Om att hantera ett byggprojekt

Senast uppdaterad den 14 oktober 2017, 16 kommentarer

Bygga ensam eller i grupp

Det svåraste med hela kanotbygget är att komma igång. En och annan tillbringar lika många timmar i det här stadiet som i hela resten av bygget. Naturligtvis skall man tänka igenom projektet noga, med avseende på lokal, tid, verktyg och kostnader – och tänka igenom byggsekvensen så noga att man kan göra saker i rätt ordning och ha material hemma vid rätt tillfälle. Men att bygga hela kanoten i huvudet först blir gärna lite väl tungrott. Detaljerna döljer helheten. Det finns också sådant man inte kan förutse, likaväl som förväntade problem som löses självklart när man står med träbitarna i näven.

Starta, driva och slutföra ett byggprojekt

En kanot består av hundratals små träbitar, glasfiberremsor, epoxysatser, arbetsmoment och handgrepp som alla griper in i varandra. Delarna hanteras var för sig, men bara helheten räknas.

Innan man börjar bygga ser man alla delmomenten på en gång – ungefär som om alla häckarna i ett häcklopp skulle stå på varandra som ett oöverstigligt högt hinder. Men liksom i häckloppet består båtbygget av ett antal småproblem som man löser ett i taget.

Även om ett kanotbygge är ett överskådligt projekt, finns det mycket att vinna på att planera för effektivitet i tanke och handlingÄven om ett kanotbygge är ett överskådligt projekt, finns det mycket att vinna på att planera för effektivitet i tanke och handling – att inte slösa med tid, pengar och entusiasm. Det betyder inte att man skall stressa. Tvärtom, att ta god tid på sig – men fundera över hur man använder tiden. Planera arbetet så att kommande moment går lättare.

Plats är nästan alltid ett problem. Fundera över hur du skall hantera de hela spånskivorna till spantmallarna. Såga upp tillräckligt med ribbor från början så att inte det halvfärdiga skrovet måste flyttas för att komma åt sågbockarna. Håll arbetsbänken ren – den får inte vara förvaringsplats. Det är förödande för effektiviteten att behöva röja en yta varje gång något skall slipas, hyvlas eller borras.

Att blanda epoxy är ett kladdigt precisionsjobb som kräver stor koncentration. Gör detta på en särskild bänk en bit ifrån den övriga byggverksamheten. Se till att epoxin är minst rumstempererad när den används. Är det kallt i bygglokalen bör du sköta epoxihanteringen i ett uppvärmt utrymme.

Ordna allt sådant innan bygget börjar. När kanoten börjar ta form går det undan - då är det inte roligt att avbryta för att organisera byggplatsen.

Tänk framåt. Hur skall sittbrunnen se ut, hurdana däcksbeslag skall du göra eller köpa, vilken kompass skall monteras och hur skall sits och fotstöd se ut? Skall du bygga in skott och luckor, eller justerbar skädda eller roder? Det är lättare att montera in fästen och förstärkningar innan däck och skrov är hopmonterat. Det är trevligare att ta fram en färdig sittbrunnssarg när däcket ribbas än att avbryta några dagar för att tillverka en. Det är frustrerande att behöva lägga en färdig kajak åt sidan för att snabbt slänga ihop en sits och ett fotstöd – betydligt trevligare att bara sätta dit dem och ge sig ut och provpaddla.

Det finns mycket pauser i väntan på att epoxy eller fernissa skall härda, som kan utnyttjas för att prefabricera sådana detaljer.

När det gäller förbrukningsartiklar – häftklammer, spik, skruv, sandpapper, engångspenslar, etc – är det alltför lätt att slarva. Att köra och handla enstaka småprylar akut två gånger under en arbetsdag är inte effektivt. En god idé är att alltid ha anteckningsblock och penna i fickan, och göra det till en vana att direkt notera saker som tar slut. Väntar man tills arbetsmomentet är avklarat är det stor risk att det glöms bort och så resulterar det i en onödig impulsutflykt till affären. Målet är att aldrig avbryta arbetet för akuta ärenden utan handla allt som står på lappen vid några få planerade tillfällen.

Många har svårt att pausa för städning (vem, jag?) av bygglokalen när entusiasmen flödar och skrovet snabbt växer fram. Men det är inte effektivt att behöva leta efter verktyg under lager av avsågade träbitar, hyvelspån mm. Det är inte effektivt att inte hitta en tappad skruv bland skräpet på golvet. Eller att försöka såga av ribban i handen för att arbetsbänken är belamrad.

En av de värsta tidstjuvarna heter hastverkEn av de värsta tidstjuvarna heter hastverk – som när man försöker hinna med ett par ribbor till trots att man egentligen inte har tid. Det är då misstagen görs. Man mäter fel, trycker dit biten ändå – hastiga försök att korrigera ställer till ännu mer och så har plötsligt en timme slösats bort, humöret är i botten och man inser att det kommer att ta lika lång tid nästa dag att rätta till eländet. Ett förträffligt gammalt råd som jag försöker följa men inte alltid lyckas är – mät två gånger, såga en gång.

Använd alltid handskar vid epoxyblandning, limning, målning och fernissning. Bortsett från hälsoaspekten går det snabbare att ta av ett par handskar än att tvätta bort kemikalier från huden. Risken att kladda ner färdigslipade trädelar minskar också.

Någon gång blir det fel. Det går inte att undvika. Då vidtar man följande två åtgärder: 1. rättar till felet. 2. funderar igenom varför det blev fel, så att man kan undvika att det händer igen. Svårare är det faktiskt inte.

De stora katastroferna – färdiga trädetaljer som inte passar där de borde passa, veck eller bubblor i glasfiberväven, epoxy som aldrig vill härda osv – kräver en lite annan hantering. Första rådet är – gör någonting helt annat en stund. Det är bättre än att dra igång desperata räddningsaktioner (glöm inte Menckens lag: ”För varje problem finns en enkel, elegant lösning – som är fullständigt fel”.) Slipa skrovet, städa arbetsbänken, slipa stämjärnen, bygg sitsen eller något liknande och låt tankarna vandra fritt. Ofta dyker bra lösningar upp där man inte väntat sig – idéer man aldrig skulle kunna forcera fram genom koncentration på problemet (förlåt ännu en vitsig maxim: ”Logik är en systematisk metod att känna sig trygg med fel slutsats”). Tiden är inte heller bortkastad – arbetet du gör istället för också projektet framåt.

Det är överhuvudtaget bra att ha enkla jobb på lager, inte bara för de här tillfällena. Det kan till exempel vara svårt att börja ett nytt moment eller fatta viktiga beslut sent en arbetsdag – bättre då att lägga en halvtimme på att göra ett par däcksbeslag eller slipa på sittbrunnssargen.

Den sista stora frestelsen är att sjösätta kanoten innan den är helt klar – innan den är fernissad och innan alla beslag är på plats. Inget större fel i det, ibland kanske det till och med behövs för att hålla entusiasmen uppe, men det är svårt att bära in kanoten igen i verkstaden och fortsätta bygga. Det händer att hela första säsongen går utan att den blir klar och till hösten, ja då bygger man i tankarna nästa kanot.

Bygga i grupp

Då och då går några byggare samman för att hjälpas åt. Det kan ske antingen genom att man samsas om lokaler och inköp, att man seriebygger eller att man bygger i studiecirkelform. Oavsett vilket är det viktigt att i förväg besluta en noggrann budget och en tidsplan.

Gemensam lokal

Vanligast och normalt mest problemfritt är att samsas om en lokal och vissa inköp. En hel del pengar finns att spara på att dela hyra och uppvärmning och att koordinera transporter och inköp. Ofta är det lättare att få tag i en gemensam lokal än att hitta flera lämpliga smålokaler. Epoxi och glasfiber blir billigare vid större kvantiteter. Väljer man att låta ett snickeri såga upp listerna sjunker också kostnaden vid gemensamt inköp. Bygger man samma kanotmodell behövs bara en komplett ritning – de övriga betalar bara royalty (ungefär halva ritningskostnaden).

Vidare finns mycket att vinna i tid – många moment går betydligt snabbare om man är två om dem. Ibland är det en stor fördel att kunna diskutera lösningar med någon som är i samma situation istället för att vara ensam i sitt garage med alla beslut – alla byggare behöver inte göra alla misstag självaalla byggare behöver inte göra alla misstag själva.

Viktigt är att från början enas om ett slutdatum för bygget, då de som är klara kan flytta ut och de som inte är färdiga fortsätter på egen hand eller hittar andra lösningar. Likaså bör man från början hitta ett system för att fördela resurser, så att inte en enskild byggares onödiga epoxigenerositet drabbar alla i form av dyra kompletterningsköp.

Seriebygge

Ett annat sätt är att seriebygga kanoter. Kanotklubbar och organisationer som scouter och friluftsfrämjaravdelningar har byggt på det här sättet. På en byggjigg byggs i följd ett antal skrov, på en annan motsvarande antal däck. Sedan lottas skrov och däck ut och var och en färdigställer sin egen kanot.

Tidsvinsterna kan vara stora men även riskerna. Viktigt är att ha klart vem som skall ha vilken kanot – enklast genom lottning. De sist byggda kanoterna brukar vara snyggare med färre misstag och fel. Samtidigt finns risk att entusiasmen svalnar mot slutet och det blir lite segt att göra samma moment upprepade gånger.

Problem uppstår ibland på genom att skroven och däcken blir skeva när de lagras i väntan på hopmontering – det har inga negativa effekter på de färdiga kanoterna men innebär merarbete vid monteringen. Det har genom åren kommit ett och annat lätt desperat telefonsamtal.

Studiecirkel

Om någon i gruppen har byggt kanot tidigare och kan åta sig att vara cirkelledare, kan gruppen fungera som en studiecirkel och få ekonomiskt stöd och ibland även hjälp med lokal och verktyg från något studieförbund. Det är en trygg och trevlig lösning för de oerfarna. Studieplan, tidsschema och budget måste utarbetas i förväg. Ofta faller det på byggledaren att se till att material och verktyg finns tillgängliga när de behövs och arbetsinsatsen kan bli tämligen stor. Enskilda byggare tenderar att bli mindre självgående i en cirkel än om de är hänvisade till sig själva.

Flera framgångrika byggcirklar har anordnats runt om i landet och erfarenhetena är generellt mycket positiva.