Om att läsa och förstå ritningar

Senast uppdaterad den 26 september 2018, 2 kommentarer

Har du drabbats av den obotliga lusten att förvandla en trave brädor och en pyts epoxi till en drömbåt och just nu sitter och undrar hur ett antal linjer på ett papper kan förmås att representera ett tredimensionell skrov?

Det följande beskriver de ritningar du finner i mina ritningssatser och byggbeskrivningar. De flesta konstruktörer använder ungefär samma beteckningar och presentationsmetod, så beskrivningar kan vara till hjälp oavsett var och av vem du köpt ritningar.

Spantmallar

Med ritningssatsen finns, i alla fall för kanoter avsedda för amatörbyggare, en ritning som heter spantmallar. Dessa är i skala 1:1, dvs fullskala, och visar normalt insidan av bordläggningen vilket innebär att de kan kalkeras över på spånskivan eller plywoodskivan direkt. (Om det på ritningen står att spantmallarna avser utsidan av bordläggningen måste bordläggningens tjocklek räknas från. Detta kan vara fallet om ritningen visar alternativa bordläggningsmaterial).

Spanten är tvärsnitt genom skrovet, ungefär som brödskivor. (På engelska heter det body plan och stations). Spanten ritas normalt med fasta avstånd mellan perpendiklarna dvs de punkter där stävarna skär vattenlinjen. För att göra det lättare att ändra längden på kanoter och kajaker har jag fördelat spanten längs totallängden istället. (Exemplen nedan är ur ritningar till Kavat - klicka på de små bilderna för att se dem i större format)

Ett skrov presenteras tvådimensionellt som en serie skärningslinjer. Vertikalerna är linjer som delar skrovet vertikalt från för till akter - ungefär som om man skär en limpa på längden. Vertikalerna finns utritade som linjer eller kryss på spantriningen och som linjer på linjeritningen.

Vattenlinjerna är motsvarande delning horisontellt. Den viktigaste vattenlinjen kallas konstruktionsvattenlinje och är den som anger hur kanoten flyter med full last, dvs den last som anges som deplacement eller kajak+paddlare+last. Oftast ritar jag vattenlinjer med 4 cm delning och vertikaler med 5 cm. Det ger ett rimligt antal av båda för små och smala skrov.

Diagonalerna är en eller flera linjer snett ut från mitten till slaget. De finns alltid med i utslagstabeller och fungerar som kontrollmätningar när man gör ett utslag i full skala. I designfasen är diagonalerna viktiga för att se hur vattnet rör sig runt skrovet. För kanoter finns ofta spantmallar i full skala och då behövs inte diagonalerna.

När man tar mått i en spantritning utgår man alltid från baslinjen och centerlinjen. På det sättet minskar man risken för systematiska mär- och avläsningsfel. Oftast behövs inga kontrollmått när man använder spantmallar i fullskala - men om de behövs är det så här de skall tas.

Det kan finnas en hel del annan information i ritningsbladet. Här är måtten på sittbrunnshålet - eller rättare sagt ett förslag på ett. Oftast finns också råd om hur man kan anpassa storleken efter sina kroppsmått eller önskemål. Det är ju en personlig kanot som skall byggas - inte en massproducerad one-size-fits-all. Eftersom en hel sittbrunn inte ryms på ett A2-blad är den ritad i halv skala, men med så många mått utsatta att det är lätt att rita upp den i fullskala - liksom att ändra den efter önskemål.

En del kajaker bör utrustas med skädda - fast eller justerbar. På ritningen framgår det hur stor den bör vara och var den kan placeras. Placeringen är bara ett förslag - här finns utrymme för egna idéer. Längre fram i kajaken blir bättre verkningsgrad men stjäl packutrymme - långt bak ger mer packutrymme men skäddan kan hamna i luften under surf.

Innerstävarnas form och storlek framgår här - ofta två streckade linjer som visar ytterdimensionerna. Observera att stävarna skall sågas ut upp till baslinjen initialt. De kapas vid däckshöjd när skrovet är klart.
Några kajaker har helt raka stävar. Då finns inga stävmallar – en rak linje kan nog de flesta rita utan mall (om inte, är det kanske bäst att köpa sin kajak färdig ;-). Har kajaken dessutom mycket flacka stävar som Black pearl och Hunter, får de inte plats på ett ritningsblad av standardstorlek.

Är båten assymetrisk, dvs ser olika ut i för- och akterskepp är spantmallarna numrerade från fören. Symmetriska båtar, som de flesta kanadensare, har normalt spant 1 mitt i båten och 2, 3 osv parvis mot aktern respektive fören.

På ena sidan om centerlinjen finns de förliga spanten, ofta 1-6 – på den andra de aktra spanten, 7-12. Eftersom spanten alltid är symmetriska (om du inte får för dig att bygga en Venedig-gondol :-) är bara halva spantet utritat. För att rita av ett spant ritar du alltså först halva spantet, vänder sedan ritningen upp-och-ner och ritar andra halvan. Utförlig beskrivning av detta finns i byggbeskrivningen. På en del ritningar är hela spanten utritade och istället fördelade på två ritningsblad.

Linjeritningen

Linjeritningen beskriver skrovets form. Sågar du ut spant efter en spantmall kommer du inte att använda linjeritningen mer än möjligen för att kontrollera något mått.

En linjeritning består av tre projektioner (finns spantmall i fullskala ersätter den ofta spantprojektionen). Linjerna visar till skillnad från spantmallen skrovets utsida.

Linjeritningen visar skrovets form med vattenlinjer och vertikaler – ibland också diagonaler. Vertikalerna är märkta v5, v10, v15 etc efter sitt avstånd från centerlinjen. Vattenlinjerna på motsvarande sätt vl4, vl 8 etc. Den viktigaste vattenlinjen är konstruktionsvattenlinjen, kvl, som är den vattenlinje som båten flyter på med normal långfärdspackning och som konstruktören använt till beräkningar av lastkapacitet, friktionsmotstånd, vågbildningsmotstånd, stabilitet etc. För att ge mer information om skrovets form finns sedan ett antal ytterligare vattenlinjer över och under kvl. Linjeritningen består av en sidovy (på engelska: profile drawing, profile view, view, side view) och en däcksvy (engelska: plan view, bird view). Om ritningssaten innehåller spantmallar behövs inte linjeritningen till med än att möjligen ta något kontrollmått.

Konstruktionsritningen

Konstruktionsritningen eller byggnadsritningen (construction plan på engelska) visar i detalj hur båten byggs. Normalt finns även här två eller tre projektioner. Profilen visar hur båten ser ut om den sågas uti längs centerlinjen. Där syns med mått och material hur stävar, eventuell köl, skäddbox, däck, skott, luckor, sittbrunn mm ser ut och är hopmonterade. Däcksvyn visar hur båten skulle sett ut om däcket lyfts av. Genomskärningarna (motsvarande spantrutan) visar bordläggning, däck mm, ofta på två eller fler ställen i båten.

I konstruktionsritningen hittar du dimensioner och material för alla ingående delar i båten. Likaså framgår sammanfogning och ibland lämplig byggsekvens. För kajaker och kanoter finns en del av detta istället i byggmanualen.

Genomskärningar är ofta i fullskala och visar bordläggning och däck på ett par ställen i skrovet, och konstruktionsdetaljer som fotstöd, däcksbalkar, relingslister mm.

Detaljer

I många fall finns även ett par detaljskisser i större skala (normalt fullskala) för att förklara lösningar som inte framgår tillräckligt tydligt i konstruktionsritningen. Någon enstaka gång kan de vara kompletterade med perspektivskisser för att underlätta för byggare som är ovana att läsa ritningar.

Utslagstabell

Ritningar som vänder sig till professionella byggare har ofta en utslagstabell istället för spantmallar, framför allt för större farkoster. Utslagstabellen visar i siffror skrovets form. Spanten definieras med hjälp av horisontella mått från centerlinjen, vertikala mått från baslinjen och ofta diagonala mått längs en eller ett par diagonaler. Med hjälp av tabellen kan båtbyggaren göra ett utslag, dvs rita upp hela linjeritningen i fullskala på golvet – mycket jobb men också bättre precision än med spantmallar på ett papper.

Så här kan en utslagstabell se ut:

Drabbas du av en engelsk utslagstabell (offset table) får du också ägna lite tid åt att räkna om den till användbara mått. Står det till exempel 1-2-7+ betyder det 1 fot (30,48 cm), 2 tum (2 x 2,54 cm) och 7 åttondels tum ( 2,54 x 7/8 cm). Plustecknet innebär det att ytterligare en sextondels tum (ca 1,5 mm) skall läggas till. När du räknat färdigt bör resultatet bli drygt 379 mm (förunderligt att de där engelsmännen har varit världens ledande skeppsbyggarnation trots ett sådant handikapp ;-).

Uppstår fel när man ritar spant – t ex att vertikalmått och horisontalmått ger olika värden – brukar man lita mest på vertikaler längs båtens botten, på horisontaler längs båtens sidor och på diagonaler vid slaget. Precisionen är störst där mätlinjen skär bordläggningen nära 90 grader.