Dalsland Kanot Maraton+ 2004-08-14

den 16 augusti 2004 (tävling), 0 kommentarer

Premiäromgången av Dalsland Kanot Maraton+ är över och vi som var med kommer att minnas ett fantastiskt välordnat arrangemang, med glada hjälpsamma människor överallt, god stämning, vackra paddelvatten och en krävande men mycket trevlig tävling.

Jag är tämligen nöjd med min insats (paddlade som vanligt min gamla Nomad och grönlandspaddel) – 6 timmar och 39 minuter på den 55 km långa banan med fyra depåstopp, varav tre med lyft på 150-300 meter. Räknar jag bort tiden i depåerna och lyften hamnar jag på ungefär 8,5 km/t. Jag hade siktat på 6 timmar effektiv paddeltid, men 2 mils byig motvind över Lelången som avslutning spräckte eventuella "drömtider" för de allra flesta. Jag slutade som nr 21 med, vad jag vet, två havskajaker framför mig – Ulf Johansson i sin egen snabba träkajak och Jorund Myhrberg från Norge i en Nelo – övriga i tävlings- eller motionskajaker. Totalt satt nog närmare hälften av deltagarna i stabila kajaker av olika slag, havskajaker, skärgårdskajaker, turkajaker och ett par Klepper, vilket numera är ganska ovanligt när ordet "tävling" finns med i inbjudan. Ytterligare ett tjugotal träkajaker fanns på startlinjen och ungefär ett tiotal eskimåpaddlar syntes bland syntetpaddlar av olika utseende.

Totalt 390 ekipage kom till start. Klasserna var välgörande få och starten gemensam för alla: elit, K1 och K2 och kanadensare – herrar och damer. Utöver detta fanns en juniortävling på ungefär 20 km.

Resultatlistan finns som en pdf-fil på tävlingens webbsajt: www.kanotmaraton.se/ (en interaktiv lista kommer snart). Det finns också lite bilder från evenemanget på tävlingssajten (klicka på "tävling & resultat" och "bilder från tävlingen").

Missa inte denna tävling till nästa år (förmodligen 13/8) – en av årets höjdpunkter!

Lite utförligare rapport:

Start vid Baldersnäs i Laxsjön

Som det mesta under tävlingen flöt arrangemangen kring starten väloljat smidigt. Välorganiserade och väl tilltagna sjösättningsplatser och det blev ingen stress för att hinna på plats innan starten. En helikopter hovrade över området med teleobjektiv utstickande ur fönstren. Från startkuren hördes lite fragment av den oupphörliga svadan från en mikrofonförsedd kommentator, lätt att ignorera i det hisnande skådespelet när morgondimman sakta lättade över det 400 ekipage starka startfältet med elitpaddlarna i ranka tävlingskajaker längst fram.

Kl 8 prick blev det full aktivitet framme hos elitpaddlarna och vi längre bak tittade lite förvånat runt omkring och insåg att det från startkuren förmodligen hade utgått ett startkommando som inte nått ut till oss ute på fjärden. Hela fältet kom långsamt igång. Framme i täten försvann eliten in i det lättande diset med motljuset gnistrande i kaskaderna från vingpaddlarna. Jag drog på ganska bra från början för att komma före den stora massan till första lyftet och fick snart sällskap av Ulf och Lennart.

Merparten av första sträckan gick i lätt medvind och med solen snett framifrån och det blev en ganska svettig etapp. Fältet drogs ut efterhand och till Skåpafors kom ungefär ett dussin kajaker samtidigt, vilket inte innebar några problem vid urstigning och lyft. Ulf och jag hjälptes åt med att bära våra två kajaker längs vägen och uppför den branta backen förbi slussen vilket möjligen var en taktisk miss – man blir nog tröttare i armarna när man bär kajaker så än när man hänger sin egen kajak på axeln.

Lyftet var ca 300 meter långt och innebar en höjdskillnad på arton meter förbi en sluss. Erbjudande om påfyllning av dricksflaskor behövde inte utnyttjas efter bara 6,5 km, så vi satt i kajakerna igen direkt efter lyftet.

Första depå med lyft i Skåpafors efter 6,5 km

Andra etappen började genom några småsjöar och vi kom snart ut på Svärdlång för den 13,7 km långa andrasträckan. Överallt på holmar och uddar satt folk och fikade, tittade, applåderade och ropade uppmuntrande till de passerande farkosterna. Efter en krök i den smala sjön stod ett spelmanslag med gitarrer och fioler ute på en udde och underhöll med Dalsländsk spelmansmusik. Det kändes som om hela bygden hade tagit loppet till sitt hjärta – en makalös stämning längs banan.

Efter en halvmil började jag inse att jag inte skulle orka hålla Ulfs och Lennarts fart in i mål. Det accentuerades när de båda andra drack vätska ur en Camelback på ryggen medan jag hade en flaska på däck. Efter ett par klunkar hade jag var gång ett tiotal meter att ta igen, vilket tog på krafterna. Jag släppte därför och fortsatte i egen takt, försökte hålla 8,5 km/t effektiv medelfart. Det skulle visa sig att det stämde nästan exakt när jag tittade på mellantiderna från de olika depåerna.

I vanlig ordning hade ambitionen att komma vältränad till loppet kommit på skam. Det hade helt enkelt inte blivit tid till något annat än de sedvanliga söndagsturerna. Inte heller hade funderingar på en adekvat kolhydratuppladdning realiserats – de osmakliga mängder pasta som en sådan tydligen förutsätter ligger alltför långt ifrån mina matideal. Men det är inte så dumt ändå – jag kan se något djupt tillfredsställande med att man reser sig från skrivbordsstolen, tar sin vanliga havskajak och paddel, packar ner ett ombyte torra kläder och en flaska sportdryck, paddlar sin tävling (förhoppningsvis med hyfsat resultat) och återvänder hem, utan några större åthävor. Måhända inte ett framgångsrecept för stora tävlingar men tilltalande ändå...

Lyftet vid Skifors bestod av en strand, en lång flack grässlänt, glada funktionärer med förfriskningar, över en väg och ner i nästa sjö - allt som allt ca 150 meter.

Andra depå med lyft i Skifors efter 20,2 km

Tredje sträckan började i en smal dalgång mellan skogsklädda åsar. Jag hängde på en kanadensare (Lumley/Fredén) ett tag och vilade ett tag i deras präktiga häckvåg men tröttnade ganska fort och tutade för omkörning. Efter ett par kilometer öppnade sig Västra Silen till tävlingens längsta deletapp: 14,1 km och högsta höjd: 97 meter över havet. Efter ytterligare några kilometer dök så kyrkan upp – den som arrangörerna i presentationen kallade Sveriges vackraste kyrka. Och kanske det, men utmärkelsen är på inget sätt ohotad. Placeringen bland glesa björkar ute på en liten holme i sjön var i alla fall spektakulär. I norra delen av Silen gick banan genom en liten skärgård, bojad för rätt vägval. Sista biten, den smala rännan söderut till Gustavsfors, gick i ökande motvind – en liten försmak av vad som komma skulle. Jag hade ännu så länge flera konkurrenter inom synhåll, men avståndet ökade efterhand, både bakåt och framåt och det blev alltmer ensamt.

Lyftet bestod av en flytbrygga och en ramp som på grund av det låga vattenståndet hade blivit alldeles för brant. Det kändes som om man inte riktigt fick fäste med fötterna – lite obehagligt, med en havskajak på axlarna och efter 35 km i hyfsad fart. Ett rep att hålla sig i hade underlättat. I depån tog jag en liten paus och inmundigade ett par bananer och buller tillsammans med lite saltgurka för att korrigera saltbalansen. Ett antal massagebritsar väntade på behövande, men så här tidigt i fältet tycktes ingen vara frestad. En reporter med mikrofon dök på mig och ställde de förväntade frågorna och fick de förväntade svaren och knallade nöjd iväg.

Under motvinden på infarten till depån hade jag sakta närmat mig en paddlare i tävlingskajak och vingpaddel och jag passade på att snuva honom på några sekunder genom att sjösätta strax innan han ätit färdigt.

Tredje depå med lyft i Gustavsfors efter 34,3 km

Fjärde etappen började i motvind i den smala rännan ut mot Lelången. Efter halvannan kilometer och en babordsgir mötte en byig låringsvind som orsakade krabb sidsjö och fick ett par tävlingskajaker i närheten att börja parera och försvann snabbt akteröver. Flera paddlare sökte sig över till västsidan för att få lä och jag blev ganska snabbt ensam – och skulle så förbli under det mesta av de två milen till målet. Vinden växlade mellan sidvind och motvind, lätt till frisk.

Vinden och vågorna gynnade mig – dels genom att min paddel och kajak är idealiska i motvind och dels för att jag har en bra motvindsteknik – och jag kunde se att jag paddlade förbi en hel del av dem som sökt sig in mot lästranden.

Jag hade också stor nytta av min karta och kompass på fördäck, som hjälpte mig att disponera krafterna genom att jag kunde lägga ut kurser direkt mot depåerna och veta avståndet till dem och bedöma hur vinden skulle ligga på de olika delsträckorna.

Sista depån var en flytbrygga vid Herrenäs. Jag var frestad att paddla förbi utan paus, men valde att fylla flaskan och tugga i mig en banan först, medan jag belåtet konstaterade att de som kom in efter mig hade startat före mig i Gustavsfors och de såg rejält slitna ut.

Fjärde depå vid Herrenäs efter 45,5 km

Sista sträckan började med en lätt styrbordsgir vilket innebar ännu mera motvind. Det började kännas lite stelt i axlarna och utan konkurrenter inom synhåll var det lätt att farten sjönk. Jag kom på mig åtskilliga gånger med att slöpaddla. När vi började närma oss sydspetsen av Lelången uppstod lite förvirring bland de kartlösa. Jorund Myhrberg, som legat före mig under nästan hela loppet i sin Nelo, paddlade in till stranden för att fråga efter vägen till Bengtsfors, vilket innebar att jag nästan kom ifatt – men bara nästan. De som valt läsidan började dra sig ut i vinden när de såg vart vi var på väg. Eftersom Lelången här delar sig i två vikar borde kanske arrangörerna bojat den rätta vägen.

In mot målet hade jag norrmannen förargliga 25 meter före och jag lyckades inte knappa in nämnvärt på detta. Nu ökade förvirringen ytterligare eftersom målet inte syntes från sjön! Vi spurtade vidare frenetiskt letande efter någonting som såg ut som en mållinje. I brist på alternativ siktade vi mot tivolit inne i Bengtsfors (det hördes och syntes!), men tanken att tivolit förmodligen ligger draperat runt mållinjen (rätt gissat!). En kajak ett par hundra meter före oss visade till slut vägen och vi kunde glida in under en pytteliten målskylt i sned vinkel mot upploppet. Skärpning, arrangörerna! Ett tag där ute på Lelången hade jag lekt med tanken på att rolla efter målgången, men modet svek. Det kändes rätt stelt i axlarna efter spurten.

Mål i Bengtsfors efter 55 km

I mål var jag nr 21 i K1 herrar. Tiden blev 6 tim 39 minuter inklusive depåstoppen. Omräknat till effektiv paddeltid bör det ha blivit ungefär 8,5 km/t i snitt, vilket är något lägre än jag hade kalkylerat med. De två milen motvind över Lelången satte naturligtvis ner farten en del, men jag höll ändå förvånansvärt jämn fart hela loppet igenom.