Rolla på grönländska

Senast uppdaterad den 7 augusti 2023, 7 kommentarer

En grönländsk roll ligger nära det kinesiska begreppet Li som lite förenklat handlar om minsta motståndets lag. Li finns till exempel i vatten som flyter runt ett hinder, en flock flyende antiloper på savannen, ett fiskstim i en ström, i mönstren som bildas när snö driver med vinden eller i sandflykt vid en oskyddad kust. Det handlar om ansträngningslös elegans, om att följa med naturkrafterna istället för att kämpa emot dem – om att använda tyngdkraften för att komma ner i vattnet, rörelseenergin för att  komma upp på andra sidan och flytkraften för att glida in på akterdäck. Göra utan att göra, enligt Tao.

Där en vanlig västerländsk roll övervinner tyngdkraften med en kraftfull paddelmanöver, utförd med timing, motorisk precision och styrka, utnyttjar en grönländsk roll istället tyngdkraft, flytkraft och rörelseenergi och når samma resultat utan konfrontation eller ansträngning.

Det handlar om effektivitet i sin renaste form – att nå ett resultat utan att slösa energi och tid på skenproblem eller pretentiös uppvisning.

En grönländsk standardroll (Kinnguffik Paarlallugu på grönländska) är energisnål och pålitlig. Det här är min version av hur en sådan går till (min egen tolkning efter att ha läst John Heath, tittat på "Rolling with Maligiaq" och diverse filmsnuttar på Qajaqusa och för övrigt provat mig fram). Bilderna visar en ovinklad grönlandspaddel, men principen fungerar även med en vinklad storbladig paddel – dock inte riktigt lika smidigt.

Utgångsposition

Utgångsställningen är precis som för en vanlig pawlata – paddeln längs sidan (den sida man kapsejsar på) – ena handen nära bladspetsen, den andra ca en halvmeter in på paddeln. På bilderna rollar jag alltså moturs – dyker på vänstersidan, kommer upp på högersidan.

(Edi Pawlata var en österikisk forspaddlare som 1927 kom på hur man rollar efter att ha läst bl a Fridtiof Nansens böcker om Grönland. Han insåg dock inte att man på Grönland rollar upp med kroppsmotorik utan antog att det handlade om att dra sig upp med hjälp av paddeln och rå styrka – en praxis som fortfarande dominerar i många sammanhang.)

Kapsejsa

Kapsejsa åt vänster och böj dig framåt mot vänster reling med pannan så nära däcket du kan. Paddeln ligger fast mot däck under hela nergången.

(Fördelen med framåtpositionen är att rotationen inte bromsas under nergången utan man snurrar förbi vertikalläget och upp mot ytan på andra sidan. Det innebär också mindre vattentryck i näsan eftersom man kommer närmare vattenytan och att risken att slå i botten minskar – det går att rolla i 40 cm vatten med den här ställningen – 45 cm om kajaken är lastad.)

Upp-och-ner

Med pannan mot däck susar man förbi upp-och-ner-läget snabbt och flyter upp på lovartsidan. Är vattnet grunt skyddas huvudet om man håller pannan mot däcket medan flytvästen skyddar ryggen. Bara om man gjort fel (rest överkroppen eller börjat vifta med paddeln för tidigt) stannar man mitt under kajaken och måste aktivt söka sig upp till ytan.

(I strömt vatten eller om man råkar rolla åt fel håll i hård vind kan man behöva aktivt söka sig mot ytan med eller utan hjälp av paddeln. Enklast är alltid att rolla med vattenrörelserna – kapsejsa på läsidan och rolla upp på lovartsidan.)

Upp till ytan

Med stöd i kajaken, sträck dig upp mot vattenytan vinkelrätt mot kajaken. Med lite vighet och ett inte alltför högt fribord (relingshöjd) kan man få näsan över ytan. Håll kvar paddeln längs sidan med en hand vid vardera axeln och handflatorna uppåt.

(Under resten av rollen rör du inte paddeln från detta läge. En bredbladig paddel måste vinklas rätt för att skapa lyftkraft, men en grönlandspaddel genererar lyft även när den ligger platt mot vattnet. Flytvästen och flytkraften i överkropp och huvud bidrar till att positionen är stabil – du ramlar inte ner under vatten igen. Ju längre ut från kajaken du får huvud och axlar desto bättre flytkraft)

Vrid upp kajaken

Nu vrider du upp kajaken på rätt köl genom att böja ryggen bakåt, sträcka ut vänster ben och pressa höger knä uppåt, samtidigt som du glider med överkroppen akteröver mot akterdäcket. Fortfarande rör du inte paddeln aktivt – den flyter bara med längs vattenytan.

(Ju mer av huvud och axlar du har i vattnet desto bättre flytkraft och ju smidigare går rollen. Det fungerar på samma sätt som när man flyter på rygg i samband med simning – så länge bakhuvudet är djupt i vattnet går det bra, men lyfter man huvudet sjunker man.)

Glid in över akterdäck

När kajaken börjar närma sig normalläget bidrar den till flytkraften och det blir lätt att glida in över akterdäcket med överkroppen.

(Lättast är det naturligtvis med grönlandskajaker med lågt akterdäck och så liten volym att däcket trycks ner av överkroppens tyngd, men med lite tryck med paddeln fungerar det bra även på kajaker med högre däck.)

Hitta balansen

Rollen är i praktiken färdig när du ligger platt på akterdäck. Fortfarande är paddeln kvar i sitt läge med en hand vid vardera axeln.

Res dig upp

När du känner att kajaken är i balans reser du dig upp och fäller ner armarna mot däcket. Paddeln hamnar då i position för ett lågt stöd – kan behövas om det går sjögång...

Ofta sätter jag mig upp direkt när överkroppen är ur vattnet och stabiliserar med ett lågt stöd och ett kort paddelsvep framåt – inte lika elegant men snabbt och välfungerande..

I praktiken finns inte dessa steg. Man rollar med en enda sammanhängande mjuk rörelse. Det är bara när man lär sig rolla som stegen kan underlätta förståelsen av rörelsen – och kanske om man börjar missa rollar på grund av att man slarvar.

Summering

Som jag hoppas framgår, är detta en roll som görs nästan uteslutande med kroppen – paddeln är bara ett lätt stöd mot ytan. Inga moment kräver ansträngning, styrka eller timing. Det är en roll som fungerar även om man är utröttad efter en tävling eller efter långvarigt jobb i grov sjö.

Den går att göra extremt långsamt genom att paddel, flytväst och huvud/axlar ger bra flytkraft medan överkroppen vrids bakåt mot akterdäcket. När man fått motoriken att fungera, har man också grunden för en handroll.

Träna att rolla åt båda sidor – när det blåser kan du inte välja sida (överkroppen tvingas upp på lovartsidan när kajaken driver åt lä). I början underlättar det att rolla med öppna ögon för att ha koll på de olika momenten och se vattenytan, men efterhand är det bra att även rollträna med slutna ögon, för att lära känna rollmotoriken med musklerna. Förr eller senare kommer du att rolla i mörker eller i grumligt vatten.

Träna också gärna på grunt vatten i början. Då övar man in framåtlutningen och att snabbt leta sig upp till ytan med ansiktet. Slår paddelbladet i botten lär man sig vinkla den rätt och att inte lägga för mycket kraft i paddeln. Samtidigt kan man trycka sig upp med armen i botten om man misslyckas – sparar en del tid under inlärningen. Pannan mot fördäck är också ett behagligt läge att rolla i. Det mindre vattentrycket nära ytan och den horisontella ställningen innebär att det inte är alls lika obehagligt för slemhinnorna i näsan som att hänga med huvudet upp och ner 75 cm under ytan.

Glöm inte heller träna när det blåser. Den här rollen känns säker och enkel även i grov sjögång. Tänk bara på att alltid rolla med vågorna - gå upp på lovartssidan (försöker du göra tvärtom slutar det kanske med att du efter en stunds total förvirring går ur kajaken – och tillbringar resten av dagen med att fundera över vad som egentligen hände). Det är också spännande att upptäcka hur lätt det är att rolla under en våg – kapsejsa när vågen börjar lyfta lovartssidan av kajaken, rolla upp direkt efter vågpassagen - vattenrörelsen gör det mesta av jobbet. Bryter sjön räcker det ofta att lägga ett högt stöd på vågsidan – nästa våg rollar upp dig utan att du gör någonting.

Rolla med fullastad kajak. Det är inte svårare att rolla med långfärdslast, snarare tvärtom. Det krävs visserligen lite mer kraft för att särtta fart på rotationen, men det jobbet står tyngdkraften för. Sedan ser rörelseenergin av lasten till att det blir lättare att komma upp på kajaken igen.