda flotte. Två sätt finns:

• Sätt i paddeln en bit ut från sidan, dra den till dig, vinkla den 90° och för den tillbaka till utgångsläget genom vattnet, alternativt lyft den ur vattnet tillbaka till utgångsläget.
• För paddeln i sicksack vid sidan av sittbrunnen (vricka). Vinkla den så att när bladet rör sig föröver är främre kanten längst från kajakens sida och när den rör sig akteröver är bakre kanten längst ut.

I båda fallen blir effekten bäst med paddeln vertikalt, den övre handen hålls stilla och den undre nära vattenytan utför hela rörelsen.