Visa varukorgen
Design & Illustration

Söndagstur med distans och fart

Jacob på väg ut från Landskrona i sin egen Pherusa och med Saras Black Light paddel

Igår lurade Jacob med mig på en rejäl tur – en liten sväng över till Skovshoved för att betitta Danska mästerskapetet i paddling. På lördagen hade fart- och manövergrenarna avgjorts, på söndagen återstod rolltävlingen.

Första delmål – Ven
Ven i fjärran

Klockan åtta på söndagsmorgonen lastade vi kajakerna i Lundåkrahamnan söder om Landskrona och gav oss iväg mot nordväst och Vens sydspets – för att få lite mer paddling än att bara gå raka spåret mot Skovshoved, och för att få en liten bad- och fikapaus på vägen.

Landning på Vens sydspets
Landning på Vens sydspets

Högsommarvärme, spegelblankt och en helt molnfri himmel – men med höstens kristallklara vatten. Inte många paddeldagar per år som börjar så här...

Svall
Svall från passerande fartyg

En kort bad- och fikapaus på Ven sydspets, gissningsvis 17 grader i vattnet, därefter in mot danska sidan i en båge mer mot Skovshoved, där vi landade ungefär kvart i tolv, lagom till andra halvlek i rolltävlingen: de med möjlighet till höga placeringar. Många fina prestationer bjöds, och jag funderade på det vore trevligt med en nordisk tävling. Av det jag såg skulle jag gissa att Oslo kajakklubb (Pål och Ann-Kristin) nog hade knipit de främsta placeringarna, men sedan hade det blivit tufft mellan Jakub från Göteborg och de bästa från igår (har inte sett resultatlistan än).

Skovshoveds hamn
Rolltävling framför domarbordet och åskådare i Skovshoveds hamn

När tävlingarna var avslutade strax efter tre paddlade Jacob och jag tillbaka. Min tanke var att sikta direkt på Landskrona på återvägen, men Jacob ville absolut titta till Ven igen. Men nu hade vädret slagit om och på vägen norrut hade vi 6-7 m/s motvind och det blev en rätt kämpig insats för att landa på Ven ungefär kvart i sex. Efter sjutton kilometer i t-tröja och motvind, då och då översköljda av den skvalpiga Öresundsjön hade badlusten försvunnit, och det räckte väl med lite fika. Tuiliq på för fortsättningen – det blir kyligt på kvällen i september. Med vinden låringsvis om babord (snett bakifrån vänster) gick den sista milen in till Lundåkrahamnen rätt snabbt och vi var hemma i Lund igen i skymningen.

Landning på Vens sydvästra hörn
Ven på hemvägen

Paddlad distans blev ungefär 57 km. Farten hamnade på ungefär 8,2 km/t på ditvägen och 7,1 på återvägen, där de sjutton kilometerna i motvind drog ner högst påtagligt. Ungefär 26000 paddeltag bör det ha blivit. Inga skavsår eller blåsor i händerna (förmodligen för att farten var lite lägre än under Orust Runt), men det kändes i axlarna när jag skuttade ur sängen i morse att jag gjort något utöver det vanliga.

Möte söder om Ven
De stora släpper man fram, oavsett sjövägsregler...

Landkrona hamn
Landkrona hamn med mer hamnkänsla än Malmö någonsin haft

Solen står lågt nu...
Solen står lågt – känns att det är sent på säsongen

Dagens rutt
Dagens rutt

Kommentarer

Jeg må først rose deg for en meget bra hjemmeside, med variert og inspirerende kajakkstoff.

Du skriver at " at de stora slepper man fram oavsett sjövägsregler....." Jeg aner en ironi i kommentaren, men vil gjerne komme med en bemerkning.

I Norge har vi et nasjonalt tillegg til de internasjonale sjøveisreglene:

Regel 44. Ansvar mellom fartøy "Lystfartøy og åpne båter som drives frem med årer, seil eller maskin, skal mest mulig holde av veien for større fartøy, rutegående ferger og annen nyttetrafikk, når de passerer et trangt farvann, en sterkt beferdet lei eller et havneområde."

Jeg vet ikke om det finnes tilsvarende tillegg i Danmark og Sverige. Etter de Norske nasjonale reglene har kajakken ubetinget vikeplikt i situasjonen du har avbildet. Man er liten, lite synlig og sårbar i en slik situasjon og bør agere som om man har vikeplikt uansett.

Det finns vad jag vet ingen sådan juridiskt bindande regel i Sverige, men en sedvaneregel att nöjestrafik alltid håller undan för nyttotrafik.

Men någon ironi avsåg jag inte – bara ett konstaterande att oavsett regler håller man sig på behörigt avstånd från stora båtar (liksom alla båtar som rör sig snabbare än kajaker) – och dessutom signalerar tydligt till vakthavande styrman genom att lägga ner paddeln, att man uppfattat situationen.

I situationen ovan hade vi kunnat hinna före med ganska god marginal, men valde att stanna av två skäl: för att inte i onödan oroa personalen in styrhytten (vi betittades från bryggvingen, så vi vet att de hade sett oss), och för att inte skapa en potentiellt farlig situation om Murphys lag mot all förmodan skulle få någon av oss att tappa eller bryta paddeln eller kapsejsa...

Skriv en kommentar