Visa varukorgen
Design & Illustration

Hitta en rimlig avvägning mellan tid och resultat

Allt oftare har det senaste tiden dykt upp bilder av otroligt välarbetade kajaker med intarsiainläggningar i däcket och med en finish som kinesiska lackarbeten. Samtidigt kan man läsa här och var i fackpressen om att stripbygge är bra men tar väldigt lång tid. En och annan byggare presenterar sin byggdagbok och -budget med siffror som långt överskrider de jag anger här.

Exempel att följa – eller inte?Jag tror att det är viktigt att man från början bestämmer vilken nivå man vill hålla och vad man vill prioritera.

Bygger man för att man vill ha en kajak? Eller för att det är kul att jobba i trä? Är målet en robust kajak som verkligen tål att användas – eller att visa upp sina färdigheter i snickeri.

Kajaken ovan (en Kavat) är byggd av Peter Schedwin – ett fantastiskt exempel på hantverksskicklighet.

Här är Ingvard Pedersen Isfjord – med en genomgående och konsekvent hög nivå av praktiska, dekorativa och ibland spektakulära detaljer.

Amerikansk snickarglädjeDen som till äventyrs har 7-800 timmar över kan säkert hitta mycket inspiration bland de fullständigt hejdlösa excesserna på NewfoundRendezvous 2002.

Med den här ambitionsnivån handlar det naturligtvis inte om 100 timmar och 5000:- i material. Amerikansk snickarglädjeKalkylen hamnar snarare på 600-800 timmar även utan att gå till överdrift och ett par tusenlappar extra – och ytterligare lite till om det är första kajaken man bygger.

Mitt sätt att bygga är närmast motsatsen till detta. Varje gång jag byggt en ny kajak har jag försökt hitta sätt att förenkla byggmetoden och förkorta byggtiden. Det har lett till att min senaste Black Pearl tog mig 40 timmar att bygga.

Är den snygg?Ja, absolut. Var jag än dyker upp med kajaken får jag beundrande kommentarer, folk följer linjerna med blicken, fingranskar detaljer och tar för givet att det tagit massor av timmar att nå ett sådant resultat. Är detta tillräckligt bra, trots att jag själv vet att det finns missar här och var? Ja, alla gånger. Självklart propagerar jag inte för hastverk, utan vill bara påpeka att det finns andra relevanta målsättningar än utställningskvalitet. Vad sägs till exempel om brukskvalitet?

Någonstans emellan de här båda ytterligeheterna finner de flesta sin ambitionsnivå.

Estetik:

Min Nomad Smak är individuell. Min uppfattning är att en båts estetiska värde ligger i formen, inte i dekorationerna – jag ägnar mig åt design i stället för styling. Därför föredrar jag att renodla uttrycket genom att begränsa antalet träslag – kajakens form blir tydligare när den inte trollas bort av färgkontraster i virket. Timmarna vid ritbordet får sin belöning. Jag undviker till exempel att definiera relingen med en mahognylist - istället får ljuset som faller över skrovet visa gränsen mellan däck och fribord. Mina senaste kajaker har varit helt eller delvis målade: dels funktionellt – det är lättare att hålla en målad kajak snygg i längden än en en lackad – och dels för att jag vill fokusera mer på kajakernas linjer och former och mindre på trä som material.

Min Hunter

En kajak kan med fördel ge uttryck för byggaren värderingar – oavsett om dessa är spartansk funkis eller hejdlös snickarglädje – men fundera igenom detta i förväg. Ögonblickets ingivelser ger sällan något helgjutet resultat – inte heller framtvingade förenklingar på slutet därför att tiden eller entusiasmen inte räcker.

Användbarhet

Om vi utgår från att kajaken byggs för att användas, innebär onödigt hög finish en nackdel. Jag har träffat byggare som varit så försiktiga med sina mästerverk att kajakens fördel som bekymmersfri båt faktiskt tappats bort. Att bara kunna sjösätta från låga bryggor och att aldrig våga paddla nära stranden är påtagliga inskränkningar i friheten (som tur är uppstår förr eller senare den första repan och sedan kan även dessa byggare slappna av).

Tid

Jag tror att en måttlig ambitionsnivå är att föredra för första kajakbygget. Kajaken skall helst vara paddelbar inom en inte alltför avlägsen framtid och den skall vara funktionellt felfri och estetiskt så lyckad att ingen mer än byggaren själv ser bristerna. En sådan ambitionsnivå kan alla byggare nå upp tillEn sådan ambitionsnivå kan alla byggare nå upp till, även de som anser sig ha tummen olämpligt placerad.

Däremot är det få förunnat att lyckas med once-in-a-lifetime-mästerverket första gången – oavsett vilken tid det får ta eller vilka resurser man tar till. Den fulländade kajak man ser framför sig under långtråkiga möten på jobbet eller under reklaminslagen i TV kommer bara nästan att manifestera sig i snickarboden. Det kommer alltid att finnas små förargliga missar som kan fördärva nattsömnen för perfektionisten och frammana ett uns ödmjukhet hos övriga. Hos en och annan börjar tanken på en ny och ännu bättre kajak gro – och kajak nummer två kan få ta tid – nu finns ju en paddelbar kajak att ta till när tiden känns lång.

Ett välfungerande sätt att hålla tidsåtgången rimlig är att följa byggbeskrivningen noggrant. Avsteg i form av egna lösningar, byggmetoder etc tar förvånansvärt lång tid att fundera ut och genomföra. Inte så att jag avråder från experiment – absolut inte! – men var medveten om att byggtiden ökar exponentiellt.

Kommentarer

Hej.

Skall nu sätta igång med det hela. Hur hög rekommenderar Du att de bockar som giggen skall vila på bör vara för att få bästa arbetsställning. (jag är medellängd)

Per Andersson

Jag använder oftast ett par standardbockar - sådana man kan köpa för några tior på Clas Olsson, Biltema, Rusta, Jula, Harald Nyborg eller liknande. Brukar vara ungefär 75 cm höga. När det är dags att bygga däck sänker jag arbetshöjden ungefär 15 cm genom att skruva ett par brädbitar som ben på byggjiggen: http://www.thomassondesign.com/nyheter/byggrapport-101

Hej.

Jag har nu beslutat mig för att bygga en egen kajak. Jag anser mig själv vara en nybörjare i kajak paddling men har en ambition att inte vara det efter denna sommar. Jag undrar dock nu lite över val av kajak, jag har två barn 9 och 4 år är själv 180 cm lång. ska jag bygga din 2 mans kajak med packbrunn i mitten eller kavat, nomaden. Jag kommer paddla - mestadels, i ström som leder ut i liten sjö. Vad kan du rekomendera mig, jag tycker om att bygga men det får inte bli allt för svårt, är det svårare att bygga en 2 mans, är det okej att ibland paddla ensam i den? kommer den att kännas tråkig? Vill dock att den ska vara säker pga av barnen. Tacksam för svar på tips.

Mvh Petra

En tvåa är inte svårare att bygga än en etta – men det tar lite längre tid. Tvåor är generellt hopplösa att paddla ensam – tröga, trista och svårhanterade och ingenting att träna upp kompetens i.

Paddlar du oftast med barnen kan det vara idé att bygga en tvåa. Kommer du däremot att oftast vara ensam i kajaken är det mycket roligare med en Kavat, Nomad, Njord eller liknande. Men att bygga två ettor tar längre tid än att bygga en tvåa.

En 9-åring kan börja paddla egen kajak och klarar en "vuxen" kajak i lugnt väder utan för mycket ström, men 4-åringen får vänta flera år innan det kan vara aktuellt. En idé skulle kunna vara att försöka hitta en begagnad tvåa (enkel polyetenlåda - eller naturligtvis bygga en två och en etta om du har gott om tid) och bygga en enamnskajak i trä. Då har du möjlighet att paddla både ensam och i olika kombinationer med barnen.

Inget lätt beslut att fatta - hoppas du får någon ledtråd av detta.

Björn

Hej.

Vet inte om jag blev så mycket klokare, men det ultimata vore förstås som du säger en tvåa och en etta. Om det nu är så att det blir det vilka skulle du rekomendera oss. Med tanke på min längd och säkerhet med barnen, men ändå en kul kajak som ska användas till längre fridfulla turer men så även kortare och lekfulla.

petra

Jag har lagt ut mycket material om de olika kajakernas egenskaper just för att ge möjlighet till ett mer välgrundat ställningstagande, än vad ett snabbt råd så här kan innebära. Men för att börja någonstans: Thule/2 som en rimlig kombination av långfärd- och dagturskajak och Njord, som en kajak, tillräckligt lätthanterad för barn, men stor nog för vuxna på långtur om man packar disciplinerat - och trygg i vågor, både för vuxna och barn. Mycket lättrollad för den som har sådana böjelser.

Björn

Ja vist fins det mycket vackert som byggts även om det i bland käns så trist at man bara för att det går att stoppa in trä i plast och glasfiber för epoxy är plast o det gör en sån här tingest till en plast båt men med genomskinlig plast och vackert distansmaterial. Bländas av detta kan man men gör man en sån här construction kan inte jag som trä expert se den utan att rysa. Trots att hantvärket är super.

http://www.kayakforum.com/Albums/Rend2002/NewfoundRendezvous2002/images/110-1079_IMG.jpg

Jag är inte heller odelat positiv till sådana byggen, men av delvis andra skäl. Att träet är inkapslat i epoxy och glasfiber stör mig inte alls - det är helt enkelt bara ett mer effektivt ytskydd än de många lager av fernissa som traditionella båtägare snobbade med förr - och med ungefär samma visuella uttryck (en bild av en välskött Riva eller mahognyyacht hade gett samma intryck av djupglans).

Epoxy/glasfiber som ytskydd har dessutom fler fördelar: det skyddar ytan bättre mot slag och slitage, det har tio gånger längre livslängd än traditionell ytbehandling, det ersätter invändiga spant, och det kapslar in träet vattenskyddat - man bygger torrt istället för att som i traditionellt båtbygge bygga bort problemen med oundviklig fukt (i praktiken innebär stripbygge att man delar upp träet i små konstruktionsenheter som man sätter ihop så att styrka, hållbarhet och funktion maximeras och som individuellt kapslas in i armerad epoxy - innebär att skrovet blir ett enkomponentsskal, att rörelser i virket upphör så att ytbehandlingen håller extremt länge, att fuktbarriärer hindrar fuktskador att spridas etc).

Det är fel att betrakta träet som distansmaterial i en stripbyggd kajak. Virket är det viktigaste styrkeförbandet i hela konstruktionen – långskeppsstyrkan bygger på granens (eller cederns) drag- och tryckhållfasthet. Däremot står glasfibern för tvärskeppsstyrkan och ersätter därmed spant.

Mitt problem med alltför mycket snickarglädje, dekorationer och superfinish är 1. att det tar mycket tid och spär på fördomarna att strip är en arbetsintensiv byggmetod, och att 2. kajaken blir ett ömtåligt konsthantverk som ägaren knappt vågar använda, istället för ett robust bruksföremål, och 3. att kajakens förhoppningsvis vackra grundform drunknar i ytlig dekoration och högljudd snickarglädje.

I japansk estetik pratar man om "Seijaku", som står för ett kraftfyllt lugn och frånvaron av oväsen och störningen.

Har precis börjat bygga en Frej, och har en bra bit kvar till sitsen, men den blå sitsen i detta inlägget var riktigt snygg, och såg praktisk ut. Är det divinycell med liggunderlag? Går det att få liggunderlaget att böja sig så mjukt och fint? Jag har bara provat med ett gammalt och det böjer sig inte fint alls utan det blir en massa rynkor och veck.

Den blå sitsen är liggunderlag limmat med kontaktlim mot en skulpterad bas av plastskum (markskiva, Divinycell, Klegecell eller liknande). Det använda liggunderlaget är så tunt och har så dålig strukturell stabilitet att det fungerat utmärkt som klädselmaterial i sittbrunnar (däremot skulle jag inte få för mig att försöka sova på det i fält). Jag tror det var Ö&B som tillhandahöll denna billiga och märkligt oanvändbara/användbara produkt.

Skriv en kommentar