Årets Stockenträff (2005)...

den 29 augusti 2005 (kajakträff), 1 kommentarer

är över. Liksom förra året, då den också kolliderade med Stockholm Maraton, blev det lite färre besökare än tidigare omgångar. Däremot blev det internationella deltaganden ovanligt tydligt med stora delegationer från Danmark, Norge, Finland, Tyskland och Belgien. Certifieringen har också vuxit rejält och det fanns i år inte plats för alla som velat anmäla sig. Aktivitetsutbudet var också rätt stort – med turer/utbildningar med Nigel Foster och Kristin Nelson både veckan före och under helgen, en bildvisning och en föreläsning/instruktion.

Men under lördag-söndag märktes detta inte så mycket. Certifieringsgängen försvann ganska tidigt på morgonen och kom hem sent på eftermiddagen och Nigels grupper gjorde detsamma. Enda planerade aktiviteterna ”på hemmaplan” var Nigel och Kristin som på fredagskvällen visade bilder och berättade om sin paddling runt Labradorhalvöns obebodda nordostspets samt min föreläsning/instruktion om grönlandspaddling på söndagsförmiddagen. Den drog mycket folk: drygt 40 personer lyssnade och ungefär hälften följde med ut i kajak för de praktiska övningarna. Ute på vattnet fick den praktiska instruktionen extra glöd genom att danskarna med bl a Martin Nissen visade en hel del spännande rollar och manövrar och att Erik Van Woerkens från Belgien visade att med bra teknik (skicklig maratonpaddlare) och en bra grönlandspaddel kan en havskajak (Lettman Nordstern) till synes närma sig planingsfart. Jag tror aldrig jag sett sådant flyt och fart i en havskajak förr. Imponerande!

Därutöver blev det som vanligt, spontana turer i olika konstellationer i omgivande skärgården, kajakprovning –– varandras och de som Orust och Escape ställde upp med –– och väldigt mycket pratande med gamla och nya vänner. På lördagskvällen samlades de flesta i friluftsrestaurangen för en middag med förrätt och huvudrätt och en trivsam kväll med snack om kajaker och annat.

En nyhetsblog med självaktning skall väl hålla sig ajour med modet också - och årets trend var bålgetinglooken - gul/svart lekdräkt i Gore-Tex. Varje morgon vid niotiden när certifieringsgrupperna var på gång fylldes kajakparkeringen av bålgetingar.

Vädret blev som vi vant oss vid några år nu – regn på nätterna och blåsigt på dagarna – och en hel del sol. Vinden hade lagom till helgen hunnit dra upp rejäl sjö utanför Vallerö, med 2-2,5 m dyning på utsatta ställen under lördagen. Det innebar att de allra mest spännande grynnorna och passagerna fick vara för den här gången, till förmån för lite mera beskedliga rockhoppingutmaningar. Men med Nigel i spetsen och Kristin bakom kan man våga tänja gränserna med våghalsigheter man knappast hade gjort ensam eller i ett sällskap med mindre gemensam kompetens. Därför blir det mycket givande även om vädret inte samarbetar fullt ut...